Igår kväll gick jag och Anna och la oss redan vid 20.30 för att sova. Jag var så sjukt trött, så jag orkade bara inte hålla mig vaken. Jag hade somnat hela dagen, speciellt när jag satt vid datorn. Plus de där jäkla myrkrypningarna i hela jäkla benen. Jag hatar myrkrypningar. Jag blir galen. Jag är hemskt tacksam över att det finns Sifrol, en tablett man kan ta.

Jag vaknade vid 23.30 och surfade lite medan jag åt. Sen la jag mig igen. Trött…

Idag vaknade jag vid 9-tiden och kände mig utsövd. Det var en riktigt skön känsla! Men, nu när kl. är ett på dan, så är jag galet trött igen. Det är inte ens lite roligt. Jag är inte en människa som njuter av att vila, sova eller göra ingenting. De dagarna är pest. Tråkiga.

Imorgon är det loppmarknad i Norra Björke. Dit ska jag. Det är tradition att åka dit en sväng varje år. Anna jobbar så jag ska åka dit ensam, eller med Pirkko kanske om hon vill, eller kanske Jennifer. Inte vet jag…

Antingen har jag haft en jäkla tur, peppar peppar… Eller oxå har inte smärtorna dykt upp ännu. När jag åkte hem från sjukhuset igår, så fick jag med mig ett sk “smärtpaket”. Ja, ni kan ju själva se på fotot. Det var allt från vanliga snälla Panodil mot smärta och Postafen mot illamående till Tramadol, Diklofenak och något annat piller jag aldrig sett innan.

Panodil och Postafen är jag bekant med, men de andra har jag bara hört talas om, och tydligen blir magen helt ras av sådana starka värktabletter, så… Nej tack! Hittills har jag som sagt klarat mig fint, inte ens en Panodil har jag tagit. Det känns så onödigt om det inte behövs. Jag tycker inte om att stoppa i mig massa piller, och så länge det knappt gör ont, så finns det verkligen ingen anledning.

Jag har varit lite öm i livmodern, som väldigt lätt mensvärk, men det står jag ut med. Hoppas inte det blir värre än så här. Det känns jättekonstigt att blöda så här lite som jag gör nu efter igår. Det ska bli underbart när jag äntligen slutar blöda.

Idag när jag kom till gynmottagningen så fick jag träffa en ny läkare, hon som skulle operera mig. Både när jag var där i torsdags och idag gjordes en gynekologisk undersökning med ultraljud. Man tittar då efter hur livmodern och äggstockarna ser ut. Man mäter tjockleken på slemhinnan inuti livmodern. Normalt är den bara några millimeter tjock just efter mens men kan vara uppemot 20 mm före mens.

En förtjockad slemhinna kan bero på hormonell obalans eller polyper. Med ultraljud kan man se om det till exempel finns polyper, så det kollade de efter. För att få en ännu tydligare bild av slemhinnan inne i livmodern gjorde gynekologen en hydrosonografi. Då för man in en tunn kateter i livmodern och fyller på med lite vätska samtidigt som man tittar med ultraljud.

Tanken var att jag skulle bli skrapad för att jag har en förtjockad slemhinna som inte vill sluta blöda, men gynekologen berättade om ett par andra alternativ. Dels kan man ju då sätta in en hormonspiral, vilket jag förstår är jättebra, av er som skrivit om det här. Tusen tack för info!!

Sen klurade jag ju då även på att operera bort livmodern, sk hysterektomi, och eftersom man inte tar bort äggledarna så kommer man inte in i klimakteriet. Egentligen är det inte några direkta “biverkningar” när man tar bort livmodern. Man vårdas oftast några dagar på sjukhus och är sjukskriven under ett par veckor. Det kan jag stå ut med, MEN efter hysterektomi ökar risken för inkontinens, framfall och förstoppning en liten gnutt.

Plötsligt drog jag öronen åt mig. Gynekologen berättade att det nog inte finns några direkta “bevis” för att det är så, men att det är ganska vanligt att de som drabbas av detta har opererat bort livmodern. Tusen tankar snurrade i skallen. Eftersom jag blev lite osäker, så tyckte jag att det sista förslaget lät hur bra som helst!

