…fast värst snarkar nog Tindra! Jennifer kom hem från skolan och stenslocknade på soffan.

Det kunde gått riktigt illa. Jag och frugan var på väg till jobbet. En millisekund kollade jag åt höger, och frugan skriker. Från vänster kommer en självmordsbenägen katt springande över vägen. Preciiis framför bilen! Tvärnit!

Jag förstod av kattens fart att den hann undan, i sista sekund, men den var så nära så jag såg den inte. Snacka om hjärtat i halsgropen. Tur jag körde sakta.

Man har ju hört att ganska många ger sina hundar choklad tex. Helt galet säger jag, eftersom det ju faktiskt är bevisat att det är rent giftigt för våra små pälsklingar, både katter och hundar. Men folk som ger sina djur tex. choklad, säger alltid att “Men det har jag alltid gjort, och det är ingen fara, djuret mår såååå bra”.

Det ÄR giftigt, varför ens chansa lixom? Inte fanken skulle jag stoppa i mig en flugsvamp och hoppas på att det funkar.

Choklad innehåller kakao som bland annat innehåller xantinalkaloider, bla teobromin. Detta är ett ämne som många djurslag är känsliga för. Hundar och katter verkar vara extra känsliga. Teobromin har en stimulerande effekt på nervsystemet, vilket kan få dödliga konsekvenser när både hjärna och hjärta blir överstimulerade.

En dödlig dos teobromin är ca 100-200 mg per kilo kroppsvikt men redan doser på 20 mg/kilo kroppsvikt kan ge förgiftningssymtom. Halten teobromin varierar väldigt mellan olika choklad typer men mörk choklad innehåller vanligen ca 10-15 mg teobromin per gram choklad medan mjölkchoklad innehåller ca 2 mg per gram. Det är alltså farligare att äta mörk choklad än ljus. Eftersom det tar lång tid för en hund att bryta ner teobromin, måste man vara medveten om att om hunden får mindre mängder choklad med täta mellanrum, kan detta också orsaka förgiftning.

Symtomerna vid chokladförgiftning visar sig efter 4–24 timmar. Det kan handla om kräkningar, diarré, oregelbunden puls, hjärtklappning, flämtningar, darrningar, rastlöshet, kramper, buksmärtor, törst, inkontinens, riklig salivering och även koma. I allvarliga fall kan hunden få efterföljande skador på njurarna. Chokladförgiftning kan leda till plötslig död. Prognosen är oftast god om man kommer på och behandlar förgiftningen inom några timmar. Om allvarliga symtom har hunnit utvecklas är prognosen sämre.

Vad är giftigt för katter?

Choklad, te, kaffe och andra koffein- och kakaokällor
• Choklad/kakao innehåller theobromin, intag av theobromin orsakar ökad andning och ökad puls. Te innehåller theophyllin.
• Symptom: Kräkningar, uppsvälld buk, diarré, dricker mycket, hyperaktiv/rastlös, muskelryckningar, flämtar, vinglig gång, förhöjd kroppstemperatur, höjd eller sänkt puls, arytmi.

Citronolja

Fett

• Mycket fett kan det orsaka inflammation i bukspottskörteln, pankreatit.

Vindruvor/Russin

• Det okända toxinet skadar njurarna. En enda vindruva eller russin per ½kg räcker för att orsaka förgiftning.
• Symptom: Kräkningar, diarré, aptitlöshet, slö, magsmärtor.

Avokado

Svamp

• Även svampar som är ätliga för människor är oätliga för katter. Förtäring av svampar orsakar skador på hjärta, lever och njurar.
• Symptom: Magsmärtor, vinglig gång, medvetslöshet, nedstämd, illamående, kräkningar, diarré, hallucinationer, förhöjd kroppstemperatur, rinnande ögon, kissar/ bajsar mycket, dregglar, kramper.

Lökar – samtliga; purjolök, gräslök och vitlök

• Intag av lök och vitlök orsakar anemi hos katter, dvs röda blodkroppar bryts ner och orsakar blodbrist. Hela löken och lökens planta är giftiga för katten.
• Symptom: Kräkningar, diarré, anemi, missfärgat urin, svag, kontakteksem vid hudkontakt, astmaattack, allergiska reaktioner.

Sharonfrukt

• Kan orsaka organkollaps och inflammation av inre organ

Potatis, rabarber, tomat- och potatisplantor

• Påverkar matsmältningssystemet, urinsystemet och nervsystemet.

Rå äggvita

• Avidin bryter ner och hämmar upptaget av biotin (vitamin B7) och kan då orsaka håravfall och hudproblem vid utfodring av större mängder rå äggvita. Avidin i sig är inte giftigt, det hindrar bara upptagningen av vitamin B7 och orsakar då biotinbrist. Någon rå äggvita ibland bör inte utgöra någon fara, men ska man ha ägg i den dagliga kosten bör man bara använda äggula.

