Psykakuten i natt

Igår åkte Anna, jag, Alexander och Pirkko och kollade på “Vid Ljuda Os” i Lödöse. Självklart glömde jag kameran, så jag ska se om jag kan få ett par foton av Emmi som oxå var med. Det är roligt att titta, och det var tredje ggn jag såg spelet. Jennifer har nu varit med, och spelat lekare “jycklare” två år i rad, och tyvärr verkar det som att det troligen inte kommer att bli något nästa år.

Vid Ljuda Os

Spelet är en skildring av hur livet kan ha tett sig för människorna i 1300-talets Lödöse. Föreställningen pågår ca 2½ timma med 20 minuters paus mellan de 2 akterna. 2009 års uppsättning blir den 16:e sedan urpremiären, en oavbruten tradition som med glädje förs vidare år efter år. En resa till det medeltida Lödöse där ska man får uppleva spänning, romantik och humor blandat i fakta och dikt. Som publik får man en historisk insikt och en tänkvärd upplevelse.

Saxat från Vid Ljuda Os.

När vi kom hem så var jag hungrig, trött och frusen. Det var slut vid tolv, så vi var hemma runt ett på natten. Anna gick in och la sig med en gång, hon mådde inget vidare. Hon grät och hade ångest och mådde illa. Vi pratade lite, och tårarna rann på henne… hon sa att hon orkar inte mer. Hon mår verkligen aldrig bra.

Anna ringde upp till psykakuten på sjukhuset, och sa att hon hade fått en remiss utskriven från vårdcentralen. De sa att hon skulle komma dit, så jag frågade Pirkko om hon kunde köra oss, och det kunde hon. *tack tack tack Pirkko!*

Vi var uppe på sjukhuset vid halv två på natten, och blev hänvisade till ett väntrum, där bara vi satt. Anna fick en trippel ångestattack. Hon hyperventilerade, krampade och skakade. Jag satt bara och höll om henne och kramade henne, för att finnas där när hon kom tillbaka från attacken. Hon var, som vanligt, totalt okontaktbar.

Väntan blev lång. Kicki kom ner en sväng och pratade med oss. Hon jobbar på psykavdelningen ett par våningar över. Pirkko fick åka hem, för det verkade dra ut på tiden. Anna och jag fick komma in i ett rum med en soffa, några stolar och en brits. Där somnade vi, och sov tills klockan var fem. Då kom läkaren in och väckte oss.

Jag var helt förvirrad av att bli väckt efter så få timmars sömn. Det var lite jobbigt att få sömnen ur ögonen så fort. Vi hade iallafall ett samtal med läkaren, och när Anna hade förklarat läget och hur hon mår osv, så ringde läkaren till en överläkare för att rådgöra lite.

De kom fram till att Anna ska sluta med Cymbalta med en gång, och att läkaren ska skicka några rader dels till vårdcentralen om att hon behöver prova ut en ny medicin, och dels till Vuxenpsykmottagningen nere i stan, att hon behöver en sköterskekontakt etc där. Läkaren skickade även till Mobila teamet att de ska höra av sig till oss, och komma på hembesök så Anna får prata lite med dem. Bra!

Anna fick stesolid, 5 mg, som hon fick utskrivet för endast fem dagar. Hon ska äta dem i fem dagar max. Eftersom de är beroendeframkallande, benzo, så är det ju bra om det bara blir en kort period, och att hon får hjälp med en annan medicin sen. Men det är bra om hon får något nu akut, så hon inte känner av några direkta utsättningssymptom från Cymbaltan.

Idag har Anna mått bättre. Hon tog en stesolid, för några timmar sen. Hon ligger på soffan och klipper lite motiv, samt kollar på TV… Hon har lite myrkrypningar i benen och är trött, men illamåendet är helt borta!!! :thumbsup: Ångesten är kvar, men inte lika mycket. En klar förbättring!! Underbart! Nu är hon förhoppningsvis på väg åt rätt håll iallfall! :innocent:

Det blev en hel del om Anna idag igen, men hon är ju min flickvän så det är ju mitt liv oxå… Och självklart har hon godkänt det jag skriver om henne innan ni får tillgång till det. Det är som hon sa imorse, att det är ju egentligen inte värre än att åka till vanliga akuten för att man har ont i magen. Så sant så sant.

Själv har jag ont som fan i ögonen idag efter en lång och mestadels vaken natt. Så, nu ska jag faktiskt avsluta för nu, och klippa lite istället… Glöm inte bort tjejsnack imorn, som handlar om telefoner!