Jag har blivit erbjuden att göra en screening för ADHD.

Jag har alltid känt mig “annorlunda”, alltid gått min egen väg, alltid varit otroligt spontan samtidigt som jag gärna vill veta om det är något som ska hända, lite innan. Jag vill ha var sak på sin plats, mår bäst när det är ordning, men jag är långt ifrån pedant. Det kan var stökigt som fan hemma, men det resulterar oxå i att jag lättare blir på dåligt humör. När det är städat och fint, så infinner sig ett ro i hela min kropp och själ. Underbar känsla.

Jag kategoriserar allt som går att ha i listor. Jag blir stressad av för mycket ljud som “blippar” och “piper”. Fläktar stör mig enormt; köksfläkten och bilfläkten är riktiga mardrömsljud. Det är sååå skönt när man kan stänga av dem igen. Jag har svårt att koncentrera mig på att tex läsa texter. Jag får läsa om igen, och det känns som att det ändå inte går in. En bok är en annan sak. Den måste jag inte komma ihåg. Jag har alltid varit usel på hålla föredrag eller göra ett framförande av ett skolarbete, samtidigt som jag älskar att stå på en scen och prata inför människor. Men, det är precis som att allt jag ska säga bara försvinner, som om jag lixom “glömmer bort det”. Skallen blir… tom.

När jag var liten gjorde jag allt jag inte fick. Jag var tvungen att testa allt. Jag brydde mig inte om vad folk tyckte och tänkte, eller vad som kunde hända. Jag var ett väldigt olydigt barn, och testade ständigt alla gränser.

Men, detta behöver absolut inte betyda att jag har ADHD. Det kan bero på min uppväxtsituation överlag. Känner man sig inte älskad eller får stryk var och varannan dag, så blir man nog på ett speciellt sätt skulle jag tro. Och det kan nog ligga till stor grund för hur jag har blivit som människa.

Hur som helst… Jag har varit hos en psykolog, för ett par veckor sedan. Han ville att jag skulle berätta om hur jag upplever olika saker. Det är jättesvårt att rabbla upp saker som för mig är naturliga, och som kanske kan visa på en ev. ADHD. Jag berättade och pratade och bollade och vi kom fram till följande…

Psykologen sa till mig att man kan se drag av ADHD, men inte så mycket. Han sa att det är svårt att säga om det är ADHD, eller om det är annat som spelar in. Jag är alltså inget klockrent fall. Och det är väl ungefär det jag har anat. Han sa att han kan skicka mig vidare för en större utredning, och göra en sk. screening. Jag tror att det till slut blev så att han skickade en remiss. Men, jag tänker att, enda anledningen till att jag vill veta, är för att min son har ADHD, och för att det sägs att det är ärftligt, och för att jag… vill VETA. Inte av någon annan anledning.

Jag sa till psykologen att jag är inte ute efter att få en diagnos för att få medicinering eller något annat, utan jag är bara nyfiken. Jag sa även till honom att eftersom det är ren nyfikenhet, så borde jag nog lämna den platsen på en screening till någon som verkligen “behöver” den. Då sa psykologen att det finns ingen som “behöver den” mer än någon annan, och att mitt fall oxå måste tas på allvar. Men… jag vet inte…

Jag får väl se hur jag känner när jag får en tid, om de dit han skickat remissen anser att jag behöver en tid. Kanske säger jag ja, kanske säger jag nej. Faktum är att när han beskriver min situation så bedömer de om jag “borde få göra” en screening. Men… jag vet inte…

Jag skrev en dikt när jag skrev ner arbetet om min son och hans ADHD. Dikten är skriven utifrån hans egna tankar och känslor angående att han var familjehemsplacerad, och det gjorde ONT att skriva den. Det gjorde ONT att få det svart på vitt. Läs gärna min text, och även dikten som finns på sidan.

På Viktorias sida kan ni läsa en kanonbra text, och även titta på bilder till hennes text. Så bra!

         

Man har ju hört att ganska många ger sina hundar choklad tex. Helt galet säger jag, eftersom det ju faktiskt är bevisat att det är rent giftigt för våra små pälsklingar, både katter och hundar. Men folk som ger sina djur tex. choklad, säger alltid att “Men det har jag alltid gjort, och det är ingen fara, djuret mår såååå bra”.

Det ÄR giftigt, varför ens chansa lixom? Inte fanken skulle jag stoppa i mig en flugsvamp och hoppas på att det funkar.