Det går att göra en värmebehandling av livmoderslemhinnan så att man inte blöder så rikligt. Med olika typer av instrument hettar man upp och tar bort livmoderns slemhinna. Man kan också hyvla bort slemhinnan med hjälp av värmeslynga. Dessa behandlingar innebär att de flesta antingen blir helt blödningsfria eller får kraftigt minskad menstruation. Behandlingarna räknas som mindre operationer och man får, precis som efter en skrapning, gå hem samma dag.

Så, nu har jag fått hyvlat bort slemhinna inne i min livmoder, och jag hoppas att jag är en av dem som slipper mensen helt sen. Det hade ju inte varit helt fel. Tänk om jag slapp allt böket med blödande varje månad, och tänk om det faktiskt ÄR min rikliga mens som gör att jag i hela mitt liv har haft uselt blodvärde och järnvärde.

Mitt hb/blodvärde låg kvar på 101, så även om det ligger väl mycket i underkant ännu, så är det ju ganska ok, för att vara mig. Jag kom ju till sjukhuset med ett hb på 75 förra torsdagen, och efter ca två liter blod gick jag hem med 101. Jag ska även kontakta vårdcentralen och begära att få utskrivet fler järninjektioner.

Narkosläkaren pratade med mig om en annan variant av nedsövning. Istället för att söva ner mig, så kunde hon sätta en ryggbedövning som tog bort känseln från ryggslutet och nedåt. Och så kunde jag få lugnande, så mycket att jag somnar. Det skulle i mitt fall, som fortfarande är överviktig, vara en bättre lösning trodde hon. Då blir man inte lika djupt sövd.

Shoot! Hon borde veta bäst, bara jag slapp att vara vaken så är allt ok. Efter operationen låg jag några timmar dock utan känsel i varken rumpa, underliv eller… tår! Väldigt skum känsla.

När de skulle hjälpa mig på toa så kändes det för det första som om jag satt på en ballong, sen var det mycket konstigt att inte känna när jag kissade, så jag fick lov att titta om det kom något. Det gjorde det. Duktig tjej! Men, då ska vi inte snacka om att torka ett underliv som är totalt bedövat. Ojojoj! Det kändes som om jag var trippelt så stor och megasvullen down there. Vilket jag ju då inte alls var.

Anna hämtade mig på uppvaket i rullstol, eftersom jag ville åka hem innan all bedövning släppt. Jag var inte helt hundra på att promenera. Då hade jag legat i ett par timmar extra just för det bedövade underlivet. Köra bil gick hur bra som helst. Jag var klar i skallen och hade all styrka i ben och fötter. Ja, annars hade jag såklart inte vågat köra.

Väl hemma blev det soffläge, äggmos på hönekaka, Cappuccino och Desperate Housewives. Rump-bedövningen hade släppt helt runt tolv på natten! Tur jag åkte hem vid åtta redan.

Imorgon 06.00 måste jag stiga upp om jag ska äta något alls före operationen. Jag ska opereras halv ett och får inte äta på sex timmar innan. Jag kommer vara helt svimfärdig och illamående utan mat i så många timmar. När jag ätit en lätt frukost imorn så ska jag sova vidare till åtta då jag ska upp och duscha.

Kl 10 ska jag vara på ett möte i stan, och sen bär det av till sjukhuset. Två timmar innan ska jag ta tre Alvedon inför operationen. Sen får jag inte dricka mer heller. What a day!

Jag hoppas att jag mår bra när jag vaknar till liv efter operationen, och att jag kan åka hem hyfsat snabbt. Själva ingreppet ska ta runt 20 minuter. De ska skrapa mig, så jag slutar blöda från livmodern.

Jag ska prata med läkaren om att operera bort livmodern oxå, men det blir inte aktuellt förrän tidigast i höst isf. Nu vill jag inte vara borta från jobbet mer. Jag längtar efter att få arbeta, hann ju bara med en dag innan jag blev sjukskriven.

Jag tackar för de svaren jag fått av er på min undran ang att operera bort livmodern och ang hormonspiral. Jag är nog mest inne på operation, några fler barn ska jag då rakt inte ha. Är ju dessutom steriliserad sen 14 år tillbaka.

Det jag undrar mest över är hur det funkar med den sexuella biten? Försvinner lusten? Ökar den? Blir man torr? Kommer man in i klimakteriet? Vad händer då isf? Svettas man mer? Svallningar?

Jag vill veta ALLT!

Dripp dropp… Dripp dropp… Nu är äntligen blodet på väg in i mig. Men, det tar längre tid än de först sa. Man kan inte bara skjutsa in alla påsar med blod på rad, det måste vara lite tid emellan oxå. Så kanske 3-3,5h per påse. Då är vi framme vid 4-5 i natt. Detta resulterar i att jag sover kvar här på sjukhuset i natt.

Sam Elliott, med detta utseendet är han den snyggaste mannen ever.

Doktorn som kom in var en riktig snygging. En äldre man med grått långt hår, påminde lite om hur Sam Elliot ser ut i Road House. Ja, han var otroligt lik.

Kicki har precis varit här med Cappuccino och choklad till mig. Tack älskade vän!! Och nej, jag kommer inte att äta upp all den här chokladen på en dag, men kanske på ett par veckor.

Jag pratade med frugan. Hon och Jennifer håller på och städar hemma. Jag ska göra smörgåstårtorna imorgon mellan att Alexander går ut och att gästerna kommer. Det är ju ca fem timmar emellan, så det är lugnt.

Nu ska jag luta mig tillbaka i sjukhussängen, äta en macka, dricka Cappuccino, ta en bit choklad och titta på lite TV medan jag försöker att komma ihåg “utsträckt högerarm”. Om jag böjer armen stoppas blodflödet in i mina vener.

Mitt hb är…. 75… Katastrof. Blir kvar på sjukhuset. Ska få blod. Doktorn vill hålla mig kvar tills imorn, ev skrapa mig oxå. Studenten imorn… Känns lite fel dag att bli inlagd på sjukhus.

Pirkko undrade om vi skulle med till Stålverket på lite After Work idag, och det var bra att hon kom med det förslaget så jag fick ut från huset lite. Det har blivit lite av en fredagstradition att gå dit nu. God mat och trevligt sällskap är verkligen inte fy skam.

Det var jävligt gott att få i sig lite riktig mat efter att ha levt på mackor, cocacola och fruktsoppa etc efter magsjukan. Jag åt lite kyckling på spett, och nudlar med kyckling, champinjoner och sånt mumsigt, plus god sallad med lite vitlökssås till. Efterrätten blev en knapp apelsin och så köpte jag med ett par lådor JORDGUBBAR hem. Har stoppat i mig en halv liter såna under kvällen. Gott som tusan.

Men det känns i magen kan jag lova. Fisarna som lämnar min rumpa från den onda magen kan troligen däcka ett helt fotbollslag. Fy fan! Men det var värt varenda jordgubbe. Det var efter dem magen började bråka igen. Det blev nog för mycket med en hel halv liter.

Det var jävligt skönt att komma ut och träffa människor oxå. Den här helgen är lugn, känns skönt att inte ha något inbokat. Sen ska jag till JOBBET på onsdag och gå igenom allt viktigt. Jag har fått mitt schema, och eftersom det endast är 74% så är det inte så mycket arbete. Ena veckan jobbar jag onsdag och torsdag, andra veckan jobbar jag alla dagar utom onsdag.

Jag längtar efter att få börja jobba. På riktigt! Underbart! Jag pratade med dem på min praktikplats igår och avslutade min plats där, så nu är jag fit for fight!! Jag vill nästan dra fram tiden till den 8:e juni då jag börjar mitt nya arbete på riktigt.

Anna var på sitt sommarvikariat idag och gick igenom allt plus fick sitt schema. Vi ska jobba på samma företag, men inte på samma ställe. Det är många olika hus som ligger lite utspridda i Lödöse med omnejd. Anna börjar jobba 20:e juni.

Det ska bli så roligt att börja jobba, så det känns inte ens tråkigt att det krockar med annat som var inplanerat. Det blir tex ingen resa till Peace and Love där vi fått funktionärsjobb. Och jag jobbar i princip hela Fallens Dagar som är en folkfest här i Trollhättan. Fast, det kvittar mig. Men, goa Gabriella kommer troligen hit under Fallens Dagar, men hon känner ju fler folk här sån tur är.

Jobbet krockar däremot INTE med Karlstad Scrapmässa som är i höst. Det är en ledig helg. Då ska jag och Anna åka dit själva med Vilda Stamps monter och sälja stämplar. Det ska bli roligt. Både mässan och alla goa människor. Härligt!

