Jag älskar väskor och köper en ny så fort jag ser nåt jag gillar. Ja, det är klart att jag letar. Är man väsknörd så är man. På Teneriffa tex köpte jag ju två väskor.

Väskan här nedan är helt galet snygg. Jag vill vill vill ha den. Men, det är en Dieselväska och de kostar… Pengar. Men dregla lite kan man ju. :]

Jag älskar allt som ser gammalt och gärna lite slitet ut. Speciellt gamla böcker, möbler, bruksföremål mm.

Detta iPhonefodralet som Pirkko hittat, är lätt det snyggaste jag sett. Det är så klockrent “jag”. Jag bara älskar det och måste ha det.

Hur skulle ditt drömfodral/skal se ut till din mobil/iPhone?

Dag 2/8: Fred 27 jan 2012

Vi hade ställt klockan på åtta. När kl var runt halv nio gick vi upp och käkade frukost. Sen funderade vi på om vi borde åka till en djurpark här vi bor, men insåg att när vi väl hade snurrat klart, ätit frukost på balkongen och bestämt oss för att hitta på något, så var kl massor.

Vi gick och åt mat; friterade pommmes och friterad torsk. Med en tuss friterat hår på tallriken. Blä! Men jag sa till och då behövde vi bara betala för den ena fisken. Sen hyrde vi oss en bil. Vi insåg ganska snabbt att om vi inte har en bil så är vi ganska låsta trots bra bussförbindelser.

Biluthyrarna hade sitt kontor tvärs över vägen, från hotellet sett. Jättetrevlig kvinna som gav oss lite tips och sa att via dem kunde vi få rabatt på massor av saker vi ville se. Härligt! Smart drag att hyra bil alltså.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta en tur upp på berget/vulkanen Teide. Sagt och gjort. Slingerikrokvägar upp med ganska häftig vegetation och mycket dimma, men efter ett par timmar så kom vi äntligen fram till stationen varifrån man kunde åka linbana upp på Teide.

Självklart var vi tvungna att ta en sväng upp där. Vi kunde ju inte bara låta bli när vi hade kommit så långt. Det var en pirrig och hisnande färd upp, och det var högt! Men häftigt! Och kallt jämfört med på vanlig mark, 2 minus. Vi gick runt där uppe ett tag innan vi kalla om näsorna åkte ner med linbanan igen.

I souvernirshoppen fanns en hel del käcka saker. Mycket saker tillverkade av lava från vulkanen. Jag är lite allergisk mot saker som har namn på sig från ställen man besökt. Jag skulle aldrig köpa nån prydnadsgrej bara för att det är från Teneriffa tex. Men, jag såg en mugg där i shoppen, som jag blev alldeles kär i.

Den var tillverkad av lava/sten från vulkanen Teide, ser ut som en keramikmugg målad i rött med omålad gråbrun nederdel på utsidan. Insidan är målad som om det runnit röd färg, ska väl likna glödande lava kan jag tro, och på utsidan är det en utstående fyrkant med en symbol i. Så jäkla snygg! Ja, jag lägger väl troligen in foto på den. ;]

Vi tog samma slingriga väg ner, och väl nere så ville vi inte åka tillbaka till hotellet. Vi ville hitta på nåt mer, så eftersom vi hade bil var det ju bara att åka. Vi tänkte åka till en stad uppåt i landet, som vi fått tips om. Det skulle vara väldigt fint där.

Men, helt plötsligt var vi mitt i en stadskärna, med massor av gator fulla av affärer. La Laguna. Vi snurrade där ett tag i jakt på en parkering, det var verkligen fullt överallt. Folk parkerade till och med mitt i körbanorna och ja, lite varstans. Galet! Det gäller att ha koll när man kör här på Teneriffa. Folk tutar hela tiden, och de kör som vettvillingar.

