Efter en veckas medicinering med Voxra

28 Mar
8
         

Nu har jag ätit Voxra i en vecka. En vanlig biverkning jag möjligen känt av, peppar peppar, är lite huvudvärk några dagar. Dock inte jätteont, utan bara lite förnimmelse som jag tack och lov fått bort med naproxen och alvedon.

Jag var lite yr en dag, men det behöver ju dock inte vara pga Voxra. Jag har känt mig argare och varit lite mer bitsk än vanligt, och fått ett par raseriutbrott första dagarna. Jag hoppas att det bara var något övergående. Jag har bett Anna säga till mig om jag blir för jävlig.

Men! Bortsett från de faktiskt knappt märkbara biverkningarna så mår jag mycket bättre! Jag är gladare, piggare och kan helt plötsligt ta mig för saker igen! Något jag inte känt att jag egentligen orkat på flera år. Dessutom känner jag mer sexlust än innan och det är ju oxå trevligt. Cymbalta som jag äter mot panikångesten dämpar ju det en del tyvärr.

Cymbalta har gjort att panikångesten är så gott som obefintlig, och även att största delen av min tidigare depression försvann, men inte helt. Det har bara känts som att jag har fått näsan över ytan, men inte mer.

Det tog 3-4 dagar innan jag kände någon positiv verkan av Voxra. Otroligt att det gick så fort! Jag tror inte att det bara är inbillning, med tanke på hur fruktansvärt trött och down jag var innan. Så jag är väldigt väldigt glad att jag fick tips om den, och att jag provade.


Igår röjde jag runt i vårt hem och städade, satte upp saker på väggarna och gjorde fint. För två veckor sedan hade jag aldrig orkat ta mig för det. Jag är piggare på morgonen. Idag vaknade jag vid 8 och ville inte sova mer. Underbart!

Det är väldigt skönt att jag har ett par veckor kvar innan jag börjar jobba igen. Jag behöver stabilisera mig helt och våga lita på känslan att jag mår bättre. Jag orkar inte falla igen.

Vi behöver nog större säng…

20 Mar
0
         


Warja och Anna

20 Mar
4
         

Är det något jag verkligen älskar så är det mitt hem. Jag är en typisk kräfta och jag lever verkligen efter orden ”Mitt hem är min borg”. Jag vill ha det fint, mysigt, personligt och hemtrevligt. I detta mysiga ingår dessvärre inte väggar som är vita, och definitivt inte bara målade väggar. Det blir så stelt, sterilt och… Tråkigt! Lite liv och kulör tack!

20140320-030720.jpg
^ TV-rummet är påbörjat.
Sen blir det en fondvägg där oxå.

20140320-030814.jpg
^ Mycket bättre än vitt.

Vi har fått beviljat nya tapeter i hela lägenheten, och det är så skönt. Det är nu målade vita väggar i tv-rummet, pysselrummet och det megastora hallen, men det ska det bli ändring på. Igår satte målaren igång och det blir så bra. Att lägenheten för tillfället är ett stort kaos är en annan femma, men nu blir det röjt och extra fint sen.

Vi har pratat med hyresvärden för ett tag sen om att byta lägenhet. Nu bor vi i en dyr fyra, och vi vill ha en ca 3000 kr billigare trea istället, men i samma trapp, när det blir en ledig. Då är det ingen uppsägningstid heller eftersom det är samma bolag. Dessvärre är det ingen ledig just nu, men vi anar att det kan bli det om ett tag. Det skulle inte förvåna mig om det blir lagom tills vi får ordning på den här lägenheten. Men då får det bara vara så.

Det blir trångt i en trea. Jag och frugan kommer få ha både sovrum och pysslet i TV-rummet så ungarna får varsitt eget rum. TV-rum med soffor kommer inte få plats. Men, vi får väl se hur länge ungarna bor hemma. Jennifer (19) tar studenten nu, och Alexander (22) läser in gymnasiet på Folkhögskola, så ingen av dem har någon inkomst för att skaffa lägenhet.

Alexander har sin ADHD (eller snarare Aspbergers? Ska be om en ny utredning) som gör att han behöver ”tryggheten” att bo hemma lite längre. Jennifer vet nog inte riktigt vad hon vill med sitt liv än. Hon pratade en del om England innan, men nu har hon träffat världens goaste kille, så jag fattar ju att det inte är aktuellt just nu iallafall.

