I skrivande stund ser det ut så här på min bloggstatistik. Det är ett gäng som varit inne idag, men väldigt få som skrivit. Jag fattar såklart att man inte alltid orkar skriva, eller att man inte alltid har något att skriva. Men, lite synpunkter hade varit nice att få ta del av. Jag efterfrågade lite olika teorier i förra inlägget som handlar om varför homosexuella inte väljer att gifta sig i kyrkan. Kom igen! Någon tanke har du väl? =) =)

Fotot är från min och Annas vigsel på Kopparklinten 090909.
Min son Alexander, Annas bror Micke, Anna, jag, min dotter Jennifer, Annas syster Emma.
Foto: Anette Hedqvist

För fler foton, bröllopsprogram, möhippefoton etc, se menyn till höger.

- – -

Den 1 maj 2009 var en stor dag. Äntligen gick det igenom att även homosexuella får ingå äktenskap. Även homosexuella får gifta sig i kyrkan och känna att de har samma rättigheter som heterosexuella. Underbart! Det var verkligen på tiden! Detta året friade min Anna till mig. Kärlek! Självklart svarade jag ja. Men, hade det fortfarande endast varit partnerskap som var tillåtet, så hade jag faktiskt sagt nej. Men inte av kärlek, utan pga att lagen särskiljer på människor och människor.

När jag och Anna började planera vårt bröllop, så var vi på det klara med att vi inte skulle gifta oss i kyrkan. Jag har aldrig velat gifta mig i kyrkan, även om jag skulle äkta en man, av den enkla anledningen att jag inte är troende. Jag tror inte på gud, och att då lova någonting i kyrkans namn hit och dit, nä, det skulle kännas som rent hyckleri.

Vi letade och funderade ganska länge, och bytte plats ett par ggr, men slutligen kom vi fram till att utiktsplatsen “Kopparklinten” i Trollhättan var den ultimata platsen. Högt över Göta älv, i ett skogsparti med en helt underbar utsikt över Trollhättan. Kunde det bli annat än vackert! Vi bjud in nära och kära, och gästantalet slutade på drygt 85 personer.

Vårt bröllop var helt magiskt, som en saga. Vi är båda jättenöjda, och så glada att så många av våra underbara vänner ville dela den dagen med oss. Platsen för vigseln var klockren! Vi kunde inte valt en finare vigselplats.

Idag ringde TT Ela till mig och hade lite frågor i samband med att det är PRIDE-veckan i Stockholm. Reportern som ringde berättade att det endast är ETT samkönat par i vårt upptagningsområde som har valt att gifta sig i kyrkan. Hon undrade om jag hade någon aning om varför inte fler väljer det, nu när det ju är “tillåtet”.

Jag kan bara tala för mig själv, och endast spekulera i vad andra tycker. Som jag skrev lite högre upp, så handlar det för mig inte om att få gifta mig i kyrkan, utan att överhuvudtaget få ingå äktenskap med den jag älskar. Att vi har samma rättigheter som alla andra. Och jag tror att det är det som är det viktiga för andra par oxå. Inte platsen i första hand.

Sen tror jag att många väljer att gifta sig borgerligt för att kyrkan “är emot” homoäktenskap. Trots att man FÅR, så känns det kanske inte helt rätt? Eller kan det vara så att båda parter har gått ur kyrkan, och av den anledningen inte känner någon samhörighet med kyrkan. Ja, inte vet jag?

Därför frågar jag nu DIG som läser här! Vad tror du? VARFÖR GIFTER SIG INTE HOMOSEXUELLA I KYRKAN nu när de faktiskt har tillåtelse till det? Hur hade DU gjort om du skulle ingå ett samkönat äktenskap? Känner du någon så du vet varför det är så här? Även om du inte är lagd åt detta hållet, så har du väl ändå en åsikt och en spekulation? Jag är JÄTTEnyfiken!

Gilla gärna inlägget på BlogLovin, så fler hittar hit och jag får massa spännande svar!

En del människor kan få hur många barn som helst, men det är inte säkert att de är bra föräldrar för att de är fertila och har möjligheten att på “naturlig väg” kunna bli gravida.

Det finns människor som av en eller annan anledning inte kan få barn, alls, eller genom ett heterosexuellt samlag. Men, de skulle bli världens underbaraste föräldrar.