Choklad innehåller kakao som bland annat innehåller xantinalkaloider, bla teobromin. Detta är ett ämne som många djurslag är känsliga för. Hundar och katter verkar vara extra känsliga. Teobromin har en stimulerande effekt på nervsystemet, vilket kan få dödliga konsekvenser när både hjärna och hjärta blir överstimulerade.

En dödlig dos teobromin är ca 100-200 mg per kilo kroppsvikt men redan doser på 20 mg/kilo kroppsvikt kan ge förgiftningssymtom. Halten teobromin varierar väldigt mellan olika choklad typer men mörk choklad innehåller vanligen ca 10-15 mg teobromin per gram choklad medan mjölkchoklad innehåller ca 2 mg per gram. Det är alltså farligare att äta mörk choklad än ljus. Eftersom det tar lång tid för en hund att bryta ner teobromin, måste man vara medveten om att om hunden får mindre mängder choklad med täta mellanrum, kan detta också orsaka förgiftning.

Symtomerna vid chokladförgiftning visar sig efter 4–24 timmar. Det kan handla om kräkningar, diarré, oregelbunden puls, hjärtklappning, flämtningar, darrningar, rastlöshet, kramper, buksmärtor, törst, inkontinens, riklig salivering och även koma. I allvarliga fall kan hunden få efterföljande skador på njurarna. Chokladförgiftning kan leda till plötslig död. Prognosen är oftast god om man kommer på och behandlar förgiftningen inom några timmar. Om allvarliga symtom har hunnit utvecklas är prognosen sämre.

Vad är giftigt för katter?

Choklad, te, kaffe och andra koffein- och kakaokällor
• Choklad/kakao innehåller theobromin, intag av theobromin orsakar ökad andning och ökad puls. Te innehåller theophyllin.
• Symptom: Kräkningar, uppsvälld buk, diarré, dricker mycket, hyperaktiv/rastlös, muskelryckningar, flämtar, vinglig gång, förhöjd kroppstemperatur, höjd eller sänkt puls, arytmi.

Citronolja

Fett

• Mycket fett kan det orsaka inflammation i bukspottskörteln, pankreatit.

Vindruvor/Russin

• Det okända toxinet skadar njurarna. En enda vindruva eller russin per ½kg räcker för att orsaka förgiftning.
• Symptom: Kräkningar, diarré, aptitlöshet, slö, magsmärtor.

Avokado

Svamp

• Även svampar som är ätliga för människor är oätliga för katter. Förtäring av svampar orsakar skador på hjärta, lever och njurar.
• Symptom: Magsmärtor, vinglig gång, medvetslöshet, nedstämd, illamående, kräkningar, diarré, hallucinationer, förhöjd kroppstemperatur, rinnande ögon, kissar/ bajsar mycket, dregglar, kramper.

Lökar – samtliga; purjolök, gräslök och vitlök

• Intag av lök och vitlök orsakar anemi hos katter, dvs röda blodkroppar bryts ner och orsakar blodbrist. Hela löken och lökens planta är giftiga för katten.
• Symptom: Kräkningar, diarré, anemi, missfärgat urin, svag, kontakteksem vid hudkontakt, astmaattack, allergiska reaktioner.

Sharonfrukt

• Kan orsaka organkollaps och inflammation av inre organ

Potatis, rabarber, tomat- och potatisplantor

• Påverkar matsmältningssystemet, urinsystemet och nervsystemet.

Rå äggvita

• Avidin bryter ner och hämmar upptaget av biotin (vitamin B7) och kan då orsaka håravfall och hudproblem vid utfodring av större mängder rå äggvita. Avidin i sig är inte giftigt, det hindrar bara upptagningen av vitamin B7 och orsakar då biotinbrist. Någon rå äggvita ibland bör inte utgöra någon fara, men ska man ha ägg i den dagliga kosten bör man bara använda äggula.

Rå fisk

• Symptom: anorexi, kräkningar, darrningar, kramper, förlamning, koma, död.

Salt

• Större mängder salt orsakar obalans mellan elektrolyterna vilket påverkar upptaget av övriga mineraler.

Nötter

• Symptom: Trötthet, kräkningar, förhöjd kroppstemperatur. Mer ovanliga symptom är vinglig gång, bakdelsförlamning, muskelryckningar, magsmärtor, förlamning, stelhet och blekt tandkött.

Lever

• Överskott av A-vitamin orsakar A-vitaminförgiftnig vilket leder till anorexi, viktminskning, och urkalkning av skelettet.

