Torsdag 8:e – fredag 9:e september

Vid ettsnåret anlände jag till Puck. Kramade lite på Östen, kissade en skvätt och sen bar det av mot Hagen/Tyskland. Vi åkte ner till Helsingborg och tog färjan över till Helsingör. Sen var det färja över från Rödby till Puttgarden i Tyskland. Vi var framme i Tyskland vid 21.00.

Motorväg… Mil efter mil… efter mil…

Vi körde tills kl var runt halv tolv, då hade vi kört 70 mil. Vi stannade vid en bensinstation efter vägen, där det stod MASSOR av långtradare, 30-40 st? Vi kilade in bilen på en liten ficka, lutade bak sätena, jag körde fram sätet så långt det gick, fram med sovsäckarna och upp med fötterna i rutan. Jag är ju rätt lång, så jag satt vek ihop mig på ett par ställen.

Vaknade halvt ledbruten vid 04.15. Vecklade ut kroppen och satte mig upp. Käkade en äggmacka och babblade lite med Puck. Sov ett par timmar till, och sen fortsatte vi mot vårt mål.

Toaletterna här är riktigt coola. Vi har kört utefter den ca 50 mil långa motorvägen genom Tyskland, och på de toaletterna kostar det €0,70, ca sju kronor. Men, när man är klar och spolar, så åker det ut en arm längst bak med torkmojäng på. Toasitsen som man sitter på börjar sakta snurra och så är det helt rent och fräscht igen. Men blött! Jag har glömt torka av sitsen med papper varje gång jag varit på toa, så när jag satt mig ner har jag glidit runt på sitsen. Men den är ju ren iallafall!

Väl framme i Hagen, Dortmund och mässan så plockade vi ihop vår monter inne i Statshallen. Vi pratade även med Reprint-tjejerna, även de från Sverige. Jag är dt hos dem, och skapar scrappade alster till deras blogg och har gjort tio kort till mässan i Tyskland. Roligt!

På kvällen käkade vi mat på hotellet (Mercure) och sen tog vi varsin välbehövlig dusch innan vi kröp till kojs.

Lördag

Upp med tuppen klockan sju. Jag tog en dusch för att vakna till, vi åt frukost och sen var det dax att gå över till mässan och börja jobba. Statshuset och hotellet låg i anslutning till varandra, så det tog bara ett par minuter.

Det var jätteroligt att jobba där. Det var mycket folk och ännu mer saker att handla. Farligt mycket saker och fler företag än jag föreställt mig/ trott. Trots att jag snurrade flera varv i hallen på jakt efter oemotståndliga stämplar och “måste-ha-pryttlar”, så hittade jag hela tiden nya företag med ännu mer snygga saker.

Jag träffade ett par av våra DT-tjejer; Wibsche och Marina från Tyskland. Det var riktigt roligt.

På kvällen när mässan stängde 18.00 så fräschade vi till oss och sen var det middagsfest på en italiensk restaurang. Det var jättegod mat och vi satt med ett gäng från Tyskland som hade en butiksmonter i närheten av oss i Statshallen. Riktigt trevliga människor.

Senare på kvällen satt vi med tjejerna från Reprint, pratade en massa, skrattade och jag drack en gin & tonic för första gången i mitt liv. Det var helt ok, dock något besk i eftersmaken. Men de verkar inte veta vad cider eller breezer etc är i Tyskland.

När de stängde stället tog vi oss hem till hotellet för ännu en natt fylld av sömn.

Söndag

Åt hotellfrukost, såklart, och packade även med mig några extra frallor med bacon på att ha som matsäck under dagen. Dagen flöt på, det var inte lika mycket möss-besökare som under lördagen.

Jag snurrade en massa varv igen och shoppade loss lite till. Jag har köpt så galet mycket fina stämplar! Under söndagen kom en annan av Vilda Stamps dt-tjejer; Heike och hennes vän Eva, till mässan. Så goa människor. När mässan stängde för detta året på kvällen så kom tjejerna tillbaka. De hjälpte oss att packa ihop montern, så det tog bara en timme.

När vi var klara sa vi hej då till Heike och Eva. Sen hjälpte vi Reprint att packa ut deras monter till bilen. De hade väldigt mycket mer saker eftersom de säljer allt möjligt.

På kvällen var vi medbjudna av Lou till en annan italiensk restaurang, än den vi var på igår. De hade oxå god mat, men inte lika god. Lou jobbar för Hein Design i Tyskland, och hon var huvudansvarig för Stempelmekka. Vi delade (ja, faktiskt så flyttade vi runt våra tallrikar lite) middag med höjdarna i branschen, från Tyskland och USA bland annat. Trevliga människor. Det kändes lite stort att få vara med där.

