Skrivet i Kropp & Själ, Mat, GBP, Vikt
En del människor tycks tro att bara för att man är överviktig, och dessutom är det av andra skäl än medicinska, så får man minsann skylla sig själv. Ja men visst är det så, att tjocka människor själva VÄLJER att nu jävlar, nu vill vi bli feta, och helst så där feta så vi knappt kan röra oss eller få någon luft.
Alla är inte lika duktiga på att avstå från godsaker. Jag är övertygad om att det inte är många tjockisar som VILL vara tjocka och drabbas av ångest så fort de ser sig själva i spegeln. Jag tror inte att alla vill vara fotomodellsmala heller, men ett mellanting iallafall.
Även fetton är smarta och förstår att med fetma kommer även diverse sjukdomar, mest fysiska men inte alls ovanligt även psykiska som ångest. Har vi otur kan vi få diabetes. Hjärtsjukdomar. Leder som inte orkar. Osv osv osv. Men, det hjälper inte.
Jag ser mig själv i spegeln varje dag, och tänker VARJE DAG, att nu jävlar! Nu är det dags att ta tag i den här kroppen och göra något drastiskt. Jag vet att kilona ökar i takt med allt onyttigt jag stoppar i mig, men ändå slinker det ner. Jag har många ggr frågat mig VARFÖR?! Det är ju bara att låta bli. Ja jävlar! Tänk om det verkligen vore så enkelt.
Anna Dabrowski skriver om att fetton får skylla sig själva, och att de är immuna mot kritik i samhället. Ja, när man får elak kritik kastad rakt i ansiktet för att man råkar vara överviktig. Det tro fan att man förvarar sig med näbbar och klor. Det gör ju uppenbarligen även Dabrowski kan vi ju läsa i hennes text. Lite ödmjukhet skulle vara på sin plats.
Jag vet att jag är överviktig. Jag vet att jag tex inte får plats att sitta på vilken stol som helst. Speciellt äldre biostolar är galet smala i sitsen och det känns som om man kilar fast arslet i dem. Jag undviker att sätta mig om det är en stol som ser skör ut, av den enkla anledningen att det hände en gång då jag var som störst, att en stol gick sönder.
Visst borde jag bara kunna sluta äta onyttigt och börja träna som fan, och om det vore så enkelt, så skulle det inte finnas några fetton. Lätt som en plätt! Eller hur!
För att bortse från den medicinska faktorn, så finns det säkert, tro det eller ej, människor som trivs med att inte vara stöpta i en mager form. Ska de inte ha någon rätt i samhället att få göra samma saker som de smala? Måste man automatiskt bli uttittad och utstött för att man är tjock?
Diskriminering! Alla människor borde ha samma rätt i samhället och borde ta mig fan behandlas likvärdigt, vare sig de är smala, magra, normalviktiga (vem som nu bestämt vad det är) eller tjocka. Vem har bestämt att det endast måste vara smala säten i åkattraktioner, att säkerhetsbälten ska vara så korta, eller att flygplanssäten ska vara avsedda endast för pygmeer om man inte ska få ont i hela kroppen.
Varför inte bara göra längre bälten. Bredare säten. Det vore så enkelt att hjälpa dem som faktiskt ÄR överviktiga. Man kan inte sticka huvudet i sanden och låtsas att man inte ser dem, eller bli förbannad för att de inte är smala. Det är så jävla idiotiskt att tro att “det bara är att banta”.
Även om det ultimata för sjukvården vore om färre var feta, så måste man ändå vara realistisk. Det finns oerhört många stora människor. Acceptera att de faktiskt finns och underlätta deras ångest genom att ha utrustning som även passar dem. Inte nog med att man kämpar med sin vikt, och kanske även mår psykiskt dåligt. Ska man även tvingas lyssna på elaka gliringar och inskränkta människor som tror sig veta allt.
 |
28 September 2012
Bra skrivet! Det är verkligen inte lätt att ha en övervikt och ALLA överviktiga VET att de BORDE banta. Men som sagt, det är JÄVLIGT svårt!
Och inte blir det lättare av alla trångsynta människor i samhället som får en att må dåligt… Idealet är dessutom helt vridet!
Love you! <3
[Svara]
September 29th, 2012 at 03:33
Ja, idealet är helt sjukt!! Helst ska man se ut som ett vandrande benrangel om man ska tro på en del reklambrudar. Galet. Det är inte konstigt att tonåringar idag får komplex för en sund kropp och svälter sig själva till anorexia.
