Sedär ja! Då har jag blivit en studererska. Jag fick antagningsbeskedet idag. Jag har kommit in på 700 poäng. Heltidsstudier är 450 poäng. Men det är om man behöver CSN man behöver bry sig om poängen.

Jag ska läsa på distans, samtidigt som jag jobbar, och kommer ju ha min lön, så jag behöver inte CSN. Självklart kan jag inte läsa 700 poäng samtidigt, det blir för mycket på en gång. När jag sökte så var alla kurser fulla, så jag slängde in ansökan på alla i hopp om att komma in på någon.

Jag har ringt och tackat ja till tre av kurserna.

• Omvårdnad 150 poäng
• Vård- och omsorgsarbete 200 poäng
• Arbetsmiljö och säkerhet 50 poäng

Så den 9:e januari börjar jag studera. Är det någon som har några käcka böcker till kurserna ovan att låna ut/sälja, så vore jag väldigt tacksam.

Den här byggnaden var förr i tiden “Trollhättans lasarett”. Men det var länge sen nu. Jag kommer ihåg när de höll på att bygga om inne i huset, hur skitigt det var då. På alla plan.

På den tiden, tror det var runt 1989, och jag var 17 år, så jobbade jag för ett städbolag som hette Stivab Städsevice. Jag vet inte ens om det finns kvar. Det var min dåvarande, numer döde pojkväns far som chefade över det företaget. Jag städade i det här huset då. Byggstäd är inte roligt kan jag tala om.

Jag städade även på andra ställen; köpcentret på Lextorp i Trollhättan skurade jag golvet i och fixade sopor osv på nätter. Jag städade Vattenfalls kontor, Garvaregatans djävulska femvånings trappuppgångar i sten. Med mera…

Hur som helst, i veckan som gick var jag där, för nu är det bl.a. LärCentrum. Jag lämnade in min ansökan för att få stå i kö till olika kurser, så jag kan bli undersköterska. Jag ska läsa in Omvårdnadsprogrammet på distans under tiden jag jobbar hade jag tänkt. Jag måste ha en utbildning för att få behålla min fasta tjänst jag har fått, plus att jag då även höjer min lön en smula.

Jag vet att alla kurser redan är fulla, så nu hoppas jag att det är någon som hoppar av på några av kurserna. Så håll tummarna att jag kanske kan börja plugga inom ett par veckor.

Jag tycker synd om alla djur på nyårsnatten, till exempel hundar och katter som ofta är rädda när det smäller. Visst kan man säkert lära många att det inte är farligt, men det känns korkat att tro att man kan lära alla per automatik! Tack och lov för dem som faktiskt inte blir skrämda, men de stackarna som aldrig fått lära sig eller kunnat lära sig.

Är det då hundarnas fel att mattar och hussar inte tagit tag i det, eller att hundarna helt enkelt ÄR och förblir rädda utan att ha förmågan att kunna tycka att det är ok. Det är inget som är naturligt i ett djurliv. Ska de lixom bara “få skylla sig själv då eller?” Hur vet människan att djuret inte våndas i tysthet?

Det finns alltför många idioter som smäller i närheten av hundar för att det är roligt att se dem hoppa av rädsla. Jag önskar man kunde skrämma skiten ur de människorna, oftast yngre killar. Jag såg senast förra veckan exempel på detta.

Ett par yngre killar smällde smällare när en hundägare med sin hund gick över vägen. Hunden formligen studsade fram och tittade sig omkring. Hänsyn var inget ord som fanns i dessa killars vokabulär tyvärr, så de brydde sig föga om hundstackarn. De skrattade och slängde några smällare till.

Jag ville bara stanna och slita upp bildörren och skälla ut ungjävlarna! DÄR brister det verkligen i uppfostran. Hur kan man njuta av att se ett djur må dåligt, hur kan man ens komma på tanken att skjuta några smällare till när man så uppenbart ser rädslan.

Personligen ser jag inget nöje överhuvudtaget med att se på när alla pengar går upp i rök. Jag ser inte, har faktiskt aldrig sett tjusningen eller fascinationen med alla dessa smällare, raketer och tårtpjäser som folk är helt galna efter. Visst kan det vara vackert, men det finns annat som är tusen ggr vackrare, och som inte skrämmer våra djur. Skänk pengarna till nåt vettigare istället, kanske djurhjälporganisationer. ;)

Våra pälsklingar Tindra, Mowgli och Zpiky.
Det är inte ofta man lyckas fånga dem alla tre på samma bild.
De nedre bilderna har jag snott från Google.