Rå fisk

• Symptom: anorexi, kräkningar, darrningar, kramper, förlamning, koma, död.

Salt

• Större mängder salt orsakar obalans mellan elektrolyterna vilket påverkar upptaget av övriga mineraler.

Nötter

• Symptom: Trötthet, kräkningar, förhöjd kroppstemperatur. Mer ovanliga symptom är vinglig gång, bakdelsförlamning, muskelryckningar, magsmärtor, förlamning, stelhet och blekt tandkött.

Lever

• Överskott av A-vitamin orsakar A-vitaminförgiftnig vilket leder till anorexi, viktminskning, och urkalkning av skelettet.

Lakrits

• Är giftigt även för människor i stora mängder.

Fruktkärnor

Läkemedel

• Ge aldrig din katt läkemedel eller kosttillskott för människor. Katter kan inte bryta ner acetylsalicylsyra som finns i en del värktabletter.
  Även om det är ett kosttillskott innehållande exempelvis järn eller Omega 3, som katter också behöver, så kan själva tabletten innehålla ämnen som katten inte tål och som kan vara rent livsfarliga. En enda tablett är dödligt för en katt. Ge aldrig din katt läkemedel som är till för människor om de inte är utskrivna av veterinär särskilt för din katt.

Stark mat

• Stark mat är inte giftigt för katter, men det kan bli för starkt för deras magsystem, ungefär som när en människa med känslig mage äter stark mat.

Katter ska helst inte äta matrester från oss människor, såvida det inte är rått eller kokta, okryddade grönsaker.
Ge ALDRIG NÅGONSIN katten tillagade ben!

På väg till jobbet, strax innan Lödöse (tillhör den kanske Lilla Edet?) ligger det en djurkyrkogård såg jag idag. Inne i skogen, troligen har man inte tidigare sett den från vägen. Vägen mellan Trollhättan och Lödöse är en del av det jättestora bygge som pågår. Det är på väg att bli motorväg.

En snabbare väg är guld värt, men… Hur blir det med djurkyrkogården? Det såg ut som om den ligger mitt i skottlinjen för vägbygget. Jag fick lite ont i magen faktiskt. Självklart hoppas jag att vägen inte alls kommer att korsa över de döda djurens viloplats, för inte kan man väl gräva upp den!

Människor har med sorgset hjärta begravt sina älskade vänner där för en sista vila. Det är en helig plats och jag kan tänka mig att det fyller ett stort tomt hål hos många, att faktiskt kunna besöka gravplatsen. Det känns ju helt befängt om platsen ska grävas upp, och människor ska bli tvungna att på ett så brutalt sätt se hur denna heliga plats går till historien.

För inte skulle väl någonsin någon ens komma på tanken att gräva upp och bygga en motorväg över en människokyrkogård… Nej, jag tycker inte att det är någon skillnad. Faktiskt!

En djurkyrkogård är en begravningsplats där man begraver djur, oftast husdjur.

Att rituellt begrava hundar eller katter har förekommit allt sedan människan började ha husdjur, alltså redan för 12-14 000 år sedan, som gravfynd från denna tid har visat.

Att begrava djur på särskilda djurkyrkogårdar började man med i mitten på 1800-talet, men oftast fick exempelvis den trogne jakthunden en enkel minnessten av ägaren hemma på tomten. Den äldsta större begravningsplatsen för djur i Sverige är Kaknäs Djurkyrkogård på Djurgården i Stockholm, här fick författaren August Blanches (1811-1868) hund Neros sin sista viloplats.

Idag har varje större stad i västvärlden en djurkyrkogård, den mest kända är Cimetière des Chiens i Paris som öppnades 1899, här vilar utöver hundar och katter även hästar, apor, lejon och till och med fiskar. Alla bilder i det här inlägget är från den djurkyrkogården. Snacka om installationer!

I Sverige råder för närvarande brist på djurkyrkogårdar. På begravningsplatsen för smådjur i Lilla Edet, som sköts av en stiftelse, tar man emot döda djur från hela landet. Här ligger ungefär 60 smådjur begravda.

I Trollhättan har man kunnat begrava smådjur sedan cirka 1995. Här är det en kommunal service och därför blir det nej till alla som inte kommer från Trollhättans kommun.

Källa: Wikipedia

Idag har jag haft gråten i halsen hela dan. En stor tjock klump som bara vuxit. Det ligger för mycket måsten på mig tror jag. Jag ska göra än det ena och än det andra, plus jobba plus vara mamma och fru. Jag måste lära mig att säga ifrån. Lära mig att säga nej och sluta vara så jävla snäll mot allt och alla.

Jag måste bli egoistisk. Iallafall en liten gnutt.

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med allt jag borde. Jag vill så gärna hjälpa till och finnas där, men hallå, JAG då? Jag glömmer bort mig själv i allt virrvarr.

Just nu sitter jag i bilen utanför Willys och gråter. Anna är inne och handlar men jag orkade bara inte följa med in. Det låg en söt grävling, tyvärr död i vägrenen på väg hit. Det var droppen. Då kom tårarna som suttit inne hela dan.

