Helgen är över och vi sitter återigen i bilen. Eftersom vi stannade till vid Mc Donalds så jag och Eva kunde köpa varsin Wraps, så kör Anna. Har ni ätit Wraps på Mc Donalds? Så sjukt gott! Jag åt en kyckling-och baconwrap, utan pommes. Helt lagom för min mage. Och GOTT!

Helgen har varit underbar. Det är så synd att vi bor 20 mil från varann, för detta är tjejer som jag gärna hade umgåtts med mer. Och pysslat med mer. Nästa gång vi ska till Karlskoga blir sista helgen i juni.

Mikaela och hennes Mats kommer troligen ner till oss om två helger. De ska hjälpa oss att flytta. Såååå gulligt! Om det är någon mer som känner att de skulle vilja hjälpa oss med flytten, fredagen 1:e juni (bära lådor) lördagen 2:e juni: (bära möbler mm).

Jag kan inte bära alls eftersom jag har ont i ryggen. Men, tanken är att pysselrummet och köket ska flyttas allra först, så kan jag packa ur lådor och se till att pysselrummet blir iordningställt. Det lär nog finnas att göra.

Det har varit lite olika tjejer som suttit här i lokalen under helgen. Nedan är några av goingarna. Imorgon är det söndag, och det är dags att återvända ca 20 mil hem. Men, först ska vi lämna av Eva i Skövde.

Mikaela och min Anna grejar webbutiken för Mikaelas Scrap In

Lina & Anette.

Soile.

Eva.

Pernilla.

Mikaela och Anna igen, djupt försjunkna i datorns värld.

Eva

Anna

Nu åker vi igenom Svartå, vilket innebär att vi snart är framme i Karlskoga. Bilen är full av pysselsaker och det ska bli sååå roligt att få sitta med tjejerna härifrån och pyssla hela helgen. Det ska bli spännande att se hur många alster det blir gjorda den här ggn. Brukar bli en del!

Anna är lycklig, för hon får köra lite bil. Jag körde till Skövde där vi hämtade upp Eva, och Anna har kört från Skövde. Det är rätt skönt, trots allt, att sitta bredvid och bara slappa. Annars kör ju gärna jag.

Gillar du att köra bil? Om du är/varit i förhållande där båda har körkort, vem brukar köra då?

Ha nu en underbar helg! Det ska vi ha!

Jag och Anna kom dit på fredag em. Vi har under helgen delat bord med Soile, Eva, Maria och Linda. Många goa skratt och mycket koncentration. Bara välkomstpåsen var utöver det vanliga. En påse full med stämplar, papper och dekorationer, se bilden här nedan.

Det var spontanutlottningar under hela helgen, då fick vi varsin stämpel. Sen var det en liten tävling, jag vann ett kit med texter i frimärken. Frågan var vilken av Tim Holtz färger som var den tredje i bokstavsordning. Svar: “Barn door”.

Anna vann förstapris med sina fotolayoter, i båda tävlingarna hon var med i där vinnaren röstades fram. Jag vann förstapris i ett par och andrapris i en där vinnaren röstades fram. De tävlingarna där vinnaren plockades genom utlottning vann vi inget. Priserna var jättefina och generösa.

Maten vi fick under helgen var jättegod; kycklingsallad, nybakta scones, andra mackor, potatisgratäng med fläskfilé, hembakta kakor, våfflor mm. Gott! Fräscht! Väl tilltaget!

Underbara människor på träffen, utmärkt service, kanonutmaningar osv. Vi har haft sååå mysigt. Detta var absolut den bästa träffen vi varit på. Jag ville inte åka hem när helgen var över, men allt har ett slut. Jag längtar till nästa gång som troligen blir till hösten. Tjejer, detta gjorde ni så jäkla bra, er första Svartåträff blev så bra, tack för att vi fick vara med!

Det behövs egentligen bara tre ord för att sammanfatta hela helgen: HELT JÄVLA UNDERBART!

