Jag går på sexveckorsschema och just den här veckan är det mycket jobb. Eller ja, jag jobbar fem dagar och är ledig två, som en vanlig arbetsvecka för andra, men mina två lediga dagar inföll idag onsdag och igår tisdag. Det är väl troligen därför arbetsveckan känns lite längre, eftersom jag jobbar fredag, lördag och söndag.

Men, dagarna går fort. Snart är helgen över och nästa vecka ska jag, Anna och vår underbara vän Eva från Skövde åka till tjejerna vi brukar träffa i Karlskoga. Mysigt att Eva ska med oxå, det är så roligt att umgås med henne, och det är verkligen synd att hon bor 11 mil från oss. En så genuint go tjej som jag är så glad att jag lärt känna. Det känns som om jag har fått en syster jag aldrig haft. Snacka om soulmates!

I övrigt rullar livet på. Jobb, pyssel, vänner, familj, pyssel, jobb… Vi hade en inneboende om ni minns att jag skrev det för någon månad sen. En gravid 23-åring som pluggar till sjuksyrra och praktiserade här i Trollhättan. Men hon fick erbjudande om att låna en kompis lägenhet, så hon har flyttat ut igen.

Däremot har vi en tonåring till under våra vingar. En tjej som är 17 och som inte mår så bra. Hon har fått eget rum här, eftersom Jennifer ju bor i garderoben. Vi har flyttat hit hennes säng och lite saker, då vi inte tyckte att hon skulle bo där hon bodde. Hon var mest ensam och ledsen och behöver någon som bryr sig om henne, på plats.

Vi får se hur det blir när vi flyttar, då vi inte kommer att ha ett rum extra, men då kommer vi inte bo så långt ifrån varann, så det borde ju gå att lösa. Vette katten hur, men det SKA gå. Jennifer ska dock inte behöva dela rum då hon har behov av eget rum. Vi funderar vidare. Tips?

Idag är tredje dagen som Anna kräks. Hon har åkt på världens magsjuka. Usch och fy. Hon har varit förpassad till TV-rummet och soffan/madrass på golvet. Jag har verkligen inte nån lust att få magsjuka igen. Jag har inte tid, måste jobba. Jag har varit borta några ggr på några månader och nu behöver jag dessutom läkarintyg från första dan.

Så… Håll tummarna att jag klarar mig undan den här omgången av kräksjuka. Idag får hon dock sova i sängen. Men jag lär ju inte pussa på henne förrän tidigast på söndag. Vägrar faktiskt! Jag har fixat och grejat med mat och dryck i tre dagar då jag vill att hon håller sig ifrån köksregionen också. Usch, stackarn.

Igår fick jag ett mail från ett Stämpelföretag i Michigan, där ägarinnan skrev att hon gillar korten jag gjort med deras motiv. Hon frågade om jag ville bli en del i deras designteam! Sååå roligt när någon frågar!

Klart jag vill! Jag älskar verkligen deras motiv. Både att måla och att göra alster med. Sweet Pea Stamps heter de. Via min min blogg så får mina besökare 10% rabatt på hela beställningarna.

Min älskade efterlängtade saknade fina underbara vän Camilla. En del människor kryper hela vägen ända längst in i hjärtevrån, och där fastnar de, oavsett.

Det känns som om det var igår vi pratade och kramades på tu man hand. I själva verket är det över sex år sedan. Sex långa år, som försvann när hon och hunden Korven steg över min tröskel idag.

ÄNTLIGEN.

Jag är av sorten som aldrig har firat påsk, har nog egentligen inte förstått varför jag ska bry mig om denna högtid som har sitt ursprung i kristendomen. Jag tror ju inte ens på den. Jag hade gärna jobbat den här helgen för jag tror det är en storhelg, vilket klirrar gott i kassan.

Idag storstädar jag pysselrummet. Det behövs! Frugan storstädar resten av huset. Bra fördelning tycker jag. ;] Men vi har nya regler för vem som gör vad och då valde Anna dammsuga, damma och skura golv. Här har slarvats allt för länge, så det var en del att ta ta tag i kan jag lova.

Jennifer ska på nåt skoldisco, Alexander ska nog vara hemma, vi ska hämta hans flickvän ikväll, men än har hon inte åkt härifrån. Sara ska vara med mig och Anna och pyssla. Myshelg. Jag är helgledig från jobbet och HEMMA! Det händer aldrig.

Imorgon eller på söndag kommer älskade Camilla. (Alexanders fadder och min goda vän för oinvigda) Längtar så jag blir tokig. Ska bli mysigt. Nu är det alldeles för många år sen vi träffades.

Vad gör du denna påskhelg?

Jag har blivit så jävla trött. Hela tiden, inte bara så där ibland för att jag sovit för lite. Jag är kroniskt trött. Tydligen är det något som går här just nu. Anna och Jennifer är trötta de med. Jennifer kommer inte ens upp till skolan i tid.

Jag känner mig helt slut i kroppen. Orkeslös liksom. Andfådd, obekväm och matt. Jag behöver väl troligen mer frisk luft, motion och nyttigare mat. Men ändå. Jag är för trött för att orka röra på mig.

Jag längtar tills vi flyttar ner till stan, det blir närmare till flera vänner, bland annat Nathalie och Janina. De har lovat att ta mig i örat om jag inte följer med ut på promenader. Jag behöver någon som drar i mig. Här och nu har jag verkligen noll lust eller motivation.

Äntligen har vi blivit av med vår skrotbil. Den har stått på parkeringen hur länge som helst, avställd och trasig. Anna försökte starta den idag och den tog nog sin sista suck just då. Bilskroten kom och hämtade den med bärgare.

Bärgaren kostade summan vi skulle fått för bilen, så vi gav bort den kan man säga. Men, jag är bara sååå glad att slippa skiten.

Häromdagen när jag åkte till jobbet åkte jag förbi två döda katter. Det skar verkligen i hjärtat att se dem. När jag åkte hem på em, så var den efter vägkanten borta. Men, den som ligger precis här borta i Lödöse, ligger kvar än. Så nu har jag skrivit en lapp som jag ska sätta upp i affären. Usch för att vara den som är husse eller matte till dem. Jag vet hur ont det gör att mista en kär pälskling. Man vill veta vad som hänt om de inte kommer hem, men ändå inte… Det gör så ont, så ont…

Jag har haft rätt många katter. Den första som jag förbarmade mig över var en uteliggarkatt i stallet där vi hängde. Jag döpte honom till Dojjan, och hade med mat till honom varje dag. Men en dag när vi kom dit, så låg han stel och död i en skottkärra. Usch, jag glömmer det aldrig. Vi begravde honom i en skogsdunge i närheten.

Min lille Gizmo, en katt som vi räddade från ett hemskt öde när jag var 19 år, försvann spårlöst. Jättejobbigt, jag undrar än idag vad som hände med honom. En annan katt, Elvis, som vi fick av en granne, och som dessutom hade förlorat svansen av någon anledning, blev påkörd fick vi veta av någon.

Tova var en katt som vi försökte ta hand om men det gick inte med de andra katterna. Minns inte riktigt hur det gick med henne, men tror att den förre ägaren fick ta henne tillbaka.

Sen har jag haft flera katter som vi varit tvungna att avliva. Bubben blev troligen påkörd av något, en skördetröska? Han kom hem med svansen hängandes i en uppskuren spiral och ena bakbenet brutet. Detta var oxå när jag var i tonåren. Jag hade inte någon försäkring på katterna på den tiden, högst korkat. Men, jag hade troligen inte haft råd med operationen ändå.

Sen har vi syskonen Kim och Mimmie. Mimmie var sjuk på något sätt så henne var vi tvungna att avliva. Kim var som en hund, han följde med mig var jag än gick, till och med till posten och affären osv, och väntade utanför. När jag var ihop med Jennifers pappa så fick han för sig att han var allergisk, (idag föder han upp katter!?) så vi var tvungna att ta bort Kim.

Tibby var min älskade skogskatt. Världens underbaraste katt! Jag räddade honom från en tjej som avreagerade sig på katten när hon var arg, och fick honom att bli både lugn och rumsren igen. Han bodde oxå hemma hos mig när jag träffade Jennifers pappa, och jag gav bort Tibby till en vän när den troligen påhittade allergin dök upp. *arg* Sedan avlivade kompisen Tibby utan att säga något till mig. Det har jag haft lite svårt att komma över… Snällare och vackrare katt fick man leta efter.

Snoddas och Zeke hade jag när jag träffade mitt ex. Snoddas var lite opålitlig och flög på Jennifer när hon gick förbi honom. Tyvärr fick han somna in. När jag och exet flyttade ihop fick min mormor och morfar ta hand om Zeke eftersom exets son var allergisk. Nu när både mormor och morfar gått bort, så bor Zeke hos min kära kusin Lisa.

Nu har vi våra älskade katter Zpiky, Tindra och Mowgli, och jag vill ALDRIG ALDRIG någonsin igen leva utan katter vid min sida. Jag är så ledsen för alla tidigare katter som jag saknar jättemycket. Detta inlägget blev lite jobbigt att skriva, så nu räcker det.

Här finns lite söta foton på Tindra och Zpiky. Jag har alldeles glömt lägga in Mowgli där. *to-do-list*

Igår kväll var jag och frugan hembjudna till Janina och Nathalie. Det var även Maria och Anna, så vi var sex brudar som käkade god mat och garvade halvt ihjäl oss till spelet Alias. En så jäkla kul kväll, det var länge sedan jag hade så skoj och skrattade så mycket. Jösses! Och sent blev det, men det gjorde inget. Jag längtar till nästa gång!

Jag borde verkligen ta med mig en riktig kamera när jag ska ta kort. Fotona i iPhonen suger verkligen. Nån som har tips på en RIKTIGT bra fotoapp? Jag har dels del vanliga och dels Camera+. Men, jag är inte nöjd med fotona från någon av dem, iallafall inte i mörker. Det blir ofta kornigt och suddigt.

När jag gick förbi terrariet med vår spindel Lucifer, så var det något på gång där inne. Hon stod i ett hörn och gnuggade på sina nätspinnarspröt med benen.

Det är ett par år sedan hon ömsade skinn senast. Jag tror att det kan vara det som är dags igen. Förrförra gången lyckades jag fånga hela ömsningen med kameran. Den kan ni se här.

Det är lite steg-för-stegfoton, och längst ner på den sidan är en liten filmsnutt som någon spelat in på en hel ömsning, och snabbat på. Skithäftigt!

Ja, vi lär väl se imorgon om det hänt något revolutionerande i terrariet. Lucifer köpte jag när min son var ett halvår, alltså för 20 år sedan. Hon hänger med än och har änna blivit en inventarie i vårt hem. Vacker och fascinerande, stor som en handflata.