Jag fick en chock när Ranelid gick vidare i Melodifestivalen igår kväll. VA?! Vem fan har röstat på honom? Han är pinsam! Patetisk! Låten var usel, hans babbel var töntigt, det kändes som om de gjorde någon usel kopia på någon annans låt. Nä, fy fan rent ut sagt! Jag är mycket förvånad, då jag var helt övertygad om att han skulle åka ut först.

Melodifestivalen? Det där programmet blir bara sämre och sämre. Hade jag varit artist så skulle jag ALDRIG sätta min fot där. Det känns som att programmet skämmer ut de artister som faktiskt ÄR helt ok. Melodifestivalen känns som en sandlåda. Det finns inget seriöst kvar.

När jag ändå är i farten, så kan jag lika gärna tala om att jag tycker att mellanakterna är lika usla. VAR har de hittat dem! Utreade på nån sajt vid namn: Ingen annan anlitar oss, så nu är det extra billigt? Jag rodnar när jag tittar.

Jo, något bra! Jag tycker programvärdarna sköter sig snyggt, utefter vad de har att bita i. Ja, om man bortser från Helena Bergströms påhittade figurer då. Nä, Melodifestivalen är inget för mig, och det där förkortade namnet “Mello”… Eh… va!?

Oj! Jag blev helt paff när jag läste det! Whitney Houston blev 48 år, född 9 augusti 1963 i Newark, död 11 februari 2012. Det är ingen ålder. Men, hon har ett hårt leverne bakom sig, som så många andra artister, och det är inte allas kroppar som pallar det.

Hon var otroligt vacker en gång i tiden…

Det var ta mig fan det bästa jag läst på länge. Jag håller med till fullo! Han är en bra man den där Thorsten. Jag gillar honom. Inte nog med att han är smart, för det är han, han har utstrålning och är stundom rätt snygg plus att gubben har den sexigaste röst jag hört. Den skulle nog kunna framkalla både det ena och det andra. *hehe*

-Jag har aldrig förstått mig på detta patriarkat som i alla tider har rått och fortfarande råder: att Lisa har en fitta och Lasse har en kuk, att Börje är bög och Britta är flata. Hade det varit en arbetssituation skulle jag ha sagt: ”Vem fan bryr sig? Ska vi börja arbeta nu eller?”

Citat: Thorsten Flinck

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan angående detta med att tjejer har fitta och killar kuk, och hur jag ställer mig till ordet “HEN”. Jag TYCKER att det är en tjej om det finns en fitta med och en kille om han har kuk. Sen att man kan anpassa hur man tilltalar människor är en annan sak.

MEN. Som Thorsten säger: “VEM FAN BRYR SIG?”
Alla är vi trots allt MÄNNISKOR, och JAG tycker att ALLA, ja ALLA, har samma värde oavsett kön, könstillhörighet, färg, yrke eller vad man nu vill. Alla är födda till samma värld, och lever på samma jordklot. What the fuck lixom!

Och… Thorsten hade gärna fått tafsa mig på rumpan oxå, jag hade brytt mig föga. Man såg klart och tydligt att det inte låg något allvar bakom. Lite skoj får man tåla, och en hand på rumpan är väl inget att haka upp sig på. Det blir lite överdrift när det gäller sånt här idag tycker jag. “Skamgrepp” som de dessutom väljer att kallar det, är för mig när man greppar någon i skrevet, inte när man lägger en hand på rumpan och klämmer lite lätt.

Hade han tagit henne på brösten däremot så hade det varit en helt annan sak. Eller mellan benen. DET är inte ok. Inte ens på skoj, såvida man inte innan vet att vederbörande tycker att det är ok… För det kan man tycka. Jag tycker det är ok i vissa sammanhang, när jag varit singel. Inte vem som helst dock. Och jag tycker inte att det är ok att en okänd människa klämmer mig någonstans på kroppen, bara så där, på krogen tex.

Det fanns en anledning till att jag tittade aktivt på Melodifestivalen idag. Thorsten Flinck. Jag älskar Thorsten Flincks röst, hans djup i rösten när han sjunger. Sexigt. Mycket. Jag var hemskt nyfiken på vad han skulle framföra idag.

När första artisten kom in så undrade jag om jag tittade på fel program. Det var mest töntigt. Barnsligt. Och låten lät som en dålig efterapning av låten “Tingeling”. Men, jodå den svängde ju lite och kan väl säkert bli en plåga.

Förspelet till varje låt var väldigt fjantigt. Jag är nog kanske gammalmodig, men ärligt talat?

Deltävling 1: 4/2 Växjö

• 1. Sean Den Förste Banan
  Artist: Sean Banan
• 2. På väg
  Artist: Abalone Dots
• 3. I Want To Be Chris Isaak (This Is Just The Beginning)
  Artist: The Moniker
• 4. The Boy Can Dance
  Artist: Afro-Dite
• 5. Mystery
  Artist: Dead by April
• 6. Salt & Pepper
  Artist: Marie Serneholt
• 7. Jag reser mig igen
  Artist: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
• 8. Euphoria
  Artist: Loreen

Äh, jag vet inte, men det känns som att Melodifestivalen har gjort sitt. Det känns bara som ett B-program. De enda två låtarna som var bra var de två som gick vidare, Thorsten Flinck och Dead By April. Jag kanske tittar igen nästa gång det är dags för Thorsten att medverka, men tills dess; nej tack!

Kan det bli bättre? Jag jobbar den kvällen, så är det alltid. Men jag ska fråga min snälla arbetskollega om hon kan tänka sig att byta en dag med mig. Det brukar aldrig vara några problem, så jag hoppas det går att lösa. Jag SKA dit!

Mimikry och Lastkaj 14 och två band till, spelade igår på N3 i Trollhättan. Självklart var jag tvungen att åka dit. Jag bytte bort mitt kvällspass på jobbet, och jobbade istället 7-16.15. Hem och åt lite mat. Frugan var redan hemma. På kvällen åkte Gabriella, Pirkko, frugan, min son med flickvän och jag ner till punkaftonen.

Punkafton = massor av tuppkammar = snyggt. Jag hade oxå tuppkam/mohikan när jag var yngre, tonåren. Jag önskar att jag skulle passa i det även idag, men dessvärre tror jag inte det.

Civil Olydnad heter detta bandet, och jag gillade såklart publikens outfit. Jag är verkligen svag för människor som har en stil som utmärker sig, som inte verkar vara stöpt i en mass-form.

Lastkaj 14.

Mimikry. Så GALET bra!

Ville och Mia.

Min söta son med sin flickvän.

Gabriella.

Min snygga älskade fru och jag.

Jag med mohikan, året är 1988 och jag är 16 år. Det finns fler tonårsfoton på mig om du klickar här.

Imorgon har jag bytt mitt arbetsplats mellan 16-22.15, så istället jobbar jag 7-16.15. På kvällen spelar Mimikry och Lastkaj 14 plus några andra band på N3 här i stan, och det vill jag ju förstås inte missa.

Jag älskar punk, och speciellt om den är svensk och framförs av Mimikry. Jag har sett dem några ggr, och mina underbara vänner Saija och Jonas gifte sig på scenen under en spelning med just Mimikry.

Lastkaj 14 hörde jag första ggn när jag var tillsammans med Jonas om jag inte missminner mig. Eller var det Magnus… Hmm. Två av mina ex är punkrockers och har visat mig otaliga udda och skitbra band. Speciellt Jonas som samlade på punksinglar. Ni vet såna där svarta platta, vinyl.

Hur som helst så ska det bli galet skoj att ÄNTLIGEN få se även detta bandet live. Anna, som egentligen oxå skulle jobba imorn kväll, har lyckats bli ledig, så hon ska oxå med. Och så min son och hans flickvän.

Jag har jobbat till 22.15 idag och eftersom jag ska upp tidigt imorn, så hade jag gått och lagt mig vid halv tolv. Då ringde det på dörren, och där stod Gabriella!!! Bara så där! Och Pirkko, som hade hämtat henne i stan och kört hit henne. Gabriella bor ju liksom i Trelleborg, och vi har pratat om att hon ska komma hit den här kvällen. Men inget bestämt.

Så, det var en rolig överraskning! Jag har haft på känn i flera dagar att hon kommer att dyka upp. Eftersom vi inte hörts av något sista veckan så misstänkte jag att hon skulle busa lite.

Men, nu måste jag sova. Klockan är 00.45 och imorgon kl 05.25 ringer min väckarklocka och det är dags att kliva upp för att jobba igen.

I fredags kväll var det äntligen dags. Anna köpte biljetterna redan i juli, så i fyra månader har jag väntat på denna kväll, på denna konsert, med mina största idoler: Sisters of Mercy. Det finns få band som berör mig på ett sådant sätt som de. De och Thåström är mina gudar.

Här står jag och mannen jag beundrat i ungefär 25 år och håller om varann. Mannen vars mörka sköna röst får mig att rysa av välbehag. Mannen jag älskar att höra skrika ut sina texter ur mina högtalare. ANDREW ELDRITCH him self. Det här är STORT för mig, jag tror inte ni anar hur häftigt det känns att faktiskt ha fått en kram av min stora idol.

Och… jag måste bara fråga… är vi inte lite lika??!! Det tycker jag iaf… över munnen och hakan?

Jag är verkligen inte en människa som bryr mig om kändisar överhuvudtaget. De är inte mer än människor, så att skrika, svimma och bli alldeles till mig är inte riktigt min grej. Jag tycker till och med att det är pinsamt att be om autografer. Ta kort ihop med någon känns även det lite fånigt, men jag var liksom bara tvungen.

Vi var på konserten på Brewhouse i Göteborg med Maria och Marie. Härliga brudar, och fulla blev de… Det var verkligen inte lätt att kordinera tre fulla brudar in i samma bil på natten efter konserten… Men till slut så… Jag och Anna var hemma och kom i säng vid… 04 ungefär…

Det var ett förband som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. De var lite… annorlunda… och det gillar ju jag. Jag älskar när folk inte är som det förväntas, och när folk utmärker sig. Underbart! Det var ingen musik som tilltalade mig dock, men det var skoj att se. Tjejen spelade även på en såg en stund.

Sisters of Mercy då, med min gud Andrew Eldritch i täten… Vad gammal han har blivit! Men, de var underbara. När röken pumpades ut, och man fattade att nu är de snart på G… när man hörde första tonerna… när det dunkade i bröstet av basen… då mådde jag så sjukt jävla bra. De körde en blandad repertoar, och låtar som Vision Thing, Temple of Love, Mother Russia, First and last and always, Marian… osv… Jag bara njöt. I fulla drag. Jag var alldeles varm i kroppen, lyckoruset fyllde min kropp med adrenalin.

Jag stod längst fram vid scenen under hela konserten, och det var tur, för Anna som flyttade bak efter ett tag, såg ingenting där bak. Sisters är kända för att ha en hel del rök på scenen. Mystiskt och good feeling… men förbannat tråkigt när man vill fotografera. Jag tog några hundra kort, och två blev rätt ok… De blå stora ni ser här. Resten blev… skit!

Efter konserten blev vi kvar rätt länge utanför Brewhouse. Som sagt… tre fulla brudar som sprang åt varsitt håll… Men, det är jag glad över, för vem kommer inte utknallandes genom entredörren, om inte självaste Andrew! Först visste jag inte om jag kunde med att ens fråga om att ta kort, men sen tänkte jag att, Va fan! Jag skulle ångra ihjäl mig om jag INTE gjorde det.

Som jag har längtat! Idag ska vi till Brewhouse i Göteborg och njuta av mitt absoluta favoritband sen tonåren.

Jag älskar dem, älskar musiken, älskar Andrews röst… Hoppas det blir en bra spelning. Snart snart… Jag räknar minuterna…

Henric de la Cour är en svensk sångare, musiker och kompositör från Eskilstuna. Han var tidigare medlem i gruppen Yvonne.

Jag såg och hörde honom live på TV idag, på morgonprogrammet. Det lät jävligt bra! Det kändes som att han var influerad av 80-talets synthpop. Jag tyckte att soundet påminde lite om Depeche Mode, som de lät när det begav sig, just på 80-talet.

Gillar du den typen av musik bör du lyssna på den här mannen. Underbart bra!