Milo Lilja – Den nakna sanningen ur en kvinnas ego

Vi har precis kollat klart på filmen Australia. Och det är nog den segaste filmen jag har sett på lääänge. Vi började kolla på den i förrgår, såg 1,5 timme. Och idag fortsatte vi kolla, ville ju ändå se hur den slutade. Och det känns som att den har varit slut flera ggr, och så fortsätter historien… och så tar den slut… och så fortsätter den… Skum film, historien var vacker, men filmen fördjävla lång, 2h & 30min.

Vi är helt barnle… *host* tonårslediga menade jag ju förstås. Alexander har åkt hem till familjen och Jennifer är hos en kompis. Det blir så tomt när de är borta. Alexander såg inte särskilt sugen ut när han skulle åka. Och det gör såå ont i mitt hjärta. Jag vill bara säga till honom, att det är klart att han ska stanna kvar här. Det är ju här han hör hemma.

Jag frågade Alexander igår, hur det känns att han bor här varannan vecka nu. Och då sa han att det känns som att det stora hålet i hans hjärta är fyllt. :sentimental: Han är sååå söt. Jag bara längtar till den dagen han bor här på heltid. Även om det förmodligen inte kommer att bli så lång tid, eftersom han inte vet än om han ska läsa vidare på Gotland, eller bo med en kompis sen… Men, vi får verkligen ta vara på den tiden som vi får ihop.

Jag blir ledsen när jag tänker på alla år tillsammans som vi har “förlorat”, eftersom han bott i familjehem sen han var 6 år. Det är i elva år av hans 17-åriga liv. Men, det var det enda jag kunde göra just då. Det var det enda som fungerade. Jag hade gjort mig olycklig på honom. Vi kom inte överens överhuvud taget. Så det var för både hans skull, och min skull som jag valde att han skulle bo hos någon som orkade. Jag ångrar inte mitt beslut, men det gör ont att veta att jag har missat så mycket med honom.

Goare, mjukare kille får man leta efter. Så snäll, så mån om andra, så ärlig, så underbar. Jag älskar honom så det gör ont i hjärtat. Och jag är väldigt glad att han inte är arg eller bitter på mig för att han inte kunnat bo här. Men, han har alltid tillhört vår familj såklart, även om han bara varit här på helger och lov.

Illamåendet har kommit och gått under dagen. När jag blev hungrig på middag, så kändes det som ett stort hål i hela magen. Plus att jag blev yr och illamående. Känner mig helt surrig i skallen, och trött. Lite orkeslös och apatisk. Orkar inte göra något. Jag har sagt hela dagen att jag ska sätta mig och pyssla lite, men har inte kommit dit än, och nu är kl. 19.40. Kanske är dax nu?

Kicki var ju här i natt och pysslade. Jag och Anna somnade runt halv fem – fem. Det är mysigt att sitta och pyssla tillsammans och tjöta lite skit. :innocent:

Tack för era rader om min dikt! Det värmer att ni kommenterar och läser. :thumbsup: