6
Apr
Jag har börjat med en ny medicin för tre veckor sedan… Jag höjde dosen i förrgår och nu mår jag skit… Har myrkrypningar i benen, yrsel, svimattacker, allmän ångest & panikångestattacker.. Jag har även fått någon konstig snurr på min mens igen.. Har den nästan hela tiden nu.. Jag har mått bättre ett tag.. Innan jag bytte medicin.. Panikångestattackerna var inte lika många och jag var lugnare i kroppen. Men nu.. Nu är allt KAOS! Hela min kropp är i uppror.. Jag känner mig arg, irriterad & ledsen om vartannat… Milo frågar hela tiden om hon kan göra något.. Men det hon inte vet är att hon gör det hela tiden.. Hon finns här hela tiden & stöttar mig.. Det betyder allt! Mer kan man inte göra..
Jag vill bara lägga mig ner och sova bort alla dessa jobbiga dagar.
Upplagt i Kategori Dagbok5
Mar
Vår lägenhet börjar ta form och ett sorts lugn sprider sig sakta men säkert genom kroppen. Lugnet kommer nog att nå fötterna när dom sista lådorna är tömda och hela lägenheten städad. Jag dammsög runt alla lådor och allt bröte nyss, men dammet gömmer sig gärna och helst bakom alla saker. Jag och frugan har just ätit vår första frukost vid köksbordet. Det har varit belamrat med en massa saker, så imorse fick frun min nog och började riva i sakerna. Köket har också fått en ny tapet. Som är såå fin! Det var verkligen ett bra val. så nu ska det bara upp lite tavlor och annat på väggarna och dom sista lådorna ska tömmas, sedan har vi ett fint kök!
Jag bara älskar planlösningen i den här lägenheten. Faktiskt! Okej, jag älskar inte att det inte finns någon dörr in till Jennifers rum, men det kommer att lösas när snickaren kommer hem från sin tripp till Thailand. Vilket han borde göra i nästa vecka. Just nu står Jennifers “rum” i Alexanders rum för att målaren har varit här och spacklat för att tapetsera på måndag. Jennifer ska få samma tapeter som Alexander fick på sitt rum, dom är gött snygga.
Jag har inte varit på Dagsjukvården den här veckan. Har mått riktigt dåligt. Men idag känns det lite bättre. Så på tisdag är det bara till att dra sig dit. Väl där är det inte ett problem, oftast. Det är bara att ta sig dit som är jobbigt. Och det räcker för att jag inte ska ta mig dit. Men jag försöker. Försöker pusha mig själv och får en och annan push av Milo också. Det är så skönt att ha en fru som bryr sig, pushar på & öppnar sin famn. Jag är lyckligt lottad jag.
Massa kramar Anna
1
Mar
Flytt och allt har dragit musten ur mig.. Helt och hållet.. Det känns som om det är något fel på mig.. Jag orkar inte prata i telefon, överhuvudtaget.. Jag stänger av den, eller låtsas som att den inte ringer.. Allt för att slippa svara, säga hej, fråga hur någon mår och lyssna.. Jag älskar att finnas och lyssna och prata.. Men just nu, i detta nu, är jag helt urlakad.. Jag orkar ingenting.. vill ingenting.. Jag tror att jag är deprimerad.. Och jag är rädd att dom som ringt under senaste tiden inte ska vilja höras sen, eftersom att jag struntat i att svara..
Min fina Milo har opererat sig.. Och hon kan knappt dricka.. Tycker så synd om henne.. Jag var på sjukhuset med henne, lämnade henne där dagen för operationen… Och jag grät och grät.. Så jobbigt att inte få stanna kvar hos henne.. Jag tycker inte om att lämna folk när dom ligger på sjukhus.. Sist jag gjorde det, fick jag ett nattsamtal om att personens liv tagit slut.. Jag var så rädd när jag lämnade min älskade fru där i sjukhussängen..
Men när jag ringde henne den kvällen och hörde hennes trötta, flummiga röst så hoppade mitt hjärtat glädjeskutt i mitt bröst och jag kunde bara tänka på att jag skulle få träffa henne nästa dag.. Så jag gick hem och la mig..
Dagen efter så klev jag upp vid halv nio och satt mig på en tvåtimmars buss till Skövde.. Resan gick relativt snabbt ändå.. Och när jag kom fram till sjukhuset & upp till kirurgiavdelningen fick jag veta att Milo var nere på röntgen.. Mitt hjärta hoppade upp i halsgropen och jag började bara tänka på att om hon var därnere hade något gått fel.. Hon kanske blödde, eller hade jätteont.. Jag fick sätta mig ner och vänta på en soffan & en halvtimme senare kom mig fru inrullandes på avdelningen & ur hennes mun kom ett glädjerop: “Du är här”. Hon log mot mig & var det vackraste i hela världen!!!
Den natten sov jag på en hård soffa i väntrummet & det var det bästa val jag gjort… Var så skönt att veta att jag kunde finnas där för henne..
…nu ska jag ta och äta något… Min mage kurrar och kurrar.. Jag ska nog ta några mackor och sedan krypa ner med min älskling & ligga nära henne och mysa in mig i hennes hår.. 
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok14
Feb
Nu undrar ni säkert.. vad gör den där galningen vaken klockan 04:50 på morgonen.. Ska hon upp och jobba.. Nej.. har hon överhuvudtaget gått och lagt sig.. Nej det har hon inte.. Och varför inte, tänker ni då. Jo det ska jag berätta för er.. Jag har en fru, som inte kan slita sig från datorn och vägrar släppa mig härifrån.. Hon vill somna med mig, men om jag inte sover snart kommer jag somna fortfarande skrivandes i min blogg och då vet man aldrig hur det kan gå..
Så nu ska jag göra ett försök till att få henne att vilja sova.. Och om det inte funkar, hämtar jag klubban i källarn.. 
Fortsätt att sova därute ni som kan! Och akta er för sömnvägrerskan Milo! 
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok11
Feb
Dagen började inte som den borde.. Blev väckt av frugan som frågade vad jag fortfarande gjorde hemma.. Sprang iväg till bussen, kom till Dagsjukvården och landade… Inte riktigt på det sättet jag hoppas.. En stor klump i magen, bara växte och växte och växte.. Svårt att andas, svårt att tänka, svårt att fokusera.. Rädsla.. Jag klarar inte det här.. Jag orkar inte det här… Stängde in mig själv.. Bad om att få gå hem.. Ringde min fru..
…När jag kom hem möttes jag av älsklingens röst.. Kom och lägg dig här hos mig.. Kröp ner i hennes varma trygga famn och grät mig till sömns..
När jag vaknade fick jag ett ryck.. Nu skulle jag vara världens bästa hemmafru.. Gick ner och köpte frallor & fixade frukost, pysslade lite, lagade middag, pysslade lite till, gjorde kladdkaka, pysslade ännu mer, bakade scones & landade sedan framför datorn..
Så här sitter jag nu & säger till er, jag är stolt över mig själv en dag som denna.. Ni kanske inte förstår varför, men det gör mig inte mindre stolt..
Massa kramar Anna
9
Feb
Jag var på Dagsjukvården idag och vi har alltid ett tema varje vecka. Denna veckas tema är Självförtroende & Självdistans… Jag tycker att det är så intressant att det hela tiden sägs att man ska försöka bygga på sitt självförtroende, att man ska vara stolt & tycka att man är bra på saker och ting.. Men så fort man råkar säga att man tycker att man är bra på något så får man många konstiga blickar.. Det är den där jävla jantelagen.. Vi är så jävla försvenskade.. Man ska alltså tycka att man är bra, men man får inte säga det. Och om någon annan skulle få för sig att säga att man är bra så ska man gärna säga att: “Nejdå.. jag är inte så bra”…
Sen så är det här med snygghet… Som är ännu mer tabu… Du skulle bara våga påstå att du är snygg, då ses du som kaxig & för självsäker.. Jag menar inte att man ska gå runt och säga att man är snygg hela tiden och säga att man är bra på allt. Jag tycker bara att man ibland måste erkänna för sig själv & även för andra att man är bra, att man är fin. Jag tror att om det var mer okej att säga såna saker, så skulle färre personer ha dåligt självförtroende..
