Det var rätt intressant att läsa det någon skrev efter mitt förrförra inlägg “Bitter”. Jag citerar vissa delar ur kommentaren, vill du läsa hela så får du gå in på mitt förrförra inlägg.
“Sluta vara ett offer i ditt eget liv, det är dags att ta kontroll, sätta egna gränser och det gör du inte genom att lägga skuld på andra. Väx upp och var en bra förebild i stället. Börja här och nu! Skit i det gamla, det har redan hänt, vad som händer i morgon har du inte en aning om. Gör den här dagen bra! Sluta älta, agera istället!”
Ja, så kan man ju skriva om man vill… helt ok om man tycker så. Och det är väldigt lätt att tala om för någon annan vad de ska göra, och vad som är rätt eller fel. Faktum är att om den här personen som skrivit detta hade känt mig minsta lilla, så tror jag inte h*n hade skrivit så. För det första så ÄR jag ett offer i mitt eget liv, eftersom jag har blivit illa behandlad som barn. Jag skrev ett par smulor från min barndom, långt ifrån allt. Och det är inte någonting jag själv har valt. Men, jag önskar att det är något som bara kunde suddas ut. Tyvärr sitter det mycket djupare än så.
Att skita i det gamla skulle jag gärna göra, ja om det nu gick att sudda ut. Men, mitt mående idag påverkas mycket av hur jag blev behandlad som barn, och i mina tonår. Mitt mående idag speglas av hela min uppväxt. Jag har skjutit undan det i alla år, och försökt att inte tänka på det. Men, faktum är att hur gärna jag än vill tro att det inte har någonting med mitt mående idag att göra, så har jag fel. Det är bara att inse, och tyvärr acceptera.
Hur jag är som person vet bara de som står mig nära, och det är svårt att tyda genom ord och meningar på en blogg. Man missar otroligt mycket. Självklart bildar man sig en uppfattning om personen, men man kanske ska tänka på att man inte vet allt, innan man drar en slutsats och skriver så som den här personen gjorde.
Sluta älta, agera istället har h*n skrivit oxå. Ja, det är ju precis det jag gör! Jag agerar och gör det som känns rätt för mig. Jag går vidare och väljer själv vad jag vill göra med mitt liv. I det här fallet väljer jag bort min mamma, för att hon beter sig illa, och det är inte ok.
Jag har kontroll över mitt liv, och jag sätter tydliga gränser i mitt liv. Jag trodde det framgick väldigt tydligt i mitt inlägg igår kväll. Och att lägga skuld på någon annan, skulle jag ALDRIG göra, om det inte var så att det faktiskt finns en grund bakom det. Det är bara att inse fakta, att det ÄR så här. Som sagt, jag kan inte sudda ut halva mitt liv, och låtsas att jag mår bra, och att ingen har gjort mig illa.
Jag tror att jag är en bra förebild för mina barn, och jag ger dem all kärlek i världen. Jag tycker det är otroligt viktigt med kärlek. Vi talar om för varandra flera ggr om dan hur mycket vi älskar varann, och kramas ofta. Och vi pratar väldigt mycket om ALLT. Jag sätter tydliga gränser för dem, och förklarar anledingen till varför de får de gränser de får. Jag tycker det är oerhört viktigt att diskutera med sina barn, och att vara en bra förebild.
Växt upp har jag redan gjort, det är många år sen. Jag är snart 37 år, och jag får ofta höra att jag är en otroligt stark person. Det är många som känner mig, som frågar var jag får all min styrka ifrån, och hur jag orkar. Men, man BLIR stark av att få kämpa och av att vara tvungen. Det har inte funnits någon annan väg. Jag har bitit ihop, och förträngt mycket. Men nu har det kommit ikapp mig, och då känns det mest rätt att jobba med det så jag kan gå vidare igen. Som sagt, jag sätter mina egna gränser och agerar!
