Borta bra, hemma bäst

Nattåget från Östersund som vi steg på igår kväll vid 20.50, anlände i Skövde imorse vid 07.10. Då var det dax för den pirriga bussresan till Trollhättan som skulle ta drygt två timmar. Men, både tåg- och bussresa gick galant för min del.

Jag mådde lite illa på tåget precis innan det skulle komma fram till Skövde, men det var för att det var så jävla varmt ute i gången där man stiger av tåget. Jag drog ner rutan utanför sovhytterna och stod där i det högljudda draget och oljudet av tåget som for fram på rälsen. Jag försökte fokusera på alla hus vi for förbi, tittade noga på gårdar och studerade träden som svischade förbi i hög hastighet. Allt var bättre än att tänka och känna att jag mådde illa. Luft är bra!

När vi kom till stationen i Trollhättan med bussen, så mötte Jennifer, Alexander och Pirkko upp oss där. Pirkko hjälpte oss att köra hem svintunga väskor. Vet ni att om man rullar sina kläder hårt när man packar, istället för viker dem, så får det plats nästan tre ggr så mycket!

Det har varit jättemysigt att vara i Östersund hos Annas föräldrar. De är sååå goa! Trevliga, gästvänliga och alldeles alldeles…. UNDERBARA! TACK för allt!!! :luv: Men, nog är det skönt att komma hem igen, när man varit bortrest. Härligt att krama på ungarna igen, och få pussa lite på katterna. Nu kommer jag ju att sakna Ozzi massor… Sååå go hund! Och Stuffa var oxå himla söt, om än lite hoppigare…

Vi åt lite frukost här hemma och sen bänkade jag mig vid datorn. Anna la sig på soffan och vilade lite till Grey´s Anatomy. Men, först röjde vi undan lite i TV-rummet som såg helt fördjävligt ut. Soffbordet var överbelamrat med saker, och golvet var likadant. Vi hade tömt en klädväska där, så Jennifer hann kolla snabbt innan skolan.

När jag var borta, så har att brev från Skattemyndigheten trillat in. Så nu, gott folk, heter jag MILO LILJA på riktigt. Milo Marie-Louise Lilja, men tilltalsnamnet är MILO. Hur bra som helst. Så mitt andranamn Jenny är helt borta. Jag har som sagt aldrig identifierat mig med det ändå. Men, det var tydligen svårt att lära mig det själv:

Förut när jag ringde min läkarsekreterare, så presenterade jag mig som Marie-Louise Lilja… *s* Och när jag sedan ringde vårdcentralen och sa Milo Lilja, så frågade hon hur jag stavade till det… *fniss* Jättesvårstavat va… Enda nackdelen är att Milo väl egentligen är ett utländskt killnamn, men vem fan bryr sig… Inte jag iallfall.

Jag har även fått brev från Trafikverket, att jag måste förnya mitt körkort, eftersom jag har bytt namn… Så nu måste jag ta nytt kort, och skicka in lappen. Får ju snygga till mig med smink, plattat hår och sånt. Jag är så ful på mitt körkort, så det behövs verkligen bytas ut. Där har jag dessutom lååååångt hår… Och ser helt psyko ut!

Ni som är scrappare och pysslare, kan gå in på Stämpelbodens tävlingsblogg och läsa om den nya tävlingen! Man ska länka dit, och sen skriva ett inlägg i tävlingsinlägget på deras sida, så är man med om utlottning av tio stämplar och ett textstämpelpaket som snart släpps.

Jag ringde till socialsekreteraren idag för att kolla lite hur det går med Alexanders hemflytt… och jag fick ett besked av henne, som jag även kommer att få bekräftat av den andra kvinnan som har varit med från början när det gäller Alexanders familjehemsplacering. Och det var ett mycket glädjande besked! Jag lovar att berätta mer, när jag pratat med dem och det är bestämt “på riktigt”.

Nu ska jag lägga upp det här, och få upp de sista fotona som blev tagna på vår resa till Östersund.
Och jag är sååååå STOLT för att jag fixade resan!!!! *ÖVERLYCKLIG* Ett steg åt djävligt rätt håll!!!!

Vi var hos Annas mamma nere i hennes lokal.

Här ligger jag och väntar på att få en akupunktur-behandling.

Kristina har satt “lite” nålar på mig… Jag känner mig som en smärre nåldyna…
Fem stycken i ansiktet och runt ögonen för mina ögon.

En ovanpå vardera fot, två på insidan av benen och en på utsidan nedanför knäna.

Anna får samma sköna ansiktsmassage som jag fick, under tiden som hennes
nålar verkar i kroppen. Det var sååå skönt! Och luktade gott!

Anna har några nålar i magen då…

Ozzi-vovven är sååååå söt! Jag blev alldeles kär i henne. *saknar ju*

Annas fd. katt Shane som bor hos hennes föredettas mamma.

Sååå gullig!

*eh* När vi åkte tåget hem, så försökte vi återigen att få plats båda på samma
brits… Anna låg med ansiktet in mot väggen, och jag låg på rygg med mitt ena ben över
hennes ben, och tro det eller ej… Det var jättebekvämt! :shocked: Vi somnade så här…

När det blev obekvämt försökte vi den här ställningen, rumporna mot varann
och benen mot varandras ryggar, skavfötters… Men, det funkade jävla
dåligt… så till slut fick vi ge upp, och sova på varsin brits iallfall…