Vårdcentralbesök, sjukskrivning & Voxra

18 Mar
8
         

Imorse var jag mer död än levande, men jag var iallafall vaken när Anna kom hem från jobbet vid åtta. Jag tvingade mig upp ur sängen, på med kläderna och iväg till vårdcentralen. Måndag morgon = mycket folk. Det var ca 25 före mig bara till kassan. Tack och lov var det sen endast en före till min läkare.
 
 Efter att ha lyckats slumra till i väntrummet så jag tappade mobilen i golvet, så fick jag komma in. Tyvärr var det så mycket folk idag så det var jättelång kö på labb. Det hade tagit timmar för att komma in där för att ta prover och ett EKG, så jag ska åka dit nån annan dag istället.
 
 Jag pratade om att jag vill prova Voxra, men tillsammans med Cymbalta som jag äter sedan flera år tillbaka. Jag har googlat runt och läst på lite olika sidor om Voxra, och även i samband med Cymbalta, och för min del tror jag på en kombination.
 


Voxra

 
 Anledningen till det är att det står lite överallt om att Voxra inte är för ångest, utan mer för depression. Jag har i grund och botten panikångest, och den tänker jag inte utsätta mig för igen om jag kan undvika det. Det står till och med att Voxra kan ge ångest i vissa fall. Biverkningarna som skrämmer mig är kramper och som vanligt illamående och kräkningar. Sen hoppas jag att jag slipper även huvudvärk och klåda.
 
 Eftersom Voxra inte tillhör läkemedelsgruppen SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) så fungerar de att kombinera med Cymbalta. Däremot kan ett samtidigt intag av Voxra och Tramadol ge en ökad risk för kramper, och det är inte bra. Tramadol äter jag ju då och då när ryggen är åt helvete. Eller tänderna. Så jag hoppas att jag slipper den helvetiska ryggsmärtan och tandvärken. Men, varför skulle det plötsligt försvinna… Jag har ju dessutom diskbråck. Jaja, det ger sig väl.
 
 Jag ska börja med Voxra imorgon, och så får jag helt enkelt se hur jag mår av den. Jag hoppas på att jag ska bli piggare, gladare och kanske rentutav få biverkningen viktnedgång. Det hade varit ett stort plus i kanten. Men, framförallt vill jag verkligen må bättre i själen än jag gör nu. Att få skratta hjärtligt och på riktigt, skulle kännas bra.
 
 Jag läste lite intressant information på Wikipedia, som faktiskt gjorde att jag ännu mer hoppas på Voxra. Det används för att behandla depression och anses ha en inverkan på kemiska substanser i hjärnan som kallas noradrenalin och dopamin, vilka är sammankopplade med depression.
 
 Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet. Dopamin förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglerar motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, och koncentration.
 
 Överskott förekommer ofta vid euforiska tillstånd och psykoser. Underskott kan yttra sig i bland annat rastlösa ben, depression, likgiltighet, koncentrationssvårigheter och ADHD. Jag har STÄNDIGT rastlösa ben, är ju deprimerad och känner mig minst sagt likgiltig. Koncentrationen är det lite si och så med för tillfället.
 
 Dopamin utsöndras i reaktion på kortisol under stress, vilket leder till att stress gör personer mer vakna, stimulerade, fokuserade, motiverade och alerta. Det kan jag verkligen hålla med om. Det är nog därför jag egentligen mår som bäst under ”lagom” stress.
 
 Dessa effekter fås av dopamin under kortvarig stimulans. Under långvarig stress sänks dopaminreceptorernas känslighet vilket ger motsatt effekt, personen blir dysforisk, dissociativ och deprimerad. Jag har en ständig inre stress, så det är inte underligt att jag mår som jag gör.
 
 Det finns tydligen forskning som tyder på att kreativa människor har färre dopaminreceptorer i talamus. Intressant…
 
 Dopaminet påverkar även beteenden som har med lust och njutning att göra. Dopaminet påverkar dock inte upplevelsen (gör den mer njutbar) eller belöningsupplevelsen. Det påverkar i stället viljan till lust och njutning. Det är ju ingen nackdel direkt, då jag har levt med Cymbalta i några år, och det har i princip motsatt effekt. I början kunde jag inte ens få orgasm. Helskumt!
 
