Idag var jag hos psykologen för första ggn. Vi pratade lite allmänt om vad jag vill ha hjälp med, och vad hon jobbar utifrån och med. Vi gick igenom den här ångestcirkeln och triangeln. Vad jag tyckte om henne? Hon var supertrevlig. Det kändes som att det klickade på en gång. Men hon var en sån människa som pratade väldigt fort och det kändes lite stressande.
Jag har fått två tider till i augusti, men hon sa att jag kan ha samtal med henne tills jag får en kontakt på vuxenpsyk. Så, troligen kommer jag inte att träffa henne i aug, eftersom jag har fått en kontakt där nu, och ska på första besöket där på torsdag. Hon jag träffade idag, kommer att sluta här i Trollhättan, så det var ändå ingen idé egentligen känns det som. Det är jobbigt att dra sitt liv för flera, lite i onödan som det känns.
Ångestcirkel som jag ritat om min ångest.
När jag får ångest så är det självklart något som triggar igång den. Ibland vet jag vad det är, men oftast har jag inte en aning. Jag har emetofobi – spyfobi oxå, och det påverkar ganska mycket av min ångest skulle jag tro. Jag är livrädd för att må illa, och för att behöva kräkas, speciellt bland folk. Och när jag får ångest så sätter magen igång, den gör ont, och jag får diarré, och behöver oftast en toalett. Jag letar efter toaletten det första jag gör när jag kommer till ett nytt ställe, så jag vet var den är. En trygghet.
När ångesten blivit igång-triggad, så får jag bla. de känslorna som står till höger om cirkeln. Hjärtklappning, illamående osv. När jag får de känslorna så rusar direkt tankarna till det som står till vänster om cirkeln; “tänk om jag kräks” osv. Och när jag får de känslorna så ökar ångesten, och så ökar allt i en spiral.
Det kan vara precis vad som helst som triggar igång en ångestattack. Jag kan sitta i soffan och kolla på TV, eller ligga i sängen och ska sova. Eller stå i en kö i en affär. Det har ingen betydelse var jag befinner mig. Enda skillanden är att om jag är hemma i trygg miljö, så känns det inte lika jobbigt som om jag är på stan, eller någon annanstans. Det kan vara en doft, eller att hjärtat hoppar ett extra slag, som triggar igång min ångest. Allt som förknippas med ångest kan ge ångest igen.
Mina säkerhetsbeteenden är att tugga tuggummi, och så känns det alltid tryggare att ha sällskap om jag ska iväg på något etc. När jag tuggar tuggummi så känns det lite som att jag tuggar bort en del av ångesten.
Det som står i den lilla rutan uppe till vänster är sånt jag ska tänka på när ångestattacken slår till. Eller sånt jag ska försöka fokusera på när jag känner att det är på väg. Att andas rätt, att försöka tänka på något annat, och att röra på sig. Inte motionera, utan röra sig som att sträcka på sig, eller gå upp och gå ett varv i rummet etc.
Tydligen så är det något ämne i kroppen som försvinner när man får ångest, och det kommer tillbaka när man rör på kroppen. Man ska tydligen bli lugnare av att röra på sig, och alltså inte krypa ihop och gömma sig.
Sen diskuterade vi triangeln här ovanför. Den här triangeln är det som är KBT – Kognitiv BeteendeTerapi. Man jobbar med det som står vid triangeln. Situationen kan vara precis vad som helst. Det kan handla om att man inte kan sova, och vilka tankar, känslor och vilket beteende det framkallar. Och sen jobbar man utifrån det.
Jag åkte buss både till och från stan idag. En kort resa, men det kändes hur bra som helst. Ingen ångest alls. Skönt! Jag är definitivt på väg åt rätt håll! Det känns helt underbart! *peppar peppar* Både bussresor och tågresan har gjort mig starkare. Det ÄR verkligen nyttigt att utsätta sig för sånt som är jobbigt. Bara man får göra det i sin egen takt.
Teneriffa
Du är så stark som tar små, väldigt krävande steg. Att du utsätter dig för saker som är jobbiga. Och man blir verkligen stark av att klara av det man har ångest för. Jag önskar att jag kunde vara lika stark som dig. Jag älskar dig min fina älskling! :kiss: :luv: Det är så skönt att se att du försöker allt för att må bättre. Du är så bra! Jag är stolt över dig!
[Svara]
hmm jag förstår inte alls KBT :( eller förstår gör jag men det funkar inte på mig.
Min panikångest vet jag bara sitter i mitt huvud så den kan jag klara av oftast men resten – I have no idea! läkarna fattar ju inte heller så de gav ju upp på mig. :exhausted:
[Svara]
Mycket intressant att se ångestcirkeln och triangeln. Tror jag förstår lite bättre hur det fungerar. Du är så bra som tagit tag i det :thumbsup:
[Svara]
Vad skönt att det känns lite bättre för dig :) Hoppas att det kommer att fungera bra även med nästa kontakt.
Kram :kiss:
[Svara]
Jag tycker det är så roligt att läsa att du har klarat av en del av de saker som du tycker är jobbiga…t ex det att åka buss :)
Jag tror att KBT är bra…har läst lite om det i skolan nu under vårterminen men sen är det ju klart att det kanske inte funkar på alla. Skönt att det kändes bra att gå till psykologen och prata…där är det ju viktigt att man känner att man funkar med den man pratar med…känner ett förtroende.
Jag hoppas iaf att du fortsätter göra framsteg och att du mår bättre och bättre, att ångesten dämpas mer och mer och kommer mer sällan.
Den beskrivningen av ångest som du visade var så bra. Det är så det är…kände igen mig själv.
Ha det gott och ta hand om dig och dina nära och kära
kramar i massor
[Svara]
Ja, jag tror ju såklart på KBT – är ju själv leg KBT-terapeut! Efter man har gjort förklaringsmodellen handlar det om att finna nya bättre förhållningssätt, att skaffa sig nya “verktyg” att handskas med obehagliga situationer.
Du fixar det! Bra att du håller på att skaffa dig positiva upplevelser av t ex buss och tåg! :thumbsup:
[Svara]
Kan det inte vara så att du förrutom ångest lider av PTS (Posttraumatisk stressyndrom). (????)
Jag har precis som du haft stora problem med ångest/panikångest samt PTS, depression, bipolär och borderline.
Nu har jag precis genomgått en behandling för PTS som går ut på exponering.
Parallellt med det så måste jag på egen hand öva på att gå emot mina rädslor.
Så som du gör när du åker buss etc.
Ångesten har minskat rejält och det ska bli intressant med tiden hur det hjälper mig.
Har tänkt många gånger att du kanske också lider av PTS.
En tanke bara ..
[Svara]
Oj.. jag har också spyfobi. Extrem sådan. Får dock ingen hjälp och mår så pass dåligt att jag inte går ut om vintern. Nu ska jag skriva en bok om spyfobi som projektarbete(läser på distans i skolan) det är sjuktsvårt men känner igen mig väldigt mkt.
[Svara]
August 21st, 2011 at 23:58
Saveu: Det är verkligen skitjobbigt. Har det med vinterkräksjukan att göra, eller varför går du inte ut då?
Spännande med en bok. Den hade jag velat läsa!
[Svara]