Fyrverkerihistoria

Fyrverkerier är kända sedan tidigt 1400-tal i Europa. Krutet kom till Europa på 1200-talet. Seden kommer ursprungligen från Kina, där krutet troligen uppfunnits långt tidigare. I Kina används smällare, som ett sätt att skrämma bort onda andar vid många händelser som begravningar, bröllop, invigningar och start på festligheter.

Troligen spreds tekniken via de gamla handelsvägarna till Europa. Européerna har sedan utvecklat tekniken vidare. Idag sker den största delen av världens produktion i Kina, men även Italien, Spanien, Indien och andra länder har en egen produktion av mindre volymer. I Sverige tillverkas numera endast specialprodukter på några få ställen, oftast endast för företagens egna användning.

Källa: Wikipedia

Säga vad man vill om att det är fel att stjäla från någon för att ge andra, men jag tycker filmen är helt underbar! Jag tycker om iden, och jag älskar sagan om Robin Hood oxå. Jag är av den åsikten att man ska dela med sig om man kan. Varför ska någon vara skitrik när andra lider av fattigdom.

Jag har själv smakat på fattigdomen och levt under existensminimum i hela mitt liv. Jag har nu, för första ggn i mitt 39-åriga liv en riktig anställning. Mina barn har fått stå tillbaka många ggr när pengarna inte räckt. Jag har fått göra avkall på sånt jag hade önskat att jag hade råd till.

Som till exempel den resan jag och Anna ska göra i slutet av januari. Det är STORT för mig att kunna göra den resan, och även om vi verkligen inte är rika, så FINNS möjligheten iallafall.

Jag har många ggr fått hjälp av soc för att överleva. Jag har fått julmat- och julklappspengar från kyrkan vid ett par tillfällen för att jag inte velat att mina barn skulle vara utan julglädjen i detta kommersiella samhälle vi lever i.

Jag har till och med sålt min kropp för att få pengar till att köpa mat. Det här är saker jag inte berättat öppet innan, men så är det. Jag har överlevt, och det tack vare att det funnits andra människor som hjälpt mig på ett eller annat sätt. Ibland är man tvungen att gå den hårda vägen för att inte gå under.

Jag delar gärna med mig av det jag har, om jag kan. Senast härom dagen betalde jag överpris, det dubbla, för tidningen Faktum som såldes av en troligen hemlös kvinna utanför Ica här i Lödöse. Har jag pengar, så köper jag ALLTID den tidningen när jag ser en försäljare. Och det kändes inte ens i min plånbok att betala extra. Jag gladde istället en medmänniska.

KURIOSA: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

…är en berättelse av Tage Danielsson i Sagor för barn över 18 år, utgiven 1964. 1975 gjordes en animerad film. Filmen har visats varje julafton sedan dess i Sveriges Television.

Den fjortonårige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.

Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna, minst en svastika kan även ses hänga i ett slags flaggband efter den taxi Tyko hyr åt sig själv och Karl-Bertil till deras reprimandstripp.

Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Det nämns även att Karl-Bertil studerar i läroverket, en benämning som avskaffades i och med grundskolans införande 1962.

Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1964 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.

En annan aspekt i sammanhanget är att Karl-Bertil är väldigt oförsiktig med glaspaketen han sorterar i början av historien. Det har diskuterats om detta är en medveten plantering av att Karl-Bertil har en annorlunda syn på annans egendom, om det är en set-up till varför han sedan stjäl diverse paket utan att nämnvärt reflektera angående äganderätten. Mer troligt är dock att det är en satirisk kommentar till att posttjänstemän ibland är oförsiktiga med de paket de ska handha.

I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.

På den engelska DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker den randiga sidenslips hon fått i julklapp mot sin barm.

Filmen släpptes på DVD i Sverige 23 november år 2011.

En något smädande karikatyr av Karl-Bertil har en roll i den tecknade serien Myggan, producerad av Kanal 5, där Karl-Bertil framställs under sitt vuxna liv som taxichaufför i Stockholm med grava narkotikaproblem.

Källa: Wikipedia

Jag skulle gärna ta från de rika och ge till de fattiga.

