Men varje spricka
Varje bit du lämnar kvar
Varje rispa
är lika vacker som du

Du fyller mitt sinne
Du värmer mitt hjärta
Du fyller hålet i min själ

Du med dina vackra ögon
Ditt underbara skratt
och söta leende
är den enda som får mig att känna
som att jag kan flyga

Lyfta från marken
och sväva iväg

Men håll i mig
Håll i mig när jag faller

Du har ett hjärta av guld
I dina ögon speglas all världens diamanter

Med en blick får du mig att ge efter
att strunta i varför
och bry mig om vad istället

Jag önskar att jag kunde gråta
Släppa alla hämningar och låta dom rinna
Men jag kan inte
Sorgen är för stor, för outhärdlig

Jag ler lyckligt mot dig
Vill inte att du ska förstå
vill inte ha någon tröst
vill sörja i min ensamhet

Jag orkar inte prata
Jag är för ledsen för att forma ord
Huvudet är för tungt för att bilda tankar
ändå tänker jag på dig

Jag ser din lycka
Du är täckt av den, du strålar
Du lyser av ödmjukhet
ändå kan jag inte prata med dig

Jag vill inte ta ifrån dig din lycka
Vill inte dra ner dig igen
ändå gör jag det
Förlåt!

Du kan hitta någon bättre
Någon som kan dela din lycka
Jag är bara ett tomt skal
Jag gör dig illa, förlåt!

Bry dig inte om mig
Låt mig tyna bort
Låt mig försvinna
Jag älskar dig, men ber dig lämna mig, förlåt!

Snart finner du någon
och jag blir ensam igen
men det är mitt val
Släpp taget, nu!

Jag kan inte ge dig vad du behöver
Jag är trasig
Jag stinker av sorger
Gå härifrån!

Du knäböjer i leran
smutsig och indränkt
av alla känslor som
trycker ner dig
infekterar dig

Du skakar till

Det konstanta mörkret
tar ett fast grepp
om dina markanta höftben
och slänger runt med dig
som du inte vore något mer
än en allt för illaluktande disktrasa

Du är vacker min älskade

Trots att mörkret känns
överväldigande
omtumlande
som en sjukdom
som sprider sig i kroppen
så är din själ vacker

Den själen vi delar
som bara själsfränder gör
är vacker

Trots att smutsen
och leran
täcker våra kroppar
med klibbig sörja

Uppfyller mig
med luften vi delar

Luften som är din och min

Mitt hjärta slår extra hårt
i mitt bröst
och du ler

Min kropp fylls av fjärilsbeklädda bubblor
när våra läppar möts
Jag ler för mig själv
när jag tänker på framtiden
som är vår

Din famn är min trygghet
Dina blickar min lycka
och din närhet min framtid

Ändå glittrar dina ögon
när du ler mot mig
Jag skrattar till
och döljer mitt ansikte
för att inte visa
att du gör mig galen

Min hand bredvid din
Dina armar runt min hals
Mina händer på din rygg
Din mun viskandes vackra ord i mitt öra

En beröring
får hela min kropp
att skälva
och tanken på nånting mer
är ofrånkomlig
om än omöjlig

Jag vet
Jag vet
Du älskar honom
Jag vet
Och du skulle aldrig
älska nån som mig

Jag vet

Du vackra människa
Du enastående varelse

Kanske är jag bara korkad
Kanske betyder du ingenting för mig

När dina ord
inte längre finns här
för att lugna mig
gör kroppen ont av kyla
och saknad

Såren har nu blivit
till stora ärr
för att dom aldrig
fick läka klart

Kanske saknar du inte
mina ord eller närhet
Kanske är det bara jag
som tänker tillbaka
minns dom stunder
då dina ord betydde allt

Kanske är din kropp
för full av berusningsmedel
för att du ska minnas
allt vi delade

Jag kommer alltid att minnas
vad du betydde för mig

Men alla gånger vi har legat
och förstått varandra
känns numera suddiga
som en dröm jag drömt
för att slippa känna mig ensam

Slut din famn om mig
Vagga mig till tröst

Håll min hand
din strålar trygghet

Obehindrat av skäl att ta distans
förs jag in i din famn
Andas ut
För första gången på länge
eller kanske
för första gången nånsin

Låter hjärtat styra
kroppens rytm
Hör min egen andning

Lugn
utan motstånd
sitter jag där när gråten kommer

Tårar glider ner för mina kinder
som en segelbåt på öppet hav
Dina händer smeker min rygg

Ensamhet är inte nödvändigtvis tomhet

Jag reser mig upp
vet att ett tack inte räcker

“du räddade min värld”
hade jag kunnat sagt
men jag gick

Dina ögon lyser förståelse
när din blick tar farväl

Jag fångar en tår
innan den liksom dom andra
sluter sig till pölen på golvet
Den är speciell
som du min vän