Vi kom hem imorse efter en nattlig tågresa från Östersund. Vi hade en supertrevlig kvinna som sovkupé-kompis. Pratade lite, och så kollade vi på en Wallanderfilm; “Tjuven”. Och så beställde hon ett handgjort kort av oss! Skoj! Natten var sådär, har vaknat och somnat om vartannat, och Anna har knappt sovit alls. Hon hade massa ångest. Usch, kan hon bara få slippa den där jävla ångesten snart.

Väl hemma så bäddade vi rent i vår säng, tog varsin dusch efter en klibbig tågresa med kläderna på, och sen stöp vi i säng och sov ett par timmar. Det var sååå skönt att få sova i sin egna säng. När vi vaknade så låg både Tindra och Mowgli vid våra fötter och sov. Tindra snodde jag, och la henne i min famn, och där låg hon och spann hur länge som helst. Tror vi är lite saknade… *s*

Det var underbart att få se Alexander igen, och att få krama honom. Han har skött sig fint när vi varit iväg, och han har tagit bra hand om katterna. Och det var så mysigt att få pussa på våra älskade pälsklingar igen oxå. Och kläderna blev alldeles fulla med katthår, så nog vet vi att vi är hemma igen… Det är ENDA nackdelen med katter… alla J*Ä*V*L*A katthår. Men, det är det värt.

Anna valde att städa lite och ville plocka ur våra väskor. Vi har precis ätit lite korv med bröd och majskolvar. Gottigott. Alexander rymde till Uddevalla och flickvännen så fort vi kom hem, och Jennifer har åkt med vänner till Göteborg på någon spelning. Jag ska redigera lite foton tänkte jag, och sen ska vi kolla på Wallander. Idag blir det “Cellisten”.

Nu skrivs det om en “ny” drog som tillverkas i Litauen och sedan smugglas in via frihamnen i Stockholm och Karlshamn. Även i Malmö och Helsingborg görs beslag. Metamfetaminet är tio gånger starkare än vanligt amfetamin, och extremt beroendeframkallande och direkt livsfarligt, skriver Aftonbladet. Kusligt, tycker jag som har två barn i tonåren.

Metamfetaminet slagit ut hela samhällen i USA och skördat tusentals liv. Här i Sverige har drogen knappt funnits – förrän nu, och trenden är tydlig: Tullbeslagen har ökat lavinartat, 2007 togs 35 kilo metamfetamin. Förra året var siffran 124 kilo – nästan lika mycket som amfetamin.

Det är alldeles för lätt att hamna i ett beroende om man tex. hamnar i fel gäng etc. Hittills har mina tonåringar agerat smart beträffande både alkohol, droger och tobak. Ingen av dem röker eller snusar, de tycker att det är äckligt. Alexander dricker ytterst lite när han väldigt sällan dricker. Han tycker inte om att förlora kontrollen och skulle nog inte trivas med att vara full. Jennifer smakar lite ibland när hennes vänner dricker, och hittills har det räckt så. Droger hoppas jag verkligen att de ALDRIG NÅGONSIN ens kommer pröva.

På Aftonbladet kan man se ett bildspel på vad metamfetaminet gör med kroppen och utseendet.

Jag har själv levt i förhållanden med missbruk av både droger och/eller alkohol, och det är inget jag önskar någon. Det var ett helvete. Droger/alkohol stod på matsedeln varje dag, och de olika drogerna gör olika saker med folk. Amfetamin för att bli “uppåt”, tabletter för att tända av, hash för att bli neråt eller något annat för att bli helt åt helvete. Allt för att fly verkligheten. Jag är övertygad om att det hashet jag rökte när jag var 15-16 år har en stor bidragande orsak till min panikångest. Något jag mer eller mindre får leva med resten av livet. Men, om det är det enda “ärr” jag fått, så är jag nog ändå lyckligt lottad.

Det finns människor som pratar om droger som om det vore tufft och något som är glamoröst. Men, de vet fan inte vad de pratar om. Har man LEVT mitt i det och sett all skit drogerna ställer till med, så är det allt utom häftigt och romantiskt. Så mycket lögner, undanflykter, ovänskap, egoism. En ständig jakt. Jag är jävligt glad att jag tog mig i kragen och insåg att man fan inte behöver ta droger för att klara av att leva. Livet är så mycket mer. <3 Jag ÄLSKAR att leva! <3

Spanska forskare har visat att luften i Spanien innehåller knark. Forskarna använde en high tech luftanalysmaskin för att ta reda på vad luften i Madrid och Barcelona faktiskt innehåller, och det visade att luften innehöll spår av både kokain, amfetamin och cannabis.

I Madrid fanns det också spårbara halter av heroin i luften. Det förklarades med att luftproverna gjordes i ett område där många heroinlangare höll till. Langarna är ju kända för att släppa ut lite i luften som smakprov till eventuella framtida kunder. Knarkhalterna steg också under helgen eftersom spanjorerna blir mer benägna att knarka då. Halterna var dock så pass små att inte ens anorektiska dvärgar med jättelungor skulle kunna bli höga av luften.

För några år sedan gjordes en undersökning i London som visade att mer än 99% av alla sedlar i London bar spår av kokain.

Nu är vi äntligen på sista tåget på vår resa mot Östersund. Nu slipper vi bära väskorna fler ggr förrän vi är hemma. Jennifer och Carro kollar på film i datorn, och Anna kollar på film i sin dator. Jag ligger här och mår skit.

Panikångesten kryper i kroppen på mig. Jag mår illa, luften i bröstet känns som om den krymper och ska ta slut vilken sekund som helst. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är riktigt jobbigt. Helst vill jag bara kliva av tåget eller somna med en gång.

Jag ska ta en xanor och hoppas på att den både tar bort min panikångest och gör mig så trött så jag kan sova. Vi är framme i Östersund, eller Krokom i morgon tidigt på morgonen.

Det blir tätare uppdateringar på bloggen när jag inte är hemma har jag märkt, så det står väl inte på förrän jag har skrivit igen.

Vi sitter i ett Funktält på Peace & Love, i skuggan, och väntar på att få lite info om våra arbetspass. Solen strålar och det är kanonvarmt och jävligt svettigt. Det bara rinner på ryggen och i ansiktet.

Anna har panikångest och tog en sväng för att andas lite. Den där jävla ångesten, om man bara kunde trycka på en knapp så den försvann.