Jag är en sån människa som måste förklara och försvara mig. SÄRSKILT när jag tycker mig bli felbehandlad och någon beter sig som en komplett idiot. Jag vill rentvå mig själv när någon ljuger och inte ens kan stå för det hon säger.

Jag öppnade upp och erbjöd att vi kan sätta oss och PRATA. Men nej, då fick jag tillbaka att det isåfall skulle vara för att vika sig för mig. Det handlar inte om att någon ska vika sig för någon. Det handlar om att vuxna människor pratar och gemensamt försöker komma fram till en lösning.

Jag försökte på ett vuxet sätt lösa en konflikt med dessa energitjuvar, men vederbörande kryper ner på sandlådenivå och kastar obefogad skit. Att inte ens kunna svara på vad folk har gjort för att förtjäna deras beteende och behandlande, tycker jag är otroligt omoget. Sticka huvudet i sanden och hitta på en massa lögner verkar en del vara riktigt bra på.

Att be folk dra åt helvete för att de är för ledsna och inte orkar prata, är också fruktansvärt omoget. Ja, sandlådenivå faktiskt. Men så länge det är de som inte orkar då ska alla minsann dansa efter deras pipa och finna sig i att vänta tills det passar dem.

Det är sorgligt att folk inte kan diskutera som vuxna människor, men en dag mognar nog, förhoppningsvis även de och förstår hur man behandlar dem man kallar sina vänner. Jag är ledsen att säga det, men de kommer nog aldrig att hitta några vänner som endast tycker exakt som dem, som viker sig så fort de öppnar munnen.

Vänskap är att ge och ta, och att finnas för varandra, inte vända varandra ryggen så fort någon inte delar ens åsikter. Och framför allt att prata med varandra.

De brister på alla de punkterna, och jag är jävligt glad att vi upptäckte det, så vi slipper falska opålitliga människor i vår vänskapskrets.

Så, nu har jag fått ur mig detta en gång för alla, så nu skiter jag i detta och blickar framåt. Jag är berikad med så många underbara vänner i mitt liv, och jag älskar er alla och envar för att ni är så fina människor. :)