I natt har jag sovit på en madrass på golvet, och nu ligger jag på den igen. Min älskade fru vill ligga nära mig, och jag nära henne så klart, så hon har intagit soffan bredvid mig. Jag vägrar sova i sängen innan vi fått spika igen det JÄVLA fönstret som är i taket över sängen. Det bidrar till att jag vaknar varje morgon med ont i ögonen och huvudvärk.

Jag sydde en gardin som vi hängde upp i fönstret, men det glipar och det lyser igenom, så nu är det bara ett alternativ kvar, en tunn masonitskiva, så vi kan spika igen. Jag hatar det jävla fönstret.

Anna cyklade och köpte den där plattan, 13 kr kostade den. Som hittat! Men, vi har inte fått upp den än. Imorn hoppas jag. Jag tänkte att man kan ju sätta ett tyg på den eller eller nått.

Mitt på dan idag så fick jag en panikångestattack. Jag kände av sviterna från igår. Jag har väldigt sällan så kraftiga anfall.

Jag skyndade mig att göra färdigt det jag skulle vid pysselbordet. Hjärtat for som en studsboll i mig, och ångesten bara kröp i kroppen. Jag fick lägga mig på soffan, men jag kunde inte slappna av överhuvudtaget. Jag tog en Xanor mot ångesten, och jag blev galet trött.

Jag stensomnade på en kvart, kunde inte hålla mig vaken. Och sen när jag försökte vakna flera timmar senare, så var ångesten borta, men jag kunde verkligen inte vara vaken. Ögonen ramlade ihop och kroppen var som gelé. Jag pallade knappt att ena stå upp. Men, det var verkligen skönt att sova lite.

Thorsten Flinck… Ja, vad ska man säga… Jag ÄLSKAR hans röst, hans sätt att sjunga, hans tolkningar av andras låtar, hans utstrålning, hans person… Men, jag kan inte påstå att jag tycker om hans teater-sida. Jag förstår honom inte, jag tycker han är “för mycket”. Han för skumma monologer, pratar så fort och osammanhängande så man undrar vad som egentligen rör sig i hans skalle.

Jag förstår verkligen inte hur man kan tycka att det han gör i teaterväg är bra. Alla får tycka vad de vill, men jag förstår inte. Jag kanske inte är tillräckligt djup, jag vet inte. Den här kvällen kändes pengarna, som vi egentligen inte hade, totalt bortkastade. Han sjöng några låtar, men körde mest nåt monolog-race som kändes totalt meningslöst. Bortkastad tid.

Jag har sovit nästan hela dan idag. Migrän, ont i ögonen och i allmänhet kasst mående. Jag pratade med min handledare på arbetsförmedlingen idag oxå. Jag pallar inte att gå till kursen. Jag har bara ständig ångest och gråter hela jävla tiden. När ska min kropp bara acceptera att jag inte orkar må så här mer.

När vi var på konserten idag, så hade jag panikångest och var helt yr innan allt kom igång. Sista tre låtarna så rann mina tårar, jag svalde och svalde och försökte verkligen att inte gråta, men tårarna bara kom. Jag ville bara vara hemma. Jag satt och funderade över varför jag aldrig tycker att något är genuint roligt. Varför jag inte kan vara som jag var förr, och faktiskt vilja göra saker och se fram emot det med sann glädje?

Varje gång jag planerar något som jag ju TYCKER ska bli roligt, så känns det ändå jobbigt, ju närmre det kommer i tiden. Och när det väl är dax, så skriker hela kroppen NEEEJ! Jag har aldrig varit en sån människa som avbokar saker i första taget. Men, sista åren har jag verkligen avbokat saker, hela tiden. Vad det än är. Ångesten bara skriker i kroppen, och jag vet inte varför.

Tårarna rinner nu också, och jag kan inte stoppa dem. Jag orkar inte må så här. Vad är det för fel på mig? Kan jag aldrig få bli riktigt riktigt glad och lycklig igen? Som den jag var före den där jävla depressionen. Jag har aldrig blivit mig riktigt lik igen efter den. Allt känns bara patetiskt.

Livet suger ibland, just nu är det så. Ångest, panikångest, migrän och ångest för ångesten. Det kunde varit roligare. Och min onda tand känns som om den ska explodera snart. Men, life´s a bitch, and then you die… eller hur är det man säger.

Jag ska på konsert ikväll. Thorsten Flinck. Jag har verkligen sett fram emot det, men just nu när huvudet spränger och samvetet gnager för ångesten och all skit, så känns det inte ens roligt. Jag hoppas jag pallar spelningen. Att skallen inte går sönder, och att ångesten håller sig i schack.

Jag har uppdaterat min vikt oxå inne under VIKT uppe i vågräta menyn. Det känns segt just nu med vikten, men det ska ju vara så tydligen.

Igår var vi hos Anita i Alingsås och pysslade från två på em till tolv på natten. Det var vi, Puck och Christine, ja och goa Anita förstås. Vi fick jättegod mat, och trevligt sällskap hela dan, och det var mysigt. Det är riktigt roligt att träffas några så och pyssla ihop. Det blir lite annat än att sitta hemma själva.

Vi skulle stannat kvar och övernattat hos Puck och Östen men Anna mådde inte bra. Hon fick jättemycket ångest och mådde helskumt. Hon håller fortfarande på att vänja sig vid sin nya medicin. Hon storgrät i bilen på vägen hem. Stackarn… Väl hemma vid ett på natten så gick vi och la oss.

Idag har vi varit på LLs och storhandlat. Och då menar jag stor! Vi har fyllt frysen och kylen med massa gott och faktiskt väldigt nyttigt! På em har vi inte gjort så mycket. Bara slappat. En tråkig dag…

Nu ska jag återgå till One tree hill.

Ja, överskriften säger väl en del… Det är min vardag just nu. Matt och kroniskt törstig. Det känns som att jag dricker hela tiden, men inte hjälper det. Men, faaaan vad gott det är med rent iskallt vatten! Och ur den här kranen kommer det verkligen iskallt vatten.

Igår tog jag och Anna en promenad innan frukost, jag hakar på hennes “nya liv”. Jag behöver oxå komma ut och röra på mig. Jag har nu gått ner dryga 16 kg, och det KÄNNS! I hela kroppen! Det är så mycket lättare att gå, och röra på dököttet. Det känns inte alls lika jobbigt och ansträngande, det känns nästan som om jag dansar fram över marken. Härlig känsla! På så lite egentligen. Jag väger ju fortfarande 140,6 kg lixom.

Jag har förresten fyllt i min vikttabell under VIKT högst uppe i menyn.

Anna har varit på möte med sin läkare och med försäkringskassan. Läkaren skrev ut ännu en ny medicin åt Anna. Sertralin heter den. Hon har ju provat massa olika, och har verkligen mått SKIT av alla. Så nu håller jag alla tummar och tår för att hon ska “tåla” den här sorten. Det vore skönt om hon kunde få slippa sin panikångest och även biten av depression som jag tror finns där under någonstans oxå.

Hyresvärden har varit här idag. Han är så galet trevlig! Han bryr sig, och frågade hur jag mår, och så stod vi och pratade en stund. Han har mätt fukt under diskbänken och i fönstret i köket och Alexanders rum. Under diskbänken luktar det mögel, men där verkade det inte visa på någon fukt iaf. Han ska ställa in en luktätare och se om det försvinner. Om lukten kommer tillbaka så ska de bryta upp och kolla där under.

I fönstren visade det på lite fukt. Det har varit en jäkligt våt vinter, och det har ju runnit efter fönsterkarmen. Nu är det målat för det hade torkat, men det mätte ändå lite fukt. Han ska komma tillbaka nästa vecka och se om det går ner i värde.

Anna har borrat och skruvat upp hyllor och lampor etc. Jag har spikat upp lite masker och tavlor. Vi har många snygga träfigurer som vi har placerat ut lite i vårt hem nu, så nu börjar det verkligen se ut som ett hem där även jag kan trivas. Det har känts lite som en rivningslägenhet eller nåt i den stilen. Vi har även slängt ut två bokhyllor med bara hyllplan, som vi hade alla Annas DVD-skivor i. De bor nu i den stora bokhyllan med skåp och hyllor.

Jag fick panik på alla bokhyllor. Kände mig lite omringad och nästan instängd bland alla bokhyllor. Vi har ju dels den stora “vanliga” bokhyllan, och sen den som är i scraphörnet med pysselbordet i. Plus de två som åkte ut. Fanns ju inte ens en ren vägg knappt.

Nu ropar Anna att äggen är kokta, så nu ska vi äta lite frukost.