Det är precis som att det är ok att klanka ner på någon eller hånflina åt någon bara för att hen är överviktig.
Älskar dig! <3 kram å puss
[Svara]
28 September 2012
Väldigt bra Skrivet.
Trevlig helg
[Svara]
September 29th, 2012 at 03:59
Tack!! :))
Trevlig helg till dig oxå!
Kram
[Svara]
28 September 2012
Jag är ett fetto, väger runt 110 kg idag, för ett år sen gick jag ner 45 kg på åtta månader, men har gått upp en del igen.
Jag håller verkligen inte med dig, jag tycker faktiskt inte det skall göras större bälten,säten osv. Och jag är allergisk när det skriks diskriminering, när det kommer till övervikt. För lets face the facts, ingen tvingar dig äta det du gör, ingen tvingar mig äta detvjag gör. Jag vet SÅ väl hur det är att vara tjock, jag har varit det i hela mitt liv.
Men jag vinner ingenting på att ropa diskriminerad, att det är jävligt svårt att sluta äta godis osv.
Det JAG vinner i längden är att inte se mig som ett offer, att inte känna mig besegrad av fetman, utan att faktiskt qnvända motgångarna som en sporre till att förändra mitt liv.
Om en tänker på den samhällsekonomiska aspekten, så blir det billigare för sjukvården, landstinget,och inte minst mig själv! Om jag går ner i vikt och samtidigt tar tag i de bakomliggande orsakerna så ökar min livskvalitet, det vågar jag lova.
H det gott!
[Svara]
September 29th, 2012 at 04:22
Mycket intressant aspekt. Men, precis som med narkomaner och alkoholister så kan man inte blunda för verkligheten. Faktum är att det FINNS människor av de två typerna, och likaså överviktiga. Faktum är att samhället måste förstå att alla inte har samma förutsättningar till samma saker.
Man behöver absolut inte skrika diskriminering, men jag TYCKER att det ÄR diskriminering. Precis lika mycket som jag tycker att det är diskriminering när människor blir utstötta ur samhället för att de har problem tex med alkohol eller droger.
Det är möjligt att det är” självvalda” beteenden i många/de flesta fallen, men likväl så FINNS problemet, och man kan inte utesluta, i det här fallet, tjocka människor. För DE FINNS där. Vi finns här.
I mina öron låter det du skriver om att använda motgångarna som en sporre att förändra sitt liv, helt absurt. Att överviktiga ska “tvingas” ta tag i sin situation om det inte finns alternativ som tex bredare stolar eller längre säkerhetsbälten. Det tycker jag är att sticka huvudet i sanden och blunda för verkligheten. Sanningen är ju dessvärre inte alltid som man vill att den ska vara.
Dessutom tycker jag att det är samhället och framförallt modebranschen som skapar alla sjuka ideal med att människan ska vara smal och fit. Det är samhället som gör oss feta till offer.
Men, det var intressant att läsa dina tankar. :)
[Svara]
28 September 2012
Håller med, jävligt bra skrivet!
[Svara]
September 29th, 2012 at 04:23
:)) tack!
[Svara]
28 September 2012
Bra skrivet, säger även jag!
Det finns alltid en historia bakom varför någon mår dåligt, fysiskt eller psykiskt, och det verkar vara väldigt lätt för många att inte tänka på det.
Kram!
[Svara]
September 29th, 2012 at 04:26
Ja, det är svårt att sätta sig in i alla människors liv, och klä på sig deras ryggsäckar med livslånga öden.
Kram
[Svara]
Milo Lilja - Den nakna sanningen ur en kvinnas ego skriver:
29 September 2012
[...] skrev ett inlägg om att Fetton får skylla sig själva, och har fått lite intressanta kommentarer om detta på Facebook. Mitt svar blev så långt så [...]
30 September 2012
Fick just mejl från ett forum med en tråd med boktips och här är ett citat i från en artikel om en författare och hennes bok som heter *Gilla läget*
” starkt krav på entusiasm och framtidstro, på enorma skördar och tjocka spädbarn. Det realistiska påpekandet att skördarna slår fel och att barnen är magra är det som inte tolereras”
Läs hela artikeln så förstår du vad jag menar.
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/barbara-ehrenreich-gilla-laget-hur-allt-gick-at-helvete-med-positivt-tankande
[Svara]
September 30th, 2012 at 03:46
Jag har nu försökt läsa artikeln flera ggr. Jag tror mig förstå innebörden av den, men det var en fruktansvärt jobbig text att läsa!
Kram
[Svara]