Svar till dig Peter som undrade… Jag har varit sjukskriven sen ca 3,5 år. I början hade jag vanligt sjukskrivning, och för nåt år sen så fick jag nåt som hette “fortsatt sjukskrivning”. De nya reglerna om att man kan bli utförsäkrad från Försäkringskassan har ju inte funnits så länge, vad jag har förstått. Och det verkar som att “alla” som är sjukskrivna nu, och som har varit det i mer än 2 år (osäker?) blir utförsäkrade vid årsskiftet.
Det innebär ju även att man blir utan pengar. Jag tycker personligen att det är helt uppåt väggarna att Försäkringskassan som känns lite som en “rättighet” om man blir sjuk, ska kunna utförsäkra en. Men, med den här underbara (NOT!) regeringen så blir jag snart inte förvånad för nåt. Man är ju inte ens garanterad sin A-kassa om man blir arbetslös, eftersom det inte längre är en “rättighet”, utan något som ska prövas.
Men… åter till saken…
Vid nyår när jag blir utförsäkrad från FK, så har jag ett par alternativ.
- Om jag fortfarande är sjuk, och inte klarar att jobba så verkar det vara soc. som gäller med läkarintyg från läkaren.
- Om jag är som jag är nu, att jag kan börja arbetsträna och ta mig ut i arbetslivet igen, så ska jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och så kommer jag att sättas i nåt “projekt” (?) som FK verkar hålla i, och då får jag aktivitetsstöd. Den dagsersättningen avgörs om du är med i facket eller inte.
- Om jag är frisk, så går jag till arbetsförmedlingen och skriver in mig, och antar att jag få aktivitetsstöd eller nåt annat spännande… vet inte faktiskt?
- Gå på soc. och leva totalt under norm, och bli satt i nån aktivitet genom dem, för att få pengar.
Jag hoppas att jag är på nr två eller nr tre… Det känns så nu iaf. Men, allt känns så osäkert… Pengar, måenden…
Ja, ni undrar kanske hur det går på min arbetsträning på Silverblomman? Det går jättebra! Och tiden bara svischar iväg, vips så har det gått fyra timmar! Men, det är lagom att jag började med fyra timmar känner jag. Jag ska öka sen till sex timmar om dan, men än så länge känns det här bra. En liten mjukstart efter att ha gått hemma så länge.
Charlotta är så lätt att prata med, umgås med, skratta med, jobba med osv osv. Det finns bara gott att säga om henne och hennes lilla butik. Jag ser verkligen fram emot att vara där ett tag. Sen får jag väl se vad som händer.
Imorse när jag kollade mina bloggar och kommentarerna, så hade någon skrivit en länk hit: “Kvinna avled av viktminskningsoperation“. Det är klart att jag är nervös, och blir ju inte mindre orolig när jag läser sånt här. Helst hade jag velat kunna fixa det utan hjälp av en operation, men när det inte går, och när jag HATAR min kropp, och skäms över den, så vet jag inte vad som är värst. Risk för att dö, eller må skit resten av livet? :worship: Pest eller kolera lixom…
Jag är så stor så jag får inte plats på en del stolar, och det är riktigt jobbigt. Jag har för stor rumpa för att gå på bio, jag får byta stol på alla maror vi är på för att jag är för stor. Pinsamt! Jobbigt! Jag är tung, och jag känner mig mest tjock och i vägen hela tiden. Det gör ont i kroppen, jag har kronisk värk i rygg, knän, fötter och annat. Jag vill slippa det här, och känna att jag duger…
Det är dessutom bevisat att överviktiga människor blir sämre behandlade i samhället. Det är inte klokt! Som om man vore annorlunda bara för att man är storvuxen. Jag blir ledsen när jag hör sånt. :worried:
Men, tack för att ni gör mig uppmärksam… Jag har även läst solskenshistorier… så man kan ju aldrig veta hur just jag kommer att må, eller vilka komplikationerna jag kanske får osv…
Jag har ju även utlovat lite före- och efterfoton på vårt pysselbord/vägg… Fotona kan ni titta på inne på Fruarna Liljas blogg, har precis lagt upp dem där! Och nu ska jag återgå till pysslet och göra Anna sällskap. Julkort görs på löpande band. Har ni beställningar på vad det än månde vara för kort, så maila!
Teneriffa