Vi har umgåtts med annas familj och släkt hela dan, ätit god mat och nyss har vi spelat spel. Lilla masters, hela släkten tävlar mot varann. Jag förlorade mot Anna i Boule, först till tre. Men, jag fick en poäng iaf. :)

Nu kom regnet igen, så det fick bli lite paus. Det kommer nog inte nån lång skur. Tävlingen ska avslutas. Pris ska delas ut.

Stora Forsberg masters är golf, och det var fem st som var iväg igår och spelade. Det är en golftokig familj, släkt. Så det blir nog golfpris sen oxå.

Ikväll ska vi grilla och de som vill kan bada badtunna. Härligt! Men, jag hoppar nog över det. Är inte så sugen på att klä av mig inför hela Annas släkt.

Förresten! Igår var vi i en butik här i Krokom som säljer kläder. Jag hittade en jättefin tröja med halvärm i gräddvitt och lite mönster fram i brunt och svart. Storlek? LARGE! Och jag måste faktiskt få säga själv att jag ser rätt liten ut i den. Trots att den är gräddvit och figurnära. Den är jättefin! Och det känns verkligen kul att kunna ha ljusa kläder utan att känna mig supertjock. Jag ska be Anna ta kort på mig.

Nu fortsätter tävlingen här igen!

Jennifer och Carro skulle ta bussen från Östersund till Krokom efter att Yran var slut för idag. Men eftersom det är torsdag, så gick sista bussen långt innan Yran var slut. Jag och Anna lånade Kristinas bil och åkte in och hämtade dem vid tretiden på natten.

Det var två helt lyriska tonåringar som hoppade in i bilen. De hade haft skoj, och var nöjda med banden de hade lyssnat på. Skönt att det blev en bra kväll för dem. Imorn är det dax att åka in till stan och Yran igen.

Jag och Anna har legat och kollat på ett avsnitt av One tree hill innan vi for in till stan. Nu har vi återigen krupit ner under täckena, och ska sova. Sötaste Ozzi sover i min säng, så det är lite halvtrångt och varmt. Men det är det värt. Vi har inte en aning om hur länge till Ozzi lever. Hon är en strävhärig tax på ca 11-12 år som är ganska trött och det känns som om det inte blir så många år till.

Jag vaknade imorse med värk i hela nacken, skallen och ner mot ryggen. Inte skönt alls. Men, Annas mamma var så snäll och satte lite nålar på mig, för att få värken att lösas upp. Det blev lite bättre, och sen tog jag en naproxen för att få bort resten av smärtan.

Det har verkligen varit en slö dag. Vi har inte gjort något mer än prata med Annas familj, ätit, suttit vid datorn och pysslat lite. På kvällen hämtades Annas farfar och imorn kommer resten av släkten. Med alla blir vi 32 personer, tror jag Annas mamma sa.

På kvällen satt vi och pratade med Emma, Annas lillsyrra. Hon är så mysig att prata med. Nu ska vi se ett avsnitt av One tree hill, och vänta på att Jennifer och Carro kommer hem från Östersund med nattbussen. De har varit på yran ikväll.

Jag har sovit på tåget i natt. Vid halv åtta var vi framme i Krokom, där vi blev hämtade på stationen av Annas mamma. Vi åkte hem till dem, och sov till halv elva.

Jag var så galet trött, och drömde helt skumma saker. Jag kunde knappt vakna när Anna väckte mig.

Nu har vi varit på stan i Östersund, och jag hittade ett par nya solglasögon. Givetvis pilot-brillor, och dessa är med spegelglas.

Nu är vi äntligen på sista tåget på vår resa mot Östersund. Nu slipper vi bära väskorna fler ggr förrän vi är hemma. Jennifer och Carro kollar på film i datorn, och Anna kollar på film i sin dator. Jag ligger här och mår skit.

Panikångesten kryper i kroppen på mig. Jag mår illa, luften i bröstet känns som om den krymper och ska ta slut vilken sekund som helst. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är riktigt jobbigt. Helst vill jag bara kliva av tåget eller somna med en gång.

Jag ska ta en xanor och hoppas på att den både tar bort min panikångest och gör mig så trött så jag kan sova. Vi är framme i Östersund, eller Krokom i morgon tidigt på morgonen.

