För varje dag som går
rispar du in en ny spricka
i min sköra glasruta
Men varje spricka
Varje bit du lämnar kvar
Varje rispa
är lika vacker som du
Du fyller mitt sinne
Du värmer mitt hjärta
Du fyller hålet i min själ
Du med dina vackra ögon
Ditt underbara skratt
och söta leende
är den enda som får mig att känna
som att jag kan flyga
Lyfta från marken
och sväva iväg
Men håll i mig
Håll i mig när jag faller
Du har ett hjärta av guld
I dina ögon speglas all världens diamanter
Med en blick får du mig att ge efter
att strunta i varför
och bry mig om vad istället
En dag kommer vi nog synas tillsammans
En dag kommer vi dansa du och jag..
En dag
Men inte idag
Skriven av Anna Lilja 28/10-05
1. Vilken sorts fester föredrar du?
Det absolut bästa måste ändå vara såna fester då man bara träffas vännerna och äter och dricker gott, kanske grillar ute en fin sommardag/kväll, någon spelar akustisk gitarr och alla sjunger och bara har det mysigt.
2. Berätta om ett hemskt festminne?
Ett riktigt hemsk festminne var när jag var ute med en tjej som jag var så förälskad i. Hon var nykterist och jag och min bästa vän skulle med henne ut på krogen på 100-dagars. Jag drack så mycket på förfesten för att jag var så nervös när jag skulle prata med henne. Hon hade just dumpat sin kille och jag sökte luckor att berätta vad jag kände hela tiden. Efter ett tag på krogen började jag må dåligt och drack då mer och mer och mer. Sedan så gick jag runt och hotade med att slå ner alla som ville ha henne…. Hon blev tillsammans med sin kille igen den kvällen… Lyckat!
3. Berätta om ett roligt festminne?
Kvällen på krogen då jag och Milo blev tillsammans är ju ett angenämt ett. Vi hade länge gått som två katter kring samma heta gröt, men den kvällen så tittade vi på varandra och visste att vi ville bli varandras.. Jag fiskade lite försiktigt efter en reaktion från Milo och då sa hon att hon tyckte att vi skulle vara ett par. Och ingen var mer lycklig än jag just då! <3
4. Av vilken anledning var du senast på fest?
Jag & Milo var på en väns 40-års fest. Och den var så rolig. Vi åt gott, träffade trevliga människor och dansade ända in på morgonkvisten.
5. Vad föredrar du att dricka på en fest?
Jag dricker väldigt gärna öl. En och en annan Jäger brukar också slinka ner.
Kram Anna
En stund senare
så är vi där igen
där då tiden upphör
och drömmarna
inte längre är fantasi
Att leva en dröm
Det är det vi gör
ibland för att leva för stunden
ibland för att fly verkligheten
men aldrig för drömmarnas skull
Inte för drömmarna
i koncentrerad form
Inte för helheten
som ofta är ofrånkomlig
Utan för bitarna
klippen
delarna
små bråkdelssekunder
som får världen att sväva
Vi kan aldrig flyta med
Naturens lagar
är verkligare än drömmen
för oss
för vårt postmoderna samhälle
som tycks glömt bort
tanken
det abstrakta
som ofta är verkligare
för den enskilda människan
än ordet
som läggs i glömska
förskjuts
för att tabubeläggas
Dom tabubelagda drömmarna
håller oss vid liv
Men vi pratar inte om det
Man kan ju ses som galen
som bara ännu ett psykfall
som vården inte har
tid för
personal för
kompetens för
att hjälpa
Och kanske är vi bara psykfall
kanske borde vi redan lagts in
Men det kan ingen ta reda på nu
för ingen har tid
ingen ser
och köerna är för långa
för att någon diagnos ska ställas
Vårt underbara
ta-hand-om-dig-själv-samhälle
Kanske är vi galna
du och jag
som hoppas
tänker
drömmer
Kanske borde vi göra som dom andra
fylla livet med jobb
jobbet med liv
inte ge liv till våra tankar
Vår tids tänkare kallar oss
aktivister
I framtiden kommer vi bli sedda som
realister
Skriven av Anna Lilja 27/4-07
Jag har börjat med en ny medicin för tre veckor sedan… Jag höjde dosen i förrgår och nu mår jag skit… Har myrkrypningar i benen, yrsel, svimattacker, allmän ångest & panikångestattacker.. Jag har även fått någon konstig snurr på min mens igen.. Har den nästan hela tiden nu.. Jag har mått bättre ett tag.. Innan jag bytte medicin.. Panikångestattackerna var inte lika många och jag var lugnare i kroppen. Men nu.. Nu är allt KAOS! Hela min kropp är i uppror.. Jag känner mig arg, irriterad & ledsen om vartannat… Milo frågar hela tiden om hon kan göra något.. Men det hon inte vet är att hon gör det hela tiden.. Hon finns här hela tiden & stöttar mig.. Det betyder allt! Mer kan man inte göra..