La Laguna är en historisk stad som egentligen heter “San Cristobal de La Laguna”, och har sedan 1999 funnits på UNESCOS världsarvslista.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar. Vi hittade lite småsaker som vi köpte, bland annat ett par byxor till Anna och en tröja till mig. Det var jättemysiga gator med häftiga hus, och det verkade inte vara så mycket turister där. När affärerna stängde runt 20-20.30, var det mörkt. Vi åkte då tillbaka till vårt hotell i Puerto del La Cruz.

På vägen från bilen gick vi förbi en pizzeria där det jobbade en man som verkligen kunde sälja. Han frågade om vi pratade engelska eller tyska, och när Anna svarade “svenska”, så började han prata på svenska. Där hade han köpt oss. Klart vi köpte våra pizzor där. Käkade dem på hotellet och stenslocknade.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vi är nu på Landvetter. Klockan är 07.44 och vi har checkat in. Snälla söta Pirkko körde oss hit. TACK!

Vi har precis gått ombord på flygplanet som ska ta oss till Teneriffa. Det är trångt! Som fan! Jag har långa ben och jag har knäna en bit in i sätet framför. Obekvämt. Ska ta en Sifrol, så kanske jag förhoppningsvis slipper myrkrypningar i benen. Ska ju sitta så här i FEM timmar.

Jag hoppas att jag kan uppdatera bloggen lite under resan utan att det kostar en förmögenhet, men annars hörs vi om en vecka! Nu ska vi ha SEMESTER!!! :]

Häromdagen ramlade månadens gratispaket med OB ner i brevlådan, och även en present från Tampons For Free. En tub från Sensual Balans med en gel som ökar den sexuella njutningen hos kvinnan. Det är toppen att få prova massa olika saker gratis! Och att få OB gratis är verkligen inte fy skam, så jäkla dyrt som det är att köpa.

Om Sensual Balans

Sensual Balans kan även användas dagligen av kvinnor som upplever minskad naturlig fuktighet i underlivet, t.ex. i samband med menopausen. Sensual Balans är inget läkemedel utan en registrerad handelsvara.

Sensual Balans ger en värmande känsla, intensifierar känsligheten i intimområdet och motverkar torrhet då den återställer den naturliga fuktigheten i underlivet. Sensual Balans finns i en 30 grams tub.

För ökad sexuell njutning: Massera in en liten mängd Sensual Balans intimgel på klitoris samt de yttre blygdläpparna ca 5-10 min före samlag. Frekvent användning ger ökad effekt. Gelen kan användas i samband med förspel.

För ökad sexuell njutning hos kvinnor som upplever minskad naturlig fuktighet i underlivet, t.ex. i samband med menopausen: Massera in en liten mängd Sensual Balans intimgel på klitoris och de yttre blygdläpparna 1 gång per dag i 4 v.

Sensual Balans är paraben- och parfymfri.

Källa: Sensual Balans

Bilderna kommer från Tampons for free

Vi har en rishög till salu. Sist vi satt i den startade den, har alltid startat som en klocka. Vi måste bli av med den snarast. Nån? 1000 spänn!? Lite små skvanker. Kanske man kan ha den som renoveringsobjekt eller reservdelsbil?

Vi köpte den för nåt år sen för 4500 kr. Nu kastar vi den över dig nästan gratis! Slå till! Först till kvarn!

Den som är på bilden är jag lycklig ägerska till. Fast svart. Köpt på Lindex. Enda bh’n i hela jäkla affären som jag nästan kunde ha. Den är liiite fel i storlek, hade velat ha en kupa större och en storlek mindre runt om. Men men. Den är skön och den funkar. Jag ska använda den att bada i på Teneriffa tänkte jag.

Jag hade hoppats på att kanske kanske hitta en billigare bh här i stan i en vanlig butik. Men nähä då… 499 jävla spänn. För EN bh. Galet. Tyvärr var det tvunget eftersom alla andra jag äger är helt sönder. Det saknas hyskor, bågarna har åkt ur, de är för stora runt om, för små i kuporna eller helt enkelt stora hål i.