Jag tycker att det är oviktigt HUR barnet blir till.

Egentligen borde alla som vill ha barn ansöka om att få adoptera ett av alla dessa föräldralösa barn som finns i vår värld, istället för att sätta nya till världen. Det hade varit en god gärning, att färre barn skulle vara föräldralösa. Men, tyvärr funkar det ju inte så.

Det är klart att många tycker att det är viktigt att barnet har mammans, pappans eller bådas gener. Att barnet växt till sig i mammans livmoder. Men, håll med om att det hade varit underbart om vi inte var så jävla egoistiska!

Det är en rättighet för ett barn att ha möjligheten att få föräldrar som bryr sig om dem, älskar dem, visar dem respekt och behandlar dem som människor. Att ha en stöttande förälder som finns där och som dessutom fattar att det faktiskt inte är ett 18-årskontrakt att sätta ett barn till världen.

Mina barn kommer ALLTID att vara mina barn, och jag kommer alltid att sätta deras välmående i främsta rummet.

Igår skrev jag om att en sterilisering kostar så olika summor beroende på vilket län i Sverige det gäller. Samma sak gäller åldersbestämmelser när det handlar om provrörsbefruktning. I de norra regionerna är en kvinna för gammal för provrörsbefruktning när hon är 37 år. Det är flera år före de flesta andra landsting i vårt land.

Vad tycker du? När är man för gammal för att skaffa barn, naturligt eller med hjälp av provrörsbefruktning?
Är det en rättighet att skaffa barn?

När jag slutade jobbet så hittade jag min fru och dessa högar av sten vid bilen. Sötnosen! Älskar min Anna så mycket. Fina fina hon. Ni ser väl vad det står va? Ett hjärta och Milo.

Jag skrev häromdagen om att vi blev uppringda av Radio Väst P4, då de hade lite frågor om HBTQ. Det var meningen att jag skulle svara på deras frågor, men jag kände att jag mest svamlade, och hittade otroligt nog inga bra ord, så till slut lämnade jag över luren till frugan. Och hon gjorde mycket bättre ifrån sig!

Här kan ni läsa och lyssna på henne. Anna blir intervjuad.

Vid frukosten idag då ringde telefonen. Det var ordförande i RFSL Trestad som hade en fråga till mig. Radio (Väst 3?) hade ringt honom och ville intervjua någon som var öppen med sin sexualitet/läggning. Då tänkte han på mig. Det gick så bra så. Det är inte precis första ggn jag är med i media ang min läggning. Och, dessutom är det roligt! Jag har ju en exhibitionistisk ådra som behöver lite näring ibland.

Radiokillen ringde, och vi pratade ett tag, och sen fick han även prata med Anna. Han frågade om jag/hon upplevde svårigheter med att komma ut i samhället som homo/bisexuell. Om vi såg någon skillnad mellan storstaden och en mindre stad. Det är snart HBTQ-festival i Göteborg, därav viljan att vilja intervjua någon i en mindre stad.

Jag har personligen haft den goda turen att inte ha några problem. Jag har alltid bara varit mig skälv, och folk runt mig har snällt fått acceptera vem jag är om de vill ha mig som vän. Jag är ju jag. Sen spelar det inte någon roll vem fan jag ligger med.

Den enda som jag har upplevt har stora problem med min läggning är min mor. Hon klarade inte ens av att hantera det, vilket resulterade i att jag för ett par år sedan gjorde valet att inte ha henne i mitt liv. Hon betedde sig bara illa, plumpt, idiotiskt och elakt. Mycket kan jag ta, men där var bägaren full redan sedan innan av annan skit. Den berömda droppen gjorde mitt val enkelt.

Jag och frugan har varit i vår trädgård lite idag och grejat. Vi klippte gräset med den där lilla, totalt värdelösa gräsklipparen, som knappt kapar grässtråna. Sen åkte vi två vändor till återvinningen med vår förra soffa. Den som Mowgli i protest mot nåt? pissade i för ett par månader sen. Den har stått här ute sen dess.

Nu är den borta och även en av de helt trasiga cyklar som stått här ute helt i onödan. Har du en fungerande cykel som funkar, som du behöver bli av med, hör av dig, vi behöver FYRA!! Och vi behöver dem jättemycket.

