Skrivet i Blogg/Internet
Det finns många åsikter och tankar om Facebook. Jag älskar den sajten! Hur ball är det inte då, att hitta vänner från “förr i tiden”, som man inte har sett eller knappt ens tänkt på under alla år. Och så plötsligt dyker namnet och ett ansikte upp på Facebook! Det är så roligt! Det finns många som inte håller med mig, men jag älskar det! Jag tycker det är skitcoolt att “nästan alla” finns där.
Läs den här artikeln då, om tjejen som fann sin biologiska mamma på Facebook!
Min älskade fru 
18 September 2009
:thumbsup: Jag älskar FB!!! Bland mina vänner har det så gott som slagit ut alla andra communitys och msn. För en knepig människa som jag är internet fantastiskt…jag slipper prata i tfn i tid och otid och jag slipper sitta och fika å va social jämt. Jag kan lulla runt i min egna värld och själv(nästan då)välja mina sociala tillfällen. Men jag har ändå koll på mina vänner(dom jag bryr mig om då)så jag vet att lillasyster 1 är tröööött, mamma har bakat blåbärspaj, vän 2 ska lämna barn på dagis, vän nr 4 skiter i allt osv osv. Har jag tur så är vän nr 4 en öppen bloggare så jag läser om det pissiga livet och kommmenterar mina åsikter.
Enligt AB; http://www.aftonbladet.se/wendela/article5752816.ab är jag helt klart en egoboostande fröken svår…haha!! Men jag har bra koll på vilka som får se mina statusar osv.
Så bloggar jag ju rätt öppet och har lösenord till dom närmaste för djupare inlägg.
Fan. Nu blev det sådär långt. Men jag går igång direkt när jag ska lovorda internet och facebook!!!! :luv: Jag kan inte förståååå varför folk inte använder det eller dissar det!!!
18 September 2009
Jo, jag var inne och kollade på deras olika kontoalternativ och det billigaste som jag (och förmodligen du oxå) har finns kvar. Men i mitt fall kvittar det. Jag har länge funderat på att bli helt inaktiv på nätet och såg detta som ett “tecken” på att jag behöver gå vidare -med allt! Just nu vilar dagboken och jag ska försöka få rätsida på mig själv. Har jobbat så in i h-e länge med barnens väl och ve att jag inte hunnit märka av mitt eget usla skick. Allt blir plötsligt uppenbart med alliansens spel på liv och död med oss som inte platsar på den öppna arbetsmarknaden.
(Det var längesen jag kände som nu…men jag vill faktiskt bara bort. Att få slippa allt.)
Jag önskar att orken fanns då ni gifte er men jag måste säga att den dagen var ett riktigt lågvattenmärke för min del och jag låg nerbäddad under täcket. Men du vet mycket väl att du alltid finns i mina tankar och så kommer det förbli. Oavsett var jag befinner mig i måendet.
Det blir aldrig nån facebook-snärta av mig inte. Testade i två veckor och fick verkligen myrkrypningar av det. Kände mig “påpassad” i ett.
Kramen!
:kiss: