Hemma efter en vaken natt på jobbet. Jag är nedkrupen i sängen i ett alldeles perfekt iskallt sovrum, och bredvid mig ligger en fjäskig spinnande Mowgli. Han är supergosig sötnosen. Det är så mysigt med katter. Och ju större de är desto bättre. Någon gång i mitt liv ska jag ha en riktigt stor Main Coon. Mowgli är nog en del Main Coon, och han är jättestor.

Nu ska jag stänga av ljudet på min iPhone, och sova till minst tre. Sen blir ser pyssel och efter det jobba 22.00-07.15. Det ska bli såååå skönt att sova.

Natti natti…

Den här byggnaden var förr i tiden “Trollhättans lasarett”. Men det var länge sen nu. Jag kommer ihåg när de höll på att bygga om inne i huset, hur skitigt det var då. På alla plan.

På den tiden, tror det var runt 1989, och jag var 17 år, så jobbade jag för ett städbolag som hette Stivab Städsevice. Jag vet inte ens om det finns kvar. Det var min dåvarande, numer döde pojkväns far som chefade över det företaget. Jag städade i det här huset då. Byggstäd är inte roligt kan jag tala om.

Jag städade även på andra ställen; köpcentret på Lextorp i Trollhättan skurade jag golvet i och fixade sopor osv på nätter. Jag städade Vattenfalls kontor, Garvaregatans djävulska femvånings trappuppgångar i sten. Med mera…

Hur som helst, i veckan som gick var jag där, för nu är det bl.a. LärCentrum. Jag lämnade in min ansökan för att få stå i kö till olika kurser, så jag kan bli undersköterska. Jag ska läsa in Omvårdnadsprogrammet på distans under tiden jag jobbar hade jag tänkt. Jag måste ha en utbildning för att få behålla min fasta tjänst jag har fått, plus att jag då även höjer min lön en smula.

Jag vet att alla kurser redan är fulla, så nu hoppas jag att det är någon som hoppar av på några av kurserna. Så håll tummarna att jag kanske kan börja plugga inom ett par veckor.

Kändisars liv och leverne är rätt kul att läsa om, mest för att man känner igen ansiktet eller namnet. Sen att allt som står inte är helt sant, det är för mig rätt oviktigt. Jag läser skvallerblaskor med en nypa salt, och ju större skandaler någon gjort, eller sägs ha gjort, desto roligare för min mättnadskänsla av exhibitionism. För vem vill läsa om Agda som har ätit pannkakor till middag liksom.

Jag tycker om reality, verklighet. Saker som har hänt på riktigt. De enda böckerna jag nuförtiden ens visar intresse är de där jag får må dåligt över någon annans liv en stund. Där jag kan läsa hur hemskt och tragiskt någons liv varit.

Ibland tror jag att det kan vara någon slags bearbetning av mitt eget liv. Vetskapen om att någon annan haft det värre, gör kanske att stoftet av min egen inte så rosaskimrande barndom/tonårstid dunstar lite. Att det kanske inte var så farligt trots allt. Äh, jag vet faktiskt inte. Men verkliga saker, vad det än må vara; filmer, böcker, tidningar, serier osv, är det som intresserar mig mest.

Nu har jag ägnat ett par timmar åt att sitta i lugn och ro vid köksbordet för att läsa Hänt Extra. Jag har lusläst den från början till slut. 15 spänn för ett par timmars underhållning tyckte jag var helt ok. Och nu vet jag en massa saker om kändisar som jag totalt hade missat innan. Jag undrar hur i hela världen det har gått förbi mig att Niclas Wahlgren och Laila Bagge Wahlgren är tillsammans! Och gifta! Och har en unge på två månader som heter Kit.

Läsningen av denna skvallerblaska vittnar ganska mycket om hur långtråkigt jag haft det idag. Jag sparar datagrejandet tills i natt, eftersom jag behöver sysselsätta mig med något då jag jobbar vaken natt. Lusten att pyssla har inte riktigt infunnit sig heller. Har nog inte mått helt hundra idag.

Jag saknar Anna förbannat mycket oxå. Vi träffas väldigt sällan och sover ihop väldigt sällan, eftersom vi jobbar så olika tider. Det är skitjobbigt. Jag försöker att bara gilla läget och tänka att trots allt så har vi varann iaf. Men ibland kommer verkligheten ikapp. Som nu.

Nu ska jag bege mig till jobbet. Jag ska åka förbi Annas jobb på vägen och lämna lite rena kläder och duschgrejer. Och pussa på henne ska jag göra!

På dan idag ringde chefen in mig. Det behövs nattpersonal inatt och imorgon natt på jobbet. Det är nyårshelg och lite extra pengar att tjäna, så det känns helt ok. Frugan jobbar ju oxå den här helgen, så vi hade nästan inte träffats något ändå. Ungarna har planer med sina vänner, så de bryr sig troligen inte heller.

Dock hade vi planerat att Nathalie och Janina skulle komma hit på nyårsafton. Det är jättetråkigt att det inte blir av nu, men vi får snart ta en myskväll med spel om umgänge ändå tycker jag. Det måste ju inte bli årsskifte för att mysa.

Jag tycker synd om alla djur på nyårsnatten, till exempel hundar och katter som ofta är rädda när det smäller. Visst kan man säkert lära många att det inte är farligt, men det känns korkat att tro att man kan lära alla per automatik! Tack och lov för dem som faktiskt inte blir skrämda, men de stackarna som aldrig fått lära sig eller kunnat lära sig.

Är det då hundarnas fel att mattar och hussar inte tagit tag i det, eller att hundarna helt enkelt ÄR och förblir rädda utan att ha förmågan att kunna tycka att det är ok. Det är inget som är naturligt i ett djurliv. Ska de lixom bara “få skylla sig själv då eller?” Hur vet människan att djuret inte våndas i tysthet?

Det finns alltför många idioter som smäller i närheten av hundar för att det är roligt att se dem hoppa av rädsla. Jag önskar man kunde skrämma skiten ur de människorna, oftast yngre killar. Jag såg senast förra veckan exempel på detta.

Ett par yngre killar smällde smällare när en hundägare med sin hund gick över vägen. Hunden formligen studsade fram och tittade sig omkring. Hänsyn var inget ord som fanns i dessa killars vokabulär tyvärr, så de brydde sig föga om hundstackarn. De skrattade och slängde några smällare till.

Jag ville bara stanna och slita upp bildörren och skälla ut ungjävlarna! DÄR brister det verkligen i uppfostran. Hur kan man njuta av att se ett djur må dåligt, hur kan man ens komma på tanken att skjuta några smällare till när man så uppenbart ser rädslan.

Personligen ser jag inget nöje överhuvudtaget med att se på när alla pengar går upp i rök. Jag ser inte, har faktiskt aldrig sett tjusningen eller fascinationen med alla dessa smällare, raketer och tårtpjäser som folk är helt galna efter. Visst kan det vara vackert, men det finns annat som är tusen ggr vackrare, och som inte skrämmer våra djur. Skänk pengarna till nåt vettigare istället, kanske djurhjälporganisationer. ;)

Våra pälsklingar Tindra, Mowgli och Zpiky.
Det är inte ofta man lyckas fånga dem alla tre på samma bild.
De nedre bilderna har jag snott från Google.

Fyrverkerihistoria

Fyrverkerier är kända sedan tidigt 1400-tal i Europa. Krutet kom till Europa på 1200-talet. Seden kommer ursprungligen från Kina, där krutet troligen uppfunnits långt tidigare. I Kina används smällare, som ett sätt att skrämma bort onda andar vid många händelser som begravningar, bröllop, invigningar och start på festligheter.

Troligen spreds tekniken via de gamla handelsvägarna till Europa. Européerna har sedan utvecklat tekniken vidare. Idag sker den största delen av världens produktion i Kina, men även Italien, Spanien, Indien och andra länder har en egen produktion av mindre volymer. I Sverige tillverkas numera endast specialprodukter på några få ställen, oftast endast för företagens egna användning.