Det blir tätare uppdateringar på bloggen när jag inte är hemma har jag märkt, så det står väl inte på förrän jag har skrivit igen.

Nu sitter vi i Vänersborg och väntar på tåget till Herrljunga. Väl i Herrljunga ska vi byta tåg igen… Mot Östersund. Bilden ni ser är vår packning, man kan nästan tro att vi ska flytta. Men vi är fyra personer, Jennifer och hennes kompis är med oxå, plus att vi har med oss tre väskor med pysselväskor.

Vi åker inte hela familjen, så katterna har sällskap hemma oxå. Katterna undrar nog över mig och Anna. Vi åkte i söndags på tvådagarspyssel, sov i Alingsås hos Puck till måndag, och kom hem igår natt. Och nu rymmer vi igen. Men, Alexander tar bra hand om dem.

Väskorna väger så jävla mycket. Min rygg är typ av. Uppe i Krokom har de nyss haft magsjuka, så jag hoppas att de är friska nu. Hu… Magsjuka har jag verkligen ingen lust att få. Men, det ska bli så roligt att få träffa Annas familj igen, och släkt. Det ska ju vara släktträff till helgen med massa kul aktiviteter och mys.

Det går riktigt segt med min jäkla vikt nu alltså. Jag har stått stilla väldigt länge känns det som. Men, kroppen måste väl stabilisera sig lite oxå misstänker jag. Det är nog bara bra att det står still lite, och att jag inte rasar allt för fort, men visst är det MYCKET roligare när jag går ner nåt kilo i veckan iaf. Men, jag är jätteglad över mina 31 kilo.

När vi var ute förra helgen, så provade jag en tunika som jag aldrig ens har använt. Jag köpte den på Tradera för några år sen, men den var för liten. Nu satt den helt perfekt! Och är sååå jäkla snygg! Jag bad frugan ta kort på mig, så här kommer bildbevis. Det är sååå jäkla skoj att komma i kläder som jag bara suktat efter att kunna dra på mig.

När jag och Anna var hos Saija och Jonas, så var det en dag när vi var så galet trötta, så vi stensomnade mitt på dan, och då tog Jonas kort på oss. Han tyckte vi såg så söta ut… *s* Ja… vad säger man… haha!

Slänger även in ett foto på Jennifers nya piercing i naveln som jag har tagit. Anna köpte ju en tång när vi var på Peace and love. Även Jennifers kompis fick ett hål i naveln.

Det är inte roligt att bli magsjuk, och eftersom jag är emetofob, så gör jag allt som står i min makt för att undvika att kunna bli magsjuk. Jag är nog överdrivet noga med renlighet i köket, händer, matlagningsredskap, bänkar, skärbrädor osv.

Nu när det är sommar är det ännu värre med alla baskilusker ihop med värmen. Och nu här rötmånaden börjar så får jag nästan panik. Jag har stenkoll på allt i kylen, om möjligt ännu mer än vanligt, och jag är livrädd för att äta ute, hur sjutton vet jag hur maten har behandlats eller hur länge den har stått framme i värmen. Jag blir så nojig. Det är riktigt jobbigt.

Jag älskar katter… och säger ofta att jag skulle kunna ha hur många som helst. Det skulle jag oxå! Men, någonstans så tänker en sund människa realistiskt. Vi har tre katter i våra fyra rum och kök. De är innekatter, jag skulle ALDRIG släppa ut dem så de får brottas med trafiken som är runt helt vårt hem. Det de inte vet har de inte ont av. Det räcker med tre katter i vår lägenhet.

Det skulle säkert funka med 4 eller 5 oxå, men nej. Det känns inte schysst mot dem vi redan har, och de behöver sin plats för att ha sitt eget lilla revir med sovplatser, varsin matplats osv. Inne på Aftonbladet idag kunde man läsa om en kvinna i Stockholm som levde tillsammans med 191 katter. Shit! Det är fan många djur!

Jag kan tänka tanken att ha mysiga katter runt mig överallt. Det har jag inga problem med, älskar att gosa med de små sötisarna… men 191!!! Etthundranittioen katter! Fatta vad mat… vad avföring… vilken lukt… Vad katthår!

Jag hittade en valkompass på Aftonbladet, och var ju naturligtvis tvungen att prova. Så här blev mitt resultat.

Hur ser DIN valkompass ut?