1. Vår packning…
2. Välkomstkitet…
3. Maria tittar på när Eva plockar ner klockan. Hon tyckte den tickade för högt när vi skulle sova.
4. Anna byter madrass med Eva.
5. Maria…
6. Eva längst bort, Linda närmast kameran.
7. Anna…
8. Linda, Anna, Eva, Maria och Soile vid matbordet.
9. Ett av mina alster jag gjorde i helgen. Utmaningen var att använda sig av färgerna svart, vitt, grått.

Dessa tre kort har jag snott från Maria Thim Kokkis Facebook.

Nu ligger jag iaf i ett rum hemma hos Katja i Storvreta. Här har jag aldrig varit innan, och de har ett otroligt vackert hem. Mycket inspirerande hem. Vacker inredning och ja, mysigt och varmt. Jag och frugan kom hit för ett par timmar sen. Vi ska övernatta här i helgen, eftersom vi ska på scrapbookingmässa/pysselträff i Avesta lördag och söndag.

Jag längtar tills i morgon då vi får pyssla igen. Har gjort några alster i veckan, men inte så mycket. Imorgon kommer vi att på mässan även att träffa min kära kusin Lisa med vännen Åsa. Det ska bli jätteskoj. Sen är ju Mikaela där, och Puck. Ja, och massa andra goa människor.

Men, nu ska jag iaf sova. Ögonen trillar ihop hela tiden.
Nattinatti

Jag blir så illa berörd när något är fel med ett djur. Det här kändes verkligen inte rätt. Vi gick ner och tittade till katten, kände på den och gav den vatten och lite skinka. Katten åt lite försiktigt, gick mest avvaktande runt och tittade på oss. Men, den kändes väldigt snäll plus att det märktes att den egentligen var tillgiven.

Svansen var borta så jag döpte katten till… Svanslös. Han hade ett väldigt säreget utseende, och påminde väldigt mycket om den svanslösa Manx-katten. Manx-katterna har svagt utvecklad svans, dock i olika hög grad. Pälsen kan vara antingen kort eller lång, och finns i många färger. Huvudet är stort och runt. Ögonen motsvarar pälsens färg. Öronen har avrundade spetsar, kroppen är kraftig och ryggen kort. De har längre bakben än framben och ser lite harliknande ut. Precis som fina Svanslös!

Det märktes väldigt tydligt att det var en uteliggarkatt. Den var smutsig och fet i pälsen, hade smutsiga öron, dock ej skabb. Pälsen var kort men väldigt tjock och på bakre delen av ryggen hade den jättehårda och rätt många tovor. Svansen kan ha blivit kapad, det vet vi ju inte, men stumpen var hur som helst “hel”.

Ingen kan väl behandla sin katt så här illa, så jag misstänker att katten är på rymmen, eller att *ve och fasa* någon har övergivit kattstackarn.

Jag kände över ryggen på honom, och han var otroligt mager plus att revbenen stack ut. Han var väldigt grov över “axlarna”, men om man lägger fingret mellan “axlarna” och drar bakåt på ryggraden så känner man lätt om det är ett magert djur. Men, han kändes inte utsvulten eftersom han inte kastade sig över skinkan, så han måste ha fått tag på mat någonstans.

Jag tyckte så synd om honom. Stackars kissen. Om vi inte redan hade haft tre katter, varav en sjuk, där hemma, så hade jag tagit med honom hem. Han behövde kärlek, mat, omsorg, en veterinärs omdöme och kastrering.

På ena sidan av halsen hade han en svullnad under huden. Det kändes tjockt och inflammerat. Det kan ha varit en fästing som orsakat honom det. Jag trodde inte det fanns fästningar den här tiden på året, men det satt fast ett sprattlande äckel i ryggen på Svanslös.

Vi kollade upp var man kunde vända sig och försökte ringa ett par ställen. Klockan var runt elva och troligen är det ingen som har telefonjour den tiden, tyvärr. Jag knackade på hos grannen till Eva, längst ner. Hon hade katt så jag frågade om det kanske var hennes katt.