Måndag

Vi sov till åtta eller nåt innan vi gick ner och åt frukost. Vi checkade ut från hotellet och kom iväg runt halv elva. Låååång väg hade vi framför oss. Jag skulle köra en bit av de tråkiga 50 milen på motorväg. Plötsligt vaknar jag till, och är på väg att köra in i bilen framför mig. Jag får nästan ställa mig på bromsen, och är på väg att ratta ner i diket. Panik!

Jag stensomnade vid ratten. Det har aldrig hänt innan. Visst har jag varit trött, men inte så här. Det var riktigt läskigt. Det kunde ha gått hur illa som helst. Motorväg, jag låg i 110-120 och i mittenfilen av tre. När jag vaknade hade jag hunnit flytta mig till filen bredvid på höger sida. Tänk om jag hade kört på någon! Det hade inte varit en bil som blev inblandad, utan massor!

Jag stannade så Puck fick köra resten oxå.

Vi steg ombord på “spritbåten” i Puttgarden innan vi åkte över till Rödby i Danmark. Jag köpte lite Baileys till mig, Jägermeister till frugan och nåt skumt som såg ut som Breezer. Men, det smakade som en blandning mellan Breezer och… Vin! Jag gillar inte vin, alls, så jag får väl se om de går att dricka. Jag köpte även godis till oss alla fyra i familjen.

Färjan över till Sverige; Helsingör-Helsingborg åkte vi med ca 21.30. Väl hemma hos Puck vid 3-tiden? tog jag min bil och åkte hem. Jag ville vakna bredvid frugan, i min egen säng, på morgonen.

Den här helgen har jag spenderat med goa Puck i Hagen, Tyskland. Det har varit en helt underbar helg. Slit och släp med alla stämplar, men underbara kunder, trevliga människor i de andra montrarna, och verkligen jätteroligt att få uppleva den här stooora stämpelmässan. Jag skrev innan att det troligen skulle bli dyrt… och jodå… alldeles riktigt! Men, hur ofta händer en sån här grej lixom!

Jag har påbörjat ett inlägg i min Iphone, men jag kommer inte åt hotellets internet med den tyvärr. Det är även i den mina foton från helgen ligger. Jag ska fotografera allt jag köpt oxå! *svävar på moln* Nu vill jag hem och pyssla!!! Men, vi sover en natt till här, och imorn åker vi hem, 100 mil, varav 50 mil är raksträcka/motorväg i Tyskland plus två färjor. På tisdag ska jag jobba 16-22.15.

Jag får varje månad gratis tamponger från Tampons for free. Det enda jag behöver göra är att efter varje utskick svara på lite frågor om månadens reklam på asken jag får tampongerna i. Den här månaden var reklamen om Acnicyl- en hudproduktserie som förebygger acne.

Och, som om gratis tamponger inte vore nog, igår ramlade det in ett kuvert till från Tampons for free. Det var en tub från just Acnicyl som jag fick för att de uppmärksammat att jag bloggat om dem. En rolig överaskning. Och, gratis är ju gott, eller hur!

Idag hörde jag på nyheterna a’la TV, att det skiljer enorma summor i olika län om man vill sterilisera sig. Jag är steriliserad, gjorde det när jag var 25 år. Jag har aldrig ångrat det beslutet. Läkarna tyckte att jag var ung, må så hända, men jag har två barn och när jag var 24 gjorde jag en abort. Den har jag aldrig heller ångrat.

Anledningarna till mitt definitiva beslut var många. Den största anledningen är såklart att jag helt enkelt inte vill ha fler barn. Jag är lyckligt lottad som fått två friska underbara barn, och dessutom en av varje kön. Jag är nöjd med att ha två barn.

En annan stor anledning var att Alexander inte bodde hemma, han bodde i familjehem för att jag inte orkade/hade resurserna att ta hand om honom. Han gjorde slut på all min ork, energi och mitt tålamod med sin AD/HD. Jag valde då att någon annan, som hade mer ork, skulle ta hand om honom, så vår relation skulle bli bättre och mindre infekterad.

Jag hade aldrig med gott samvete kunnat skaffa fler barn, när jag inte ens orkade ta hand om de båda jag redan hade. Det hade inte känts rätt mot Alexander som inte ens “kunde” bo hemma. Att skaffa ett barn till när han var tvungen att bo hos någon annan skulle vara ett enormt svek kände jag.

