Jag läste om ECT – Elektrokonvulsiv behandling eller elchocker som det kallades förr, inne hos min svägerska. När jag var som djupast nere i min depression för ca 3 år sen, så blev jag erbjuden ECT, och fick även en tid för det. Jag valde dock att inte göra behandlingen, för jag kände att jag var på väg upp, och det kändes inte som att det var ECT jag behövde just då.
ECT- elektrokonvulsiv behandling går till så här
Elektrokonvulsiv behandling, ECT, kallades förr elchock. Det är en benämning som anses olämplig och dessutom är missvisande eftersom det inte alls handlar om någon chock. ECT, eller elbehandling som den också kallas, är en metod för att framkalla epileptisk aktivitet i hjärnan genom elektrisk stimulering.
Behandlingen, som utförs på sjukhus av läkare, sker under lätt narkos och efter tillförsel av syrgas och muskelavslappnande medel. Behandlingen tar fem till tio minuter. Den är odramatisk, skonsam och utförs under narkos. En svag strömimpuls tillförs i syfte att med så låg energimängd som möjligt utlösa ett kontrollerat epileptiskt anfall som vanligen brukar bestå i 20 till 30 sekunder. Detta i sin tur innebär en ökningen av signalsubstanserna, framför allt serotonin, i hjärnan som leder till förbättring av patientens tillstånd.
Vanligen ges två-tre behandlingar i veckan, och hela behandlingsserien omfattar fyra till tolv behandlingar. Antidepressiva läkemedel ordineras ofta efter en ECT-behandling.
Den enda egentliga biverkan i samband med ECT-behandlingen är en minnespåverkan som är ganska vanlig. Denna brukar försvinna helt efter en till två veckor och blir aldrig bestående. Komplikationer är mycket sällsynta.
Källa: Vårdguiden
Jag är lite kluven när det gäller ETC. Eller väldigt kluven snarare. Min personliga uppfattning är att jag tycker att det känns läbbigt att exprimentera med hjärnan och huvudet. Det känns inte helt ok att tillföra el till den delen av kroppen som man använder till allt som händer med kroppen. Tänk om något går galet.
Jag känner flera personer som har gjort den här behandlingen, och jag måste nog faktiskt säga att de är mer förvirrade nu än innan… Plus att de säger att minnet aldrig blivit det samma efter.
Jag vet ju att det inte är som förr i tiden, då man inte hade samma varken koll eller kunskap som man har nu. Det sägs å ena sidan att det inte orsakar någon form av hjärnskada eller att man ska få någon permanent intellektuell försämring. Det finns risk för dödsfall, men den är lika stor, eller liten, som vid vanlig narkos. Och det sägs å andra sidan att ECT framkallar permanent minnesförlust och brister i kognitiva förmågor – tankeförmåga. Och att dödligheten ökar kraftigt efter en elchocksbehandling.
Vem ska man tro på? Visst är det bra att möjligheten finns. Om det är att välja mellan att vara så deprimerad, så man bara ligger som ett kolli och inte ens orkar gå på toa, eller komma tillbaka till livet igen. Om jag bara hade legat och tänkt på hur jag skulle komma undan livet och försvinna för alltid… Då hade jag definitivt tagit den vägen. Då hade jag nog kunnat leva med de “biverkningarna”. Men, jag hade aldrig låtit någon experimentera med min hjärna, om jag ser ljus någonstans framför mig.
Jag är en sådan människa som ALLTID ser ljus framför mig. Hur ledsen, depreimerad, olycklig eller under isen jag än är/har varit, så vet jag att det kommer en dag som det bara måste bli bättre. Jag vet att efter regn kommer solsken, även om det är svårt att tro på det när man mår som sämst. Och jag älskar att leva!
Man kan även se på det från ett annat håll,om man är så deprimerad att man inte vill leva längre och inte ser några vägar ut så har faktiskt ect hjälpt många personer..då kanske biverkningarna känns rätt små när livet faktiskt vänt och blivit riktigt bra. Kram Catrine
Ja… precis… det var det jag skrev i näst sista stycket… :) Och i det läget kan jag verkligen förstå att det är en utväg… Kram Milo
Kul att läsa dina tankar kring den här behandlingen också.
Jag måste säga att jag blev ganska övertygad om dess effekt efter de förbättringar jag fick se på min praktik. Men som sagt – det är nog ett bra alternativ när man mår så kass att det inte finns så mkt annat att välja på, när man inte har tid att vänta ut effekten på en anti-depressiv medicin.
Det är ju även en mycket väl beprövad metod i och med att den funnits så länge.
Samtidigt förstår jag att man är lite kluven till detta. Det känns ju ändå lite konstigt att framkalla ett konstgjort epileptiskt anfall…
Kram.
Läste aldrig klar hela inlägget,typiskt mig :sleep: Kram
Elbehandling är inte att leka med. Det är bara att läsa på internet av de som har erfarenhet av det. Det verkar som om man spelar pingis med sin mentala hälsa om man utsätter sig för det.