Just nu får både ungarna och Anna promenera till skolan, vilket tar ca en halvtimme. Ingen katastrof, men jag hade inte heller varit sugen på den promenaden, varken före eller efter skoltid. En halvtimmes promenad är en bit trots allt. Särskilt om det regnar och är kallt.

På em visade vi våra grannar korten vi gör. Vi har bl.a. några studentkort till tjejer över, om DU behöver kort till någon kvinnlig student. Eller varför inte dopkort, bröllop eller bara ett personligt grattiskort som du själv valt namn, tema och färger på. Jag är galet pysselsugen. Som vanligt!

Kvällen tillbringade vi i soffan, tittande på Desperate Housewifes. Den serien slår nog allt. Riktigt bra och underhållande. Sen blev det sängen, för på onsdagen ska jag till Lödöse och träffa min chef igen, skriva papper, få info osv. Det ska bli så roligt!

Häromdagen var vi på Alexanders skola på öppet hus. Eleverna visade upp vad de har gjort under terminen och så var det livemusik. Alexander går Spelutveckling på Ljud och bild-skolan, så vi fick se spel som han gjort, en tidning som elever gjort, en film, foton och massa mer.

Några elever hade satt ihop ett arbete om kärlek och sex, och där var min son med och poserade på en plansch med en annan kille. Det är så underbart att se att han är så openminded att inget bekommer honom. Många killar i hans ålder skulle inte ens ställa upp på en sån bild, av rädsla för att någon ska “tro nåt”.

Båda mina underbara tonåringar har vänner av båda könen som är homosexuella och bisexuella. Det är så skönt att se hur mycket öppnare samhället faktiskt är i den generationen som är i tonåren nu. Eller oxå är det bara jag som haft turen att få så bra barn och de i sin tur, bra vänner. Både Alexander och Jennifer är vänliga, omtänksamma och gör inget bara för att “alla andra” gör det. De går sin egen väg och har sina åsikter om olika saker.

Det är modigt idag att våga stå emot grupptrycket och faktisk säga ifrån och visa sina egna åsikter. Att tala om att man tycker att något är fel. De har troligen fått lite av det tankesättet av mig, för sån är jag.

Jag skulle aldrig göra något bara för att någon annan tycker det. Och om jag inte håller med i en diskussion så säger jag ifrån. Jag har alltid gått min egen väg och gjort det som känns bra för mig. Mig sätter man sig inte på. Men, man kan vara trevlig även om man har åsikter som skiljer sig från andras.

Man måste lära sig att respektera andras åsikter och faktiskt acceptera att alla är olika individer, med olika liv och erfarenheter bakom sig. Människor tycker och tänker olika helt beroende på uppväxt och vad man fått med sig för åsikter, fördomar etc i livet.

Det är vi som föräldrar som lär våra barn från grunden vad som är rätt och fel. Sen är det klart att samhället och omgivningen gör sitt till, och alla barn har inte förmågan att “sitta still” eller agera som man förväntar sig. Men man kan göra sitt bästa.

Oj, vilken utläggning det blev… Men det är viktigt! Om ni orkade läsa ända hit så är jag jättenyfiken på vad NI tycker, och ERA reflektioner över det jag skrivit.

Otroligt vackert!!!

Jag och frugan ramlade över världens mysigaste krog häromdagen i Falun. Mariannes hette den, och där inne var så snyggt! Och det var verkligen inte en nackdel att de spelade två av mina favoriter: Leonard Cohen och Marianne Faithful. Om du hört dessa två underbara röster, stämningsfulla musiker, så förstår du hur atmosfären på krogen var.

Maten var inte den billigaste, men vi kollar alltid efter billigaste stället, men nu kände vi att vad fan! Någon gång måste även vi få äta riktigt gott, kosta vad det kosta vill. Så vi hade en enormt mysig stund med tända ljus och supergod mat som var värd varenda krona vi betalade.

Jag åt en fjärilslaxkotlett med klyftpotatis, guacamole, kryddsmör och grönsaker. Så sjuuuukt gott! Jag är verkligen en fiskmänniska. Finns det en god fiskrätt så väljer jag till 99% den.

Anna åt en fläskfilé med pommes, bearnaisesås och grönsaker.