Jag sitter och tittar på klockan, hela tiden. Jag har kollat på nätet när bussen går. Jag ska till psykologen om nån timme, och jag tänkte träna mig på att åka lite buss. Ensam. Bussen tar inte lång tid härifrån ner till torget i stan, men det blir lite träning iallafall, och så har jag så satans ont i ryggen och knät, så det gör ont när jag går. Promenaden dit jag ska, skulle ta mig 20 minuter.
Jag är nyfiken på hur psykologsamtalet kommer att gå. Kvinnan jag ska träffa sitter på Resursforum där jag gått, och det är första besöker idag. Jag tror att hon håller på med KBT, kognitiv behandling, och det ser jag fram emot. Jag har fått tid även på det andra stället jag går på till en kurator med KBT-kunnighet. Jag ska se vilken som känns bäst, det känns ju lite onödigt att gå till båda.
Det är otroligt. Jag har stått i kö i 2,5-3 år för att få komma till någon som kan KBT, och nu har jag fått tid hos två st. Meningen var att jag skulle gå på vuxenpsyk, men hade inte fått någon tid där än, och då blev jag erbjuden samtalskontakt på Resursforum, efter att jag pratat med hon som höll i Mental Styrketräningskursen där. Hon tyckte att jag behövde få hjälp, någon att prata med NU, efter att vi gått igenom mitt liv i en livslinje på kursen. Hon frågade hur jag kunde vara så stark, och hur jag hade orkat ta mig dit jag är idag.
Ibland har man inget annat val än att resa sig efter varje “smäll”. Jag älskar att leva, hade jag inte gjort det, hade jag förmodligen inte orkat. Mitt liv, min barndom, mina tonår har format mig till den jag är idag. Och jag är väldigt nöjd med hur jag är som person, om jag får säga det själv. Det verkar som att jag har en hel del bra egenskaper. Och jag är en otroligt kärleksfull människa. Men, jag hade gärna klarat mig utan erfarenheten av att inte vara värd något, och kanske sluppit all ångest i vuxen ålder. Jag ska kolla igenom min årskrönika igen, och lägga in den här.
Anna ligger och sover. :sleep: Jennifer ligger i sin säng och kollar på Gilmore Girls. Här är lugnt och stilla. Till och med katterna ligger förnöjsamt och sover. Det är ganska skönt att vara uppe före alla andra, och rå om sig själv lite. Jag älskar att ha min familj nära mig, när de är vakna, såklart, men då vill man ju umgås med dem hela tiden. Nu kan jag sitta vid datorn med gott samvete, och på något sätt blir jag mer företagsam när jag bara har mig själv att tänka på.
Jag läste om den 16-åriga tjejen som blivit mördad. :worship: Jag blir mörkrädd! Snart vågar man inte släppa ut sina barn. Snart vågar man inte gå ut själv. Man ska vara rädd om sina nära och kära, man vet inte hur länge man har dem till låns.
Teneriffa
Då jag inte har fått ngn vettig terapi på snart 5 år så tog jag saken i egna händer och kontaktade ett nytt ställe för dem hade bla KBT terapi och jag har läst mkt om detta och kommit fram till att det nog skulle passa mig. Var tvungen att gå gm min gamla läkare, men efter mkt om och men så kanske jag äntligen ska få ngn terapi som hjälper mig med mina problem. Är inte svenska sjukvården fantastik?! NOT! Helst ska man vara frisk för att klara av att vara sjuk.
[Svara]
Håller alla tummar och tår för att detta hjälper-det är du värd som orkar kämpa och utmanar dig själv. Måtte du få hjälp så du kan få leva fullt ut-det är du värd :)
[Svara]
Hoppas samtalet var bra idag!
[Svara]
Hej vännen!
Länge sedan nu. Kommer ner samma vecka som Fallens Dagar (på onsdagen) så jag hoppas vi ses???
Den 16-åriga tjejen bodde inte långt härifrån och jag är fruktansvärt illa berörd själv av detta, har till och med gråtit för hennes skull. Läs på min blogg så ser du mer.
Sonen kände till henne och de har gemensamma vänner. Han skulle till och med varit där, på utomhusfesten som det skedde på :shocked: och jag kan inte förstå hur det kunde bli så illa? Hur tänker ungdomarna idag?
Tänker på dig och Anna! Och läser här flera gånger i veckan, bara så du vet.
Stor kram och hörs snart…
[Svara]