Visst är det underbart när man har tonårsbarn som ändrar planer sådär helt plötsligt! Jennifer var nere på stan igår, och vi talades vid i telefon och bestämde att hon skulle cykla hem till 23.00. Jag sa att det är ok att ta med vännerna hit, som hon var med på stan, ifall de fick vara ute längre. Javisst, jag är hemma elva sa hon.
Jag och Anna tänkte mysa lite i soffan med täcken och film. Vi blev plötsligt hungriga, och skulle göra ett par toast. När vi myser i soffan med täcken, så är det väldigt mysigt att inte ha några kläder på sig. Det blir så varmt… Och eftersom vi var ensamma hemma, och ett par timmar kvar tills Jennifer skulle komma hem, så tyckte vi det var onödigt att klä på oss…
Hmm… vilket vi nog skulle ha gjort… För plötsligt öppnas dörren och in kommer Jennifer med en tjejkompis och två killkompisar. Anna kastar sig på kökssoffan med kudde över sig, och jag vänder ryggen till med armarna över brösten. Sån tur var hade jag iaf. trosor på mig… :| Vi skrattade mest, och jag sa till Jennifer som var den enda som hunnit in i hallen, att hämta två täcken.
Man kan inte vara för säker på sina tonåringar… *s*
Jennifer har tagit lite kort på våra djur… Tänkte visa dem här nedan… Hon är en duktig fotograf, och hon älskar att leka med kameran. Det gör min son oxå… Undrar vem de kan ha fått det ifrån? *host*
Vår ena leopardgecko, Gollum, såååå söt med tungan ute.
Jag hade faktiskt inte en aning om att tungan var kluven på dessa små ödlor. Jag har sett tungan flera ggr när de “luktar” på min hand och när de äter och dricker, men har inte sett detta. Så sött!
Så vackert öga!
Liten och nyfiken!
Här har Gollum ömsat skinn, och lämnat kvar en “handske” hängandes över matskålen…
Vår “lilla” söta Tindra… Hon har verkligen världens goaste mage!!! Och kolla vad fint hon matchar soffan! :D
Tindras öga i närbild… Vackra gröna ögon…
Favoritbollen i högsta hugg… Den är sååå ful i färgerna, men det är bara den här sorten som duger. Hon går omkring och piper och vill att man ska leta efter dem när de är borta, och så apporterar hon dem när man kastar dem.
Vi ska ju förhoppningsvis åka till Dalarna och Östersund den 1 juni. Jag ville bla. hälsa på min mamma, min kusin, Saija och Jonas. Vi ska sova hos Saija och Jonas. *tack för er gästfrihet* Nu verkar det som att min mamma inte vill ha dit någon annan än bara mig, så vi skiter i att åka dit. Hon gör mig illa. Hon verkar inte kunna acceptera att jag är tillsammans med en tjej. Hon ger inte ens Anna en chans. Jag blir så ledsen och besviken, jag ville ju att hon och Anna skulle träffas. Men, nu är jag bara arg. Hur kan man ens bete sig så?
Varför inte bara förstå och se att jag är lycklig! Sen spelar det väl för fan inte någon roll om jag är tillsammans med en tjej eller en kille. När jag har haft pojkvän har det aldrig varit några problem. Magnus var så välkommen så. Men han var ju kille, så det var väl mer “naturligt”. Mamma får gärna tycka att det är konstigt eller att det inte är “normalt” eller vad fan hon nu tycker, men hallå? Jag är hennes barn. Och jag trodde verkligen inte att hon skulle bete sig så.
Min bror är alltid välkommen med sin tjej och deras son. Då finns det plötsligt plats. Men, inte när jag vill komma med min familj. Jag blir så jävla besviken på inskränkta människor, och det gör mig så ont när det är min mamma. Jag blir så arg över att jag ens bryr mig. :exhausted:
Jag är väldigt glad att jag inte har ärvt den sidan hos min mor. Här är ALLTID mina vänner och min familj välkomna. ALLTID. Det finns faktiskt inte några undantag. Jag tycker om människor, och det kan vara därför jag har så många fina underbara vänner som bryr sig om mig oxå. :innocent:
Nu är det dax att förflytta mig till pysselbordet och min älskade flickvän som redan sitter där och skapar lite kort. Ikväll är det Robinson, längtar! Och då kommer Pirkko hit och gör oss sällskap! Himla mysigt! :innocent:
Teneriffa
Ojojoj, vilken snygg blogg! ÄLSKAR dina smilisar! :worship: De är bara så enormt fina!
Skulle bli jätte jätte glad om du ville dela med dig av dem? Jag skulle gärna använda dem på min blogg, med en länk och ett tack i anslutning till smiliesarna och på länklistan med så klart, som tack..
Vill du så får du mer än gärna hjälpa mig att få dit dem med i så fall.