Bad hair day.

Helgen gick undan i ett rasande tempo. Vips så var det måndag och jobb igen. Men, jag har haft en väldans trevlig helg tillsammans med min familj och goda vänner.

I torsdags och fredags var jag hemma och pysslade hela em/kvällen med Pirkko och Nathalie. Både Pirkko och Nathalie har blivit ena riktiga pysslerskor. Roligt som tusan! Nathalie och Jennifer sjöng och Nathalie spelade gitarr för oss oxå.

Anna kom hem från Krokom/Östersund på lördag fm. Jag hämtade henne på tågstationen i Öxnered och sen åkte vi till Willys på Trestad Center och handlade julmat mm. Väl hemma så åt jag frukost och sen fixade vi till vårt hem lite, städning och lagade mat.

Vid fem kom Pirkko samt brorsan med Theriesia och Jon. Jennifer hade Sara här och Alexander hade sin flickvän Mikaela här. Vi mumsade julmat, och drack glögg och mumsade på Annas mammas lussebullar med socker på. Såååå goda! Tack svärmor!

Jag fick superfina julklappar oxå. Andra säsongen av Solsidan och biljetter till Rammstein i Globen nästa år. Av svärmor och svärfar fick jag ett indianhuvud av en kvinna. Det har jag aldrig sett innan. Så vackert!! Det är urmodern som kommer från ett träd säger sägnen.

Biljetterna är inte uthämtade och de var galet dyra. 4000 kr tyckte jag var på tok för mycket, till och med för Rammstein som jag så gärna hade sett live. Men, de kommer troligen igen. Så, först pratade vi om att åka på festival istället, men efter några timmarna letande så insåg vi att det otroligt nog inte var någon festival som kändes hundra bra.

Så nu har vi bestämt oss för att vi ska åka på sen smekmånad istället. Till Venedig. Det ska bli mysigt. I slutet på februari tänkte vi. Nu har jag ju provat att flyga oxå, när TV var med och filmade mig och jag var med i Outsiders.

Kattägd?

Igår söndag pysslade vi, och idag måndag har jag jobbat igen. Jag jobbade mellan 07-16.15, och Anna jobbade mellan 16-21.45, så vi gick om varandra. Som vanligt. Idag har Pirkko varit här igen och pysslat.

Nu måste jag sova, ska upp och jobba imorn igen. Men jag var tvungen att ta ett foto på våra nya snygga sängkläder från Ullared.

Jag måste säga att mandeln till glöggen är godast när man har kört den med mixer så den är jättefint mald, med lite stora bitar i. Jag tycker inte om när den är hackad. Testa detta!!

Ja, så är det faktiskt. Min provanställning har nu blivit en fast anställning. Det är helt underbart! Jag har ett jobb. Jag vet från månad till månad vad jag kommer att tjäna. Jag har en tjänst. Jag kan inte ens i ord beskriva hur glad och lycklig jag är över detta.

Jag jobbar som habiliteringsassistent på SolhagaBy by i Lödöse, och jag trivs som fisken i vatten. Det är givande att arbeta med människor. Och det är otroligt givande att få möjligheten att hjälpa någon annan i vardagen så h*n får ett drägligt liv. Det passar mig bra, mycket bättre än jag nog trodde för flera år sedan.

Men, jag ska börja plugga oxå. Jag ska läsa in Omvårdnadsprogrammet på distans. Eftersom jag bara jobbar ca 73-74 % så har jag ju lite tid över, så det är väl bara att passa på så jag slipper CSN. Jag klurar på om det är något mer jag kan plugga på distans. Och var det finns en bra distansutbildning. Någon som vet? Man kan väl läsa socialpedagogik oxå? Vad mer?

Anna ska oxå läsa (klart) omvårdnad. Hon började ju med det för ett år sen men valde att jobba den här hösten istället för att läsa klart.

Jag ramlade in på Tradera, och där fann jag den! Äntligen! Som jag har letat, överallt. När vi var i Ullared letade jag efter något liknande, nåt som kändes lite mer som jag. Där fanns det såklart inte, men jag köpte ändå två olika väskor. En liten svart skinnryggsäck och en handväska i brunt skinn eller liknande material. Beslutsångest? Jag? Nähäää…

Här är väskan jag letade efter. En slit-och-släng-ryggsäck, i olivgrön canvas, med massa remmar och fickor. Yes! Den var verkligen “jag”.