Lakrits

• Är giftigt även för människor i stora mängder.

Fruktkärnor

Läkemedel

• Ge aldrig din katt läkemedel eller kosttillskott för människor. Katter kan inte bryta ner acetylsalicylsyra som finns i en del värktabletter.
  Även om det är ett kosttillskott innehållande exempelvis järn eller Omega 3, som katter också behöver, så kan själva tabletten innehålla ämnen som katten inte tål och som kan vara rent livsfarliga. En enda tablett är dödligt för en katt. Ge aldrig din katt läkemedel som är till för människor om de inte är utskrivna av veterinär särskilt för din katt.

Stark mat

• Stark mat är inte giftigt för katter, men det kan bli för starkt för deras magsystem, ungefär som när en människa med känslig mage äter stark mat.

Katter ska helst inte äta matrester från oss människor, såvida det inte är rått eller kokta, okryddade grönsaker.
Ge ALDRIG NÅGONSIN katten tillagade ben!

         

Om du av någon anledning missade femmans Outsider där jag var
med igår, men ändå vill se det, så kan du göra det här:

Outsiders – Avsnitt 4, säsong 9
Längd: 44:08
Sändes: 25 okt 2011

Människor som lider av tvång och fobier.

Yvette, 23, har BDD vilket innebär att hon tycker att hon är
extremt ful trots att hon ser bättre ut än de flesta.

Milo (jag), 39, bor i Trollhättan
och har kräkfobi.

Sara har kraftig fobi för dinosaurier.

         

Det hela började med att TV hittade min blogg, och kontaktade mig med anledning av att jag hade skrivit om Emetofobi/Spyfobi. De frågade om jag kunde tänka mig att medverka i ett TV-program som heter Outsiders, och det lät både roligt, intressant och spännande. Plus att det är viktigt att dolda fobier och hinder som tex Emetofobi kommer upp till ytan och att människor får veta att det finns samt hur det kan fungera.

Jag fick veta att programmet skulle sändas på femman den 25:e oktober, endast tre veckor efter vår första kontakt, så det var snabba ryck.
Programmet kan du titta på här via Kanal 5 Play.

Söndag

Söndag samma vecka, ringde det på dörren, och där stod Masse och Erik. Masse är ljudtekniker och Erik inslagsproducent. De filmade mig under en intervju angående min Emetofobi. Jag fick berätta hur jag tror att det började, hur det känns, varför, hur osv. Om du vill läsa om min emetofobi, så kan du göra det här.

Min emetofobi plus panikångest i en salig blandning har bland annat gjort att jag aldrig vågat kliva ombord på ett flygplan. Jag har aldrig i hela mitt liv flugit. I den situationen har jag verkligen haft den malande tanken i skallen; -”Tänk om jag mår dåligt, tänk om jag mår illa”. Och därmed har det aldrig ens blivit tal om att flyga.

Självklart tyckte TV-folket att detta programmet var ett ypperligt tillfälle att flyga för första gången. Och, jag VILL ju… Så jag sa ja.

^ Masse & Erik på Oleary´s

Efter intervjun åkte vi ner på stan. Vi var på Oleary’s och käkade lunch. Lite filmande blev det när jag åt. Sen var vi på Ica Matmor i affärshuset Oden i stan. Där filmades det när jag gick och handlade lite. Sen dissade jag en korvkiosk, jag äter ogärna korv ute på stan. Jag har fått magsjuka två ggr av just korv köpt i korvkiosk.

Väl hemma igen så lagade jag och frugan mat. Masse och Erik filmade och intervjuade Anna och Alexander om hur de upplever min emetofobi.

Måndag

Jag fick samtal från hypnosterapeuten Daniel. Vi bestämde att han skulle ringa mig på tisdagen och ha ett 1,5 timmar långt förberedande samtal dels inför flygresan, och dels inför onsdagens hypnossession hos Daniel.

Tisdag

På em ringde Daniel. Vi pratade och han ville prata med mitt undermedvetna, för att få bort mina tankar om att “Tänk om jag mår dåligt”. Jag visualiserade känslan och såg en boll framför mig. Den är de dåliga tankarna som inte längre behövs. Jag såg bollen framför mig, hur den rullade iväg och försvann i horisonten.

Faktum är att jag har redan kommit väldigt långt i mina egna tankar, så jag är redan klar med hur jag ska tänka osv. Jag har ätit medicin, Cymbalta i ett par år nu, och de har verkligen hjälp mig jättemycket. Jag mår bra och jag kan hantera alla sorters situationer. Jag vill göra så mycket i mitt liv, och jag är trött på alla jäkla begränsningar jag haft med min emetofobi och panikångest.

