Huvudvärk och trött… hela tiden… Ingen ork… Inte till något. Ute regnar det, och det vräker verkligen ner, man blir inte precis piggare och gladare… En riktig skitdag med andra ord. Anna mår inte bättre hon. Ångestattacker, tårar, illamående och kräks… Hon kan knappt äta någonting pga. medicinen. Hon mår illa varje dag, så mycket att hon kräks. Om hon råkar äta lite lite för mycket mat, och då snackar vi lite, så kräks hon.
Jag förstår hennes frustration av att må så jävla dåligt hela tiden. Det har verkligen blivit en ond cirkel för henne. Hon är deprimerad, har panikångest och mår skit. Och när hon får ångestattacker så mår hon ännu sämre och tycker att det är jobbigt att inte orka något. *been there done that… all the time* Mycket tårar och många kramar…
Idag fick Anna en ångestattack inne i TV-rummet när Jennifer var där inne. På något sätt kändes det bra att Jennifer fick se hur Anna fungerar när hon får en attack, och att hon förstår att det inte är farligt. Vi pratade lite om det efteråt, och Anna har själv berättat för både Jennifer och Alexander förut att hon får ångestattacker, så de ska veta.
Hyperventilation, kramper, slutar andas korta stunder, frånvarande, okontaktbar… Det är hur det ser ut när Anna får en ångestattack. Det går inte att häva den på något sätt. Det är bara att vänta ut, finnas där, hålla om och krama. Efter attacken brukar vi alltid prata, och försöka komma fram till vad det är som framkallade den just den gången. Jag tror det är viktigt att prata om det.
Jag har försökt hjälpa henne att andas i fyrkanter, att fokusera på något annat mm, när hon är på väg att få en attack, men oftast går det inte. Är den på väg, så mår hon oftast lite bättre efteråt, när den har ebbat ut, än om man stoppar den innan. Det låter helt hemskt, men det är precis som att hon måste få den om den har satts igång.
Hon äter samma medicin som mig, Cymbalta. Vi kollade biverkningarna idag, och nu har vi ätit den länge, Anna i ca 2 månader, och jag ännu längre… Har plockat ut följande som stämmer på mig, från fass.se.
Jag har dessa biverkningar av Cymbalta:
Bristande motivation… OM! Känner inte för nåt, allra minst gå hemifrån, får tvinga mig. Muntorrhet & törstig så jag nästan kräks när jag inte har nån saliv kvar, måste ha vätska fort för att inte få ångest av att jag inte kan svälja. Sömnighet, är trött hela tiden. Kraftlöshet, har inte kraft till något. Rastlöshet, blir galen av att inte orka göra något! Känna sig varm/kall - ja, det går verkligen fram och tillbaka! Behov att tömma blåsan oftare än vanligt, det känns fan som jag är gravid eller har urinvägsinfektion eller nåt, är ständigt kissnödig! Behov att tömma blåsan under natten, vaknar minst 2-3 ggr per natt akut kissnödig.
Nattsvettningar, kan man lugnt säga! Vaknar helt sjöblöt ibland. Kallsvettning, ja ofta. Kalla fingrar och/eller tår , snarare iskalla! Ökad benägenhet att få blåmärken, får ju blåmärken bara jag tittar för länge på huden nästan! Känslighet för solljus, mycket!!! Stora pupiller, kan man lugnt säga. Synstörningar, ser suddigt rätt ofta. Dålig sömn, ja, det var länge sen jag fick sova en hel natt och morgon utan att vakna, somna, vakna, somna… Restless legs, myrkrypningar så fort jag sitter stilla för länge. Känna sig sömnig, hela tiden, men vill inte sova. Trötthet, jag har aldrig varit så här trött. Gäspningar, gäspar ungefär nästan hela tiden.
Muskelsmärta, gör speciellt ont i armar, ben och fingrar. Minskad sexualdrift, är inte alls lika sugen på att bli tillfredsställd längre, ger mycket hellre än får. (Tur att Anna känner exakt lika, så vi får sex båda två… *s*) Onormal orgasm, typ utebliven! Händer inte alls lika ofta att jag ens får orgasm… Tråkigt som fan! Hjärtklappning, bara så där! Dimsyn, ser suddigt och känner mig helt grå i ögonen. Darrningar och domningar, i fingrar och händer mest. Jobbigt när jag pysslar! Ångest, men det har jag ju hela tiden, därför jag äter medicinen… Upprördhetskänslor, blir mycket lättare irriterad och fräser ifrån.