Bilderna har jag lånat från säljaren Surplusbuy på tradera.

Så, nu väntar jag på att den ska ramla ner i min brevlåda.

Hur smarta var inte dessa ullvantar då. Perfekta för fiske och skytte stod det på Tradera-auktionen. Men, jag skulle nog vilja säga; Perfekta för iPhone! Suveränt att kunna stoppa ut pekfingret för att toucha iPhonen. Men, dessa köpte jag inte.

Jag får helt enkelt nöja mig med de tre (faktiskt fyra) par vantarna jag köpte i Ullared. Det är sant! Ett par svarta skinnhandskar, ett par beige/bruna pälsiga tumvantar och ett par mörkbruna fingerherrvantar. Sonen fick de mörkgrå fingervantarna som jag trodde att jag valde bort.

Beslutsångest var det ja…

Torsdag 8:e – fredag 9:e september

Vid ettsnåret anlände jag till Puck. Kramade lite på Östen, kissade en skvätt och sen bar det av mot Hagen/Tyskland. Vi åkte ner till Helsingborg och tog färjan över till Helsingör. Sen var det färja över från Rödby till Puttgarden i Tyskland. Vi var framme i Tyskland vid 21.00.

Motorväg… Mil efter mil… efter mil…

Vi körde tills kl var runt halv tolv, då hade vi kört 70 mil. Vi stannade vid en bensinstation efter vägen, där det stod MASSOR av långtradare, 30-40 st? Vi kilade in bilen på en liten ficka, lutade bak sätena, jag körde fram sätet så långt det gick, fram med sovsäckarna och upp med fötterna i rutan. Jag är ju rätt lång, så jag satt vek ihop mig på ett par ställen.

Vaknade halvt ledbruten vid 04.15. Vecklade ut kroppen och satte mig upp. Käkade en äggmacka och babblade lite med Puck. Sov ett par timmar till, och sen fortsatte vi mot vårt mål.

Toaletterna här är riktigt coola. Vi har kört utefter den ca 50 mil långa motorvägen genom Tyskland, och på de toaletterna kostar det €0,70, ca sju kronor. Men, när man är klar och spolar, så åker det ut en arm längst bak med torkmojäng på. Toasitsen som man sitter på börjar sakta snurra och så är det helt rent och fräscht igen. Men blött! Jag har glömt torka av sitsen med papper varje gång jag varit på toa, så när jag satt mig ner har jag glidit runt på sitsen. Men den är ju ren iallafall!

Väl framme i Hagen, Dortmund och mässan så plockade vi ihop vår monter inne i Statshallen. Vi pratade även med Reprint-tjejerna, även de från Sverige. Jag är dt hos dem, och skapar scrappade alster till deras blogg och har gjort tio kort till mässan i Tyskland. Roligt!

På kvällen käkade vi mat på hotellet (Mercure) och sen tog vi varsin välbehövlig dusch innan vi kröp till kojs.

Lördag

Upp med tuppen klockan sju. Jag tog en dusch för att vakna till, vi åt frukost och sen var det dax att gå över till mässan och börja jobba. Statshuset och hotellet låg i anslutning till varandra, så det tog bara ett par minuter.

Det var jätteroligt att jobba där. Det var mycket folk och ännu mer saker att handla. Farligt mycket saker och fler företag än jag föreställt mig/ trott. Trots att jag snurrade flera varv i hallen på jakt efter oemotståndliga stämplar och “måste-ha-pryttlar”, så hittade jag hela tiden nya företag med ännu mer snygga saker.

Jag träffade ett par av våra DT-tjejer; Wibsche och Marina från Tyskland. Det var riktigt roligt.

På kvällen när mässan stängde 18.00 så fräschade vi till oss och sen var det middagsfest på en italiensk restaurang. Det var jättegod mat och vi satt med ett gäng från Tyskland som hade en butiksmonter i närheten av oss i Statshallen. Riktigt trevliga människor.

Senare på kvällen satt vi med tjejerna från Reprint, pratade en massa, skrattade och jag drack en gin & tonic för första gången i mitt liv. Det var helt ok, dock något besk i eftersmaken. Men de verkar inte veta vad cider eller breezer etc är i Tyskland.

När de stängde stället tog vi oss hem till hotellet för ännu en natt fylld av sömn.