Jag älskar att leva och jag samlar på erfarenhet, vill uppleva ALLT!

Onsdag

Masse och Erik kom 07 på morgonen. Jag och Anna körde ett sista snack framför kameran inför flygresan Trollhättan-Stockholm. Sen bar det av i taxi till Malöga, Trollhättans lilla miniflygplats. Pirr i magen var bara förnamnet! Pirr och förväntan!

^ Min första flygbiljett, EVER!

^ Jag sitter på Malöga, Trollhättans lilla flygplats och inväntar flygturen.

^ Anna på Malöga

^ Masse & Erik på Malöga

^ Masse & Erik på Malöga

^ Det pyttelilla, supersöta flygplanet,
(propellerplanet) som vi åkte med till Stockholm.

^ Masse filmar…

^ Planet är GALET litet och gulligt!

Flyget gick till Bromma flygplats, och flygresan gick hur bra som helst. Det var ett pyttelitet flygplan, ena raden hade en stol i bredd, och på andra sidan den supersmala gången hade raden dubbla säten. Jag satt längst fram på ett ensamt säte, eftersom de filmade mig. Anna satt på andra sidan gången.

^ Anna på flygplanet

^ Jag på flygplanet.

Flygvärdinnan frågade om jag ville gå fram och titta i cockpiten. Klart jag ville! Vilken chans! Det erbjudandet lär jag väl aldrig någonsin mer få, så hon frågade piloterna om det var ok. Det var det, så jag gick dit. Jävlar vad knappar och spakar!!

^ Vy från cockpiten!

^ Ena piloten…

^ Andra piloten…

Jag pratade lite med piloterna, och de berättade att när vi var uppe på rätt höjd så åkte vi i 520 km/h. Det märktes verkligen inte. Det kändes som om planet stod stilla där uppe i luften. Det var en häftig känsla att se ut över hela landskapet.

^ Utsikt från planet… Häftigt ju!

^ Golden Air

Det var inte ens lite läskigt att flyga. Bara roligt! Fatta vilket steg i mitt liv! Fatta vilken seger! Jag är så jätteglad att jag fick den här möjligheten. Nu vill jag flyga igen, och igen…

Vi käkade lite mat på flygplatsen i Bromma medan Erik ringde och fixade med lite tider och tågbiljetter så vi skulle komma hem sen igen. Efter maten tog vi en taxi till Solna. Där åkte vi en tunnelbana fram och tillbaka mellan ett par stationer. Tunnelbana = under jord och utan toaletter. Det har oxå varit lite ångestladdat.

När vi kom till Daniel, hypnoskillen, så presenterade han sig och sitt arbete. Det kallades inte hypnos direkt utan NLP.

Daniel Johansson är unik genom sin kunskap och erfarenhet inom NLP. Han är idag en av Sveriges mest kända och anlitade NLP- Coacher. Varje form av mentalt problem hos vanliga människor som finns går att lösa med NLP. Det handlar bara om att programmera om de tankebanor som ställer till det för Dig.

Neuro Linguistc Programming (NLP) har sin utgångspunkt i hur vi människor kommunicerar med oss själva och andra, samt hur vi filtrerar utomstående information. Genom NLP’n har vi människor möjlighet att ta kontroll över hur vi påverkar och påverkas av vår omgivning. Och detta är ovärderligt då våra tankar i förlängningen avgör hur vi känner oss, de avgör dessutom vilka beslut vi fattar och hur vi beter oss.

Plockat från Daniel Johanssons hemsida

Jag fick sitta i en sån där skön fåtölj med tillhörande fotpall. Daniel satt i en stol framför mig. Jag skulle blunda, och sen skulle han prata med mitt undermedvetna. Jag var skeptisk till sån här “behandling” och även om det är intressant så måste jag nog säga att jag även efter vår session är minst lika skeptisk.

Det är klart att han gav mig andra sätt att tänka på och att jag var i viloläge = kroppsligt trött. Men, jag kan inte påstå att jag känner någon skillnad överhuvudtaget. MEN! Det kan ju bero på att jag faktiskt mår såpass bra nu, och att jag redan har jobbat med mig själv och mitt mående så många år.

