Idag har varit en händelserik dag. Dagen började ganska segt, jag var rätt trött och hade inte så stor lust till något. Satte mig vid datorn och fixade till Tjejsnacksidan (se menyn här ovanför) så alla förstår hur man länkar osv. Så har du missat att Tjejsnack dragit igång igen, så titta in där. Jag kommer att direktlänka därinne till alla veckofrågor så de blir lätta att hitta, om man vill vara med/läsa vad andra har svarat.
Kl. 13 kom Pirkko hit. Jag skulle få låna hennes bil att åka på möte i Alexanders skola 13.30. Då fick jag lite bråttom på dödfläsket… Fick skyndat mig in och tvätta ur håret för att få någon slags ordning på rufset. Mitt hår är nog för kort har jag konstaterat… Trivs inte riktigt med den här “längden”. Jag får inte till nån snygg frisyr överhuvudtaget. Men, det växer väl ut…
Jag körde Anna till Maria, och sen var jag på mötet fem minuter innan avsatt tid. Pratade lite med soc.tjejen (som har hand om sonens familjehemsplacering) och sen kom familjehemsmamman oxå. Vi hade möte med Alexander och en av hans lärare. Han läser spelutveckling.
Mötet var ett uppföljningsmöte om hur det går för Alexander i skolan. Han fick lite tips om vad han kan förbättra och så fick vi veta vad som är bra. Han är tex. den i klassen som har tagit bäst och finast foton i ett av ämnena. Roligt! Men, han älskar att mixtra med kameran och att fotografera på olika sätt.
Efter mötet hämtade jag upp Anna igen, och sen åkte vi och handlade på Willys. Vi skulle bara ha ost, bröd och smör. Jojo, visst… kom ut med tre fulla påsar. Vi behövde visste lite mer mat än vi först trodde. Lika bra att handla när vi ändå fick låna bil och var i en billig affär.
Vi höll på att dö av hunger när vi var klara, och ingen av oss hade lust att laga mat. Vi stannade till utanför pizzeria Athena. Jag parkerade utanför lite upp på trottoaren som de flesta gör när de ska hämta pizza där. När vi hade sutttit på pizzerian i ett par minuter så kom en kille in och frågade om det var vår bil. Hmm ja, svarade jag… Kan du komma ut lite, sa han till mig…
Jag gick ut, och sa försiktigt att, du ska väl inte ge mig P-böter nu… Då sa han att jag stod på gångväg, det hade inte varit lika illa om jag hade stått på gatan. “Hmm… men jag kan flytta på bilen”, sa jag och log sött. Och så sa jag att jag alltid brukar stå där, “alla andra gör ju det”… Han tittade på mig och log tillbaka, och sa att “nu vill jag inte höra mer”. *s*
Han berättade att det kostade 700 kr att stå där jag stod, och att det hade blivit många pizzor. Mmmm… sa jag, och sa att, men, jag kan flytta bilen. Då sa han att jag skulle ställa mig bakom den andra bilen, på andra sidan vägen. Sen sa han bara “ha en bra dag”, och så gav han mig ett leende och gick iväg. *Pheeeew* TACK!! Shit… 700 spänn i böter är väl inte precis vad jag önskar mig just nu.
Det FINNS schyssta P-vakter… Och snygg som fan var han oxå! Men, jag förstår fortfarande inte hur i hela världen någon vill välja det yrket. Att vara hatad av alla, och bara få skäll. Hur kul är det? Är det någon som läser här som är P-vakt eller känner en sån, och har någon aning om varför man väljer ett jobb som alla hatar, så please berätta?
Nu ska jag faktiskt ta och sätta mig vid pysselbordet en stund. Har lite energi kvar, så jag ska lägga den på ett par kort.
Grattis till din goda karma idag (har suttit på FB och skickat karma till en massa, men inte dig för du vill inte ha, så jag får skicka med hjärtat och här i stället :wink: ) Stor jättekram och hoppas att pizzan var god! Caroline
Jag kopierade in din fråga i kommentarsfältet i följande blogg: http://michis.blogg.se
Denna tjej är både p-vakt och väldigt lajbans! :)
Vilken jäkla shysst P-vakt! Hur många gör så liksom?!?!?! Tycker alla bara vill smäcka på en fet böter på bilen. Kram kram.
Ha ha,,,det måste vara ditt söta leende som gjorde det :luv: :angel:
Hejsan !
Hmm hur F*N kommer jag in på din scrapping sida nu då ?
Hittar inte dit ju :cry: . ja ja skicka länken till mig , jag måste beställa kort ju .
Massa krams och krama de dina !! :kiss:
Som jag skrev för ett par år sen: “Jobb, jobb, jobb…
…fast det är inte särskilt jobbigt egentligen.
