Inne på Facebook idag så länkade jag till en sida på Aftonbladet, som handlar om en man som suttit inne i 57 år för mord och pedofilbrott.

Från otukt – till mord

1949 Dömd för förmögenhetsbrott. Togs in på sinnessjukhus.

1957 Skrevs ut 19 januari.

1958 Dom för otukt med annan av samma kön som ej fyllt 15 år samt misshandel. Återtogs till sinnessjukhus, Salberga i Sala, 24 juni 1958.

1966 Försöksutskrevs 1 november, föreståndaren vid Frälsningsarméns industrihem blir tillsynsman.

1967 Våldtar och mördar i mars en åttaårig pojke. Överlämnas till sluten psykiatrisk vård.

2008 Sitter inlåst på rättspsykiatrisk klinik utan permissioner.

Jag tänkte lägga in här vad jag har skrivit.

Det är ju väldigt vanligt att de som förgriper sig på barn själva har blivit utsatta. Samma sak om någon blivit slagen som barn, så slår den själv sen. Man kan undrar hur det blir så egentligen. Vet man inte annat/bättre, tror man att det ska vara så? Man kan tycka att om man blir illa behandlad som barn, så vill inte man inte utsätta någon annan för det… Jag tycker att man absolut måste ta ansvar för sitt eget liv, och för sina egna handlingar. Man måste tänka till, och fundera över om ens beteende eller tankar är sunda.

Den här mannen har ju suttit på sk sinnessjukhus redan som ung, och jag är skeptisk till att dåtidens sinnessjukhus hade samma kunskaper som man trots allt har idag om detta. Det började fel, det fortsatte fel och den här mannen verkar ju inte ha kommit så långt i sina tankar med tanke på hans fortsatta försök till att åtminstone komma i närheten av unga pojkar. Det är nog tyvärr till stor del i vården det brister, att det inte finns resurser till att behandla människor som honom, men jag tycker inte det låter friskt att vara så fokuserad på att få träffa en liten pojke, och vem tusan vet om/hur lång tid det skulle ta om Sten Erik hade blivit frisläppt, innan han gjorde om samma sak igen, och kanske om möjligt ännu grövre.

Det är *missförstå mig rätt* EN sak att ha tankar och fantasier. Men det är en helt annan sak att göra något åt sina tankar och fantasier. Jag har svårt att tro att en pedofil någonsin kan arbeta bort sina känslor för barn. Möjligen kan h*n undvika att ge “utlopp” för sina tankar, men själva tanken och ev. längtan lär troligen finnas där livet ut.

Som Henrik Belfrage, professor vid Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, sagt till Aftonbladet: “Pedofili går aldrig att behandla, vi kan aldrig byta läggning på personen. Däremot kan man ju genom behandling åtminstone förmå personen att inte begå pedofila brott.”

Det här är ett hemskt men intressant ämne, och jag skulle gärna vilja gå in i skallen på en pedofil, och se hur h*n tänker. Det här är något som både jag och de flesta andra människor inte kan förstå, men jag skulle ändå vilja veta hur deras hjärna kan acceptera något som är så in i helvete fel.

Nu skrivs det om en “ny” drog som tillverkas i Litauen och sedan smugglas in via frihamnen i Stockholm och Karlshamn. Även i Malmö och Helsingborg görs beslag. Metamfetaminet är tio gånger starkare än vanligt amfetamin, och extremt beroendeframkallande och direkt livsfarligt, skriver Aftonbladet. Kusligt, tycker jag som har två barn i tonåren.

Metamfetaminet slagit ut hela samhällen i USA och skördat tusentals liv. Här i Sverige har drogen knappt funnits – förrän nu, och trenden är tydlig: Tullbeslagen har ökat lavinartat, 2007 togs 35 kilo metamfetamin. Förra året var siffran 124 kilo – nästan lika mycket som amfetamin.

Det är alldeles för lätt att hamna i ett beroende om man tex. hamnar i fel gäng etc. Hittills har mina tonåringar agerat smart beträffande både alkohol, droger och tobak. Ingen av dem röker eller snusar, de tycker att det är äckligt. Alexander dricker ytterst lite när han väldigt sällan dricker. Han tycker inte om att förlora kontrollen och skulle nog inte trivas med att vara full. Jennifer smakar lite ibland när hennes vänner dricker, och hittills har det räckt så. Droger hoppas jag verkligen att de ALDRIG NÅGONSIN ens kommer pröva.

På Aftonbladet kan man se ett bildspel på vad metamfetaminet gör med kroppen och utseendet.