Vi tog en sväng till tunnelbanan där jag skulle prova om hans session hade gjort någon nytta. Men, som sagt, jag mår såpass bra nu, och det kändes ingen skillnad från åkturen tidigare på dagen. Jag ville däremot visa hur det KAN vara, och hur det var för mig innan jag började må bättre.

^ Micken ska sättas fast på Daniel
och fungera är det tänkt…

^ Daniel Johansson

För ett par år sen hade jag lidit på riktigt av att åka tunnelbana. Jag hade haft ångest och varit livrädd för hur jag skulle må, om jag skulle må illa eller kräkas. Jag hade troligen inte ens ställt upp i TV-programmet om jag hade blivit tillfrågad när jag mådde som sämst. Men, som sagt. Det är otroligt viktigt att människor får se hur det kan vara och att det är ett hinder i livet. Ett stort jobbigt hinder som är skitjobbigt.

När vi satt på tunnelbanan gjordes sista intervjun och filmningen, och sen hoppade Erik, Masse och Daniel av för att åka tillbaka. Det blev ett jättesnabbt hejdå, lite kramar och sen var de ute. Det kändes nästan lite vemodigt när vi såg dem stå och filma oss genom fönstret på tunnelbanetåget och sen bara försvinna bort när vi åkte iväg.

^ Min älskade fru, som oxå var med till Stockholm…

^ Och så jag…

Jag och Anna åkte vidare till T-centralen för att ta tåget hem. Vi käkade på Mc Donalds innan tiden var inne. Jag var så galet trött, men kunde inte sova på tåget för att jag satt så obekvämt. Vi åkte buss i två timmar från Skövde, och inte heller på den gick det att sova.

Det var helt underbart att komma hem och få krypa ner i sängen tiiidigt och sova. Men, jag hade nog fan hellre åkt flyget hem oxå. En timmes resa istället för fem. En ny värld har öppnat sig för mig, den ovan molnen. Tack

^ Anna igen <3

         

Jojomensan! Så är det. Klockan 20.00 på femman kan ni se mig. Jag är med i programmet Outsiders. Det ska bli galet spännande att se hur de har fått ihop programmet. Jag är nyfiken så jag spricker. Och, jag måste bara säga, att det är ett otroligt VIKTIGT ämne som tas upp!

Imorn efter att programmet är sänt, kan ni även kolla in här på min blogg. 21.00 kommer jag att lägga upp min blogg med foton från inspelningen av programmet. Så… välkomna tillbaka!

Och, ni missar väl inte att man kan följa min blogg via BlogLovin!

         

Jag (och även frugan) får som jag skrev om för ganska länge sedan, hem gratis tamponger i brevlådan varje månad. Det är kanonbra! Och dessutom så är det alltid jättebra och viktig reklam på tampong-askarna plus att man får fina erbjudanden.

Den här månaden är det inte helt förvånande, reklam för en cancerförsäkring hos Chartis. Du kan inte försäkra dig mot bröst- eller underlivscancer. Men du kan skydda dig mot sjukdomens ekonomiska effekter. Om du får diagnosen cancer i bröst eller underliv och du har Chartis Kvinnlig Cancerförsäkring så får du:

• En engångssumma på 100 000 kronor.
• Dessutom 5 000 kronor i månaden under ett helt år.

Ersättningen är skattefri och du bestämmer själv vad pengarna ska användas till. Många väljer att resa, ta ledigt från jobbet, vara med nära och kära och ge sig själva tid att fokusera på kampen mot sjukdomen för pengarna.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska ta den här försäkringen… det är ytterligare en utgift i månaden… MEN… om jag får cancer så är jag troligen tacksam för att jag har den. Men, det blir lite jobbigt i tanken… lite som att “om jag INTE skaffar den, så får jag säkert cancer”… eller tvärtom… “om jag SKAFFAR den, så får jag säkert cancer bara därför…” Det är klart att en försäkring inte påverkar kroppens jävulskap, men, i tanken kan allt hända.

Jag ska fundera lite till. Jag är nyfiken på hur DU resonerar när det gäller den här försäkringen? Hur ska du göra?

Den här månaden i paketet med de gratis tampongerna, så fick man även med två rosa band från Cancerfonden. Det tycker jag är jättebra! Ett jäkla bra initiativ. Man kan i år välja mellan sex stycken rosa band. Vilket av dem tycker du är snyggast? Jag tycker att nummer sex är snyggast, men jag har lite svårt för de “röriga” tröjorna på de andra.