Söndag

Åt hotellfrukost, såklart, och packade även med mig några extra frallor med bacon på att ha som matsäck under dagen. Dagen flöt på, det var inte lika mycket möss-besökare som under lördagen.

Jag snurrade en massa varv igen och shoppade loss lite till. Jag har köpt så galet mycket fina stämplar! Under söndagen kom en annan av Vilda Stamps dt-tjejer; Heike och hennes vän Eva, till mässan. Så goa människor. När mässan stängde för detta året på kvällen så kom tjejerna tillbaka. De hjälpte oss att packa ihop montern, så det tog bara en timme.

När vi var klara sa vi hej då till Heike och Eva. Sen hjälpte vi Reprint att packa ut deras monter till bilen. De hade väldigt mycket mer saker eftersom de säljer allt möjligt.

På kvällen var vi medbjudna av Lou till en annan italiensk restaurang, än den vi var på igår. De hade oxå god mat, men inte lika god. Lou jobbar för Hein Design i Tyskland, och hon var huvudansvarig för Stempelmekka. Vi delade (ja, faktiskt så flyttade vi runt våra tallrikar lite) middag med höjdarna i branschen, från Tyskland och USA bland annat. Trevliga människor. Det kändes lite stort att få vara med där.

Måndag

Vi sov till åtta eller nåt innan vi gick ner och åt frukost. Vi checkade ut från hotellet och kom iväg runt halv elva. Låååång väg hade vi framför oss. Jag skulle köra en bit av de tråkiga 50 milen på motorväg. Plötsligt vaknar jag till, och är på väg att köra in i bilen framför mig. Jag får nästan ställa mig på bromsen, och är på väg att ratta ner i diket. Panik!

Jag stensomnade vid ratten. Det har aldrig hänt innan. Visst har jag varit trött, men inte så här. Det var riktigt läskigt. Det kunde ha gått hur illa som helst. Motorväg, jag låg i 110-120 och i mittenfilen av tre. När jag vaknade hade jag hunnit flytta mig till filen bredvid på höger sida. Tänk om jag hade kört på någon! Det hade inte varit en bil som blev inblandad, utan massor!

Jag stannade så Puck fick köra resten oxå.

Vi steg ombord på “spritbåten” i Puttgarden innan vi åkte över till Rödby i Danmark. Jag köpte lite Baileys till mig, Jägermeister till frugan och nåt skumt som såg ut som Breezer. Men, det smakade som en blandning mellan Breezer och… Vin! Jag gillar inte vin, alls, så jag får väl se om de går att dricka. Jag köpte även godis till oss alla fyra i familjen.

Färjan över till Sverige; Helsingör-Helsingborg åkte vi med ca 21.30. Väl hemma hos Puck vid 3-tiden? tog jag min bil och åkte hem. Jag ville vakna bredvid frugan, i min egen säng, på morgonen.

Den här helgen har jag spenderat med goa Puck i Hagen, Tyskland. Det har varit en helt underbar helg. Slit och släp med alla stämplar, men underbara kunder, trevliga människor i de andra montrarna, och verkligen jätteroligt att få uppleva den här stooora stämpelmässan. Jag skrev innan att det troligen skulle bli dyrt… och jodå… alldeles riktigt! Men, hur ofta händer en sån här grej lixom!

Jag har påbörjat ett inlägg i min Iphone, men jag kommer inte åt hotellets internet med den tyvärr. Det är även i den mina foton från helgen ligger. Jag ska fotografera allt jag köpt oxå! *svävar på moln* Nu vill jag hem och pyssla!!! Men, vi sover en natt till här, och imorn åker vi hem, 100 mil, varav 50 mil är raksträcka/motorväg i Tyskland plus två färjor. På tisdag ska jag jobba 16-22.15.

Jag får varje månad gratis tamponger från Tampons for free. Det enda jag behöver göra är att efter varje utskick svara på lite frågor om månadens reklam på asken jag får tampongerna i. Den här månaden var reklamen om Acnicyl- en hudproduktserie som förebygger acne.

Och, som om gratis tamponger inte vore nog, igår ramlade det in ett kuvert till från Tampons for free. Det var en tub från just Acnicyl som jag fick för att de uppmärksammat att jag bloggat om dem. En rolig överaskning. Och, gratis är ju gott, eller hur!