Thorsten Flinck… Ja, vad ska man säga… Jag ÄLSKAR hans röst, hans sätt att sjunga, hans tolkningar av andras låtar, hans utstrålning, hans person… Men, jag kan inte påstå att jag tycker om hans teater-sida. Jag förstår honom inte, jag tycker han är “för mycket”. Han för skumma monologer, pratar så fort och osammanhängande så man undrar vad som egentligen rör sig i hans skalle.
Jag förstår verkligen inte hur man kan tycka att det han gör i teaterväg är bra. Alla får tycka vad de vill, men jag förstår inte. Jag kanske inte är tillräckligt djup, jag vet inte. Den här kvällen kändes pengarna, som vi egentligen inte hade, totalt bortkastade. Han sjöng några låtar, men körde mest nåt monolog-race som kändes totalt meningslöst. Bortkastad tid.
Jag har sovit nästan hela dan idag. Migrän, ont i ögonen och i allmänhet kasst mående. Jag pratade med min handledare på arbetsförmedlingen idag oxå. Jag pallar inte att gå till kursen. Jag har bara ständig ångest och gråter hela jävla tiden. När ska min kropp bara acceptera att jag inte orkar må så här mer.
När vi var på konserten idag, så hade jag panikångest och var helt yr innan allt kom igång. Sista tre låtarna så rann mina tårar, jag svalde och svalde och försökte verkligen att inte gråta, men tårarna bara kom. Jag ville bara vara hemma. Jag satt och funderade över varför jag aldrig tycker att något är genuint roligt. Varför jag inte kan vara som jag var förr, och faktiskt vilja göra saker och se fram emot det med sann glädje?
Varje gång jag planerar något som jag ju TYCKER ska bli roligt, så känns det ändå jobbigt, ju närmre det kommer i tiden. Och när det väl är dax, så skriker hela kroppen NEEEJ! Jag har aldrig varit en sån människa som avbokar saker i första taget. Men, sista åren har jag verkligen avbokat saker, hela tiden. Vad det än är. Ångesten bara skriker i kroppen, och jag vet inte varför.
Tårarna rinner nu också, och jag kan inte stoppa dem. Jag orkar inte må så här. Vad är det för fel på mig? Kan jag aldrig få bli riktigt riktigt glad och lycklig igen? Som den jag var före den där jävla depressionen. Jag har aldrig blivit mig riktigt lik igen efter den. Allt känns bara patetiskt.
Teneriffa
Här kommer massa kramar till dig från mig! Hoppas verkligen att du snart mår bättre!!!
[Svara]
*kramar om* och önskar att det fanns en patentlösning som jag kunde ge dig :sad:
Men, skickar massor med kärlek och värme, bara föratt, i alla fall…
Puss
[Svara]
käkar du mediciner? har du kollat sköldkörtel?
jag mådde själv as för några år sen, tog ett bra tag att ställa in all medicin,
ps jag käkar fortf och det ‘r 1 våren jag inte mår skit
.-= Monica´s senaste blogginlägg blog Jag måste ha världens bästa EX =-.
[Svara]
Monica, ja jag äter medicin. Jag äter Cymbalta, och den har hjälpt mig otroligt mycket det sista, men nu verkar den vara som bortblåst… =(
Kramar
[Svara]
Thorsten Flinck är ju tyvärr narkoman, så då blir det väl inte riktigt hundra när han gör teater därav. (man bör ju vara ganska skärpt då för att kunna ta in publiken och vara närvarande) För ca 10 år sedan (då han fortfarande var involverad i en relation) gick han narkotikapåverkad fram till ett par då 21-åriga vänner till mig och bjöd in dem till sin loge på Dramaten… Fräsch kille, tänkte de och nekade såklart hans invit. (Va fan trodde han liksom!)
.-= Viola Vamp´s senaste blogginlägg blog Valborg =-.
[Svara]
Jag kan hjälpa dig med ångesten. Du gör jobbet – jag ger verktygen. Det kommer göra ont, vara jobbigt.. Men det går…
[Svara]
Therese… ja, lyckas du med det så är du guld värd… Jag orkar inte må så här, så alla försök är välkomna…
[Svara]
Klart VI lyckas – det är ju det jag gör hela dagarna.. Hjälper folk att lyckas.
Säg till när du är redo?
[Svara]
Känns som att läsa något jag själv kunde ha skrivit…. Livet är meningslöst men vi lever ändå vidare. Det gör ont, men vi försöker.
Kram
[Svara]