Igår tog jag bussen (!) till min kurator för en första träff. Hon som jobbar med KBT, och som jag har “väntat på” i ca 2,5-3 år. Hon var otroligt trevlig. Det klickade med en gång, och jag tyckte jättemycket om henne. Jag sa det till henne efter samtalet att det var lätt att prata med henne, och att det kändes jättebra. Och hon sa att hon kände samma sak.

Hon sa att man brukar behöva ca 20 träffar, plus minus. Svårt att säga. Och att man sen resten av livet måste forsätta tänka på det sättet. Att jag inte bara kan släppa allt när jag är “färdig” hos henne. De tre första träffarna vill hon att jag berättar om mitt liv, så att hon vet lite mer om mig. Hon pratade även om att vi måste vara öppna mot varandra, om något känns fel, eller om man tycker olika eller så. Och självklart! Jag behöver ju hjälp! Hon får allt hon behöver.

Comments:

1. Sandra Says:
   19th June, 2009 at 12:49

   Va skönt att det klickade på en gång, det är inte ofta man har sån tur :)

   [Svara]