Homosexualitet & kyrkan
Den 1 July, 2009 klockan 17:16 | 5 Kommentarer »Skrivet i Homosexualitet, Åsikter
Jag har läst ännu en krönika av Lisa Magnusson på Aftonbladet. “Gud hatar det homosarna gör med varandra”.
Jag skrev till Trollhättans tidning för nåt år sedan, ett svar på det en präst hade skrivit om kyrkan och homosexuella. Nu har jag tyvärr inte kvar vad han skrev, men man kan utläsa det ur min text, på det sättet jag har svarat. Det handlar om lite mer än just kyrkan och homosexuella. Den nedre texten är ännu ett svar i samma fråga. En del saker upprepar sig, men det är pga. att jag var tvungen att korta ner den översta texten till hälften, så jag tog med det den efterföljande insändaren istället.
Fördomar = Okunskap och ovilja
Svar till “XX, präst”Jag har fått lära mig att man ska respektera vad andra människor har för tankar och åsikter, och att man ska träffa människor med ett öppet sinne. Alla kan omöjligt vara likadana. Jag respekterar dig och dina åsikter, men jag håller inte med, jag gillar inte när en människas tänkande och handlande går ut över andra oskyldiga individer.
Du skriver att en präst kan krävas hålla sig till Bibeln. Den här Bibeln som är så viktig för kyrkan, har ni tänkt på att när den skrevs såg det inte ut som det gör i dag i samhället. För mig är bibeln en saga, men, jag respekterar att det finns människor som läser den och som tror på den. Dock tycker jag att man ska tänka på att samhället och människan tack och lov har utvecklats, och att vi faktiskt lever på 2000-talet. Kanske borde även kyrkan stanna upp och tänka till lite, utveckla sitt sinne, ta sig ur detta tunnelseende, och inse att även homosexuella är människor med ett hjärta och en själ.
Det är beklämmande att höra att det fortfarande finns så förlegade åsikter som att homosexuella skulle vara sjuka, mindre värda eller helt enkelt inte tillhöra samhällets normer. Och det är ännu mer beklämmande att höra att kyrkan är så inskränkt att den enbart tänker kön när de tänker på individer. Det finns även homosexuella som har behov av/tror på det kyrkan står för, det är tragiskt att kyrkan stänger ute dessa människor.
Det är även tragiskt att se att det faktiskt finns människor, barn, vuxna, som väljer att ta sitt liv för att de inte vågar tala om vem de är. För att de inte vågar leva ut sin kärlek pga. rädslan av att bli utstötta eller mobbade. Det är samhället och föräldrarna som lägger värderingar och fördomar hos barnen från att de är små. Varför överhuvudtaget framföra något så vidrigt som att homosexualitet är fel? Det föder bara ännu mer fördomar. Det kanske är ditt barn eller barnbarn som tar sitt liv för att det inte blir accepterat av t.ex. föräldrar och vänner. Vem ger någon annan rätten att bestämma vad som är rätt eller fel?
Du skriver om att ett barn behöver både en far och en mor. Självklart tror jag att alla barn behöver förebilder i både män och kvinnor, men det måste inte nödvändigtvis vara från en far och mor. Det kan likväl vara från omgivningen. Det finns så otroligt många barn som lever på barnhem, som lever med endast en far eller en mor, där det inte finns någon av det andra könet som bryr sig eller som kan vara en bra förebild. Det finns barn som far illa pga. elakhet i alla samhällsgrupper.
Det viktigaste för ett barn tycker jag personligen inte är vilket kön föräldrarna har, utan att de får en kärleksfylld uppväxt och lär sig att fördomar är något människor har, när de i okunskap och ovilja att lära sig annat, dömer andra människor.
Milo Lilja – feb. 2008
Varför är könet så viktigt när det bara handlar om kärlek mellan människor?
Svar till “XX” och “XX”.Det behövs spermier från en man och ägg från en kvinna för att det ska bli ett barn, men det krävs inte en man och en kvinna för att uppfostra ett barn och ge det kärlek och vägledning i livet. Det krävs tillitsfulla, trygga människor och det är oviktigt vilket kön de har. Det behövs även en tolerans från omgivningen, och det är något vi måste jobba med. Det är samhället och vi föräldrarna som lägger värderingar/ev.fördomar hos barn från att de är små.
Tyvärr fick jag halvera min förra insändare, ett par viktiga ord försvann. Kanske borde även kyrkan stanna upp och tänka till lite, utvecklas och inse att även homosexuella är människor med ett hjärta och en själ. Inte att de är en avart som ska dömas ut för att de älskar en annan människa.
Det finns även homosexuella som har behov av/tror på det kyrkan står för, det är tragiskt att kyrkan stänger ute dessa människor. Det handlar inte om att ändra på religioner, det handlar om att ta till sig och inse att saker inte alltid är som de varit.
Milo Lilja – feb. 2008
Anna 
Milo = sant
1 July 2009
Åh vad bra! Gillade srskilt det där du skrev om att samhället idag ser annorlunda ut än när Bibelns personer levde, samt det om att du ser Bibeln som en saga. Jag har samma åsikt.
Varför varför VARFÖR kan inte folk bara få vara som de är och mår bra av, utan att folk, kyrkan och staten ska lägga sig i hur man lever???