Anna har inte lika mycket biverkningar, men mycket jobbigare… Hon mår illa VARJE DAG, aptitlöshet, viktminskning, trött, om möjligt ännu mer ångest, dålig andedräkt, tjock i halsen, kraftlöshet, darrningar och domningar i benen, stora pupiller, minskad sexualdrift, kräkningar och lättare att få blåmärken.
Jag har försökt få in Anna på vuxenpsykiatriska mottagningen där jag går för min panikångest. Först gick hon på vårdcentralen, men där vet inte hennes läkare särskilt mycket om psykiska besvär. Hon vet inte hur medicinen fungerar osv. De skickade remiss till vuxenpsyk där jag går, och de hänvisade tillbaka till vårdcentralen… *muttrar*
Jag fattar att det är kö, självklart! Men alltså, någon hjälp måste ju finnas att få… Nu står iaf Anna i kö till psykolog på vuxenpsyk, och det är ca ett års väntetid… Jättebra att hon kom in i kön, men det är ju NU hon behöver all hjälp hon kan få… Det här håller inte längre!
Då pratade hon med sin läkare på vårdcentralen igen, och hon hänvisade henne till psykmottagningen på sjukhuset istället. Och när Anna ringde dit, så sa de där att de måste ha en remiss från läkaren på vårdcentralen… Bollad tillbaka igen alltså… :worried: Så, imorse ringde Anna till vårdcentralen och bad om en remiss och förklarade läget, och jag hörde i luren hur läkaren sa att de inte har några tider idag.
Jag blev irriterad, bad Anna be läkaren vänta, och sen tog jag över luren. Jag har oxå den här läkaren, och har träffat henne innan både med och utan Anna. Till slut fick jag talat om för henne hur Anna mår, och att inte Anna orkar ta diskussioner när hon hela tiden blir “motarbetad”. Jag sa att hon behöver ingen tid idag, men om läkaren bara kunde skriva en remiss idag och lägga ute i kassan på vårdcentralen. Och till slut så fick jag medhåll. BRA!
Men… läkaren som då har träffat oss tillsammans, frågade om Anna bor hos mig. Ja, vi är sambo svarade jag då, hon är ju min flickvän. Då frågade läkaren om jag är som en mamma för Anna oxå. Eh, nej! Det är jag inte, svarade jag, vi är ju tillsammans, men jag bryr mig om henne. Då säger läkaren, ja, jag tänkte eftersom det är så stor åldersskillnad mellan er (15 år), och så undrade hon hur gammal jag är. Jag undrade vad det hade med saken att göra, att det spelar ingen roll.
Jag blir så trött… Jag kan förstå om folk tittar till en extra gång när de ser oss, för det ÄR stor ålderskillnad. Det är ok. Det är ok att undra om vi är mor och dotter, det är ok att undra om vi är syskon. Men, det är fan inte ok när man VET, att fortfarande undra om vi har mor-dotter-förhållande. Det är ju för fan perverst! Jag knullar väl inte med någon som jag skulle se som min dotter! Någon måtta får det allt vara! :exhausted:
Hur som helst, nu har Anna fått remissen, så nu hoppas jag att psykmottagningen på sjukhuset kan hjälpa henne att prova ut en medicin som hjälper henne istället för tvärtom. Alla tål ju inte samma medicin. Nu måste det vända, nu måste hon få börja se lite ljusning i livet. Man tappar ju ork för allt när man mår skit varje dag.
Imorgon är en annan dag… hoppas den ser lite ljusare ut, och har med sig lite gott… Ungarna slutar skolan imorn, och på kvällen ska vi på Jennifers skolavslutning. På fredag hoppas jag att vi orkar åka till Lödöse och titta på Jennifer när hon är med och spelar upp medeltidsspelet “Vid Ljuda Os”. Det är näst sista föreställningen för i år. Sista är på lördag.
På lördag vill jag sååååå gärna gå ner till Backstage en sväng, och lyssna på när I Scream spelar. Det är Jonas, mitt ex, som sjunger i det bandet. Vi var tillsammans i ca 4 år till och från mellan 1998-2003? så det är ju ett tag sen. Han spelade och sjöng i I Scream när vi träffades, och det är massa år sen de spelade live. Så det skulle vara sååååå jävla roligt! Men, vi får se hur vi mår.
På söndag är det den årliga loppmarknaden i Norra Björke, och då är tanken att vi ska åka dit och snurra några varv. Det är alltid roligt att kolla där, och kolla folk om inte annat, med tanke på att jag har bott där.
