

Jag fattar inte hur i hela världen jag klarade mig utan min Iphone. Den har nästan till och med ersatt datorn när det gäller att kolla mail och Facebook bl.a. Så jäkla smidigt, och den är alltid med oxå. Frågan är hur bra och stressande det egentligen är att vara ständigt nåbar dygnet runt. Inte så värst bra skulle jag tro.
Men, vi lever i ett teknologiskt samhälle där man ÄR mer nåbar på grund av både dator och mobil. Alltså tänk när min generation var liten. På 70-80-talet. Då fick man bestämma i en vanlig telefon när man skulle ses, eller till och med bestämma ny tid gången innan man träffades.
Då fanns det inte ett sms som hette: “Jag blir lite sen”, eller “Kom till andra sidan stan istället”, eller “Sitter på bussen, är snart framme”. Seriöst, HUR viktigt ÄR det EGENTLIGEN att meddela att man är på väg. Det vet man väl för tusan om man bestämt något? Otroligt vad man ska ha minutkoll på allt, och hur jobbigt det kan vara att få vänta 5-10 minuter extra på någon.
Nåväl, jag hade inga andra foton att visa idag, så det fick bli två skärmdumpar på vilka appar jag har i min Iphone, och vilka som är prioriterade till förstasidan. Bilderna är klickbara för större storlek. Det är tex underbart smidigt att kunna blogga på WordPress från telefonen, och likaså att kunna kolla när bussen går eller programmera in en påminnelse när TV-program man vill se sänds.
Idag har vi röjt som fan! Det var några lådor kvar här inne som skulle tömmas, och nu är de tomma. Bl.a. två lådor som stått i badrummet med diverse badrumssaker i. Det är så skönt när man får bort lådorna. Och det var riktigt skönt att kunna skura ur hela badrummet idag och göra klart/göra mysigt där inne.
Vi har även ställt upp borden och stolarna vi ska ha på lördag när vi har scrapträffen här. Vi ville se hur det blev, och det blev kanonbra. Vi har ju då dock insett att vi har för lite tavlor, och jag mår riktigt dåligt av att ha tomma väggar. Vi har flyttat om lite tavlor och sånt, och så får det väl bara vara tomt tills vi hittar något passande. Tack för era tips!
Tick tack… Tick tack… Jag hör klockan på andra sidan väggen, i pysselrummet. Den låter rätt högt, men det är ett sånt där hemtrevligt ljud som jag minns att jag hörde då jag sov över hos mormor och morfar när jag var liten. Och så hördes alltid morfars polisradio oxå. Det är roligt på vilket sätt man kan förknippa/komma ihåg folk med olika saker.
I morgon ska jag till Kicki och pyssla lite. Det ska bli roligt. Nu är tiden halv fyra, det är nog dax att sova. Jag har lovat att väcka Jennifer kl sex på morgonen imorn, och det är om 2,5 timmar. Natti natti.