Vad innebär sterilisering?

Om man av olika skäl inte vill få barn kan man låta sig steriliseras. Vid operationen skärs kvinnans äggledare eller mannens sädesledare av.
Det är alltså inte fråga om kastrering, då äggstockar respektive testiklar tas bort. Kastrering görs endast av medicinska skäl, till exempel om man har elakartade tumörer i de kroppsdelarna.

Sterilisering är ett ingrepp som oftast är svårt att ”rätta till” om man senare ångrar sitt beslut. Därför ska man få noggrann information om vad det innebär att bli steriliserad och vilka följderna blir. Det sker i ett samtal med en kurator eller läkare. Dessutom ska man få information om vilka andra möjligheter det finns att förhindra graviditet.

-Källa: 1177-

Varför sterilisering undrar kanske någon. Men, jag har aldrig i hela mitt liv ätit P-piller eller fått något preventivmedel med hormoner. Jag har varit lite anti det, mycket för att viktuppgång är en tråkig eventuell biverkning. Jag har inte velat chansa.

Jag har använt kopparspiral mellan min båda graviditeter, och det har funkat helt ok. Enda nackdelen var att en del killar klagade på att snöret “stacks”. Inte så skönt eller upphetsande kan jag tro. Hehe.

Kondom har jag oxå använt, men för det första är det så ickeskönt. Det är verkligen sant som det sägs, att det är som att äta kola med pappret på. Jag hatar det, och slarvade. Men, den ggn jag blev gravid och gjorde abort, så användes faktiskt kondom. Men, den gick sönder! Höjden av otur. Och tydligen så har jag väldigt lätt för att bli gravid.

På nyheterna berättade de att i Blekinge län kostar en sterilisering 250 kr. Samma ingrepp kostar i Östergötland en smaskig summa på… 10.000 kr! Jag tappade nästan andan. Helt sjukt! Min operation kostade ett läkarbesök, no more.

Man kan verkligen undra om det blivit en klassfråga att välja bort barn/fler barn i sitt liv. Jag har ingen koll på siffrorna när det gäller aborter, men det känns som om att det skulle bli mindre kostnader där om fler som inte vill ha barn fick göra en sterilisering.

Jag är helt kär i Converse-skor. Så jävla snygga, men tyvärr oxå så jävla DYRA! Jag tycker att det hade varit kul att kunna ha ett par äkta Converse, men jag skulle ALDRIG köpa dem bara för märket. Man ser ju inte ens skillnad på fejkvarianten och de äkta, mer än just märket. Jo, på priset då…

Just nu vandrar jag runt i ett par låga röda fejkConverse, och jag älskar dem! Men, jag vill ha fler olika färger. Gillar du Converse? Vilka färger gillar du bäst? Jag vill ha ett par av varje i dessa färger, antingen höga, eller den låga varianten.

*Bilden stulen från Spartoo*

*Bilden stulen från Spartoo*

*Bilden stulen från Spartoo*

*Bilden stulen från Spartoo*

*Bilden stulen från Spartoo*

Jag blev precis uppringd och tillfrågad om jag kunde hoppa in extra då en personal är sjuk, och jobba natt på torsdag. Yes! Det kan jag absolut. Jag har aldrig i hela mitt liv jobbat natt, men jag är verkligen en nattmänniska, så det borde inte vara några problem. Jag jobbar mellan 22.00-07.15 torsdag natt, sen åker jag hem och sover, och jobbar igen kväll på fredagen mellan 16.00-22.15. Då hinner jag sova till två iallafall på fredagen, och är utvilad. Det är inte ett “fysiskt krävande” arbete, och jag behöver verkligen pengarna, så det känns faktiskt bara roligt. Dessutom är det midsommar och storhelg!

Det är så häftigt att ha ett arbete! Det är så roligt att kunna påverka sin egen lön, och att veta att jag gör detta för en annan människas välmående. Jag betyder något! Underbar känsla!

Vid lunchtid åkte jag och hämtade Jennifer på skolan, och körde henne till polishuset. I början på juni ska hon åka till Berlin på skolresa, och hon behöver för detta ändamål ett pass. Nu är det äntligen fixat, och även sjukkortet från Försäkringskassan.

Efter polisbesöket, åkte vi ner på stan så hon fick i sig lite mat, eftersom hon missade skolans lunch. Väl nere på stan, så kom även Alexander gående. Pratade en stund med mina barn och sen körde jag tillbaka Jennifer till skolan.

Peter kom förbi med lite foton på en CD-skiva, som han vill att jag lägger in på deras sida på BONESHAKERS MC. Jag byggde en hemsida till dem 1800-kallt, men nu ska jag fixa en blogg istället, så det blir enklare att uppdatera för dem.

När Peter åkte, så hämtade jag Maria. Vi var på Stålverket och åt lunch. Det var mysigt att träffa henne på tu man hand och bara babbla en massa. Det var verkligen evigheter sen. Efter maten tog vi en sväng på stan.

Mina solglasögon som jag köpte i Falun har gått sönder, ena muttern på en skruv har trillat bort, och jag är verkligen helt beroende av dem. Solen dödar mina ögon om jag inte skyddar dem. Inte nog med att jag har kronisk regnbågshinneinflammation, jag äter Cymbalta oxå, som gör att ögonen blir ännu mer känsliga mot solljus. Jag har haft pilotbrillor i alla år, och jag verkligen älskar dem. De är galet snygga! Men, jag tycker inte att jag passar i dem längre, jag ser fan ut som en övervintrad hippie från 70-talet eller nåt. Så, nu har jag ett par nya brillor, i annan form.

Jag och Maria tog även en sväng in på Djurpharmasia i stan, och där blev jag några hundra fattigare. Jag köpte Feliway, 470 spänn eller vad det nu kostade, och så köpte jag även en tandstenskrapa och en burk mjukmat till Mowgli som han ska få prova. Tyvärr hade de inte hårdmaten inne som han ska ha, så jag tänkte att smaken borde vara ungefär samma även i mjukmaten, trots att det är helt olika saker. De får in rätt mat imorgon. DYYYYR mat… 2 kg för 335 kr. *host* Och han som är så lite och äter så otroligt LITE mat oxå… not… Jaja, vad gör man inte för de små liven.

Kom fan aldrig mer och skriv att vi inte bryr oss om våra katter! Det är ju några idioter som har uttalat sig om det här i min blogg några ggr, att vi minsann inte sköter våra djur, eller tar ansvar. Eh? Nähä, eller hur. Någon har till och med påstått sig ha anmält oss till djurskyddsverket när Mowgli hade som störst sår. Men, det är tur att vi sysselsätter någons elaka sidor. Veterinärbesök för tusentals kronor, specialmat till dem alla tre, kostar över 600 kr/tio kg/påse. Vi har tre olika mat till dem. Och nu Feliway.

Mowgli är såååå nöjd när han får ligga ute på gräset och bara vara. Han är så go. Han går inte många meter även när han är utan koppel, han finner sig väldigt lätt i att vara på olika ställen, anpassningsbar känns det som.

Hela vår lilla trädgård uppifrån balkongen. Den är verkligen tråkig med halvdant gräs. Men nu har Jennifer och Anna fixat kanten runt häcken och Jennifer håller på och fixar så det blir fint runt och i landen osv. Hon tycker det är jätteskoj. Katterna får vara med ute, men endast när någon av oss människor är med. Sele till Zpiky och Tindra, och längre koppel ska det bli till dem. *Tack alla på Facebook igår som engagerade sig!!*

Zpiky på upptäcksfärd utan koppel under uppsikt. Han vill gärna rymma iväg till grannarna, så här gäller att ha stenkoll.

Vi gör verkligen ALLT för att de ska ha det så bra som möjligt. Jag skulle gärna vara katt i den här familjen. Rena rama lyxen! Men, det är ett ansvar man måste ta, och ett beslut man tar i samband med att man skaffar katt. Alla tre är kastrerade. Det fixade vi så fort de blev könsmogna. Och Mowgli fick kostnadsfritt i samband med sin kastrering en ID-tatuering i örat. Och alla tre är självklart försäkrade.

En liten tur till Systembolaget hann vi med oxå innan jag körde hem Maria. Jag köpte några Breezer till mig och några Grolsch till min Anna ifall vi ska till Maria och Anna på lördagens födelsedagsfest. Jag måste säga att jag skäms när jag går med systembolagspåsar! Speciellt en vardag, måndag, som igår. Det är jättejobbigt. Jag har ju inte druckit något på typ 22 år, så jag har nog aldrig känt mig helt bekväm med att besöka bolaget. Jag förknippar nog det lite med alkoholproblem, och speciellt eftersom min uppväxt är kantad med föräldrar som drack en hel del, och mina tonår då jag själv drack för alldeles mycket.

När jag kom hem, så satt Jennifer utanför och väntade, hon hade slutat skolan, och glömt sina nycklar hemma. Vi åt goda småfranskor och pratade lite. Imorgon ska hon (hela stans 9:or verkar det som?) ta spexfoton med klassen. Hennes klass har ett tema, och det är skräck. Det ska bli skoj att se de fotona sen.

Det finns en underklädesbutik som heter Sally & Sara. Det är där jag “brukar” köpa mina BH´ar. Jag har stoooora bröst, och det är totalt hopplöst att hitta en BH som passar i affärer här i närheten. Jag köpte en BH senast 2009, och då hade jag storlek 85N/38JJ. Det är ganska stort… räkna: A, B, C…. J, K, L, M, N… Det är inte ett dugg roligt att den storleken kan jag lova. Det är bara tungt och jobbigt. Ständig värk i axlar, rygg och nacke. Och tyngdlagen gör sitt till, så inte fan är de snygga heller… Bara hänger där som två halvtomma Ica-kassar på magen.

Min dröm är att operera bort största delen av dem. Jag har haft stora bröst sen jag blev gravid första gången. Innan hade jag 85C eller nåt sånt, och sen första graviditeten har de bara expanderat. Skumt det där. Jag kan tänka mig C eller D-kupa nu. Och att brösten sitter där de ska. Att jag kan köpa kläder och BH´ar som passar, och att jag framför allt slipper all värk.

Nu har jag hittat en fin BH som jag vill ha, hos Sally och Sara. Nackdelen med stora storlekar är priset… Den här fina BH´n kostar inte mindre än 699 kr. *host* Det kanske inte är sååå konstigt att jag köper en BH var tredje år eller nåt. Den jag köpte 2009 är söndertvättad, en bygel har gått av så den har jag dragit ur, en hyska i knäppningen lossnade helt idag, den är nopprig och ful, passformen var nog bättre för ett par år sen och den är dessutom för stor. Jag har ju gått ner 36 kg.

Jag behöver helt enkelt en ny BH. Helst för några månader sen. Trosan till var oxå jättefin. Visst var det fint!! Jag har aldrig haft en sån BH, för när man har den storleken jag har, så finns det i princip bara såna där i hel spets. De är oxå fina, men den här ser galet skön ut. Trosan ser ut som såna trosor jag brukar köpa, fast jag brukar köpa svart. Jag köper “aldrig” trosor i bomull, tycker inte de håller formen lika bra.

Hermoine ger dig en rund och fin form utan att
tumma på stöd och komfort. BH med bygel.

Formpressad helkupa, med en tunn, luftig och följsam vaddering.
Sidopanel i stadig satin, överdragen av ett tunt lager stretchig spets.
Reglerbara, stadiga axelband med invävt blommönster.
Extra brett omkretsband.
Ryggknäppning med 3 hyskor/hakar.

ELOMI
“Hermonie” BH: 699 SEK
“Hermoine” Trosa: 349 SEK

Idag är sista dagen att lämna in deklarationen. Jag brukar alltid deklarera över internet, så fort den ramlar ner i brevlådan. Nu hade det helt försvunnit ur skallen, så jag var verkligen ute i sista minuten. Men, nu är det gjort. Jag kommer att få tillbaka ett par tusen, men de kommer att gå raka vägen till Kronofogden. Tråkigt och bra på samma gång. Jag hade verkligen behövt de pengarna nu när det är student för Alexander och skolresa för Jennifer i antågande.

Får du tillbaka pengar på deklarationen? Eller ska du betala in? Sånt suger…

Är det någon som vet vad det kostar att lämna in en bil och få bromsbeläggen/skivorna bytta, om man själv köper nya och tar med? Vi vågar knappt köra med bilen för att det skaver så.

Jag är så tacksam för att vi har en bil som tar oss korta sträckor, som tex storhandla mat, hämta ungarna om det behövs, åka till jobbet, hälsa på vänner, åka på pysselträffar mm.

Den där bilen är guld värd och jag hoppas innerligt att den tar oss från A till Ö även i sommar när det är badväder. Saknade att bada förra sommaren då vi var billösa.

Men, den där förbannade bilen krånglar hela tiden. Glykolen försvinner så vi får fyllla på hela tiden, när man svänger vänster så börjar höger bakdäck mullra som fan. Bilen hostar och vill inte riktigt köra rent efter ett tag, det finns ingen värme så man fryser halvt ihjäl. Och nu har då även bromsbeläggen eller bromsskivorna börjat låta/skava. Så fort man nuddar bromspedalen då låter det som om hela bilen ska haverera.

Vi är verkligen beroende av vår lilla skrothög till bil.