Skrivet i Arbetsliv, Reflektioner
Av någon anledning sätter jag mig alltid på vänster sida i bussen, och så nära mitten-utgången som möjligt. Vare sig jag sitter i främre eller bakre delen. Troligen “ifall-att-något-händer”. Att det blir den vänstra sidan, beror nog på att jag håller min iPhone med höger hand, och jag vill kunna luta mig mot väggen samtidigt som jag leker med min
Idag var hela bussen full, eller ja, en på varje par-sits, men man sätter ju sig inte bredvid någon. Åh nej då. Det fanns endast en par-sits ledig, allra längst bak i bussen, och här sitter jag nu. Vad lång en buss är!
Jag måste bara tala om att min medicin, Cymbalta, som jag äter för panikångest, har hjälpt mig att kunna leva igen. Att överhuvudtaget sitta på en buss för ett par år sen, var fullständigt omöjligt. Idag kan jag göra vad jag vill. Lycka!
 |
26 October 2012
Måste kännas underbart att äta något som verkligen funkar!
Det ska du vara glad över :)
[Svara]
October 27th, 2012 at 11:14
Ja, det är verkligen underbart! =)
[Svara]