—————————————————————————————-
Jag tycker för övrigt att det verkar tråkigt att din mamma inte kan välkomna din tjej på samma sätt som dina killar. Synd. Väldigt synd, eftersom det egentligen inte spelar någon roll om man älskar en av samma kön eller ej, det är ju personen man gillar, inte könet..
Kanske hör det till den “generationen” att ha lite svårare att acceptera sådan kärlek, eftersom det var så tabu när de själva var unga?
—————————————————————————————–
Jag ska kika in på dina scrapalster när jag skrivit klart, jag har själv digiscrappat i ett par år, och även designat kit och sålt online i flera affärer, men tappade inspirationen en aning.. Har inte scrappat på ett tag nu, men kanske får jag tillbaka inspirationen när jag tittar vad du gjort! Jag hoppas det, för jag har massor av fina kort att scrappa..
Hör gärna av dig, antingen via mail eller via en kommentar på min blogg.
Mvh
Jessica (hemligt, jag försöker skriva lite mer anonymt på den nya bloggen.. den gamla hittar du på http://banditkoll.blogg.se)/Nexa
[Svara]
Jag tror att min pappa har samma inskränkta åsikter som din mamma, för jag tror inte att jag skulle vara välkommen hemma hos honom om jag skulle ha en flickvän. Nu är ju jag visserligen intresserad av pojkar till min pappas stora lycka skulle jag tro :)
Men jag tycker att det är elakt av din mamma att inte låta Anna få en chans :(
[Svara]
Förstår, att du blir besviken på din mor, men ge henne en chans till, det kanske tar lite tid för henne att “ta in” allt som sker…
Själv är jag en stolt mor till en dotter som var gift (med en karl) och som träffade den stora kärleken i sitt liv och det visade sig vara en kvinna!
I början var jag “kluven”, det måste jag erkänna, men efter att fått lära känna denna kvinna, som jag förresten kallar “mågan”…ja, du säger ju mågen om det är en man…så är jag sååååå lycklig att de funnit varandra och mina barnbarn (två stycken, en pojke och en flicka), de älskar också “mågan”, precis som alla andra gör som träffar henne.
SÅ….mitt “råd”…ge din mor lite tid, men inte för lång tid utan hon måste inse, att det är just så här ditt liv ser ut och förmodligen kommer att se ut i framtiden.
Förhoppningsvis så kommer hon att vara stolt över dig och din familj..(Men, bor hon i Insjön…??…Där kan ju folk vara ganska så “insnöade”…)
Önskar er all lycka…och gör som jag…sköt er själva och skit i andra!
Ha dé!/Kram
[Svara]
Fasen vad trist att din mamma tycker så. Det är alltid så fel när föråldrade normer och konventioner ska gå före människors lyvka :worried: :shrug: :depressed: Tycker Anna verkar supergo och bra för dig. Hoppas din mamma ändrar sig.
Kram på dig-och vilka vackra bilder Jennifer tagit :thumbsup:
[Svara]
Hej hej
Jag gillar bilderna skarpt… har bara kollat på de här ovan…de med ödlan o ögonen och så…
Blir kvar här en stund och kikar mer.
//Monica
[Svara]
Hej!
Dina rader får mej att tänka på min egen familj. Känns ibland som om jag inte riktigt hör dit då jag är så annorlunda…sina fördomar har de iaf inte fört vidare till mig. Blir förbannad ibland när jag tänker på det och att det ska behöva vara så. Blir nästan så att jag tycker det är jobbigt att umgås med min familj när jag känner att de egentligen inte accepterar mej fullt ut…jag vill inte behöva tänka på det. Det ska vara naturligt.
Som du vet har jag oxå flickvän nu och vi hade varit tillsammans i nästan ett år innan mamma o jag ens pratade om det…som jag hade dragit mig för det. De som är ovana vid homosexualitet tänker ibland så konstigt och annorlunda. Hon frågade mig en del, om det var hemligt och om hon fick berätta för andra som undrade om jag träffat någon ny efter jerry och så. Hur som helst sa hon att det viktigaste var ju att jag var lycklig och mådde bra. Det var stort sagt av henne men jag vet ju ändå att hon innerst inne nog velat ha en man till mig.
Med min pappa är det en annan sak. Det känns närapå omöjligt att berätta för honom överhuvudtaget, tror inte det finns i hans vildaste fantasi att jag lever med en annan kvinna. Han har träffat henne ett par gånger men jag är rätt säker på att han tar henne som min väninna. Det kommer han aldrig att acceptera var det första min syrra sa när mamma berättade för henne…det säger typ allt.
Oops så långt det blev, många tankar och lite svårt att formulera :)
Kram!
[Svara]
[...] gränser Ertappade i köket Bitter Ikaros Svinalängorna gjorde [...]