1 July 2009
bibeln är en saga!! är väl för fan ingen skillnad om en kvinna älskar en kvinna man en man eller man/kvinna samma känslor ändå MEN det e väl inte det kyrkan hänger upp sig på utan just sexualakten. den ska man ju BARA använda för att tillverka barn enligt dom…
dom är hycklare hela högen de som lever efter bibeln.
2 July 2009
Hej! Kikade in för att titta på dina kort och läste ditt inlägg. Intressant skrivet! Jag är själv kristen och försöker leva efter Bibeln så gott jag kan….Och hur föreställde du dig just att jag var? En ihopsnörpt pryd tant med bibeln i högsta hugg? :nerd: *skrattar* Skämt åsido, jag tycker det är hemskt att det förekommer sådana motsättningar mellan kyrkan och homosexuella – särskilt eftersom “båda sidor” har fördomar och det lätt blir så hatisk stämning. Det gör mig ledsen. Alla kristna respektive alla homosexuella tenderar nog ofta att bli dragna över en kam. Jag blev lite paff över att bli kallad hycklare som i kommentaren här ovan, och så vitt jag vet ser Bibeln sex som nåt gott och lustfyllt som är till för att människor som älskar varandra ska njuta med och av varandra, inte som något som bara ska användas för att avla barn?
Jag ser respekt – ömsesidig sådan – som något självklart. Jag är glad över tillfällen då jag och homosexuella vänner snackar i lugn och ro kring hur vi tänker utan att någon av oss behöver känna sig utsatt och påhoppad. Jag tror att många kristna med mig inte är helt tvärsäkra över hur vi ska förhålla oss till homosexualitet och gärna bollar tankar med er. Vill du/ni lyssna på hur jag tänker utan att döma mig?
Jag som kristen tror ju på bibeln, den är ingen saga för mig utan något sant, något genomsyrat av det gudomliga. Kärnan i hela min tro. Det som står där gäller i mina ögon även om samhället är ändrat. Hänger du med på hur jag tänker? Att bli ombedd att ignorera delar av bibeln för att de inte anses vara up-to-date känns väldigt underligt för mig. Jag TROR ju på den. Visst, jag fattar väl att en del som står där ska tolkas symboliskt, är liknelser etc. samt att en del lagar och annat i gamla testamentet upphävdes när Jesus kom in i bilden, självklart. Men jag ser ändå bibeln som något heligt. Det är inte upp till mig att plocka ut de politiskt korrekta åsikterna i bibeln och de fiiina gulliga bibelorden, det funkar inte så. En religion är inget pussel där jag kan välja mina egna bitar, det är allt eller inget liksom. Annars blir det inte äkta. Så ser jag det. Därmed INTE sagt att kyrkan inte ska utvecklas – men den kan inte förändra sin grund, då blir den urholkad och andefattig, osann, meningslös. Snarare kan den utvecklas och förändra hur den behandlar människor, hur den talar om och till människor. Kristna kan inbjuda till diskussioner med människor i stället för att fördöma dem, den kan lära sig att lyssna, lära sig att lära av andra. Lära sig att bli mer ödmjuk.
Hur ser jag på homosexuella? Jag har läst bibelorden om er, jepp. Jag har också läst alla bibelord om att älska din nästa, inte döma andra osv. Jag tror att homosexualitet är en synd, ja. Jag tror också att ljuga, snacka skit, slösa pengar, skita i att hjälpa folk som jag hade kunnat hjälpa mm. är synd – dvs. saker som jag gör mig skyldig till varje dag. Likaså alla andra människor, biskopar som helgon. Ingen har rätt att döma någon annan eller att påstå att man själv är bättre. Alla är beroende av nåd och förlåtelse, och alla har samma rättighet att glädjas över att Gud älskar oss och förlåter oss när vi ber om det. SÅ tror jag. :thumbsup:
Kram Anneth
2 July 2009
Känner in allt det där. Jag har skrivit en del om bibelsyn och oxå om vad Paulus eventuellt kan ha haft för vetskap när han dömer homosexualitet. Var det livslång trogen kärlek till någon av samma kön… eller det utnyttjande av någon ung människa i beroendeställning som var vanligt i ämbetsmannakretsar i Rom?
M :whatever: an måste se saker i sitt smmanhang…
11 December 2009
Jag är en bisexuell man på 23 år som är uppvuxen i den nyandliga rörelsen, dessutom har jag ganska militant ateistiska vänner och -bekanta i min umgängeskrets . Jag är dessutom bibeltroende kristen och lever idag ett mycket aktivt religiöst liv. Med en fot på ett ställe och den andra på ett annat (dessutom händerna på ett tredje och fjärde ställe
) kan jag säga att det största stödet jag att jag har fått som person (sexualitet inräknat – bien sûr) har jag fått av mina kristna vänner. De i min omgivning som betraktar sig själva som toleranta och upplysta goda ateister är faktiskt ofta desamma som häver ur sig den ena domen och fördomen efter den andra – både om HBTQ-personer, kristna, invandrare, o.s.v. Jag vill inte säga att det egentligen är de kristna som är alltigenom good guys och de andra som är intoleranta – det blir en lika snedvriden bild det. Däremot vill jag påstå att det är fördomar och intolerans som är det som skadar och splittrar. Givetvis är jag medveten om intoleranta personer även i de kristna leden som utalar sig i begrepp som “cancersvulst” och liknande, det är bara synd att det är den skaran som folk tycks intressera sig för att lyssna på, och sedan döma alla oss andra efter dem.