Den här dagen har varit låååååååååång. Som fan. Vi gick upp vid tio och käkade frukost. Anna hade ont i skallen, men det gick över efter frukosten. Då fick jag ont i skallen istället. Vi var i lokalen där vi ska fira vårt bröllop, ännu en gång, och räknade bord osv. Sen åkte vi ut till Överby för att handla mat och sånt.
Vi var där ute i flera timmar, och det tog på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Att man kan bli så slut av att vara bland människor och gå omkring. Och min medicin, cymbalta, gör så jag svettas mer än någonsin. Det är skitjobbigt, för det krävs inte särskilt mycket för att jag ska bli helt svettig i ansiktet. Jag typ flyter bort.
Vi kollade skor till Jennifer, och hittade ett par svarta converse med smala rutstreck på, billigt. De var skitsnygga. Vi var på apoteket för jag var tvungen att köpa ögondroppar som var helt slut hemma. Jag kan absolut inte leva utan dem. Jag får om möjligt ännu mer ont i ögonen utan mina droppar.
Vi gick förbi djuraffären inne i Sibahuset, och ser genom fönstret såna där kattställningar som går från golv till tak, men massa våningar. Vi har suktat efter en sån länge nu, och katterna hade ju bara älskat en sån. Vi har kollat runt på nätet, och hittat den perfekta klätterställningen. Men, den är dyr… för dyr just nu. Men, drömma lite kan man ju göra. Katterna ska ju oxå ha det bra.
Alltså, fatta vad perfekt! Katter älskar ju att ligga högt upp.
Mat blev det några påsar man man säga. Vi behövde fylla upp igen. Det är lite skillnad på matåtgången nu när vi är fyra som bor här, varav en är tonårskille som verkar ha ett stort hål i magen. Och som vanligt när vi har storhandlat så vill jag slåss när jag kommer hem. FRYSHELVETET ÄR FÖR LITET! Det får ju aldrig plats nåt! *gnäll gnäll igen*
JAG VILL HA EN STOR FRYS! Som inte drar miljoner i el, som säkert de här gamla fanskapen gör. En ny fin frys som vi kan stoppa in våra matvaror i utan att svära, utan bara le varje gång. Och som vi dessutom kan stoppa in matlådor i om det blir mat över, istället för att kasta maten. *muttrar*
Det kanske vore nåt, att önska sig en frys i bröllopspresent! *s*
Innan vi gjorde alla dessa ärenden så var vi på Shell och skulle tanka. Tankmätaren i bilen funkar inte riktigt som den ska, så man kan aldrig veta hur mycket bensin det finns. Så, vi tänkte att vi tankar en dunk och ställer i bilen, ifall vi får bensinstopp…
Anna skulle fylla på dunken och tanka bilen, och hon skruvar av locket på dunken… Stoppar ner slangen och tankar… men bensinen bara sprutar ut igen! Hon gör ett nytt försök… och samma händer, bensinen hamnar mer utanför än i dunken. Skumt tycker hon… och kommer till slut på att den där pipen som man ska stoppa in i bilen, som sitter vänd inåt i dunken när man inte använder den, kanske oxå ska skruvas bort… :D
Ok… hon skruvar av den oxå… och fyller dunken… men tydligen för mycket. För när hon har stoppat i pipen igen, och skruvat på locket, så läcker dunken. Hon häller lite av det i bilen, och försöker stänga igen. Men, det läcker ut iallafall. Det funkar ju inte… det kommer att stinka bensin i hela bilen, och det orkade vi inte.
Så… hon tankar över det som är i dunken, till bilen. På bensinstationen, bredvid tankpumpen… Det måste sett roligt ut. *fniss* Jag skrattade så jag nästan fick ont i magen. Sen tänkte vi att, vad fan, vi tankar full tank i bilen då istället, så vi kan ha koll på hur mycket bensin vi har, om vi nollar mätaren. Varpå hon ska ta tankhandtaget igen, och fylla på i bilen.
Då nollställs tankmätaren! Så det vi tankat för innan försvann! :| Nu började hela situationen kännas ganska pinsam. Jag gick in på Shell, och där inne stod två personal och asgarvade. Jag sa att “det går inte så bra för oss då…” Och så förklarade jag varför det blev som det blev, och skrattade… och rodnade… :$ Det är såå jobbigt att känna hur rödfärgen bara stiger i ansiktet.
Hur som helst så fick vi betalat det vi skulle, de hade ju såklart kvar det vi tankat innan i sin apparat, plus att jag kom ihåg summan innan den nollställdes. Så, vi åker iväg från macken… och efter en rondell, och en liten vägsträcka ser jag att lampan i taket på bilen lyser… Hmm… Varför lyser den, undrar jag och börjar se mig omkring. Den lyser ju bara när dörrarna är öppna.
Precis! Bakdörren på vår bil står på vid gavel, och flyger fram och tillbaka där vi åker. Anna lyckas få tag i den, och drar igen den, och vi bryter ihop i ett skrattanfall… Killen i bilen bakom måste ju ha undrat vad vi sysslade med egentligen.
Idag är det exakt två veckor kvar tills vi gifter oss! PIRRIGT! Vid den här tiden om två veckor är vi fruarna Lilja! Häftigt!
Imorn ska jag till min kurator igen, men nu ska jag dränka mina ögon i ögondroppar, käka lite kvällsmat och sen lägga mig. Jag är totalt slut i hela kroppen.
Sista dagarna har gått åt mest till att göra klart lite småsaker till bröllopet, nu är det nio dagar kvar. Har slagit in bläckpennor i papper, och har gjort ett par kort. Det jag ska göra nu är att tillverka rosor till bakelserna och tårtan. 
Teneriffa