Festivalhelgen i text och bilder

12 Aug
2
         

^ På väg!!!

^ Har kommit ungefär hälften och behövde lite mat.

Helgen har som alltid när man har roligt, rusat iväg. Jag bestämde mig i tisdags förra veckan att jag skulle åka på Getaway Rockfestival i Gävle. Torsdag morgon gav jag mig iväg. Ca 46 mil enkel resa. Väl där lokaliserade jag mig fram till mc-campingen där jag hade en plats i ett tält.

^ Vårt camp!

^ Det var lugnt och skönt på den här campingen.

^ Grabbarna jag hängde med under helgen åkte hoj.

Det var fyra grabbar som delade camp, och de brukar träffas en gång om året- på Getaway Rockfestival. Riktigt trevliga och roliga människor-det var länge sedan jag skrattade så mycket.

^ Volbeat!!! Love them! Stod längst fram och njöööööt.

^ Rob Caggiano, gitarrist i Volbeat och galet snygg!

På torsdag kväll spelade Volbeat, som är mitt favoritband just nu. Dem var de enda jag var riktigt noga med att se på hela festivalen. Man kan lugnt säga att de gjorde bra ifrån sig. Det var ett underbart framförande och jag stortrivdes där jag stod, längst fram. Det är ju ingen nackdel att de är snygga att vila ögonen på också.

Vi tittade även på Arch Enemy som var galet bra. Opeth däremot var inte min smak. Det var alldeles för tråkig musik, skum och mycket instrumentalt som inte alls tilltalar mig. Vi knallade tillbaka till campingen, som låg en hyfsat bra bit från festivalen. Där satt vi under partytältet och pratade innan det var dags att sova.

image

^ Nyvaken…

Fredag morgon… Jag vaknade första ggn vid halv sju-som vanligt jättekissnödig, stapplade ut till närmsta bajamaja, och sen slumrade jag några timmar till. Nästa gång jag steg upp var kl runt tio. Då var det så varmt i tältet så man orkade bara inte vara kvar där inne.

image

^ Vårt camp på campingen.

image

^ Vårt camp på campingen.

image

^ Vårt camp på campingen.

image

^ Partytältet tejpas fast, för säkerhets skull…

Vi satt i vårt camp, under partytältet och umgicks under dagen. Grabbarna kom och gick lite beroende på vilka band som lockade. Det var mest okända band för mig hela dagen. Vid sextiden var det någon som ville in och se några band igen. Jag hängde med in och såg två band, som nog egentligen inte var nåt för mig; Airbourne och Blackstar Raiders som tydligen är en del medlemmar från Thin Lizzy.

Vi såg även lite på Blues Pills. Det påminde mig väldigt mycket om Janis Joplins 70-talsmusik, dock inte lika ”gnällig” röst som Janis. Jag gillar några av Janis låtar, men långt ifrån allt. Blues Pills sångerska hade skön röst, men jag är inte så mycket för 1970-talsinspirerad musik längre.

Jag gillar Rush, några låtar av Led Zeppelin, nån från Deep Purple men thats it. Det är för segt och för mycket flum-instrumentalt. Tråkigt helt enkelt. Men, visst är det en häftig känsla att stå i ett publikhav och bara låta sig ryckas med av musiken. Det blir aldrig samma live och i studio. Jag älskar musik, skulle kunna gå på konserter varje vecka. Upptäcka nya band och njuta av gamla nostalgiska toner.

Fredagen skulle avslutas med Slayer, vilket hade varit skoj att se. Men, vid halv tio-tio så insåg jag att jag måste lyssna på min kropp. Jag var helt slut i kroppen, matt och totalt orkeslös. Det märks tydligt att mina järndepåer i kroppen behöver fyllas på.

Jag svor en ramsa över läkarfanskapet som inte kunde skriva en remiss upp till hematologen, och så lämnade jag de två grabbarna som jag var med. Vid tältet satt de andra två, så det blev en trevlig pratstund innan de gick in till festivalen för att se Slayer, och jag kröp in i tältet och la mig.

image

^ Här satt jag stor del av festivalen och bara njöt av livet.

image

^ Jag vilade lite… Solade lite…

image

^ Grannarna mittemot oss.

Lördag morgon såg ut som fredagsmorgonen. Denna dan hade jag tänkt tillbringa på campingen, och vila min matta kropp. Jag satt där medan grabbarna löste av varandra på festivalområdet allt eftersom det var band de ville se.

Jag var så smart när jag åkte i torsdags så jag köpte med mig färdigknäcke, melon, bon aqua päron och kanelsnäckor, så jag hade frukost, mellanmål och kvällsmat hela tiden. Alkohol var jag inte ett dugg intresserad av.

image

^ Skidrow.

image

^ Doro.

På lördag eftermiddag kände jag mig lite piggare, så jag hängde med in för att de några band, och blev kvar till sista bandet minsann! Denna dag lät jag mig ryckas med i nostalgin av Michael Monroe, Skid Row och Doro. Det är band jag lyssnade på under 1980-talet då jag hade min ”hårdrocksperiod” blandad med en jäkla massa skön punk. Michael Monroe sjöng på den tiden i ett av mina dåvarande favoritband Hanoi Rocks. Nostalgi på högsta nivå! Underbart!

image

^ Gott med lite salt att tugga på.

image

^ Dimmu Borgir var jävligt bra!

Vi satt och käkade popcorn och lyssnade på Mustasch som jag mest tycker är mesiga. Sen spelade Dimmu Borgir, som jag verkligen gillar. Jag var iväg och dreglade lite över Dregen, som till min förtvivlan klippt av sitt svarta snygga stripiga hår. Han var inte alls så snygg som han varit innan. Dock jävligt sexig…

image

^ Michael Monroe och hans musiker var med på scen och gästade lite under Dregens framträdande. Kul!

image

^ Lisa & Petra.

image

^ Powerwolf

Jag snurrade ett par timmar ensam på festivalområdet, käkade lite och kollade på folk. Jag träffade på Petra och Lisa som drog med mig på ett band jag aldrig hade hört innan: Powerwolf. SÅ JÄVLA BRA! Jäklar vilken konsert! Helt i min smak, och de fick med sig publiken jävligt bra. Underbar konsert! Bästa under helgen efter mina älskade Volbeat. Lätt!

image

^ Marduk.

image

^ Skor…

image

^ Vatten åt folket!

På kvällen vankades även Marduk, Hawkwind, Watain och Paul Di’Anno. Marduk såg ut och lät som arga vuxna karlar, och jag får nog säga att jag hörde ingen skillnad på låtarna, och hörde inte ett ord heller för den delen. Inget för mig!

image

^ Hawkwind.

Hawkwind var gamla gubbar som troligen sett sina bästa dagar för x antal år sedan. Flummigt, psykedeliskt, psykotiskt och helt flippat. Mitt sällskap gillade dem, så jag var artig och stod kvar. Det var ju en intressant föreställning om inte annat. Vi stod längst fram och tittade på detta skumma band.

image

^ Watain.

Watain… Ja… Vad säger man… Återigen vuxna karlar… Och en scen med brinnande facklor och annat, grisblodsindränkt rekvisita, dock jävligt snyggt, ben från vad jag antar är kadaver, tjurhuvuden? på uppochnervända kors. Som sagt, en rekvisita som faktiskt tilltalar mig rent utseendemässigt.

image

^ Watain.

Och, rent musikaliskt var de bra! Jag lyssnade/hörde inte så mycket av texterna, men troligen handlade de om satan och ond bråd död av dekoren att döma. Men, musiken lät bra i mina öron.

Däremot känns det kanske lite way too much med kanonen med räfflade nästan genomskinliga plaströr inkopplade, som de hade ståendes längst fram i mitten på scenen. Vi hörde ryktesvägen att det fanns grisblod med i leken, och det var inte så svårt att koppla samman kanonen, plaströren och grisblodet.

YouTube Preview Image

^ Här ser man hur grisblodet sprutas ut från kanonen

Vi valde därför att INTE stå längst fram. Vi stod någonstans i mitten, på ena sidan, och hoppades att vi skulle klara oss. Det gjorde vi inte! Efter några låtar såg jag att någon grejade med något som hörde till kanonen, och kort därefter kände jag hur det kom en fin fin dusch på bröstkorgen, armarna och ansiktet… och doften av grisblod trängde in i näsan. Då backade vi, och valde sen att lämna konserten. Vi kände inte riktigt för fler blodiga duschar.

Vi knallade bort till det andra bandet Paul Di’Anno, som skulle avsluta festivalen och såg ett par låtar med dem, innan vi bestämde oss för att gå tillbaka till tältet. Sista kvällen.

Söndag morgon… Vi packade ihop saker och tält och sen var jag på väg hemåt vid nio. Väl hemma vid tre på em, så stenslocknade jag i soffan efter att Jennifer och Rasmus lagat mat. Förflyttade mig till sängen vid 22.30 och fortsatte sova. Trött tjej! Men man är ju inte 18 längre…

Lanzarote: Var på dragshow & mötte ett underbart par på 69/73 år

9 Feb
0
         

Dag 5: Tisdag 28 januari 2014

Jag hade panikångest hela morgonen. Jävla skit är det. Just då längtade jag bara hem. Det är verkligen inte roligt att vara på resande fot med panikångest. Om jag kunde begripa varifrån och varför den dykt upp som gubben i lådan igen. Jag har ju mått i princip helt bra i flera år nu ju.

Vi kom iväg vid 12-12.30 ca och då åkte vi till shoppingcentret i Playa Honda. Hittade lite saker till ungarna. Bra det! Där hade de Burger King, så där mumsade vi dagens middag. Gott! Det är definitivt min favoritrestaurang av hamburgerkedjorna.

Vi var även inne på en mataffär och handlade lite kex och ostar mm. I frysdisken hittade vi något vi inte är så vana att se här hemma. Inget av det är något jag personligen äter, men jag måste nog säga att det såg väldigt exotiskt och lite läckert ut.

Snäckor (vad heter det man äter ur dem, inte är det väl musslor?) och hela bläckfiskar.

Vi kollade in de mysiga gatorna i Tegueise igen. Vi letade efter en specifik affär – ”Osk Outlet” – som vi var i på marknaden häromdagen. Dessvärre var den stängd. Jag har köpt jättevackra klänningar där som jag bara älskar och hade planer på kolla om jag hittade fler. Vi tänkte passa på att ta en titt i piratmuseet när vi ändå var där i krokarna, men det var tyvärr oxå stängt.

Klockan närmade sig sen em och vi hade en tid att passa på kvällen så vi åkte hem till Puerto Carmen igen. Det är så svårt att fatta att allt ligger så nära. Med tanke på att ön inte är större än 6 x 2,5 mil så är det inte många km mellan städerna/byarna. Tittar man på kartan så känns det som flera mil.

När man tittar sig omkring när man är lite på höjden, så kan man se flera städer/byar samtidigt. Alla hus är vita stenhus och därför ser man dem lätt mot det karga bruna landskapet. Häftigt!

Vi ställde bilen utanför hotellet och bad hotellsnubben ringa en taxi åt oss. Vi blev körda till ett ställe här i Puerto Carmen som heter Music Hall Tavern. Där tillbringade vi de nästkommande 5 timmarna med att äta och titta på en Dragshow.

Maten bestod av:
Förrätt – en brun/beige mixad grönsakssoppa
Huvudrätt – potatis, okryddat kött och en mindre god sås. Grönsakerna var goda.
Efterrätt – ett par skumma bollar med söt kräm i och nåt sötsliskigt till.

Dessvärre smakade det inget vidare. Jag petade i mig lite för att jag var vrålhungrig. När vi var på Teneriffa för två år sen, så var vi på medeltidsspel i en borg i San Miguel. Där var det lika smaklös/inte god mat. Det kändes lite samma. Dock såg maten här betydligt aptitligare ut. De borde verkligen lägga ner lite kraft på att fixa godare mat, det är ändå en hel del pengar man betalar.

Betalade man €19 så fick man dricka fritt under kvällen. Min fru tog fasta på det och passade på att dricka åtskilliga glas. Hon beställde även in en Sangria till mig så jag skulle få smaka på det. Det var helt ok, men inget jag njöt av att dricka så jag lät bli. Jag höll mig till cola utan is. Jag är livrädd för att bli magsjuk av isen utomlands.

Mittemot oss satt ett äldre par från Gloucester i England. Irene 73 och Keith 69. De gjorde så hela vår kväll blev toppen! Vilka underbara människor! De var supertrevliga, och vi pratade om allt möjligt och skrattade massor.

De berättade att de egentligen var kusiner, men efter att bådas respektive hade hade dött, så hade Keith förklarat för Irene att han var intresserad av henne redan när de var 10/14 år. Nu hade nu varit gifta i 8 år. Vilken grej! Vilket par! Så goa!

Showen gav mycket skratt och jag var fascinerad över den ena killens röst. ”Crystal” kallade han sig som dragqueen. Underbar röst, och grym utstrålning! Jag kunde inte sluta titta på honom/henne. Så vacker och så rolig. Dock tror jag att jag hade förstått skämten ännu mer om jag hade haft engelska som modersmål.

Efter showen gick vi till närmsta restaurang och tog en öl/Breezer med Irene och Keith och fortsatte prata. Vi bytte mail-adresser och kramades när vi skiljdes åt vid taxin. Det är roligt när man hittar människor som det bara klickar så med, trots den stora åldersskillnaden.

Bloggutmaning #004

4 Jan
4
         


004. Hiss & Diss – 2013
hissa

  1. Jag blev bjuden till en Scrapträff i Stavanger och träffade flera nya goa vänner! Jag hoppas att jag får möjligheten att åka dit fler gånger.
  2. Bråvallafestivalen! Jag fick ÄNTLIGEN njuta av Rammstein live. Även Takida, Ghost, In Flames, Thåström mfl. Du kan läsa om vårt besök på Bråvalla här och här.
  3. Vår Scrapträff med drygt 80 besökare. Så många trodde vi aldrig det skulle bli! Så roligt!
  4. Alla helt UNDERBARA vänner som alltid finns för mig/oss oavsett vad som händer. Kärlek till er!
  5. Vi tog hand om en katt, Kurt, som visade sig ha varit på rymmen i TRE ÅR. Hans matte var väldigt glad när hon hämtade honom strax innan jul.


dissa

  1. Att vi fick en sjuk stalker efter oss, som gör allt för att jävlas och förstöra för vår familj. Anledning? Hen har fått om bakfoten och stör sig på att vi bara gör roliga saker för våra pengar istället för att betala skulder. Faktum är att vi faktiskt betalar av skulderna direkt från lönen, och vi tänker inte sluta leva bara för att vi har dragit på oss skulder.
  2. Mina onda (jävligt dyra) tänder dödar mig snart. Det gör så ont så jag vet inte var jag ska ta vägen. Just nu lever jag på Naproxen+Alvedon+Tramadol. Tänderna är fulla med hål och trasar sönder mer och mer.

Vilken förebild han är, underbara Rickard Söderberg

16 Okt
4
         

Jag är ingen TV-tittande människa. Alls. Vi tittar aldrig på TV hemma. Jag föredrar att skapa och vara kreativ. Det enda vi tittar på är självvalda serieavsnitt eller någon film då och då.

Enda gångerna jag i periferin ser TV, är då den står på under arbetstid. Så nu har även jag sett Körslaget. Bitar av. Vilket har gjort att jag plötsligt har fått en förebild. Jag har nog aldrig haft någon jag sett upp till egentligen. Har du?


Rickard Söderberg
Bilden är stulen från Google

Rickard Söderberg! Vilken människa! Vilken person! Så klok, så varmhjärtad, ödmjuk och smart! Jag är överväldigad. Hoppet är inte ute för denna elaka värld full av förhatliga människor som bara vill andra ont. Jag blir så lycklig! Alldeles euforisk av glädje! Han har lyft hela min värld.


Rickard Söderberg
Bilden är stulen från Google

Av en slump ramlade jag in på Rickards blogg, och där blev jag fast. Han skriver på ett sådant sätt att man inte vill sluta läsa, man vill inte att raderna ska ta slut. Jag vill bara insupa mer och mer och mer av hans kärlek till allt och alla. Han skriver målande och från hjärtat. Jag tycker om att han skriver precis som det är, utan att lägga på en yta av falskt skimmer. Sanningen.

Jag känner igen mig själv i hans tankesätt. Jag vill också ge kärlek till alla, få alla att förstå att det viktigaste är omtanke. Han skrev en sån otroligt bra mening. Den bästa. Den sannaste.

”Armar ska kramas – inte bäras med vassa armbågar utåt”

Jag älskar de raderna! Älskar! Vad fin världen skulle vara om alla tänkte så!

Jennifer och Sara ska på festival i Ungern

30 Jul
0
         


Nu har de äntligen köpt biljetterna.

Det höll på att gå åt skogen då biljettförsäljningen skulle stänga igår. Men, Saras vän i Holland hade koll och frågade om biljetterna var inköpta. Phew! Vilken tur!

De ska bila till Ungern med Saras pappa som kör dem dit. Vilken resa! En veckas festival! Roligt!

Bästa vännerna

19 Jul
0
         


Felicia, ROBIN STJERNBERG och min dotter Jennifer. De är då för söta! Haha.


Jennifer. Kolla in hennes snygga klänning!


Bästa vännerna som jämt umgås. Hela gänget! Madde, Karina, Isak, Felicia, Sara, Jennifer och Ida.

Sista dan på Bråvallafestivalen

30 Jun
1
         

Igår vaknade jag utvilad och utan huvudvärk. Helt underbart. Vi tog det lugnt och käkade frukost i godan ro. Softade lite och sen hann vi även med middag innan vi åkte in till festivalen.


När vi väl hade kommit in på festivalen och glidit fram i leran en bra bit in, så slog det mig att kameran låg kvar på bordet hos Sofia. Fan! Anna-sötisen åkte tillbaka och hämtade den. Jag pratade med Jennifer i luren. De hade precis sett A Day To Remember. Jag lyssnade på dem på håll.


I förrgår fick vi parkering långt bort från entrén. Vi fick gå en bra bit. Det kändes i både ben, ljumskar, fötter och rygg. Herregud, jag är inte van vid sånt här liv längre! Igår lyckades vi komma förbi, smet förbi, och parkerade precis utanför entrén igen.


Igår såg vi Takida. Min kära fru gillar dem jättemycket, så det var roligt att hon nu äntligen fått se dem live. Vi stod längst fram, vilket var positivt eftersom Volbeat skulle spela på samma scen 1,5h senare. Lång väntan och jävligt ont i ryggen och fötterna. Vi hade dock bunkrat upp med Bon Aqua, kexchoklad och kanelgifflar.

Volbeat… Jag säger bara en sak; De levererade. Jävlar så bra de är! Jag hade ingen aning om hur de såg ut, så det var kul att äntligen få ansikten på killarna.

Thåström… Ja, Thåström är ju alltid Thåström. Så underbar. Så skön. Den rösten. De låtarna. Njutning! Jag älskar honom! Respekt! Regnet öste ner medan han var på scenen men vem bryr sig!


Idag åkte Jennifers ena kompis med oss från festivalen. Hon började bli sjuk och mådde inget vidare så hon fick låna en madrass hemma hos Sofia.

I torsdags när vi åkte från festivalen på natten stod det en tjej och en kille efter vägen och liftade. Vi plockade upp dem och körde dem hem. De var så tacksamma. Jag vet själv hur det är. Jag har liftat en hel del i mitt liv. Dock när jag var yngre. Idag skulle jag inte våga.


Årets Bråvallafestival är över. Jag tycker synd om de stackarna som ska städa upp allt i leran, inte bara på festivalområdet, utan på campingen och utmed vägen till festivalen. Fy sjutton. Men, jag tror att arrangörerna är nöjda. Utsålt med över 50.000 biljetter sålda!

Bråvallafestivalen

27 Jun
2
         


Välpackad bil kan man säga. Vi är ÄNTLIGEN på väg till Bråvallafestivalen. Warja är lämnad hos Felicias snälla mamma Erika och alla väskor är instuvade i vår lilla Golf.


Tre peppade ungdomar i baksätet. Även de väl instuvade. Jennifer, Felicia och Madde.


När vi kom fram till festivalområdet så var det kö. Lång kö. Den fick hela vägen nästan ända bort till de vita husen, sen lika långt åt vänster. Men, det gick ganska fort ändå.

När vi hade lämnat av ungdomarna så åkte vi till Mc Donalds och käkade lite innan vi åkte hem till Sofia. Trötta som sjutton efter en lång dag, stupade vi ner i varsin soffa.

Kan man ha en musikalisk gud så är detta min!

8 Jun
2
         


Jag liksom bara älskar honom! Rösten! Utstrålningen! Attityden! Stilen! Kroppsspråket! Texterna! Låtarna! Allt! Han är grym! Sven Joakim Eriksson. Eller mer känd som Joakim ”Pimme” Thåström. Imperiet, Ebba Grön.

Det enda jag INTE gillar som han släppt är Peace, Love and Pitbulls. Det är bara för urflippat för min smak.


Detta fotot tog jag när jag var på hans konsert på Slottskogsvallen i Göteborg för några år sen. Småfotona ovanför har jag snott lite här och där på Instagram. Snart snart ska jag äntligen, för fjärde gången få njuta av hans underbara röst. Få drömma mig bort och bara njuta!

Thåström är en av mina stora favoritakter på Bråvallafestivalen om 19 dagar! Snart!!!

Min dotter har sovit på filt utanför Globen i natt

24 Apr
0
         


Det här fotot fick jag i natt av Jennifer. Utsikten hon och ca 30 (tidigare okända) personer till hade i natt då de har legat utanför Globen och sovit. Alla har legat typ på varandra för att hålla värmen.


Det är den 24 april idag och inte så varmt och skönt. De har frusit som fan, trots sovsäckar och mängder med filtar. Det är Jennifer, Sara och Ida som är så här galna. Idag ansluter även Saras lillasyster till gruppen.


Ikväll kör Justin Bieber sin tredje och (för den här ggn), sista konsert i Globen. Sara och lillasyster har ståplatser och vill såklart komma in bland de första för att komma längst fram. Jennifer och Ida har sittplatsbiljetter och är bara med som support och för att det är en kul grej.

Jag älskar såna här galna upptåg och uppmuntrar verkligen till att göra spännande saker. Man lever bara en gång, i det här livet…, och sånt här är ju skitskoj att se tillbaka på.