 Min läkare sjukskrev mig 100% till den 6 april, sen 50% i två veckor. Efter det jobbar jag på mitt schema en måndag, semester den helgen (vår Scrapträff) och sen två dagar veckan efter. Det känns alldeles lagom att börja så. Det innebär att jag borde vara tillbaka på 100% igen i maj. Håll alla tummar och tår att det blir så, och att Voxra hjälper mig att komma på fötter igen.
 
 Jag är ordinerad att ta mig ut bland folk och att röra på mig. Jag tvingade mig själv att gå med Anna och Warja på en promenad förut idag och det var faktiskt riktigt skönt!

Hur slutar man med en antideppmedicin och börjar med en annan? Cymbalta/Voxra

15 Mar
8
         

I veckan ringde jag vårdcentralen. Jag pratade med min läkare och fick äntligen svaren på ämnesomsättningsproverna – sköldkörteln. De var nu normala! Jag fick dock ingen siffra. Hon sa att jag på eget bevåg kan få Levaxin, men det var inget hon rekommenderade. Hon har pratat med andra läkare och rådfrågat och det känns bra att hon tar det på allvar.
 
 Hon sa att Levaxin har en del mindre trevliga biverkningar som påverkar hjärtat bl.a. Man kan få förmaksflimmer och hjärtat kan rusa. Jag sa att jag inte ville ha Levaxin om proverna var bra. Det känns rätt meningslöst att stoppa i sig en massa piller ”ifall att”. Så tröttheten, utmattningen och apatin fortskrider. Skit också!
 
 I torsdags skulle läkaren från Reumatologen ringa mig, vi hade en telefontid. Men, ingen ringde. Jävligt irriterande med tanke på att det är flera veckor sen jag var där. Jag ringde dem i dag och frågade varför. Sköterskan gick och kollade med läkaren, och meddelade att han skulle skriva brev istället. ??? Jaha! Sköterskan meddelade att det inte verkade som om jag skulle tillbaka dit iallafall. Det bådar ju gott kan jag hoppas.
 
 På måndag går min sjukskrivning ut. Jag ska åka till min läkare och prata med henne om att byta antidepp-medicin. Hon frågade sist om jag ville det. Jag svarade nej för jag är så rädd att må både fysiskt och psykiskt sämre i glappet mellan, plus ev biverkningar av både nedtrappning/ upptrappning. Illamående och kräkningar är jag ju tyvärr, tack vare min kräkfobi/Emetofobi livrädd för.
 
 Jag äter nu 120 mg Cymbalta/dag mot panikångest och depression. Jag var kraftigt deprimerad under en period av ett par år efter en separation med min fd pojkvän. Jag tog mig inte upp ur tårar och soffliggande utan medicin. Det var så illa så jag blev erbjuden elbehandling, som jag dock tackade nej till. Jag vill inte laborera med el i mitt huvud. Jag har sett resultat av det.
 
 Till slut bestämde jag mig för att prova Cymbalta. Det var som om en helt ny värld öppnade sig. Jag mådde efter ett tag mycket bättre. Jag vågade gå ut utan att gömma mig i en hoodie med uppdragen luva. JAG KUNDE BÖRJA JOBBA!
 
 Nu har jag fått tips om att Voxra ska vara en bra medicin. Den ska göra en både piggare och gladare vilket hade varit helt underbart. Jag ska nog våga mig på att byta faktiskt. Frågan är då som sagt bara hur jag kommer att må i glappet.
 
 Trappar man ut Cymbalta helt innan man börjar med Voxra? Eller hur gör man? För det känns ju verkligen inte bra att vara utan det jag behöver för att ha näsan över ytan.
 
 Jag är verkligen livrädd! Berätta GÄRNA om du har erfarenheter av detta!
 
 För massa år sen åt jag Zoloft, och innan det provade jag Fontex och nån annan variant som jag inte alls mådde bra av.
 
