Jag har aldrig tidigare i mitt liv tittat på serier på det här sättet som jag gör nu. Helt plötsligt har jag sett jättemånga serier. Just nu kollar vi på One tree hill, och det är verkligen skitbra. Man kan inte sluta. Vi har precis sett tre avsnitt, och insåg att klockan snart är halv fem på morgonen.
Vi har packat och rensat hela kvällen, eller vi… Anna har lyft och flyttat saker i och ur lådor, och jag har legat på sängen och sagt vad som ska va kvar, och vad som ska kastas eller säljas på Tradera. Min rygg är bättre, så jag kan röra mig lite mer, och gå nästan rak i ryggen. Men jag måste stödja mig mot något, sänggaveln tex, när jag reser mig upp. Annars kommer jag inte upp för min rygg bär mig inte. Det gör ONT som fan. Det bara låser sig. Jag hatar att vara handikappad.
Just nu är jag hungrig som fan. Det skriker och suger i hela magen. Men jag orkar inte äta nåt nu. Det är ju snart dax att stiga upp. Jag kan trösta mig med att det har gått halva tiden med flytande föda nu iaf. 1,5 vecka till operation. Det känns lite skrämmande.
Samtidigt som det känns bra, och jag är helt hundra på att det är detta jag vill, på skriker en liten del av mig att jag inte ska. Och det är den lilla delen som säger att jag aldrig mer kan äta en hel tallrik med mat, jag kan aldrig gå och ta ett par goda mackor med massa gott pålägg, och jag kan aldrig någonsin mer sticka ner ett par nävar i en chipspåse och bara njuta av den goda smaken. DEN biten känns pest. Verkligen. Men jag vill inte må som jag gör heller. Och det är tusen gånger viktigare. Jag hoppas innerligt att jag efter operationen aldrig mer blir sugen på ostbågar och chips.
Teneriffa
Hej Milo. Reagerade på de du skrev om mackor , chips mm. Det går alldeles ypperligt att äta de mesta (tyvär) fast i mindre mängder. Tyvär kan man vänja magen, operationen är endast ett verktyg för att lägga om sina matvanor. Själv undviker jag socker och till en viss del fett o ju mer jag gör det desto lättare blir de. Chips o ostbågar unnar jag mig ibland, men inte samma mängder som sagt. Grädde äter jag med. Hmm…finns massor att skriva om detta. Vill du veta mer ang min erfarenhet om operationen så hör av dig. Den e trots allt jobbigt det bästa jag gjort i mitt liv. Kram o lycka till //Nina
[Svara]
Hej Milo!
Angående operationen så känner jag en man som gjorde en sådan för snart 5 år sedan. Till en början gick han ner helt otroligt mycket, men sedan började han så smått att äta mer och mer igen. Idag har han töjt ut magsäcken igen och är nästan lika stor som förr. :C Med detta vill jag såklart inte rita fan på väggen, utan helt enkelt säga att du borde se till att du får tillgång till en KBT-terapeut direkt efter operationen.
Kram Therése
[Svara]
Precis som de andra två sagt ovan – du kommer att kunna äta allt det där sedan. Operationen kommer att sätta gränser i början, men efter ett tag så är det bara du själv som kan sätta gränserna. Jag vill inte på något sätt göra dig orolig, eller förstöra att du ser fram emot operationen. Men det är ingen universallösning och jag önskar att jag hade varit bättre förberedd på hur mycket man ändå måste kämpa med sitt ätande efteråt. Första tiden går det väldigt lätt och man har mycket hjälp på traven, men allt eftersom tiden går så blir det svårare. Suget kommer tillbaka och man kan stoppa i sig rätt mycket mer än innan. Vet man bara om det och tar itu med hjärnspökena tidigt så går det bra!
[Svara]