Jag hoppas att det bara är idag jag har en skitdag, att det är bättre imorn.

…och stänga ögonen i några timmar framöver. Jag har ett hektiskt veckoslut framför mig. Hektiskt men riktigt riktigt roligt:

Onsdag: Göra alster, fixa bloggar, jobba 16-22.15.

Torsdag: Jobba 7-16.15. Hämta giraffer åt en vän. Fixa med alster och bloggar.

Fredag: Jobba 7-16.15. Pyssla, fixa med dt-bloggar. Packa pysselväska inför helgen.

Lördag: Vara “värdinna” för 50 deltagare på norskan Ingvild Bolmes workshop hos CountryScrap i Stenshult. På kvällen pyssla. Katja från Uppsala kommer hit i helgen.

Söndag: Jag ska återigen vara “värdinna” hos CountryScrap och så blir det förhoppningsvis lite pyssel för min del även denna kväll.

Måndag:
Pysseltrräff hos Jenny och Sandy.

Tisdag:
Ev kommer Lena och pysslar. *hoppas*

Onsdag:
Ev scrapcafe hos CountryScrap

Torsdag-söndag:
Åker till StämpelMekka i Tyskland med Puck på Vilda stamps.

Måndag-Fredag:
Jobba

Lördag:
Rekordträffen scrapbooking i Mölnlycke.

Söndag:
Jobba 7-16.15

Och helgen efter det är det bröllop i Dala Järna.

Varenda jävla kväll när vi går och lägger oss så tar det en stund, och sen börjas det. Jag är så sjukt trött på att höra det där surrandet i luften, och att ständigt behöva vifta bort odjuren ur ansiktet. Det spelar ingen roll om jag dödar fanskapet, det är en ny jävel nästa kväll igen.

Mygg är endast av ondo.

Vår lille kattkille är alldeles trasig. Han är ju proteinallergiker, och nu ger vi honom endast ett foder som heter HILLS Z/D. Det är ett foder som veterinären rekommenderade, som ska vara bra för katter med just foderallergi. Men, frågan är om det är bra… Vi har provat en massa olika foder, och detta känns bäst… Tror jag. Men, såren kommer ändå tillbaka.

Av sin allergi får Mowgli allergiska sår i hela huvudet och på halsen. Just nu har han ett öppet sår precis under ena ögat, ett öppet sår på ena sidan av halsen. Han har även ett sår på halsen som har läkt men pälsen har inte växt ut där än.

Usch, jag tycker så jävla synd om honom. Han är ju tvungen att dras med den där tratten hela tiden. Så fort vi tar av den så tvättar han sig. Tvättar… tvättar och tvättar. Han måste ju känna sig jättesmutsig stackarn. Vi tar av tratten lite då och då så han ska kunna tvätta sig lite.

När han har läkt helt, om han nu någonsin gör det… så ska vi bada honom. Han måste ju vara utan tratt rätt länge efter, så han kan tvätta/”torka” sig.

Är det någon som har något tips på hur man får bukt på dessa sår? Vi har rådfrågat veterinären och eftersom det är proteinallergi/foderallergi så finns inte så mycket annat att göra. Men, jag tänkte om någon kanske råkar ha en dunderhuskur eller så.

Det var en med samma problem som berättade att de tillslut var tvungna att avliva sin katt för att det aldrig blev bra. Men, jag VILL INTE avliva Mowgli för att han har sår. Man avlivar inte en människa för att hon har sår.

Jag var ute på en promenad i den sköna solen förut. Man får ju passa på innan hösten tar över värmen. Plötsligt står det en tatuerad lite “tuffare” kille på max 25? år framför mig, liksom halvt inne i ett buskage. Han såg ganska obekväm ut, och ju närmre jag kom så såg det ut som om han önskade sig någon annanstans.

När jag kom nära nog, såg jag att killen höll en hund i koppel. Killen sa till mig att “Det går inte så bra”. Ok… Jag undrade om hunden mådde dåligt, varpå killen säger att hunden ätit rätt mycket gräs. Den hade, och jag överdriver inte, gräs som hängde en meter ut ur rumpan. Och då snackar vi inte vanligt gröngräs utan långa strån som satt ihop både på bredden och längden.

Stackars vovven. Han försökte ju såklart dra rumpan mot marken för att få bort det där obekväma som hängde där. Killen undrade vad han skulle göra, han hade inget att dra ut det med. Man är ju inte så sugen på att dra med bara händer. Jag hämtade en gren som han kunde vika runt gräset och dra, plus att han använde lite löv.

Det hela slutade bra, och de vandrade iväg. Men, hur i hela världen kan det bli så? Det såg ut som hö som hängde där. Borde inte gräset på nåt sätt smältas i magen? Helt sjukt ju. Men, hundmagar kanske inte klarar av att bearbeta så mycket gräs?