Idag har jag varit vaken sen 8… eller 6 egentligen. Jennifer har sovit på soffan tre meter från vår säng i natt, eftersom målaren skulle in i hennes rum och spackla idag. Så jag vaknade när hennes mobil ringde kl. 6. Jag sa till henne att det var dax att gå upp, för hon har en förmåga att somna om. Jaaaaaa, svarade hon tjurigt… och somnade tydligen om… för när jag vaknade till efter tio minuter så sov hon igen.

Jag bad henne IGEN att kliva upp. Ett ännu tjurigare jaaaa…

Jag somnade om… och vaknade när kl. var sju. Då låg Jennifer fortfarande kvar i sängen! Jag sa för tredje ggn till henne att nu FAN får hon gå upp! Och då gick hon upp. Tonåringar säger jag bara… Hon är fan hopplös! Hon kommer ofta försent till skolan, och vi har haft diskussioner om det otaliga ggr. Jag väcker henne, hon äter, och sen ska hon stå framför spegeln i TIMMAR!

Även denna morgon… jag somnade om igen när hon gick upp… för att vakna igen vid 8.15. Och då hör jag Jennifer i hallen. Jag blir TOKIG!!!! Hon börjar 8.20 och har ca 15-20 minuters gångväg till skolan. Vad fan gör man? Inget verkar hjälpa. Jag kan ju inte putta ut henne genom dörren lixom. Men, nu sa jag till henne att en försovning till den här månaden, så blir det ingen månadspeng i mars. NOLL, zero, nada. Nu får det fan vara bra.

Alexander har oxå en förmåga att komma för sent, eller skita i att lämna in det som ska in i skolan. Diskussioner med rektor och lärare flera ggr, samtal hem, precis som från Jennifers skola… Så den här månaden drog jag in ALLA hans pengar. Inte en krona kommer han att få. Nu måste det börja få svida lite. Båda ungarna fixar sig, behöver hårspray, foundation, puder, fylla på mobilen osv. och det kostar… men, de får väl helt enkelt skita i såna saker tills de sköter skolan och får pengar igen.

Jennifer har fått ett par välbehövliga jeans den här månaden för 200 spänn, och ett par skor för 225 (så hon slipper låna sina vänners), plus sin månadspeng. Plus att hon ska på Tokio Hotel på deras spelning i Göteborg på fredag och den biljetten gick loss på 425 kr, fast det var hennes egna pengar. Alexander behöver oxå ett par skor den här månaden, det är utanför hans månadspeng så det kommer han få såklart.

Hur gör ni med era ungar? Mina får månadspeng till “privata” grejer. Sen betalar vi kläder de verkligen behöver utöver det. Och om de vill gå på nån dyrare konsert så brukar vi betala det oxå. Eller iaf en del av det. Vi är ju inte så rika direkt, men det är klart att vi vill att ungarna ska ha det bra, och kunna göra kul saker. Fast, de ÄR väldigt förstående när det handlar om pengar.

De är verkligen inte giriga. Och Jennifer tittar alltid efter billiga kläder… sötunge. Alexander har ju sin EMO-stil, och vill gärna ha kläder från lite häftigare affärer, och de kostar ju en hel del mer oxå. Shock, Grottica osv…

Har ni några bra knep för att få dem att lyssna? Dela med er tack!

Varje kväll när vi går och lägger oss ligger vi och tittar på stjärnorna på himlen. Det är jättemysigt! Vi har ju ett takfönster precis ovanför vår säng i snedtaket. Snedtaket går genom hela rummet, och rummet är bara en säng (2 meter från fot till huvud?) + 30 cm i djup. Och bredden på rummet är nog ung. två dubbelsängar stlk 180 cm. Alldeles lagom för vår dubbelsäng, en byrå, ett databord och en fåtölj. Vi har inte fått riktigt ordning än, det tar sin lilla tid. Men, sen kommer foton!

Det enda är att… det där mysiga stjärnhimmelfönstret… har ju naturligtvis inga persienner efter som det i princip sitter vågrätt… Så, på morgonen är det inte lika mysigt att ha ett fönster över sängen… Det känns som att vakna -citerar Lars Winnerbäck- “…med solen i ögonen”. Och solen i ögonen betyder ont i mina känsliga ögon, och HUVUDVÄRK!

Vi ska klura ut hur vi på ett snyggt sätt kan täcka fönstret med en rullgardin eller ett tyg. Det är ju schysst om det går att rulla bort tyget/gardinen på dagtid, så vi får in lite ljus när vi har stigit upp.

Hela dan har jag legat på soffan. Jag har försökt göra saker, plocka lite i lådor och sånt, men det går inte. Jag är totalt orkeslös. Jag är såå matt och urlakad. Det känns som om jag har haft världens magsjuka och spytt inälvorna ur mig i minst ett par veckor.

Jag är kroniskt törstig. SÅ JÄVLA TÖRSTIG! Jag vill bara svepa ett par glas iskallt vatten. Känna hur det fyller upp hela munnen, för att rinna ner i klunkar genom halsen. Som jag skrivit förut, så är det faktiskt det som riktigt jobbigt. Jag älskar att dricka kallt vanligt vatten. Och jag antar att jag aldrig någonsin mer kan klunka i mig något på det sättet. Så, det är väl bara att gilla läget… men det är skitsvårt att acceptera.

Jag tog en dusch förut, och jag kan säga att jag är jävligt glad att jag tog med mig pallen in i duschen, för jag orkade inte stå upp speciellt länge. Jag fick snällt slå mig ner och duscha sittande. När jag kom ut ur duschen så svimmade jag nästan på soffan. Totalt utmattad! Tårarna rann och Anna tröstade… Fy fan för att må så här. Men, det ska väl vara värt det säger de som vet.

Fast, när man är mitt uppe i det, så känns det inte som att det är värt det. Jag vill bara kunna ORKA och kunna DRICKA. Åtminstone orka stå upp längre än fem minuter utan att falla ihop i en trött orkeslös hög. Hur lång tid ska det ta innan man orkar? Tell me! Ge mig lite kraft!

Jag ligger här vid datorn och dricker en äcklig nutrilett. De andra sitter i köket och äter en god frukost. Men, det är mitt eget val, så det är bara att bita ihop. Nu är det två dagar kvar till operation. På onsdag den 24 februari bär det av till Skövde. Längtar! Fast, mest längtar jag till ett par veckor efter operationen, så jag kan börja tugga och äta lite smått igen.

När vi vaknade och stack näsan och armarna utanför täcket höll vi seriöst på att frysa ihjäl. Det är SÅÅ kallt i vår lägenhet. Det var inte precis så vi ville stiga upp och sätta ner fötterna på det ännu kallare trägolvet. Men, det var bara att bita ihop, upp och ta på sig de iskalla kläderna som hängde på stolen, och så på jakt efter ett par strumpor. Jag tycker inte om att ha på mig strumpor egentligen, går ju till och med barfota i skorna på vintern, men jag kan lova, att till och med jag frös om fötterna. SOM FAN!

Igår kväll satt hela familjen, och då menar jag HELA, och kollade på Bröllopsfotografen. Det var jag och Anna, Alexander och Jenny samt Jennifer och Samuel. Mysigt! Redan då var det jättekallt, så alla “par” låg under varsitt täcke och kurade. Elementen var helt iskalla, trots att de stod på högsta värme.

Jag har smsat vår nya hyresvärd att vi fryser… de måste komma hit och fixa det. Sen droppar vattenkranen i köket, och elementet i köket låter som om det rinner bort snart. Det måste nog luftas… FAN vad jag fryser!!! Jag sitter med fleecetröja på mig och huttrar. Jag sitter i sängen, och det är en smidessäng, så ni kan ju tänka er hur kall den sängramen är. Det blir ju nästan som frysklampar och kyler säkert ner ännu mer.

Nu ska jag gå och knacka på hos grannarna och kolla om de har det lika kallt.

Jag har en liten undran… Det här med spikmatta, jag har ju fattat att det är en bra grej. Men, det finns ju massa olika att välja mellan. Såna som kostar bortåt 1000 kr, och såna som kostar 99. Nu undrar jag, vad är skillnaden i piggarna? Vad är skillnaden i hållbarhet? ÄR det någon skillnad? Och vad är skillanden på att de har olika utformning på piggarna?

Jag skulle behöva veta, för jag funderar allvarligt på att införskaffa mig en, eller två. En till frugan och en till mig. Jag har ständigt ont i ryggen, och Anna har väldigt ofta ångest och kryp i benen. Jag har hört och läst att en spikmatta ska vara otroligt avslappnande, och att det hjälper mot mycket.

Mitt ryggskott har inte gett med sig än. Jag har ont i hela ländryggen och ut mot sidorna. Jag har inte lika ont som första veckan, men det börjar bli jävligt tröttsamt nu. Två veckor och jag kan inte röra mig obehindrat utan att det skär i hela jäkla ryggen. Jag har provat med ALLT tror jag, men icke sa Nicke. Inte ett skvatt bättre.

Snart ska vi flytta, och jag kommer inte att kunna bära någonting. Jag lär ju få hålla till i lägenheten och plocka upp saker i den mån min JÄVLA rygg pallar. Jag önskar att vi var rika, då skulle jag gå raka vägen till en kiropraktor. Men 300 kr x gud vet hur många ggr. Det är totalt uteslutet. Speciellt nu när jag kommer att få ca 3500 kr ut den här månaden, och med Annas ca 5000 gör det oss inte direkt rika. Blä!!!! Hur kan någon ens komma på tanken att någon ska kunna överleva på 3500 kr på en månad? Sjukt.

Jag önskar mig en riktig spikmatta!

Det är rätt kusligt egentligen vad naturen själv kan ställa till med. Läste precis det här om kaoset i Egypten, och man blir nästan mörkrädd. Man kan ju aldrig någonsin veta när, var eller hur det händer. Det gäller att inte vara på fel plats vid fel tillfälle. Tänk bara på Tsunamin och alla offer där… usch…

Anna är iväg och jag borde pyssla, men fastnade här nu och letade musik på Spotify! Det är nog det bästa som kunde gjorts, programmet Spotify! Det är sååå roligt att sitta där och leta musik. Ny musik, nostalgi och massa annat gött.

Nu kom min son in hit, och tipsade mig om lite bra musik. Vi har definitivt samma musiksmak. Det här är ett band som jag aldrig hade hört innan, och det lät såååååå bra! I love it! Helt i min smak! Videon nedan är oxå dunderbra med ett annant bra band.

PSYCLON NINE med Parasitic

DULCE LIQUIDO med Antichristianos