Svanslös väckte mig med sitt skrikande vid ett par tillfällen under natten och även på morgonen. Det är ju svinkallt ute oxå. Jag ville bara hålla om stackarn och ge honom värme.

Svanslös var så utmattad så när han jamade under fm, så var han hes. Han var nog trött efter att ha stått och ylat i ett dygn, så han vilade lite i knät när han kändes sig lite tryggare innan vi åkte till Katthemmet med honom. Sötnos… Åh, vad jag önskar att jag kunde ta med honom hem.

Vi fick låna Marias kattbur när vi körde Svanslös till Skövde katthem. Vi hade pratat med en tjej där som sa att vi skulle komma med honom. Hon skulle observera honom i ett par dagar, och sedan ta med honom på en veterinärrunda med undersökning och kastrering. Sen skulle hon sätta ut en annons, så får vi se om någon hör av sig.

Jag har fått ett mail av en tjej som skrev att hon fick telefonsamtal i höstas när hon hittat en katt. Samtalet var från en kvinna som för ca tre år sedan blivit av med sin gråtigrerade svanslösa katt i Tidaholm. Kvinnan ringde på alla hittade katter i hopp om att hennes svanslöse älskling skulle dyka upp.

Tyvärr hade såklart inte tjejen kvar kvinnans telnr, men skulle sätta upp en annons i samma affär som i höstas. Kanske kvinnan med den förlorade katten hör av sig, och TÄNK OM det är samma katt! Det vore ju helt underbart, men tre år är lång tid, speciellt om man är en uteliggarkatt. Men, hur som helst är Svanslös nu i goda händer.

Vi ordnade med mackor och packade ner det sista vi skulle ha med oss. Våra väskor var så fulla så vi lämnade kvar lite apelsiner, kex och fyra öl.

Kl 9.10 gick vår transferbuss från hotellet till flygplatsen, och den trippen tog ca 1,5-2 timmar. Busschauffören körde som en galning och jag var så åksjuk när jag kom fram så jag var helt säker på att jag skulle kräkas. Jag satte mig på toa en stund och bara andades, och tack å lov så gick det värsta illamåendet över.

Vi checkade in, och vi hade en övervikt på 7 kg, vilket kostade oss €30= ca 300 kr. Trist, men men. Man får bara ha med sig 20 kg inklusive handbagage på Thomas Cook’s flyg som vi åkte med.

Mitt illamående hängde i sig ett bra tag, men efter lite mat så mådde jag bättre. Vi klev på flyget och sen var det fem timmars resa över till Sverige. Jag hade ont i skallen och var så sjukt trött så jag försökte sova bort så mycket som möjligt av resan.

Pirkko hämtade upp oss på flygplatsen. Vi stannade till vid Mc Donalds i Ale, och det var gudagott! Väl hemma kramade vi på ungarna och katterna. Jennifer och Alexander fick lite presenter som vi hade köpt till dem. Sen stöp vi i säng. Skönt att vara hemma, men inte roligt att byta plus 21 grader mot minus 12.

Foton från vår resa till Teneriffa kommer så fort jag har rensat och redigerat dem lite! Vi tog ett par tusen foton.

Idag hade vi inget speciellt inbokat mer än att vi skulle åka upp i norr och titta på naturen och lite annat. Vi tog lite sovmorgon och ställde klockan på tio istället för åtta. Jag är så förkyld så det spränger i huvudet, men det är näst sista dagen här nu, så jag får bara gilla läget.

Mysmorgon, duschat, packat väskorna och ätit frukost i godan ro. Som vanligt tog vi med oss matsäck i form av mackor och dryck. Idag hade vi med oss en påse muffins också.

Först åkte vi till en park här i Puerto De la Cruz som heter Jardin Botánico. Där fanns otroligt vackra blommor och träd. Häftiga träd där det såg ut som om rötterna hängde från grenarna och växte som trådar på stammarna.

