… på sin kommentar i förra inlägget… Och det kommer här! :)
Jag skulle hemskt gärna vilja leva ett vanligt svenssonliv, och slippa allt krångel. Bara få må helt bra, ha ett jobb att gå till varje dag, slippa all värk och ångest. Det är en stor dröm. Uppmärksamhet kan man som du skriver få på många sätt, och jag hade gärna valt att få den på annat sätt än att må dåligt. Det hade varit roligare att synas och höras och dela med sig av nåt bra istället… Piller är något jag verkligen är livrädd för, och jag vill helst kunna leva mitt liv helt utan. Men, nu får det vara så här, för Cymbaltan håller min näsa över ytan iaf. Alltid något.
Jag ältar inte alla små detaljer, mycket av det jag skriver är inte sånt jag “bearbetar”, utan bara är sånt som är, eller har hänt. Jag går inte in på det djupet med min kurator heller. Det jag koncentrerar mig mest på är att jobba med min panikångest, och att utsätta mig för mer och mer saker, så att jag i framtiden ska våga göra mer. Saker som hänt i min barndom och mina tonår har hänt, och jag är av den åsikten att jag kan inte göra så mycket åt det nu, men jag vill inte heller förneka och glömma saker som har inträffat. Jag har snarare konstaterat på senare år att det troligen i grund och botten är pga. sånt som hänt tidigare jag mår som jag mår.
Om jag hade fått leva tre år till, så hade jag troligen levt likadant. Jag kan inte leva på något annat sätt med tanke på min ångest. Jag hade kanske drogat mig med mer medicin, så jag hade mått ännu bättre, och rest lite, för det är en stor dröm som känns väldigt långt bort. Jag skulle vilja se mig omkring, och besöka Nya Zeeland bla. Men, för att komma dit, och våga ta det steget, så skulle jag behövamycket lugnade mediciner.
Och det känns i nuläget inte som en bra idé att stoppa i mig mer piller, eftersom jag förhoppningsvis får leva mer än tre år. Jag hoppas istället på att min kurator kan hjälpa mig att tänka på ett annat sätt, genom KBT, och att jag lär mig hantera min panikångest utan mediciner.
Nu ska jag återgå till pysselbordet, där jag har suttit i några timmar… Anna har bakat bullar, *goda som tusan* och sen slocknade hon på sängen i ett par timmar…
Som du ser på förra inlägget så kunde jag inte hålla käften där heller :wink:
Många kramar och mycket kärlek!