Nu är vi äntligen på sista tåget på vår resa mot Östersund. Nu slipper vi bära väskorna fler ggr förrän vi är hemma. Jennifer och Carro kollar på film i datorn, och Anna kollar på film i sin dator. Jag ligger här och mår skit.
Panikångesten kryper i kroppen på mig. Jag mår illa, luften i bröstet känns som om den krymper och ska ta slut vilken sekund som helst. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är riktigt jobbigt. Helst vill jag bara kliva av tåget eller somna med en gång.
Jag ska ta en xanor och hoppas på att den både tar bort min panikångest och gör mig så trött så jag kan sova. Vi är framme i Östersund, eller Krokom i morgon tidigt på morgonen.
Det blir tätare uppdateringar på bloggen när jag inte är hemma har jag märkt, så det står väl inte på förrän jag har skrivit igen.
Teneriffa
Känner med dig, men är samtidigt glad att du är på väg till din älskade svärfamilj.
Jag hoppas att du kan känna glädjen över det trots ångesten som kryper på.
*kramar om i massor* Caroline
[Svara]
Fy satan, vidrigt att gå igenom det…..Massa kram
[Svara]