Efter den botaniska parken åkte vi vidare mot Temeriffas norra del. Vi var i Punta del Hidalgo och tittade på utsikten. Vi hamnade bakom en bil som hade megafoner på taket, som “skrek ut” någonting om att ett barn på 5 år, Alejandro, som hade vit tröja, hade försvunnit. Hemskt. Men, jäkla bra sätt att få ut det till folk.

Vi åkte uppför bergen på slingervägar för att komma till Anaga som ligger uppe bland bergen. Det var otroligt grönt överallt och jättefin natur, till skillnad från när vi åkte upp bland bergen mot Teide på andra mitt på Teneriffa-ön.

Vi körde så långt upp/ut vi kunde komma med bil. Det är helt fascinerande att folk BOR sådär högt uppe i bergen, i risiga hus och lite här och där. Det är långt att åka dit upp och det är vägar som svänger hej vilt så man kan bara köra i ca 20-35 km/h. Max! Vägarna är otroligt smala så man vill inte möta en bil, men det gör man såklart lite då och då.

Väl där uppe längst upp, så var det lite hus. Man kunde gå en bit till, men bi insåg att det skulle inte vara ett dugg mer spännande en bit längre in i berget. Däremot kom det först en hundkrake gåendes, som såg helt deprimerad och ihopkrupen ut. Den såg inte ut att leva ett bra liv.

Efter kom ytterligare en hund, en hona med hängande tuttar. Hon var jättesöt men såååå mager så revbenen stack ut och ryggraden såg ut att vara en bit utanför hunden. Hon gick ihopkrupen och såg rädd ut med svansen mellan benen. Det såg ut som om hon hade fått både skäll och stryk, stackarn.

När Anna pratade med henne så lyfte hon sina slokande öron. Så söt. När vi åkte så hade hon gått iväg, men var framför oss på vägen ut från stället. Vi stannade till och så fick hon ett par muffinsar och osten från mackor vi hade kvar i vår matsäck. Vi tyckte så synd om henne och ville helst rädda henne, ta med henne hem och ge henne massor av kärlek, mat och glädje.

Anna grät när hon gav hunden vår matsäck. Hunden var jättehungrig och slickade på Annas hand när det var slut. Men hon såg jätterädd och orolig ut hela tiden samtidigt som hon blev så glad för den lilla maten hon fick. Jag grät när vi åkte därifrån. Det är så jobbigt att se djur fara illa. Det gör så ont i mig. Jag har tänkt på hunden hela dan/kvällen. Kan inte få bort henne från näthinnan.

Hur kan man vara så elak mot djur? Hur kan man behandla dem illa? Det var tre killar som oxå stannat där, och de skrattade åt hunden och kastade en torr stenhård brödkant till henne, som hon såklart inte ville ha, och hånade henne. Idioter! Anna kan lite spanska, så hon förstod vad de sa.

Vi åkte därifrån med sorg i våra hjärtan. Inget kändes plötsligt roligt. Vi hade tänkt åka till La Laguna och gå en sista sväng bland butikerna där. Men vi gick in i en butik, sen valde vi att åka hem. Det kändes bara tråkigt och båda tänkte på hunden.

Väl hemma på hotellet så delade vi på en pizza. Det har inte varit speciellt god mat här tyvärr. Det godaste var pizzan idag, men annars brödet vi ätit till frukost med massa frön på; solrosfrön, linfrön, sesamfrön och nån form av korn/vete?

Vi har köpt lite träfigurer och sånt som minne, och vi är osäkra på hur det funkar med vikten på våra väskor. Får man “bara” betala för det då, eller måste man lämna kvar saker? Det är lite nervöst. Min väska väger enligt vågen här på hotellet 15,5 kg, Annas väger 18 kg och mitt handbagage väger 7 kg. Hmm. Det står 20 kg, så vi hoppas på det.