Nu ska jag släppa datorn lite… klockan är halv nio strax. Jennifer är på ett uppspel med “Vid Ljuda Os”, och Alexander datoriserar i deras rum. Min älskade flickvän ligger på soffan och sover, och jag ska sätta mig och klippa lite uppstämplade motiv. Är pysselsugen, men orkar inte pyssla. Huvudet gör för ont. Skulle ha varit hos kuratorn idag men jag var tvungen att boka om tiden till nästa vecka, för mitt huvud pallade inte. Fan! :worship:
Teneriffa
Kan inte låte bli att fundera på om läkaren hade ställt samma fråga om det hade varit ett hetroförhållande och killen hade varit äldre?
Usch för att må som Anna gör och fy vilka biverkningar.
Jag är tacksam för att jag mår så bra som jag gör, det är verkligen något att glädjas åt när man läser hur ni har det.
Hoppas att det vänder snart för er så att ni kan må lite bättre.
Till något helt annat: Har ni sett att Scrapperiet har rekordträff 19 september i Mölnlycke kostnad 150 kr. Jag funderar på att åka men har inte anmält mig än. Jag har plats i bilen om ni har lust.
Krya på er Kram Tina
[Svara]
Men så jävla fördomsfullt av läkaren att insinuera det där med mor/dotter-grejen! Är ju fan diskriminerande så det tjuter om det! Precis som Tina Tygbiten skriver så tror inte jag heller att frågan hade ställts om du varit en lika gammal man. *FNYS*
[Svara]
Denna sjukvård!! :(
Och vad angår det läkaren om erat förhållande och åldersskillnad?! Blir GALEN på sånt!!
[Svara]
Jag önskar att alla som hade psykiska problem kunde bli remitterade till någon som kan det med en gång när man söker för det!! Vårdcentralen är absolut ingen plats för sådant. VC är anpassad för kroppsliga sjukdomar… Jag hoppas att systemet kommer att se annorlunda ut någon dag. Jag tror att vuxenpsykiatrin behöver byggas ut markant så att alla som behöver hjälp kan få det.
[Svara]
Hej
Skulle vara jättekul att åka ihop, jag tänker anmäla mig och det finns plats för Kicki också om vi bara samsas om bagageutrymmet. Har en Combi så det får plats en del. Ska nog göra som ni och inte ta med så mycket som sist.
Kram Tina
[Svara]
Men stackars dig/er…Med så mycket biverkningar tycker jag att ni borde överväga någon annan sorts antidepressiva! Vanliga “Fontex”, dvs Fluoxetin är inte alls lika läskiga. Man kan ju börja på minsta dosen (10mg som är en munlöslig tablett) och trappa upp väldigt försiktigt. Jag klarar mig på 10 mg per dag men 20 är normaldos. Jag har absolut inga biverkningar. Förr i världen (i mitt förra liv!) provade jag Zoloft och dom fick jag trista biverkningar av men som sagt var aldrig av Fontex.
Hoppas det löser sig för er båda! Önskar er allt gott! :kiss: :kiss: :kiss:
[Svara]
Hej på er Milo & Anna :luv:
Din Anna mår ju så dåligt av sin medecin.
Jag har själv prövat varenda Antidepp tabl som finns & känner igen era biverkningar.
För ett tag sen så satte min läkare in en sååå bra antidepp till mig, MIRTAZEPIN inge benzo, men samma lugnande rogivande efekt direkt, varje gång jag tar den så känner jag tom när den börjar värka, jag blir lugn illamåendet försvinner, jag tar morgon 15 mg & på kvällen 30 mg, jag kan säga att jag har inte sovit så bra som nu på evigheter & vaknar upp utan den jvl ångesten, underbar mot illamående, känner ingen biverkingar direkt, lite dåsig & hmm hunger hehe,men så är det ju med de alla antideppen.
Den behöver man inte vänta flera veckor på att den ska funka, jag tyckte den funkade på direkten!
Tycker ni båda kan göra ett försök att testa hur denna antipepp funkar på er, de flesta jag känner som äter antidepp, säger att MIRTAZEPIN är klart bäst:)
Fina barn ni har, hoppas ni ska få må bättre så småningom<3
Du verkar vara en underbar omtänksam människa, som inte är värd att må dåligt
Jag har läst alla dina dikter, dom berörde, Säger bara: BLI FÖRFATTARE TÖS :wink:
Många sommar kramar till dig & din familj :luv:
/Issa
[Svara]