Jag hittade en till bh, på KappAhl. Den kostade bara 149 kr, och så billig har nog ALDRIG en bh till mig varit. Men tyvärr var den ännu lite mer fel i stlk än den dyra. Dock satt den ungefär där den skulle, så jag slog till. Den är åtminstone hel, att brösten pöser över på utsidorna är väl petitesser.

Jag vill verkligen operera mina bröst så de blir mycket mindre. Och fastare. När de ändå håller på kan de skära bort lite mage oxå.

Och nu undrar jag hur i hela världen jag kan skriva ett långt helt inlägg om ett par bh’ar, som inte ens passar. Shit happens!

Säga vad man vill om att det är fel att stjäla från någon för att ge andra, men jag tycker filmen är helt underbar! Jag tycker om iden, och jag älskar sagan om Robin Hood oxå. Jag är av den åsikten att man ska dela med sig om man kan. Varför ska någon vara skitrik när andra lider av fattigdom.

Jag har själv smakat på fattigdomen och levt under existensminimum i hela mitt liv. Jag har nu, för första ggn i mitt 39-åriga liv en riktig anställning. Mina barn har fått stå tillbaka många ggr när pengarna inte räckt. Jag har fått göra avkall på sånt jag hade önskat att jag hade råd till.

Som till exempel den resan jag och Anna ska göra i slutet av januari. Det är STORT för mig att kunna göra den resan, och även om vi verkligen inte är rika, så FINNS möjligheten iallafall.

Jag har många ggr fått hjälp av soc för att överleva. Jag har fått julmat- och julklappspengar från kyrkan vid ett par tillfällen för att jag inte velat att mina barn skulle vara utan julglädjen i detta kommersiella samhälle vi lever i.

Jag har till och med sålt min kropp för att få pengar till att köpa mat. Det här är saker jag inte berättat öppet innan, men så är det. Jag har överlevt, och det tack vare att det funnits andra människor som hjälpt mig på ett eller annat sätt. Ibland är man tvungen att gå den hårda vägen för att inte gå under.

Jag delar gärna med mig av det jag har, om jag kan. Senast härom dagen betalde jag överpris, det dubbla, för tidningen Faktum som såldes av en troligen hemlös kvinna utanför Ica här i Lödöse. Har jag pengar, så köper jag ALLTID den tidningen när jag ser en försäljare. Och det kändes inte ens i min plånbok att betala extra. Jag gladde istället en medmänniska.

KURIOSA: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

…är en berättelse av Tage Danielsson i Sagor för barn över 18 år, utgiven 1964. 1975 gjordes en animerad film. Filmen har visats varje julafton sedan dess i Sveriges Television.

Den fjortonårige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.

Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna, minst en svastika kan även ses hänga i ett slags flaggband efter den taxi Tyko hyr åt sig själv och Karl-Bertil till deras reprimandstripp.

Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Det nämns även att Karl-Bertil studerar i läroverket, en benämning som avskaffades i och med grundskolans införande 1962.

Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1964 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.

En annan aspekt i sammanhanget är att Karl-Bertil är väldigt oförsiktig med glaspaketen han sorterar i början av historien. Det har diskuterats om detta är en medveten plantering av att Karl-Bertil har en annorlunda syn på annans egendom, om det är en set-up till varför han sedan stjäl diverse paket utan att nämnvärt reflektera angående äganderätten. Mer troligt är dock att det är en satirisk kommentar till att posttjänstemän ibland är oförsiktiga med de paket de ska handha.

I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.

På den engelska DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker den randiga sidenslips hon fått i julklapp mot sin barm.

Filmen släpptes på DVD i Sverige 23 november år 2011.

En något smädande karikatyr av Karl-Bertil har en roll i den tecknade serien Myggan, producerad av Kanal 5, där Karl-Bertil framställs under sitt vuxna liv som taxichaufför i Stockholm med grava narkotikaproblem.

Källa: Wikipedia

Jag skulle gärna ta från de rika och ge till de fattiga.