 Jag ska även göra EKG på måndag samt kolla lite andra värden. Det är ju bra att utesluta att det är något med hjärtat. Det kanske är läge att kolla kreatinin – njurvärdet också, fast det tror jag hon gjort nyss. Jag fick ju njursvikt mitt i min depression för massa år sen. Plus att de upptäckte att jag bara har en njure, sedan födsel. Den existerande njuren fungerade till 30% när jag var sjuk.
 


Det är bara skit med den här kroppen. Diskbråck, puckelrygg, kronisk Regnbågshinneinflammation, en njure, panikångest, depression, trött, orkeslös, kraftig övervikt, blod/järnbrist, torra slemhinnor, återkommande tandvärk, migrän, ont i axlar/nacke- hela kroppen. Jag tror jag har, eller iallafall har början till framfall, plus att jag blöder ur bröstvårtan. DET måste jag också be läkaren om hjälp med. Även om man får skicka en egenremiss till bröstmottagningen, så vill jag ha hjälp av läkaren.
 
 Men, jag hoppas på ljusare tider. Jag är ju bara snart 42 år! Och jag har ju faktiskt bestämt mig för att aldrig dö, jag ska åtminstone bli minst 300 år. Jag älskar att leva! Så det så!

Använd dessa 10 tips för att minska kattens stress

11 Mar
0
         
  • Se till att katten har något att klösa på. Det frigör feromoner och får den att känna sig nöjd och glad
  • Se till att kattlådan är ren och tillräckligt stor – minst en och en halv gång kattens längd
  • Skapa en plats med leksaker och annat som katten kan aktivera sig med
  • Inomhuskatter kan bli uttråkade, så se till att katten kan sitta och titta ut
  • Ge beröm när den gör rätt – straffa inte katten för olyckshändelser
  • Skapa viloplatser högt upp och avskilt
  • Placera kattlådan avskilt och långt från matskålen
  • Se till att den håller vikten – överviktiga katter får svårt att röra sig och hoppa
  • Skapa en tillflyktsplats där din katt känner sig trygg
  • Om du har fler än en katt, se till att det finns tillräckligt med mat, vatten, kattlådor och trygga tillflyktsplats för var och en!

Källa: Animail.

Tom

11 Mar
0
         

Det har inte blivit så mycket skrivande här på ett tag. Jag har helt enkelt inte orkat. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om. Jag är mest tom.
 
 Tom, trött, orkeslös och ledsen. Jag önskar att känslan av apati kunde försvinna. Jag vill att det ska vara meningsfullt att stiga upp ur sängen. Att det ska komma en våg av ork och skölja över mig. Men, det gör det inte.
 


Anna har ett nattvikariat just nu, vilket innebär att hon sover till minst två dagen efter jobbnatt. Jag har försökt att gå upp vid åtminstone 10-11, men det är precis som om en stor hand trycker mig tillbaka ner i sängen. Jag ger lätt efter, överväger inte ens att stiga upp. Jag går upp när Anna går upp.
 
 Jag vill inte vara ensam.
 
 Sista månaderna har jag haft jättesvårt att somna på nätterna. När jag väl somnar vaknar jag alltid igen efter en halvtimme-timme. Så håller det på. Jag är helt slut.
 
 Jag blir hängandes i soffan, gosar med katterna och hunden, tittar kanske på något och slumrar bort alldeles för mycket tid.
 
 Ett par kvällar har ett par goa vänner varit här och förgyllt mitt liv med deras närvaro, bullar, prat och pyssel. Att få sitta och pyssla är balsam för trasiga själar. Man får annat att tänka på och tiden flyger. Jag önskar att jag orkade pyssla mer, men inte ens det förmår jag mig till ensamma dagar.
 
 Inte ens det.
 
 På måndag går min sjukskrivning ut. Då ska jag tillbaka till vårdcentralen. Jag behöver mer tid. Jag kan inte gå till jobbet i det här skicket. Då borde jag även få reda på provsvaren på sköldkörtel, järn och annat de kollade. Jag har tidigare haft lite förändrade värden på sköldkörteln, så jag ska säga till min läkare att hon ger mig Levaxin. Kanske jag blir både piggare och mår bättre då. Det är helt klart värt ett försök.


På onsdag ska en läkare från reumatologen ringa om provsvaren från dem. Ni minns kanske att jag var där och tog prover på bland annat tårproduktion och salivproduktion för några veckor sedan. Se inlägget här.
 