Källa: Wikipedia

Jag gillar att hämta och utforska nya appar. Speciellt om man kan redigera foton eller ta foton med dem. Och ännu roligare är det när det blir riktigt grunge/vintagestuk. Den här appen höll verkligen måttet måste jag säga. Den kändes dessutom så smutsig så jag fick en outgrundlig lust att leka lite.

Igår hörde jag på radion att Tarzans apa Cheetah hade dött i en ålder av 80 år. Åh, tänkte jag! DET måste jag blogga om. Hur coolt är det inte att en apa blivit så gammal till att börja med. Och nu när jag skulle ut och hitta nån fin bild på apan, så står det överallt att Cheetahs död ifrågasätts.

Eller kanske inte döden i sig, utan vem apan är. Jag kan väl tycka att det är helt oviktigt! Apan är död, troligen vid en hög ålder. Häftigt att den levt så länge, men nu är han borta. Sorligt… Apor är så söta! Eller, inte alla, men många. Babianer är grymt fula med sina stora röda rumpor, men såna här apor, som Cheetah är gulliga.

Jag är inne på min andra vakna natt på jobbet… klockan är nu 06.08, och jag har suttit och grejat med min blogg under natten. Nu börjar jag bli nöjd. Ni som varit in några ggr idag och igår, kan se att den har ändrats några ggr fram och tillbaka. Men som sagt, nu börjar jag bli nöjd.

Det här med att autocentrera endast foton verkar inte fungera. Om man inte lägger in det i några speciella koder. Jag läste mig till att själva koden för foton inte går att centrera, lixom en text i sig inte går att centrera. Men, om man gör det till en kodsnutt funkar det… Äh, nu minns jag inte ens vad jag läste… Men, det lät väldigt logiskt… just då… *trött i skallen nu*

TISDAGEN

När jag kom hem igår morse vid 8-snåret så var det låst på toan uppe. Inte ett ljud därifrån, och det tog tid… tyckte jag. Jag var ju trött och ville sova. När jag kom in i hallen nere så stod det lite skor där som jag inte kände igen. Jag öppnade försiktigt Jennifers sovrumsdörr för att se om hon låg i sängen, eller om jag skulle knacka på toa.

Nix, ingen Jennifer i sängen, däremot två vänner. Alltså drog jag slutsatsen att det var min kära dotter på toa. Jag knackade på och frågade hur läget var… Varpå hon öppnar dörren efter en liten stund och berättar att hon inte mår så bra… Hon hade lagt sig med täcke och kudde där inne för att inte störa vännerna som sov i sängen. Hon mådde illa och hade spytt. (Jennifer äger största sängen i familjen, en 180-variant, och där sover det ofta över vänner, ibland en, ibland fyra!)

Å nej… magsjuka tänkte jag och höll andan… Men nix… hon hade druckit kvällen innan och blivit lite för full… De hade “spelat/lekt” Jag har aldrig… och druckit vodka… *eh* Ok… inte så smart drag kanske… Blir lätt lite för mycket… Men, jag är oerhört glad att hon kommer hem iaf, och att hon berättar för mig.

Det är så skönt att min 17-åriga dotter verkligen har tagit det lugnt med alkoholen, men nu när hon väl börjat dricka lite, så känns det helt skumt att HON dricker… Ja, ni med barn vet känslan… Sonen väntade till sin student med att bli full, och det är nog inte så vanligt bland tonåringar idag att de faktiskt tackar nej när det bjuds.

Eftersom Anna sov i Lödöse hos en jobbarkompis, så kröp Jennifer ner på Annas sida av vår säng och sov resten av morgonen där. Jag sov till 12 ungefär, då ringde min kära fru och väckte mig. Hon hade nog glömt att jag jobbat vaken natt och behövde sova.