Jag väntar på att få en tid till en kvinna som är psykolog med kognitiv utbildning. Det har hjälpt mig en gång innan, och jag hoppas att det hjälper mig den här ggn oxå. För jag tror inte på att skjuta allt ifrån sig och låtsas som ingenting. Att bygga upp ett berg av ångest, känslor och vanmakt, istället för att som du skriver, agera!
Så du som har skrivit den kommentaren igår, bör nog tänka till lite… Kanske har du ändrat uppfattning när jag har gett dig en förklaring, eller kanske står du fast vid dina ord, och sticker huvudet i sanden. Det är ok att erkänna att man har fel. Det gör jag, och det är oxå en styrka.
Kvällen igår var trevlig, men det skrev jag väl igår… Vid ett ungefär tror jag att vi somnade. Trötta som fan. Imorse vaknade jag 7.30 pigg, men det kändes helt galet att stiga upp 7.30 en söndag morgon. Det är lite tråkigt egentligen att man *läs; jag* alltid tittar på klockan och inser att det är i ottan. Varför inte bara skita i vad klockan är och faktiskt stiga upp. Men, näää… Anna låg ju där och sov så sött… Och jag visste att hon skulle sova flera timmar till. Så jag kröp ihop i hennes famn med ryggen åt henne. Mysigt.
Vi steg upp vid elva, och tog en gemensam dusch. Sen filade Anna mina fötter. Mina fötter har blivit helt TRASIGA av att gå i “Foppaskor”. Helt otroligt! De är helt sönderrivna. Har du märkt nåt sånt av att gå barfota i dina Foppa, om du nu har såna? Men, jag tycker att de är sååå sköna ju… *snyft* Och inte har jag känt att fötterna gått sönder heller.
Efter frukosten kastade jag mig över datorn. Anna diskar, det var hennes tur idag. Snart ska vi sätta oss och pyssa lite. Ha en skön söndag! Och häng gärna på tjejsnack i inlägget nedan! Ni har väl inte missat att Anna har ny blogg! Där skriver hon om sitt mående och visar sina scrappade kort, och du kan även läsa dikter ur hennes liv.
Teneriffa
Ja, det är tjatiga jag igen…
Men du…”den där” Fidelio, är det någon som känner dig?
Eller är det bara ytterligare en “messerschmith”….
Jag har alltid sagt till mina barn att de måste respektera andra och andras åsikter, men samtidigt har jag alltid sagt, att kärlek, det är någonting man ska göra sig “förtjänt” av och det finns ingenting som säger, att man måste älska sina föräldrar….
Min åsikt, det är att du gör helt rätt i som agerar som du gör, det finns ingen annan än du som vet hur din “mor” betett sig mot dig och visar inte hon dig respekt…
Skönt, att du och Anna har ett så bra förhållande, var rädda om varandra!
Ha dé!/Kram
[Svara]
Jag håller stenhårt på dig och Anna-det vet du. Och din sketna uppväxt till trots har du lyckats fostra två grymt fina barn. Jag tycker dessutom att du ryckt upp dig oerhört senaste tiden-bara att du vågat svälja delar av din stolthet och börjat äta medicin och försökt arbetsträna.
Du gör så rätt som rensar ut saker som sänker-sådant har vi känsliga människor inte råd med.
[Svara]
halloj SATAN själv här.. he he :devil: …
va ville ja nu då.. åhh min dyslexi.. lär kolla uppåt..
joo.. ang fötterna.. jag e ju självsprickornas konung.
HYVLA, Fila. OCH!!! Här kommer det viktigaste!! LOCOBASE REPAIR SALVA!!
har haft prob me fötterna så länge jag kommer ihåg.. provat allt från koda till fotspecialister. men detta e den bästa kuren. BYT FOPPAS TILL ÄKTA!! Vet dom e svindyra.. i know. Men det e faktiskt vi “FOTFOLK” värda. De andas på ett helt annat sätt.. Ha det bäst. o krama varandra :devil:
[Svara]
[...] Sätta gränser Ertappade i köket Bitter Ikaros Svinalängorna gjorde ont [...]