 Tänderna borde jag gå till min tandläkare med. Jag har dock inte orkat det heller. Det gör tack och lov inte lika ont just nu, men de behöver lagas. I hålet som folktandvården lämnade efter dragning av hörntand, har jag tre gånger nu hittat flisor från något.
 
 Jag vet inte om det är tandrester eller om det är benrester eftersom de borrade i tandbenet för att efter tre (!!!) timmars effektiv tid lyckas få ut tanden. Jag har sparat den största biten, och ska ta med den dit. Se inlägget om tanddragningen här, och bild på den stora biten jag plockade ut här.
 
 Jag måste få tummen ur och skriva en egenremiss eller iallafall ringa bröstmottagningen för en tid. Min bröstvårta ”läcker” fortfarande blod. Jag kan inte förstå varför det är så jobbigt att ta tag i såna här viktiga saker. Jag ids inte. Jag orkar inte. Det går bara inte.
 
 En stor rejäl spark i arslet kunde hjälpt, men det är lönlöst. Det blir inte lättare eller mindre ångestladdat ändå.

Jag fick några frågor om min magoperation…

7 Mar
         

…och de kommer här, med mina svar!

Kan du äta lika mycket mat nu som innan Gastric Bypass-op eller äter du mindre?
Jag äter mindre portioner, men jag tror att det är större portioner än många andra som är GBP-opererade. Jag skulle nog vilja säga att det är ”normalportioner”.

Jag önskar att jag inte kunde äta den mängden utan mindre. Sen beror det ju såklart på under hur lång tid jag äter. Ibland sitter jag och pysslar samtidigt, eller gör nåt annat, för att jag inte ska kasta i mig. Jag kan även dricka när jag äter, men inte mycket, och defintivt inte fort.

Här har jag försökt skriva ner lite olika mängder jag kan äta, fråga om det är nåt speciellt ni undrar:

  • - Ca 2-3 normalstora potatisar
  • - En köttbit
  • - Nästan en kyckligfile
  • - Sex fiskpinnar
  • - 1-1,5 dl sås
  • - En stor näve pommes frites
  • - En halv-3/4 pizza. Jag kan äta en hel, men blir då stoppmätt.
  • - 1,5-2 dl ris
  • - 2-2,5 dl pasta
  • - 2,5 dl flingor med ca 1,5 dl mjölk
  • - En halv chipspåse
  • - En halv ostbågspåse
  • - Stor bunke popcorn
  • - 2 gott och gräddat-mackor med pålägg
  • - 4 små rostmackor med pålägg
  • - 3 trekantiga knäckemackor
  • - En hönökaka med pålägg
  • - En banan
  • - Två apelsiner (suger bara ur saften)
  • - Ett äpple
  • - 2 bullar
  • - Nästan en Big Mac-hamburgare utan ena brödet och en liten pommes
  • - 2-2,5 dl köttgryta/köttfärs etc
  • - En glass, vilken som helst
  • - En laxbit
  • - 1-1,5 grillkorvar
  • - 3/4 tjock korv
  • - 10-12 småköttbullar
  • - En mugg te, cappuccino, varm choklad etc
  • - 2 dl potatisgratäng
  • - 2-3 dl sallad
  • - 1 dm lasange
  • - 1 ägg
  • - 2 dl potatismos

Händer det att du dumpar (?) nu också?
Ja det gör det. Inte speciellt ofta, men ibland dumpar jag för att jag äter för fort snarare än för mycket. Då gör det ont i magen och jag mår illa och blir helt galet trött. Dock går det över efter max en halvtimme tack och lov, för det är INTE en skön känsla. Nån gång ibland äter jag för mycket.

Hur mycket gick du ner totalt och har du hållit den vikten?
Jag gick ner från 157- ca 120, så ca 37 kg. Nu väger jag ca 140 kg, så jag har gått upp ca 20 igen. Så, sammanlagt kan man väl då säga att jag har gått ner 17 kg.


Hur snabbt gick du ner?
Jag gick ner allt jag gick ner väldigt fort. Jag såg i spegeln och kände på kläderna att det hände saker snabbt. Jätteroligt! Inom fyra månader ungefär hade jag gått ner det jag gick ner, ca 37 kg. Sedan stod jag stilla i över 1-1,5 år, och sen började jag gå upp i vikt igen.