Nåväl… jag slumrade en stund till och sen gick jag upp och kunde inte låta bli datorn… Jag ville ju bli klar med min blogg. Vid åtta igår kväll kom frugan hem. Vi möttes nästan i dörren, eftersom jag åkte till jobbet 21. Det var några dagar/nätter sen vi sågs nu.

Nu är kl snart halv sju på morgonkvisten. Jag ska sluta svamla, packa ihop mina saker och skriva lägesrapport innan morgonpersonalen kommer och löser av mig så jag får åka hem och krypa ner bredvid frugan.

Ja, som ni nog har sett nu så är sidan omgjord helt. Men, jag blir galen på några “småsaker”. Är det någon som har lite tips och råd så är jag tacksam. Jag är inte klar än på långa vägar, sidebaren här till höger ska inte se ut som den gör alls. Nu är den hemsk… Men, det kommer.

Jo, det jag undrar är då alltså…
HUR i hela världen gör jag och var skriver jag vad, så att ALLA foton i mina poster blir AUTOMATISKT centrerade. Jag har provat med det jag trott skulle funka… align: center; och float: center; Men, icke sa nicke… Jag har lagt in det på lite olika ställen i mitt stylesheet. *muttrar*

Och så undrar jag VARFÖR VARFÖR VARFÖR blir det inte något NYTT STYCKE efter varje stycke i min text? Jag vill INTE ha det som det är nu, att all text går ihop utan något mellanrum mellan styckena. Jag har aldrig tidigare varit med om detta i något tema. Men, jag kan inte begripa hur och var jag ska göra för att det ska bli rätt? Ska jag ändra det i stylesheet? Eller ska jag ändra det i någon annan template?
Helt plötsligt bara det funka!

WP i all ära… men när såna här, som jag kan tycka egentligen simpla problem, dyker upp, så saknar jag att bygga hemsida. Där gjorde fasen koderna det man sa till dem!

Det var väl detta jag hade lite funderingar över så här långt… =) Sen ska jag se om jag kan få in lite bakgrundsfärg i menyn oxå. Nu blev den för jäkla tråkig. En fråga till förresten, om man gör en “fast” fixerad bakgrund, med bilder och ramar gjorda i photoshop, vad är den bästa stlk att använda sig av då? Alla har ju tyvärr inte samma upplösning på skärmen…

Jooo!! EN sak till!! Smilisarna är borta… var hittar jag nya, och var stoppar jag in KODERNA till dem? Jag vet var själva smilisarna ska vara, men koderna?

På väg till jobbet igår kväll så hamnade jag bakom en blinkande brandbil och polisbil. Det hade varit en singelolycka strax utanför stan. En snubbe hade kört i diket. Undrar hur han lyckades med det.

Det var raksträcka typ, och inte halt eller nåt. Han kanske grejade med sin telefon eller stereon eller nåt. Vi blev stående där i ca 45 minuter medan bärgningsbilen och ambulansen fixade med allt. Detta resulterade att jag kom en dryg halvtimme för sent till jobbet.

Det knäppa är att en annan gång när jag skulle byta av samma personal på jobbet, så hade det oxå varit en olycka efter vägen. Då blev trafiken omdirigerad flera km genom skogen istället för ett par hundra meter vanliga vägen. Lite försmädligt att komma sent till samma person. Men men, sånt som händer.

Igår jobbade jag natt, 22.00 till 07.15 imorse. Natten gick jäkligt fort. Jag har lekt lite med min blogg. Bytt utseende på den som ni kan se. Är så trött på det andra. Det är inte klart än, men Annas dator är så GALET seg, så allt tar ju flera timmar att fixa. Plus att internet gick i slow motion igår via min iPhone. Höll på att bli galen.

Jag längtar tills min egen dator förhoppningsvis är lagad. Den är ju som bekant trasig. Men en vän ska hjälpa mig att tömma hårddisken innan jag lämnar in datorn. Jag hoppas verkligen inte att det blir skitdyrt eller att den ÄR död så jag måste köpa en ny.