Jag vill bara lägga mig ner och sova bort alla dessa jobbiga dagar.
Upplagt i Kategori DagbokTårarna försöker tränga sig fram
Huvudvärken känns outhärdlig
Tårarna finns där även om jag inte gråter
dom finns inombords
Jag önskar att jag kunde gråta
Släppa alla hämningar och låta dom rinna
Men jag kan inte
Sorgen är för stor, för outhärdlig
Jag ler lyckligt mot dig
Vill inte att du ska förstå
vill inte ha någon tröst
vill sörja i min ensamhet
Jag orkar inte prata
Jag är för ledsen för att forma ord
Huvudet är för tungt för att bilda tankar
ändå tänker jag på dig
Jag ser din lycka
Du är täckt av den, du strålar
Du lyser av ödmjukhet
ändå kan jag inte prata med dig
Jag vill inte ta ifrån dig din lycka
Vill inte dra ner dig igen
ändå gör jag det
Förlåt!
Du kan hitta någon bättre
Någon som kan dela din lycka
Jag är bara ett tomt skal
Jag gör dig illa, förlåt!
Bry dig inte om mig
Låt mig tyna bort
Låt mig försvinna
Jag älskar dig, men ber dig lämna mig, förlåt!
Snart finner du någon
och jag blir ensam igen
men det är mitt val
Släpp taget, nu!
Jag kan inte ge dig vad du behöver
Jag är trasig
Jag stinker av sorger
Gå härifrån!
Jag lägger mig ner i sängen
helt ensam igen
Lägger mig ner för att självdö
så jag lämnar dig, förlåt!
Skriven av Anna Lilja 22/10-05
Vår lägenhet börjar ta form och ett sorts lugn sprider sig sakta men säkert genom kroppen. Lugnet kommer nog att nå fötterna när dom sista lådorna är tömda och hela lägenheten städad. Jag dammsög runt alla lådor och allt bröte nyss, men dammet gömmer sig gärna och helst bakom alla saker. Jag och frugan har just ätit vår första frukost vid köksbordet. Det har varit belamrat med en massa saker, så imorse fick frun min nog och började riva i sakerna. Köket har också fått en ny tapet. Som är såå fin! Det var verkligen ett bra val. så nu ska det bara upp lite tavlor och annat på väggarna och dom sista lådorna ska tömmas, sedan har vi ett fint kök!
Jag bara älskar planlösningen i den här lägenheten. Faktiskt! Okej, jag älskar inte att det inte finns någon dörr in till Jennifers rum, men det kommer att lösas när snickaren kommer hem från sin tripp till Thailand. Vilket han borde göra i nästa vecka. Just nu står Jennifers “rum” i Alexanders rum för att målaren har varit här och spacklat för att tapetsera på måndag. Jennifer ska få samma tapeter som Alexander fick på sitt rum, dom är gött snygga.
Jag har inte varit på Dagsjukvården den här veckan. Har mått riktigt dåligt. Men idag känns det lite bättre. Så på tisdag är det bara till att dra sig dit. Väl där är det inte ett problem, oftast. Det är bara att ta sig dit som är jobbigt. Och det räcker för att jag inte ska ta mig dit. Men jag försöker. Försöker pusha mig själv och får en och annan push av Milo också. Det är så skönt att ha en fru som bryr sig, pushar på & öppnar sin famn. Jag är lyckligt lottad jag.