Jaja.. hoppas att det inte bara blev en massa svammel, utan att ni faktiskt förstod någonting av det jag skrev..
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok8
Feb
Jag sitter och väntar på att min fru ska bli klar vid datorn.. Hon är så söt när hon koncentrerar sig, hon får den där rynkan i pannan, hennes ögon letar över skärmen i 180 & hennes ögonbryn sänks en aning.. Jag ska leva resten av livet med denna underbara kvinna.. Tänka sig att hon skulle välja just mig.. Mig av alla.. Bara en helt vanlig tjej..
Vi ska titta på Greys anatomy säsong 4. Det är bara såå bra! Älskar Grey’s anatomy. Är nog min favoritserie för tillfället.. Frugan är inte lika noga med den, jag tror att hon har Desperate Housewives abstinens om jag ska vara helt ärlig.. Sen hade hon nog hellre sett på One Tree Hill också, som vi just såg ut säsong 2 av.. Men ikväll får det bli Grey’s!
Nu ska jag ta och slita min fru från datorn, så att vi hinner se något innan jag ska upp till dagsjukvården.
Upplagt i Kategori Dagbok8
Feb
Jag älskar att vakna till hennes underbara röst som frågar om vi ska kliva upp och äta frukost.. Jag öppnar ögonen och hon ler mot mig med sömnen i ögonen och pussar mig försiktigt på munnen.. Jag älskar att vakna bredvid denna underbara kvinna varje morgon och spendera varenda vaken minut vid hennes sida.. Hon är min kärlek, hon är min fru och jag är lyckligast i hela världen..
När jag tittar mig omkring i våran lägenhet så ser jag bara lådor, lådor, lådor… Tomma lådor, fulla lådor & halvfulla lådor.. I dom halvfulla lådorna kan man någon gång ibland hitta en sömnig katt.. Flytten närmar sig och det är fortfarande så mycket att göra.. Jag kan säga att nu förstår jag att min fru är 15 år äldre än mig.. För hon har 15-års mer skit samlat än vad jag har.. Det är roligt att packa faktiskt, även om det är roligare att packa upp.. Men jag vill bara ha lite tid till pyssel! Gärna nu!
Den här månaden är jag Designer åt Skogstokiga! Dom har såå fina stämplar! Nej.. nu tog mitt pysselsug överhanden trots ett tappert motståndsförsök…
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok7
Feb
Jag har varit så av och på när det kommer till bloggandet.. Det har verkligen gått i perioder.. Har inte haft tid, lust eller någon motivation för att lägga upp saker på bloggen. Men nu har jag skapat mig ett nytt utseende och bloggandet kändes plötsligt rätt igen.. Jag tänker inte lova några mirakel.. Tänker inte säga att nu jäklar kommer det att uppdateras.. Jag kan bara säga att den som lever får se vad som händer & sker på Anna Liljas blogg..
Jag har inte hunnit med att göra särskilt mycket med bloggen, men tanken är att mina dikter ska komma upp här och att jag ska skriva blogg lite då och då.. Så nu vet ni i alla fall att bloggen är igång.
Senaste uppdateringen var innan bröllopet, innan jag blev en Lilja.. Jag har vant mig nu i alla fall, vid att säga att jag heter Anna Lilja. Tycker att det är ett vackert namn & jag känner mig bekväm med mitt nya efternamn. Det känns som att Anna Forsberg på ett sätt var en annan människa, kanske bara känns så för att man förändras dagligen och det har kanske absolut ingenting att göra med mitt nya efternamn, men ändå känns det lite som om det har det. Jag bär stolt omkring på mitt efternamn & hoppas på att det ger mig en push i rätt riktning..
För tillfället är det mycket flytt & pyssel som far omkring i huvudet.. En massa saker som jag borde göra.. Så jag ska nu ta och slita mig från min nya blogg & istället slå mig ner vid pysselbordet & hoppas att fantasin infinner sig..
Tills vi hörs igen..
Massa kramar Anna
Upplagt i Kategori Dagbok