Det här inlägget blir ett hopkok av virriga tankar och känslor som dyker upp när jag läser allt detta hysteriska kring genusfrågan.

Jag citerar Lady Dahmer:

“Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland eller för att man saknar kunskap om exempelvis genus.”

“Om man däremot vet att det man gör och väljer har väldigt negativa konsekvenser för barnets välmående och utveckling och ändå gör samma val, ja då kan man börja fundera på föräldrarollen.”

“Genus handlar även om att sluta köna barnen.”

Dessa citat hänvisar till att man inte ska klä barnen stereotypt. Att man inte ska klä sina flickor i rosa, och att man abssolut inte ska säga att barnen är fina.

Ibland tycker jag ärligt talat att det går lite för långt med det här genussnacket. Jag tycker att det är idiotiskt att klädaffärer och även leksaksaffärer delar upp kläder/leksaker utefter vad det är för kön på dem som “borde” ha varan. Det är förlegat. Jag tycker att tjejer kan ha “killiga” kläder, och vice versa. Jag tycker att killar kan leka med leksaksspisar och strykjärn likväl som tjejer. Det är galet att att bara tjejer får dansa runt i prinsessklänningar med målade naglar, och det är helt absurt att det bara är killar som får leka med actiongubbar och får smutsa ner sig när de är ute.

Men, jag tycker att det är så jävla uppschasat åt andra hållet istället. Att tjejer inte FÅR klä sig i rosaskimrande klänningar med glitter, paljetter och tiaror om de vill. Varför?

Jag har aldrig i mitt liv, varken som barn, tonåring, vuxen eller tjej-förälder varit någon förespråkare för rosa. Jag har aldrig tyckt om färgen, och i tonåren minns jag att jag tänkte att “tjejer förväntas tycka om rosa, och då tänker jag då fan inte ha det”.

Jag köper gärna mina kläder på herravdelningen. Jag köpte senast min jacka på Gekås herravdelning av den enkla anledningen att jag tycker att den sitter bättre, och dessutom gillade jag modellen bättre än de som fanns på damavdelningen. Men, jag köper även kläder som är typiska damkläder, tex. fina tunikor och tröjor just för att de är så fiiiiina. Men, jag måste trivas i det jag har på mig. Ibland vill jag känna mig mer “kvinnlig” med höga klackar och smink och ibland vill jag vara mer neutral i mitt utseende. Sminkar mig gör jag enbart när jag ska på någon speciell tillställning, om ens då.

Jag har i hela mitt liv medvetet valt bort rosa just för att det är en “tjejig” färg, och jag har aldrig identifierat mig med att vara en flickig tjej. Jag har alltid varit mer av en “pojkflicka”, men ändå inte extremt. När min dotter var liten kan jag inte minnas att jag köpte ett enda rosa plagg till henne. Jag gjorde ett kontruktivt val, för att jag inte tycker om färgen rosa. Hon hade däremot en bonusmamma som älskade att klä henne i klänningar, rysch och pysch, spetsar och rosetter. Jag kräktes nästan vid blotta åsynen, kommenterade det vid flera tillfällen, men varför skulle min dotter inte kunna få vara så där äckligt flickig oxå, så länge inte HON tyckte att det kändes obekvämt.

Som vuxen, som förälder, så har man ett val. Jag kunde vägrat min dotter tjejiga leksaker när hon var liten, men varför? Hon ville ha det, skrev det på sina önskelistor och hade jätteroligt med sina Bratz-dockor och sin leksaksspis med tillhörande kastruller. Hon älskade att sminka sitt dockhuvud och fixa håret på det. Jag kunde sagt nej och bara köpt leksaksbilar till henne, eller varför inte actiongubbar. Hon läste om prinsessor i böcker, borde jag ha gett henne böcker som bara handlade om bilmek istället?