Massa kramar Anna
En känsla av tomhet
just i den sekunden
då verkligheten
ger dig en hård spark
Du knäböjer i leran
smutsig och indränkt
av alla känslor som
trycker ner dig
infekterar dig
Du skakar till
Det konstanta mörkret
tar ett fast grepp
om dina markanta höftben
och slänger runt med dig
som du inte vore något mer
än en allt för illaluktande disktrasa
Du är vacker min älskade
Trots att mörkret känns
överväldigande
omtumlande
som en sjukdom
som sprider sig i kroppen
så är din själ vacker
Den själen vi delar
som bara själsfränder gör
är vacker
Trots att smutsen
och leran
täcker våra kroppar
med klibbig sörja
Så kommer vi alltid att vara
vackra tillsammans
Skriven av Anna Lilja 8/11-07
Flytt och allt har dragit musten ur mig.. Helt och hållet.. Det känns som om det är något fel på mig.. Jag orkar inte prata i telefon, överhuvudtaget.. Jag stänger av den, eller låtsas som att den inte ringer.. Allt för att slippa svara, säga hej, fråga hur någon mår och lyssna.. Jag älskar att finnas och lyssna och prata.. Men just nu, i detta nu, är jag helt urlakad.. Jag orkar ingenting.. vill ingenting.. Jag tror att jag är deprimerad.. Och jag är rädd att dom som ringt under senaste tiden inte ska vilja höras sen, eftersom att jag struntat i att svara..
Min fina Milo har opererat sig.. Och hon kan knappt dricka.. Tycker så synd om henne.. Jag var på sjukhuset med henne, lämnade henne där dagen för operationen… Och jag grät och grät.. Så jobbigt att inte få stanna kvar hos henne.. Jag tycker inte om att lämna folk när dom ligger på sjukhus.. Sist jag gjorde det, fick jag ett nattsamtal om att personens liv tagit slut.. Jag var så rädd när jag lämnade min älskade fru där i sjukhussängen..
Men när jag ringde henne den kvällen och hörde hennes trötta, flummiga röst så hoppade mitt hjärtat glädjeskutt i mitt bröst och jag kunde bara tänka på att jag skulle få träffa henne nästa dag.. Så jag gick hem och la mig..
Dagen efter så klev jag upp vid halv nio och satt mig på en tvåtimmars buss till Skövde.. Resan gick relativt snabbt ändå.. Och när jag kom fram till sjukhuset & upp till kirurgiavdelningen fick jag veta att Milo var nere på röntgen.. Mitt hjärta hoppade upp i halsgropen och jag började bara tänka på att om hon var därnere hade något gått fel.. Hon kanske blödde, eller hade jätteont.. Jag fick sätta mig ner och vänta på en soffan & en halvtimme senare kom mig fru inrullandes på avdelningen & ur hennes mun kom ett glädjerop: “Du är här”. Hon log mot mig & var det vackraste i hela världen!!!
Den natten sov jag på en hård soffa i väntrummet & det var det bästa val jag gjort… Var så skönt att veta att jag kunde finnas där för henne..
…nu ska jag ta och äta något… Min mage kurrar och kurrar.. Jag ska nog ta några mackor och sedan krypa ner med min älskling & ligga nära henne och mysa in mig i hennes hår.. 
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori DagbokTar mig för bröstet
och känner hur luften
rör sig ner i mina lungor
Uppfyller mig
med luften vi delar
Luften som är din och min
Mitt hjärta slår extra hårt
i mitt bröst
och du ler
Min kropp fylls av fjärilsbeklädda bubblor
när våra läppar möts
Jag ler för mig själv
när jag tänker på framtiden
som är vår
Din famn är min trygghet
Dina blickar min lycka
och din närhet min framtid
Jag är lycklig med dig
Skriven av Anna Lilja 31/1-09
Nu undrar ni säkert.. vad gör den där galningen vaken klockan 04:50 på morgonen.. Ska hon upp och jobba.. Nej.. har hon överhuvudtaget gått och lagt sig.. Nej det har hon inte.. Och varför inte, tänker ni då. Jo det ska jag berätta för er.. Jag har en fru, som inte kan slita sig från datorn och vägrar släppa mig härifrån.. Hon vill somna med mig, men om jag inte sover snart kommer jag somna fortfarande skrivandes i min blogg och då vet man aldrig hur det kan gå..
Så nu ska jag göra ett försök till att få henne att vilja sova.. Och om det inte funkar, hämtar jag klubban i källarn.. 
Fortsätt att sova därute ni som kan! Och akta er för sömnvägrerskan Milo! 
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok