Hopp om (under)livet

17 Apr
3
         

Det här är sååååå Tindra! Både till sättet och storleken… :D

YouTube Preview Image

 
Tindra hoppar upp typ 70 ggr i sängen när man sover på morgonen. Sen trampar hon runt, lägger sig och jag klappar henne lite. När jag slutar klappa henne, så hoppar hon upp och trampar på min bröstkorg och mage igen. Spinner en massa och lägger sig på min bröstkorg. SÅ SÖT! :innocent:

När jag var liten och bodde på landet, så minns jag att min mamma cyklade med mig till Mulleskolan. Det var jätteroligt. Nu fyller Skogsmulle 52 år. Tänk att det har funnits såå länge! Har ni gått i Mulleskolan?


Det är ju för tusan så här jag ser ut i håret! :nerd:

 
Anna är sååå söt. Hon plattar mitt hår varje dag. *orka lixom* Skulle jag göra det själv, så hade det inte blivit av. SÅ tråkigt. Hur orkar folk varje dag? Men, det är väl priset man får betala för att vara snygg i håret. Det blir iaf bättre än utan plattången. Hon har väl förstått att dagens humör beror på hur håret ser ut… :evil: Nåja, jag vänjer mig nog snart… Eller om inte annat, så växer det väl ut om några månader.

Idag skulle jag höja dosen med Cymbalta, från 30 mg till 60 mg. Jag har helt ärligt varit lite från och till om hur jag ska göra, eftersom tablettfanskapet förstör mitt sexliv totalt. I natt hade jag och älsklingen en diskussion om just detta, och det är jobbigt att inte kunna eller vilja lika mycket som innan. :worried:

Eller det är väl eg. känslan av att inte kunna komma överhuvudtaget, som har gjort att det inte känns så motiverat och meningsfullt att Anna tar i mig… Det är ju såklart skönt ändå, men… ja… Så i natt hade jag till 90 % bestämt mig för att sluta med medicinen. De sista 10 % var Annas pepp och övetalning som gjorde att jag tvekade.

Men, imorse när vi hade myst och pratat lite… så myste vi lite till… och så YES YES YES!!!! :yum: Det funkade! Det tog något längre tid, höll på att sprängas några ggr, och känslan försvann, men sen!!! Wihooo!!!! :innocent:

Behöver jag tillägga att jag faktiskt ökade dosen på mina Cymbalta som jag skulle imorse! Nu finns det ju hopp om (under)livet. Nu är det bevisat. Jag får väl helt enkelt ge det lite mer tid…Och två veckor är väl inte så lång tid egentligen, faktiskt… Det är bara det att sex ÄR en sån stor bit i mitt/vårt liv. Så det BLIR jobbigt när det inte funkar. Tur man inte är kille iaf… Hade ju varit ett helt annat problem då.

Illamåendet som har försvunnit kom tillbaka som ett brev på posten i och med höjningen. Men, det var inte såå farligt. Lite vatten och några djupa andetag, så kändes det bättre. Och jag vet (tror jag… :mouthshut: ) att det går över om några dagar, så det är ganska enkelt att stå ut. Jag ger mig dock inte ut på några äventyr just nu, innan jag vet att jag mår bra igen.

Eller mår bra… allt är ju relativt. Men, jag hoppas att ökningen av dosen gör att mitt psykiska mående blir bättre. Att jag ser lite ljus i tillvaron, och att saker blir roliga igen. Jag önskar att jag slipper känna känslan av att vilja stänga in mig i en bubbla och bara vara ifred. :worship: Det är inte jag, att känna så! :worried:

Ni vet väl att man kan beställa scrappade personliga kort av mig. Ta en titt till höger i menyn, under SCRAPPING/KORT, så hittar du tidigare kort jag har tillverkat. Bara att klicka på kontakt i menyn, och sen Mailformulär. Billiga, personliga kort som bara finns ett enda av i hela världen!

Vi lyssnar på Thåström… Karenina… såååå bra! :music: Det enda jag är sugen på att lyssna på överhuvudtaget just nu är Thåström, Lars Winnerbäck, Gyllene Tider och Dia Psalma.

Hepp, tror det är dax att trycka på Publish-knappen nu. Har svamlat en bra stund.

Comments:

  1. Emmi Says:

    Åhh Karenina, världens vackraste låt :thumbsup:

    [Svara]

  2. Maria Says:

    Grattis gumman… Skönt att det var en övergående biverkning… :D

    [Svara]

  3. Linda Says:

    Haha, jag hade nästan glömt bort Mulle. Undra om han fortfarande ränner runt i skogen där jag mötte honom när jag var sex år? :)

    [Svara]

Add comments: