Mimikry och Lastkaj 14 och två band till, spelade igår på N3 i Trollhättan. Självklart var jag tvungen att åka dit. Jag bytte bort mitt kvällspass på jobbet, och jobbade istället 7-16.15. Hem och åt lite mat. Frugan var redan hemma. På kvällen åkte Gabriella, Pirkko, frugan, min son med flickvän och jag ner till punkaftonen.

Punkafton = massor av tuppkammar = snyggt. Jag hade oxå tuppkam/mohikan när jag var yngre, tonåren. Jag önskar att jag skulle passa i det även idag, men dessvärre tror jag inte det.

Civil Olydnad heter detta bandet, och jag gillade såklart publikens outfit. Jag är verkligen svag för människor som har en stil som utmärker sig, som inte verkar vara stöpt i en mass-form.

Lastkaj 14.

Mimikry. Så GALET bra!

Ville och Mia.

Min söta son med sin flickvän.

Gabriella.

Min snygga älskade fru och jag.

Jag med mohikan, året är 1988 och jag är 16 år. Det finns fler tonårsfoton på mig om du klickar här.

Oftast när jag och frugan ska figurera på samma foto så är det självklart alltid en av oss som blir mindre bra. Allt från att blunda, kisa, grimasera och se helt skev ut. Igår lyckades jag få ett foto som båda blev bra på.

På väg hem jobbet…

I fredags kväll var det äntligen dags. Anna köpte biljetterna redan i juli, så i fyra månader har jag väntat på denna kväll, på denna konsert, med mina största idoler: Sisters of Mercy. Det finns få band som berör mig på ett sådant sätt som de. De och Thåström är mina gudar.

Här står jag och mannen jag beundrat i ungefär 25 år och håller om varann. Mannen vars mörka sköna röst får mig att rysa av välbehag. Mannen jag älskar att höra skrika ut sina texter ur mina högtalare. ANDREW ELDRITCH him self. Det här är STORT för mig, jag tror inte ni anar hur häftigt det känns att faktiskt ha fått en kram av min stora idol.

Och… jag måste bara fråga… är vi inte lite lika??!! Det tycker jag iaf… över munnen och hakan?

Jag är verkligen inte en människa som bryr mig om kändisar överhuvudtaget. De är inte mer än människor, så att skrika, svimma och bli alldeles till mig är inte riktigt min grej. Jag tycker till och med att det är pinsamt att be om autografer. Ta kort ihop med någon känns även det lite fånigt, men jag var liksom bara tvungen.

Vi var på konserten på Brewhouse i Göteborg med Maria och Marie. Härliga brudar, och fulla blev de… Det var verkligen inte lätt att kordinera tre fulla brudar in i samma bil på natten efter konserten… Men till slut så… Jag och Anna var hemma och kom i säng vid… 04 ungefär…

Det var ett förband som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. De var lite… annorlunda… och det gillar ju jag. Jag älskar när folk inte är som det förväntas, och när folk utmärker sig. Underbart! Det var ingen musik som tilltalade mig dock, men det var skoj att se. Tjejen spelade även på en såg en stund.

Sisters of Mercy då, med min gud Andrew Eldritch i täten… Vad gammal han har blivit! Men, de var underbara. När röken pumpades ut, och man fattade att nu är de snart på G… när man hörde första tonerna… när det dunkade i bröstet av basen… då mådde jag så sjukt jävla bra. De körde en blandad repertoar, och låtar som Vision Thing, Temple of Love, Mother Russia, First and last and always, Marian… osv… Jag bara njöt. I fulla drag. Jag var alldeles varm i kroppen, lyckoruset fyllde min kropp med adrenalin.

Jag stod längst fram vid scenen under hela konserten, och det var tur, för Anna som flyttade bak efter ett tag, såg ingenting där bak. Sisters är kända för att ha en hel del rök på scenen. Mystiskt och good feeling… men förbannat tråkigt när man vill fotografera. Jag tog några hundra kort, och två blev rätt ok… De blå stora ni ser här. Resten blev… skit!

Efter konserten blev vi kvar rätt länge utanför Brewhouse. Som sagt… tre fulla brudar som sprang åt varsitt håll… Men, det är jag glad över, för vem kommer inte utknallandes genom entredörren, om inte självaste Andrew! Först visste jag inte om jag kunde med att ens fråga om att ta kort, men sen tänkte jag att, Va fan! Jag skulle ångra ihjäl mig om jag INTE gjorde det.

…fast värst snarkar nog Tindra! Jennifer kom hem från skolan och stenslocknade på soffan.

När jag var lite deppig förra veckan var jag hemma hos goa Nathalie och Janina. Underbara människor! Omtänksamma och så snälla, och det blev en hel del garv oxå.

Janina, the dvärg… Eller nåt… :]]

Tack era finingar för att ni finns!!! <3