Jobbet krockar inte heller med Alexanders student som är 10 juni. Jag var lite orolig för det, så det var en lättnad. Han går ut på fm kl elva, och sen ska vi bjuda på smörgåstårta här hemma vid fem. Vi får verkligen hoppas att det blir fint väder så vi kan sitta ute i trädgården.

Nu bor Mowgli i badrummet på en skön filt igen på natten. Hans sår är tillbaka, och han kliar totalt sönder sig. Han har fått en tratt på sig, och tycker nog det är skönt att slippa de andra katternas fräsande. Plus att vi vill förhindra kiss i soffan. Vi kan ju inte gärna ställa dem på högkant när vi inte sitter i dem.

Det är svårt att hitta mat som han tål. Nu äter han Hills z/d och den är hypoallergenic. Vet inte om det hjälper eller gör det värre.

Magsjuk, trött, ynklig, ont i halva kroppen, huvudvärk, ont i ögonen, mens as hell. Har sååå tråkigt. Dax att slänga mig på tippen tror jag bestämt.

Min mens har varit helt psyko. Först var den sen en halv månad drygt. Jag har i vanliga fall väldigt regelbunden mens, med 26 dagar mellan. Därför märker jag så fort det är nåt skumt. När den väl dök upp så hade jag inte ens riktig mens, plus att det bara var en dag.

Sen var den borta i någon vecka för att göra likadant igen. En dag med nåt som liknade mens, och sen försvann den. Återigen dök den upp någon vecka senare, och den här ggn blödde jag mycket, i en dag. Uppehåll nån dag och sen helt plötsligt för nån vecka sen så kom den, med råge. Nu har jag blodat så jävla mycket sista veckan så jag undrar om allt verkligen står rätt till.

För en massa år sedan så hade jag mens konstant i flera månader. Det avtog inte, och tillslut var mitt hb nere på 87. Den ggn fick jag en blodtransfusion. Helt galet. Jag var så trött och matt i kroppen att jag grät för minsta lilla och mådde allmänt skit.

Efter en gynundersökning så konstaterade de att jag hade en förtjockad slemhinna (???) i livmodern, så de var tvungna att skrapa mig. Jag hoppas att detta blödande jag har den här ggn försvinner av sig självt. Men, det känns obehagligt när det händer saker med kroppen man inte är van vid. Jag är dessutom helt nojig när det gäller cancer och sån skit. Är livrädd att få livmoderhalscancer.

I söndags var Anna helt ras i magen och låg hela dagen. Hon hade ont i magen och mådde illa. Inga kräkningar, men det sprutade åt andra hållet istället. I måndags morse vaknade jag vid 04 på morgonen och mådde jätteskumt. Jag kunde inte somna om och låg bara och snurrade som en jävla jojjo i sängen.

Vid sex-tiden hörde jag hur Alexander var uppe på toa och kräktes. Som fan. Usch… Stackarn. Vid åtta var det min tur. Jag är ju som ni nog vid det här laget vet, Gastric Bypass-opererad, och då kan man inte kräkas. Men, man kräks, gör övningarna och ulkar precis lika mycket, skillnaden är att det inte kommer upp något. På gott och ont.

Magsjukan sitter i längre för oss, ett par dagar extra. Kan tänka mig att det är just för att man inte får ur sig det som behöver ut den normala vägen. Istället sprutar det ur röven, och det är som att vrida på en kran. I flera dagar. Jag “kräktes” luft både hela dagen igår, och vaknade inatt igen vid två-snåret för att ulka igen. Fy fan vad tröttsamt.

Imorse var det bara att stiga upp och duscha rumpan, och byta sängkläder. Trevligt värre. Blä! Jag hade mycket hellre kunnat kräkas och få ur mig skiten, än att dras med diarré a’la stinkande vatten i flera dagar.

Det var skönt med en dusch iaf, och jag känner mig lite piggare om än jävligt mörbultad och matt. Igår fick jag i mig en mannafrutti och en liten liten bit hårt tunnbröd med smör. Idag har jag fått i mig en mannafrutti och en mugg med saftsoppa. Nu ska jag äta en fralla med rökt bog och gurka. Är så sjukt hungrig, men lär väl äta i slow motion. En tugga i kvarten eller nåt.