Jag vaknade av att katterna for runt som tre virvelvindar. Tindra klättrade upp på min kropp och stod där och trampade lite… Ni vet “Simons Cat” på Youtube… Precis så… Katter i all ära… och jag är så kattägd man kan bli. Men, de är INTE roliga när de kör race kl. 08 på morgonen. Inte när jag vill sova.
Och jag tror att katter är beräknande pälsbollar… De vet precis hur de ska få upp mattarna ur sängen. Fast, jag brukar oftast putta på Anna, så hon går upp och ger dem mat… Men, beräknande var det ja… Det verkar som att de två stora; Tindra & Zpiky har en hemlig överenskommelse om att hjälpas åt med väckandet av sovande mattar.
De sitter på pysselbordet, och där kan ni ju kanske ana en liten bit, hur mycket saker det finns… Och så står de antingen på bakbenen och slåss så sakerna flyger, eller oxå så ligger Tindra, som inte är minst… utfluten på bordet med Zpiky ovanpå och bråkar så allt inom räckhåll trillar ner i golvet. Eller oxå klättrar de upp på papperstrågen, och ska upp på bokhyllan så sakerna rasar…
Vi försöker givetvis att hålla saker borta som vi inte vill ska få sig en flygtur, men det är inte alltid det lyckas tyvärr. Men, katterna lyckas ju helt klart med sin operation väckning!
Och vår lille pälsboll, som för övrigt växer så man nästan ser från dag till dag att han blir större… han har kommit på att det är JÄTTEskoj att tugga på sladdar. Och det gör han ofta och gärna… helst på morgonen, och helst högtalarsladdarna till datorn så det knastrar i dem. *muttrar* Så nu måste vi dra ur sladdarna och hänga upp dem så högt att han inte når dem. Han är ta mig sjutton värre än en människobebis!
Men som sagt… man är ju kattägd… och självklart har katterna rätt! :wink: Det är ju bara att kliva upp och ge dem mat, så blir de lugna och snälla några timmar!
Idag skulle vi egentligen varit uppe i Dalarna. Min goa morfar ska begravas kl. 12.00 vid Gagnef kyrka. Såklart hade jag velat vara där. Hade det varit lite närmre än 40 mil så hade jag givetvis varit på plats, men med tanke på den långa vägen, och pengarna som resan skulle kosa, så stannar vi hemma.
Gagnef kyrka… vackert foto… Snodde det på Wikipedia & ramade in det.
Jag känner att jag kan tända ett ljus för honom här hemma, och ägna honom en extra tanke. Jag måste inte vara på plats. “Han” är ju inte där ändå, jag tror att själen lever vidare. Man säger att det är ett “sista farväl” med begravningen, och det är klart att det blir ett avslut på något sätt. Men, morfar finns alltid i mina tankar och jag älskar honom.
Goa goa morfar… hoppas du och mormor fått mötas igen nu…
Jag har tandvärk… som fan! Jag har ett jättehål i tanden, näst längst in på höger sida i överkäken. Man ser hålet rakt in i tanden, det är stort. Och gör bara mer och mer ont… Jag har tid till tandläkaren i slutet på månaden, och jag hoppas innerligt att jag står ut tills dess. Det gör mer ont för varje dag. Det känns som att det värker i 3-4 tänder.