Men egentligen förstår jag inte varför alla hatar p-vakter. Tänk om de inte fanns och folk skulle ställa sig precis hur som helst, var som helst. De ser ju till att det funkar liksom. Man kan ju inte bli arg på en p-vakt för att man själv har parkerat fel…?!

Jag hatar iaf inga p-nissar! :D :angel:

Kram! :luv:

Jag har liksom antagligen det bästa jobbet i världen. Eller åtminstone den bästa arbetsplatsen. Eller åtminstone den bästa chefen. Eller egentligen kanske de bästa arbetskamraterna, i alla fall de flesta av dem är bäst.
Och om du tycker att det är motsägelsefullt att flera av dem är bäst så får det vara det.

Du är antagligen en sån där typ som inte fattar varför jag gillar jobbet som parkeringsvakt i så fall.

En sån där som ska citera Magnus Uggla, för du kan inte komma på nåt bra själv. Möjligen är du lite originell och slänger dig med nåt du hörde i en Beck-film istället.

Bah.

Jag trivs med mitt jobb, men jag trivs ännu bättre med att vara ledig.
Antagligen skulle jag inte gilla att vara ledig om det inte vore för att jag har ett jobb att gå till.
Jag har varit arbetslös, jag har varit sjukskriven, jag har pluggat och jag har jobbat och av alla alternativen så måste jag säga att jag trivs bäst med att ha ett jobb att gå till.

Spelar egentligen mindre roll vad det är för jobb, det är åtminstone något att se fram emot när man har vikt alla kläderna snyggt i garderoben och sorterat alla böcker efter genre, författare och utgivningsår…”

Jag blev P-vakt för att möjligheten uppenbarade sig. En tillsvidareanställning på heltid med Transports väktaravtal bakom är inte varje dag man har möjlighet att få tacka ja till.
Gled in på ett bananskal, började jobba som sommarpersonal på Kolmårdsparkeringen, lade varenda krona på körkort den sommaren och fick därmed en tillsvidareanställning från januari året efter.

Jag trivs med mitt jobb. Det är inte särskilt många som skäller och hotar, de flesta vet med sig att de gjort fel och tjafsar då inte heller. Andra kommer och är supervänliga och trevliga tills de förstår att när kontrollavgiften (P-böter sätter inte privata parkeringsfirmor) är utfärdad så blir den inte borttagen. Då händer det att de loskar ur sig några väl valda invektiv, men jag bryr mig liksom inte om det.

Det krävs ett lite mer speciellt psyke helt enkelt. På de år jag jobbat så har det hänt en incident som jag faktiskt tog till tingsrätt, en som spottade på mig. Istället för att bara betala 300:- och se glad ut så fick han till slut betala 3500:- + originalkontrollavgiften på 300:-. Tingsrätten höll med om att man inte fick spotta på P-vakter…

Så vad ska jag säga.
Det enda jag har att klaga på med mitt jobb är att det inte är särskilt utvecklande. Det går liksom inte att göra karriär. Men man får vara ute mycket vilket är trevligt på sommarhalvåret, man får mycket mer motion än en kontorsråtta och man har frihet under ansvar – så länge jag gör mitt jobb så kan jag själv lägga upp körrutter.
Vad gäller att “sätta dit folk” som en del säger så kan jag inte påstå att jag känner mig skyldig.

Det är ju inte jag som kört in bilen på handikapplats bara för att springa in på Systemet en sväng och det fanns ju så många lediga platser på handikapp…
Och det är inte jag som ställt bilen på P-förbud och sen “lastat” in en påse äpplen till mormor och stannat och druckit en kopp kaffe.

Så jag kan inte känna mig skyldig för att jag gör det jag är anställd för – det vill säga att hjälpa våra kunder, uppdragsgivarna, att hålla koll på bilar. :-)

Massa krams och krama de dina !! :kiss:

Denna tjej är både p-vakt och väldigt lajbans! :)