Jag har liksom antagligen det bästa jobbet i världen. Eller åtminstone den bästa arbetsplatsen. Eller åtminstone den bästa chefen. Eller egentligen kanske de bästa arbetskamraterna, i alla fall de flesta av dem är bäst.
Och om du tycker att det är motsägelsefullt att flera av dem är bäst så får det vara det.
Du är antagligen en sån där typ som inte fattar varför jag gillar jobbet som parkeringsvakt i så fall.
En sån där som ska citera Magnus Uggla, för du kan inte komma på nåt bra själv. Möjligen är du lite originell och slänger dig med nåt du hörde i en Beck-film istället.
Bah.
Jag trivs med mitt jobb, men jag trivs ännu bättre med att vara ledig.
Antagligen skulle jag inte gilla att vara ledig om det inte vore för att jag har ett jobb att gå till.
Jag har varit arbetslös, jag har varit sjukskriven, jag har pluggat och jag har jobbat och av alla alternativen så måste jag säga att jag trivs bäst med att ha ett jobb att gå till.
Spelar egentligen mindre roll vad det är för jobb, det är åtminstone något att se fram emot när man har vikt alla kläderna snyggt i garderoben och sorterat alla böcker efter genre, författare och utgivningsår…”
Jag blev P-vakt för att möjligheten uppenbarade sig. En tillsvidareanställning på heltid med Transports väktaravtal bakom är inte varje dag man har möjlighet att få tacka ja till.
Gled in på ett bananskal, började jobba som sommarpersonal på Kolmårdsparkeringen, lade varenda krona på körkort den sommaren och fick därmed en tillsvidareanställning från januari året efter.
Jag trivs med mitt jobb. Det är inte särskilt många som skäller och hotar, de flesta vet med sig att de gjort fel och tjafsar då inte heller. Andra kommer och är supervänliga och trevliga tills de förstår att när kontrollavgiften (P-böter sätter inte privata parkeringsfirmor) är utfärdad så blir den inte borttagen. Då händer det att de loskar ur sig några väl valda invektiv, men jag bryr mig liksom inte om det.
Det krävs ett lite mer speciellt psyke helt enkelt. På de år jag jobbat så har det hänt en incident som jag faktiskt tog till tingsrätt, en som spottade på mig. Istället för att bara betala 300:- och se glad ut så fick han till slut betala 3500:- + originalkontrollavgiften på 300:-. Tingsrätten höll med om att man inte fick spotta på P-vakter…
Så vad ska jag säga.
Det enda jag har att klaga på med mitt jobb är att det inte är särskilt utvecklande. Det går liksom inte att göra karriär. Men man får vara ute mycket vilket är trevligt på sommarhalvåret, man får mycket mer motion än en kontorsråtta och man har frihet under ansvar – så länge jag gör mitt jobb så kan jag själv lägga upp körrutter.
Vad gäller att “sätta dit folk” som en del säger så kan jag inte påstå att jag känner mig skyldig.
Det är ju inte jag som kört in bilen på handikapplats bara för att springa in på Systemet en sväng och det fanns ju så många lediga platser på handikapp…
Och det är inte jag som ställt bilen på P-förbud och sen “lastat” in en påse äpplen till mormor och stannat och druckit en kopp kaffe.
Så jag kan inte känna mig skyldig för att jag gör det jag är anställd för – det vill säga att hjälpa våra kunder, uppdragsgivarna, att hålla koll på bilar. :-)
Oj vilken tur du hade! :phew:
Men egentligen förstår jag inte varför alla hatar p-vakter. Tänk om de inte fanns och folk skulle ställa sig precis hur som helst, var som helst. De ser ju till att det funkar liksom. Man kan ju inte bli arg på en p-vakt för att man själv har parkerat fel…?!
Jag hatar iaf inga p-nissar! :D :angel:
Kram! :luv:
Jag har valt yrket parkeringsvakt för att det är det enda jobbet jag klarar av. Har nämligen en sjukdom som ställer till det lite för mig. Men som parkeringsvakt har jag inga tunga lyft och variation mellan att sitta, stå och gå vilket gör att det funkar för mig så även jag kan få jobba lite. Skäll får jag faktiskt sällan. Jag träffar oftare på trevliga människor som vill ställa frågor angående parkeringar och sånt. Vilket självklart är välkomnande. Och så händer det självklart att folk kommer och undrar varför dom fått en kontrollavgift på rutan. Men frågar dom med en trevlig attityd så får dom självklart svar med en trevlig ton. Man kan ju inte flyga på nån och gapa och skrika och tro att man ska få ett leende tillbaka.
Hur som helst. Jag trivs väldigt mycket med mitt jobb och är glad att yrket finns så att jag kan få chansen att jobba lite varje månad. Annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort.