Tala mig in i din famn
låt dina ord visa mig vägen
till hopp och värme

Slut din famn om mig
Vagga mig till tröst

Håll min hand
din strålar trygghet

Obehindrat av skäl att ta distans
förs jag in i din famn
Andas ut
För första gången på länge
eller kanske
för första gången nånsin

Låter hjärtat styra
kroppens rytm
Hör min egen andning

Lugn
utan motstånd
sitter jag där när gråten kommer

Tårar glider ner för mina kinder
som en segelbåt på öppet hav
Dina händer smeker min rygg

Ensamhet är inte nödvändigtvis tomhet

Jag reser mig upp
vet att ett tack inte räcker

“du räddade min värld”
hade jag kunnat sagt
men jag gick

Dina ögon lyser förståelse
när din blick tar farväl

Jag fångar en tår
innan den liksom dom andra
sluter sig till pölen på golvet
Den är speciell
som du min vän

Vi blir nog aldrig vänner
men jag har inget annat ord
att beskriva dig med

 
Skriven av Anna Lilja 31/3-08

Upplagt i Kategori -Vänskap, Dikter

Comments

Leave a Reply