Jag har själv levt i förhållanden med missbruk av både droger och/eller alkohol, och det är inget jag önskar någon. Det var ett helvete. Droger/alkohol stod på matsedeln varje dag, och de olika drogerna gör olika saker med folk. Amfetamin för att bli “uppåt”, tabletter för att tända av, hash för att bli neråt eller något annat för att bli helt åt helvete. Allt för att fly verkligheten. Jag är övertygad om att det hashet jag rökte när jag var 15-16 år har en stor bidragande orsak till min panikångest. Något jag mer eller mindre får leva med resten av livet. Men, om det är det enda “ärr” jag fått, så är jag nog ändå lyckligt lottad.

Det finns människor som pratar om droger som om det vore tufft och något som är glamoröst. Men, de vet fan inte vad de pratar om. Har man LEVT mitt i det och sett all skit drogerna ställer till med, så är det allt utom häftigt och romantiskt. Så mycket lögner, undanflykter, ovänskap, egoism. En ständig jakt. Jag är jävligt glad att jag tog mig i kragen och insåg att man fan inte behöver ta droger för att klara av att leva. Livet är så mycket mer. <3 Jag ÄLSKAR att leva! <3

Spanska forskare har visat att luften i Spanien innehåller knark. Forskarna använde en high tech luftanalysmaskin för att ta reda på vad luften i Madrid och Barcelona faktiskt innehåller, och det visade att luften innehöll spår av både kokain, amfetamin och cannabis.

I Madrid fanns det också spårbara halter av heroin i luften. Det förklarades med att luftproverna gjordes i ett område där många heroinlangare höll till. Langarna är ju kända för att släppa ut lite i luften som smakprov till eventuella framtida kunder. Knarkhalterna steg också under helgen eftersom spanjorerna blir mer benägna att knarka då. Halterna var dock så pass små att inte ens anorektiska dvärgar med jättelungor skulle kunna bli höga av luften.

För några år sedan gjordes en undersökning i London som visade att mer än 99% av alla sedlar i London bar spår av kokain.

Nu slänger Hultsfredsfestivalen in handduken. Det blir ingen mer festival i den lilla småländska orten. Shit! Jag fick en chock när jag läste detta. Jaja, jag fick ju vara där ett år iaf. Eller ja… två år då, om man ska räkna med när jag och Miia liftade dit när jag var 16. Fast, då var vi ju aldrig inne.

Jag var där 1999 och jobbade som funktionär. Det var det året då en 19-årig tjej dog i publikhavet till Hole. Det året såg vi bla. Hole, Monster Magnet, Bloodhound Gang, Marylin Manson och massa fler bra band.

Har du nåt skoj minne, eller kanske mindre skoj, från Hultsfredsfestivalen? Berätta gärna! Det är skoj att läsa andras berättelser!

Hultsfreds historia

1986 Första Hultsfredsfestivalen lockar 7 500 besökare.

1987 Blir känd som minusfestivalen. Antalet besökare sjunker till 6 500 och Rockparty gör en förlust på 644 000 kronor. Ett banklån och bidrag från kommunen och Kalmars läns landsting räddar situationen.

1988 Revansch. 12 500 besökare gör festivalen till en succé.

1991 För första gången har Hultsfred fler än 20 000 besökare. 21 800 personer kommer för att se bland andra Black Crowes och Thåström.

1999 Nytt publikrekord med 27 000 besökare. Under bandet Holes konsert kläms en 19-årig flicka till döds.

2001 Festivalen närmar sig 30 000 besökare. Iggy Pop och Limp Bizkit lockar 29 000 betalande till Hultsfred.

2004 Efter två år med sjunkande besökssiffror kommer bara 23 000 till festivalen.

2005 J P Bordahl tar över som chef och åstadkommer ett nytt publikrekord – 31 800 betalande.

2007 Festivalen lockar “endast” 23 000 besökare och gör en förlust på 7,5 miljoner kronor. J P Bordahl får gå.

2009 Nye chefen Per Alexanderson lyckas inte vända ekonomin till plus och avgår efter två festivaler med runt 23 000 besökare. Rockpartys underskott uppgår nu till 15 miljoner kronor.

Rockparty

Rockparty har i dag skulder på runt tre miljoner kronor till fler än 100 fordringsägare. Planen är att betala av skulderna under en treårsperiod. Rockparty hade som mest runt 25 anställda. Fem personer jobbar med festivalen på projektbasis.Föreningen grundades 1981 och har i dag 300 medlemmar. Varje år arbetar runt 4000 volontärer med festivalen.

Källa: Norraskåne.se