Min dotter ÄR en tjej, men nu ska man tydligen motarbeta det. När folk snackar genus så känns det som att tjejer inte FÅR vara tjejer, de ska vara så neutrala som möjligt, och de får absolut inte tycka att det är fint med klänningar, eller att de själva är fina. Det är så jävla hysteriskt med allt detta genus-snack. Jag ser inte att det ger negativa konsekvenser för barnets välmående och utveckling om våra flickor faktiskt FÅR lov att vara flickor. Flickor som kan ha både klänningar och brallor.

Tittar de mellan benen på sig själva, så ser de att de faktiskt är tjejer till KÖNET, och varför ska man då “sluta köna barnen”? Är det helt plötsligt fult att vara född till ett specifikt kön? I vårt hem gör alla samma sysslor, sen är det oviktigt om människan är född man eller kvinna. Min son diskar, han tvättar sina kläder själv, han dammsuger, skurar golv och så vidare, jag skulle aldrig gå med på något annat, men jag behöver inte “av-köna” honom för det.

Vi lever inte på 1800-talet lägre, då “kvinnor skulle stå i köket” och “männen skulle tjäna in brödfödan”, och det är underbart att det går framåt, att ett specifikt kön inte automatiskt är avsett till speciella sysslor eller roller. Det är förlegat, och än har vi tyvärr en bit kvar innan det synsättet är förintat. Jag är definitivt för jämställdhet, men jag skulle aldrig någonsin vilja kalla mig för “feminist”. Det känns oxå lite hysteriskt i mina öron. För mig är det en självklarhet att alla ska vara jämställda, jag måste inte hoppa ner i ett fack för att tycka så. Jag vet inte varför egentligen, men just ordet “feminist” klingar så illa i mina öron.

Det är galet att tjejkläder är sydda i så tajta och små storlekar, och att killkläder oftare är lektåliga och större i omfång. Där tycker jag att modeindustrin ska tänka om. Neutrala, lösa och lediga kläder till både tjejer och killar är önskvärt. Strintrosor och BH-ar till småtjejer är vansinne. Låt dem få vara barn, och slippa bli exploaterade som sexobjekt. De behöver inga BH-ar förrän de får bröst.

Min son är snart 20 år, min dotter är snart 17 år. Ingen av dem har tagit stryk av att få välja kläder eller färger på kläderna själva när de blev gamla nog att ha egna åsikter om detta. Min dotter klär sig “aldrig” i klänningar, hon köper gärna kläder som är någon storlek för stor för att hon inte tycker om tajta kläder. Hon sminkar sig till vardags, men kan lika gärna gå ut med håret i en tofs och sminket från gårdagen eller inget alls. Om hon känner för det, så KAN hon även bära klänningar med höga klackar till, och hon är jättefin ÄVEN i det.

Min son sminkar sig med både foundation, kajal och mascara. (Dottern knackade precis på hos honom och frågade om hon fick låna hans foundation). Nagellack har han oxå. Han är den av mina två barn som mest har provat sig fram med olika stilar, och jag låter honom göra det. Så länge han mår bra och trivs med sig själv så är jag glad. Båda mina barn har gått i mina fotspår och skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker om hur man “ska vara”, hur man “ska se ut” och vad man förväntas göra för att andra ska bli nöjda. Jag har aldrig brytt mig om hur det “ska vara”, känns det inte rätt för mig, så nej tack.

Jag talar dagligen om för båda mina barn hur mycket jag älskar dem och vilka underbara individer de är. Kärlek och trygghet är det viktigaste av allt. Sen om min dotter och/eller son väljer klänning, smink, eller annat “könsstereotypt”, det skiter jag faktiskt högaktningsfullt i. Och jag är inte en dålig förälder för det. Jag älskar dem precis som de är, och kommer alltid att göra, vilka val de än väljer i sina liv.

Jag tog en sväng in på Groupon och tänkte prova på något erbjudande, det verkar ju inte helt fel att kunna boka tex. hotell på annan ort/utomlands för halva priset, eller handla varor till reducerat pris. Är det någon som testat Groupon? Berätta? Jag vill veta om det är så bra som det verkar? *s*