Ångrar du att du genomgick operationen?
Jag är jätteglad för mina 17 kg, jag kunde knappt andas när jag vägde som mest. Så nej, jag ångrar inte operationen. Men, jag ångrar att jag ens började smaka på sånt jag inte ”borde” äta. Så jävla korkat. Det fanns alltid godis och dricka hemma, och det är svårt att stå emot. Jag skulle varit hårdare mot mig själv, (och mot min frus vanor).

Men, helt ärligt så kan jag ibland känna att operationen, trots 17 kilo minus, känns lite onödig. Jag är rätt bitter, och mår otroligt dåligt psykiskt på grund av min viktuppgång. Det känns som att jag har ”fått min chans” och att jag sumpade den, och det är åt helvete. Det gör mig jätteledsen.

Jag och frugan har för några dagar sen skrivit in oss i Aftonbladets Viktklubb, och vi ska göra ett helhjärtat försök att ändra våra matvanor och motion. Dock räcker inte pengarna till det den här månaden, så vi ska börja från nästa lön. Jag tror det är enklast om vi gör de recepten de tipsar om, istället för att bara dra ner på det vi redan har i frysen.

Vi har ett nytt husdjur

6 Mar
0
         

Inte nog med att vi har en hund- Warja, fyra katter-Zpiky, Tindra, Mowgli, Naala och två leopardgeckos- Gizmo, Meduza, nu har vi fått en inneboende till i vårt hem.
 
 Jag har i mitt liv haft ganska många olika djur, se listan längst ner. De berikar livet väldigt mycket, och jag skulle inte må bra utan dem. Katter är det absoluta favoritdjuret. Mitt hem utan katter är som en fisk utan vatten.
 
 I flera månader nu har det bott en liten nyckelpiga hos oss. Den dyker upp lite här och var, på golvet, i fönstret, på skåpsdörrar och nu alldeles nyss på min arm. Jag vill tro att den lilla sötnosen för lycka och tur med sig.
 
 Jag undrar vad den lever på. Vi lär ju inte ha några bladlöss iaf eftersom vi enbart har konstgjorda växter. Honungsvatten ska de visst uppskatta läste jag nyss, så det ska jag prova.


Andra djur som har ägt mig är:
 
 Nymfparakit: Jocke. När jag bodde hemma, var väl eg mammas men han bodde i mitt rum. Mamma hade även en gultofsad kakadua som hette Kackis och en katt som hette Sussi.
 
 Katter: Dojjan, Kim, Mimmie, Tibby, Tova, Elvis, Bubbis, Gizmo, Zeke, Snoddaz.
 
 Minigris: Nassy
 
 Råttor: Balder, Merlin.
 
 Hamster: Shiva.
 
 Gerbil: Minns ej namnet, KAN ha varit Gizmo.
 
 Kanin: Ninis
 
 Vit platt groda: Minns ej namnet.
 
 Fågelspindlar: Lucifer, Beelzebub, plus Magnus rödknäade spindel som oxå hette Beelzebub.
 
 Skorpion: Satan. Det var Camillas Floridaskorpion som bodde hos mig.
 
 Chinchillor: Gizmo, Baltazar, Timoon.
 
 Skäggagam: Agathon
 
 


^ Nassy


^ Snoddaz


^ Shiva


^ Zeke


^ Gizmo

Sååå god fläskfilégryta, a’la Milo

4 Mar
2
         

Ris, fetaost, fläskfilégryta.

1 fläskfilé
1 röd paprika
3 matlagningsgrädde
1,5 purjolök (hade en halv kvar sen innan)
8-10 färska skivade champinjoner
1 bit gorgonzolaost
1 hel vitlök pressade klyftor
1 näve strimlade soltorkade tomater
10 delade körsbärstomater (behövde ätas upp)
Salt
1 grönsaksbuljong (köttbuljongen var slut)
Vitpeppar
Paprikakrydda
Soja
Kalvfond

Detta var det godaste jag ätit på länge! Frugan har sagt ungefär tio ggr/minuten under tiden hon åt att det var såååå gott. Mums!