         

Nu är verkligen sommaren slut. Tragiskt. Det känns som om det aldrig riktigt hann bli någon sommar att prata om. Nu väntar en kall och mörk vinter innan vi åter igen kan få njuta av lätta kläder, sol och bad.

Idag var första dagen då jag fick skrapa rutorna på morgonen. Usch! Kallt och jävligt! Jag tycker verkligen inte om den här årstiden. Jag vill ha sommar året om. Jag skulle lätt kunna tänka mig att flytta till ett land som har sommar året runt.

Jag är så sjukt trött på morgonen. Det spelar ingen roll hur mycket jag sovit. Jag känner mig som värsta trafikfaran. Jag sitter och kämpar med mina torra, onda ögon och blinkar som fan. Jag sjunger med i musiken, vrider på huvudet, öppnar fönstret. Allt för att inte ögonen ska trilla ihop. Kusligt.

Och inte blev det bättre av att det var tok-dimmigt. Att leva med kroniskt torra, trötta ögon och kronisk regnbågshinneinflammation är inte någon hit kan jag lova.

Jag MÅSTE ta mig tid till ett nytt läkarbesök för mina ögon. Vem vet, det kanske har hänt något revolutionerande sen jag var där sist. Då fick jag beskedet att det inte finns något att göra. Läkaren sa att ” en del får cancer och en del får ont i ögonen.” Han sa att jag skulle trösta mig med att det iallafall inte är något farligt.

Nähä? Men den ständiga smärtan då? Ljuskänsligheten? Den ständiga värken som ger mig huvudvärk? Den jävla torrheten som gör att jag inte får upp ögonen på morgonen innan jag har tvingat i lite ögondroppar?

Men, det är ju iallafall inte farligt.

         

Igår jobbade jag till tio, sov i övernattningslägenhet och jobbade idag till fyra. Det var skönt att komma hem. Frugan som varit hemma idag, hade lagat mat när jag kom hem. Kycklinggryta! Gott! Det kändes som rena lyxen att komma hem till lagad mat. Efter maten förflyttade vi oss till pysselrummet.

Jag har gjort två bröllopskort idag. På kvällen kom Erica hit, och det var så himla mysigt att prata lite. *för sällan* Jag har fasen knappt tid med mina vänner längre. Helt sjukt. Nu fattar jag vad alla menar när de har jobbat, att de inte orkar nåt. Man vill ju bara slappa när man kommer hem. Ta det lugnt och få gjort något i hemmet.

Det känns att jag inte är 20 längre… Fast, jag är fan tusen ggr piggare än mig trötta unga fru på 24 år. Hon sover fan bort sitt liv när hon inte jobbar. Jag fyller 40 nästa år, och de säger ju att man blir piggare? med åren, eller iallafall att man behöver mindre sömn. Så är det i vår familj.

Nu ska vi sätta oss och kolla på Man on fire. Den verkar bra, och det är sjukt bra skådisar med. *tack för tipset Geir* Hoppas att ni har en trevlig fredag!

         

Vaknade vid tio och kollade läget i min iphone. Så fort jag vaknar kollar jag om något hänt, jag somnar nästan alltid med telefonen i handen… beroende? Ja! Som fan! Och inte blev det bättre nu med Alfapet i telefonen. Men, jag somnade inte jättesent.

Jag har hunnit med att äta frukost idag. Nu är kl. 14.18 piiip, och jag ska åka till jobbet om en timme. Jag hade önskat att jag hade lite fler timmar kvar hemma innan jag skulle åka. Jag hade velat pyssla lite *abstinens* och så hade jag velat sova en stund. Prioriteringar… Jag är så trött så jag slumrar till om jag blinkar för länge, det är sant… jag har somnat till flera ggr här vid datorn nu, det är så skönt att bara slappna av och då somnar jag. Det är inte klokt vad trött jag är. Jag får nog slumra 45 minuter innan det är dax att fara till arbetet.

Vad har du på schemat idag då? Jag ska jobba till 22.15.

         

Jag får varje månad gratis tamponger från Tampons for free. Det enda jag behöver göra är att efter varje utskick svara på lite frågor om månadens reklam på asken jag får tampongerna i. Den här månaden var reklamen om Acnicyl- en hudproduktserie som förebygger acne.

Och, som om gratis tamponger inte vore nog, igår ramlade det in ett kuvert till från Tampons for free. Det var en tub från just Acnicyl som jag fick för att de uppmärksammat att jag bloggat om dem. En rolig överaskning. Och, gratis är ju gott, eller hur!