Jag är så trött på mina ögon. De gör ont ont ont ont… och mer ont. Hela tiden. Och inte blir det bättre. Nu är det drygt tre år sedan jag fick min ögoninflammation. Kronisk irit, eller regnbågshinneinflammation, som det så vackert heter. Ögondoktorn sa att det inte finns något att göra, mer än använda kortisondroppar i ögonen när det är som värst, ungefär hela tiden då… Jag använder Oxyal mot torra ögon oxå, men de hjälper bara ibland.
Jag älskar att läsa, men eftersom det gör så ont i mina ögon, så kan jag inte läsa längre. Och det är jävligt frustrerande. Så fort jag börjar läsa i en bok, så svider det i ögonen, och de blir torra, trötta och gör bara ont. Jag försöker lyssna på ljud-CD, men det är fasen inte helt enkelt att få till tid för det. (Maria A… jag ska skynda på med din CD-bok…)
Jag har många ggr funderat över varför jag bara läser hemska böcker. Böcker som handlar om människors tragiska livsöden. Böcker som verkligen berör, som gör en ledsen, förbannad och böcker som verkligen får en att tänka på att det finns så mycket ondska i världen. Det finns inga andra böcker som tilltalar mig. Romaner är bara dravel i mina ögon. Man vet hur de slutar, och att läsa om kärlekshistorier tilltalar mig föga.
Det här är de bästa böckerna jag läst. De har verkligen satt sig i skallen.
“Pojken som kallades Det”, skriven av Dave Pelzer
Dave Pelzer berättar om den barnmisshandel som han utsattes för från fyra till tolv års ålder, varefter han omhändertogs av myndigheterna. Hans mor var psykiskt sjuk och alkoholiserad och plågade sin son på ett oerhört grymt vis. Pelzers upplevelser betraktas som ett av de tre värsta fallen av barnmisshandel i Kaliforniens historia. Han fick bla. bo nere i källaren och fick ingen mat.
“Yolanda – Gör vad ni vill men döda henne inte”, skriven av Bob Snoijink & Yolanda.
Misshandel, tortyr, våldtäkter, aborter, missfall och babymord är vardagsmat för Yolanda. Hon blir gravid första ggn när hon är 11 år, och barnet adopteras troligen bort. Hon blir gravid ca 23 ggr, varav de flesta barnen aborteras bort av modern och fadern genom helt sjuka sätt. Elektricitet, het spiskrok, hon släpas bakom en bil, slängs nedför en trappa osv… Ett av barnen hon födde lades i frysen.
“Gänget i tunnelbanan”, skriven av Christiane F.
Som tolvåring har Christiane F sin första personliga erfarenhet med tabletter och hasch. Hennes frånskilda mor jobbar hårt för att försörja sina två döttrar, och är ofta frånvarande. Detta gör det lätt för Christiane att dölja sitt missbruk till att börja med. Hon hamnar fort i ett tungt drogmissbruk, och med detta följer prostitution för att finansiera heroinet hon använder dagligen. Hon och hennes pojkvän Detlef lever i en daglig kamp, men ändå med drömmen om att en dag kunna leva ett normalt liv, utan droger.
Vi barn från Bahnhof Zoo är filmen som
är baserad på boken “Gänget i tunnelbanan”.
Den är liksom boken, en sann berättelse som handlar
om Christianes liv som tung missbrukare & prostituerad i tidig ålder.
Alla dessa tre böcker är som ni nog redan har förstått, berättelser ur det verkliga livet. Det är det som faschinerar mig. Att människor överlever liv som dessa. Och som jag inledde med, så har jag många ggr undrat varför jag läser just såna här böcker.
Jag har en liten teori om att det kanske är för att jag på något sätt vill se att jag inte är ensam och att någon kan ha haft det värre än mig. Att min barndom nog inte var så hemsk som jag jag upplevde den. Och den var ju inte på långa vägar som i dessa böcker. Men, jag tror inte att man kan jämföra olika liv på det här sättet egentligen, för den upplevelsen man har haft som är jobbig, är nog så jobbig hur mycket svårare någon annan har haft det.
Jag vet nog inte var jag vill komma med det här egentligen. Men, jag ville berätta lite, och tipsa om läsvärda böcker och en lika sevärd film. Det är ingen glamorös Hollywood-film, utan en film om hur livet är för alldeles för många människor som hamnat åt helvete snett. Både böckerna och filmen är tragiska. Men, jag tycker ändå, man borde ta till sig lite sånt här, för att förstå hur det ser ut på samhällets baksida.
Och jag måste få påpeka att alla människor är lika mycket värda. Det spelar ingen roll om man ligger nerpissad och drogad i rännstenen, eller om man arbetar som läkare eller advokat. Det är inte alla som har lyckan att kunna välja, pga. många olika anledningar, eller turen att halka runt på en räkmacka.
Alla är vi MÄNNISKOR! Glöm aldrig det!
Teneriffa
Hörru gummis. Skaffa Örtte Kamomill (friggs) koka som en vanlig te slurk. Men blöt ner kompresser ordentligt och låt ligga på ögonen 5-10 min. OBS det ska svalna.
Resten kan man blaska på ögonen då och då.
Har man en infektion drar kamomillen ur det ur ögat. Är ögat irriterat lindrar det den värsta svedan/klådan/värken.
Testa vet jag. Kram
[Svara]
Det är så tråkigt att läsa att dina ögon fortfarande bråkar med dig :(
Jag läser oxå gärna sådana böcker som är tagna ur verkliga livet…min favorit är “Vingklippt Ängel” av Berny Pålsson…en självbiografi om hennes liv som blandmissbrukare och ständiga kamp mot droger och ångest, sin psykiska sjukdom. Hur hon åker in och ut på olika behandlingshem och psykställen.
Jag har även läst hennes fortsättning “Låt pulsen slå”. Det är två böcker som jag varmt kan rekomendera om du känner att dina ögon blir bättre så du kan läsa igen.
Så trist att Tindra inte mår bra…hoppas att det blir bra medicinen hon fått.
Ha det gott och sköt om dig…jag hör av mig någon dag ang lite pyssel :)
kram kram
[Svara]
Hej.
Jag “måste” bara fråga, har du boken “gör vad ni vill men döda henne inte” ?
och om du har den, skulle du vilja sälja den då? Jag har letat järnet efter den, och skulle verkligen bli så glad om så var fallet :)
Svara jättegärna till min mail el blogg.
Vänligen Alexandra
[Svara]