Nu är det dax att sova. Imorgon är det hemresa, och bussen går från hotellet redan kl 09.10. Flyget går från andra sidan ön, 1,5 h bort runt ett tror jag. Vid sex ska Pirkko hämta oss på flygplatsen och köra oss hem.

Anna var uppe med tuppen idag, redan kl sju. Hon duschade, fixade sig och köpte frukost innan hon väckte mig. Sötnos. Efter frukosten gav vi oss iväg. Fast, först köpte vi de rabatterade biljetterna hos biluthyrarna till dagens aktiviteter.

Vi var på Cameleo Center och red på kamel. Men, jag insåg att när vi satt där på varsin sida av kamelen, att jag tyckte mest synd om dem. Behöva gå där fram och tillbaka med människor hängandes på ryggen, med munkorg och tätt inpå varandra på led. Usch sånt djurplågeri. Jag ångrar att jag bidrog till detta elände.

I vår karavan var det bara tre kameler, vi åkte på den i mitten och den längst bak hade tomma sittplatser. Den bakom oss var helt skev i ansiktet och munkorgen såg ut att skava. En tand stack ut och nosen hade lixom flyttat sig och vridit sig fel. Usch, jag ville bara befria de stackars djuren från sitt hemska liv.

När kamelen skulle gå ner på knä så vi kunde kliva ur sitsarna, så for min kamera iväg och landade i gruset. Med linsen nedåt givetvis, så den krossades i kanten och fick revor tvärsöver. FAN! FAN! FAN! Jag älskar den kameran, 30 x optisk zoom är det på den. Det lär väl kosta multum att laga, om det ens går. Tur jag hade med mig min lilla kamera oxå.

Vi åkte efter det skräckinjagande kamelbesöket vidare till de omtalade klipporna Los Gigantes. Vi åkte ner till vattnet för att ta kort, och där var det stora stenar. En litet berg fanns det oxå. Jag gick runt berget och där var det en grotta, med en madrass i. Plus en spegel, jeans, cigaretter mm. Det bodde någon där! Mitt ute bland alla stenar, vatten och berg.

När vi var i Los Gigantes, så upptäckte Anna att hon inte hade med sig sin mobil. Vilket hon borde ha eftersom hon lagt ner den. Troligen har den vid något tillfälle glidit ur väskan. Jag ringde Camelo Center och hotellet för att fråga om de sett den. Men tyvärr. Vi åkte förbi Camelo Center på vägen till Icod, så Anna letade efter den där, men tyvärr utan resultat.

Troligen var det där den försvann, och den som hittade den blev nog bara glad. Det var inte bara Annas iPhone. Den låg i en läderficka, med nytt fint skal som hon köpte igår. I läderfodralet fanns även hennes VISA-kort, legitimation och €50= ca 500 spänn.

Vi åkte vidare till Icod som är ännu ett vackert ställe med mycket gamla hus och sevärdheter. Vi åkte runt och letade efter parkering, och som överallt på Teneriffa så är det fullt efter gatorna plus lite till. Hela Icod var branta backar, så branta så man var verkligen överlycklig om man slapp hamna i bilkö i en uppförsbacke. Det är tur att jag är en jävel på att starta i uppförsbackar.

Vi hittade en parkering till slut, och sen vandrade vi runt lite i Icod. Så vackert. Vi tittade på det berömda Drakblodsträdet och JÄVLAR vilket häftigt träd!!! Det snyggaste jag sett. Jag tog massa foton, och hoppas på att den stora, spruckna kameran tar bra kort trots allt. För säkerhets skull tar jag nu även reservfoton med den lilla, tyvärr inte alls lika bra kameran.

Vi letade oss ner till fjärilsmuseet Mariposario el Drago. Vilka vackra fjärilar det finns. Det var helt underbart där inne med gröna växter överallt och små söta vattenbad. Man fick även se de olika stadierna på kokong, larv och puppa. Alla fjärilarna där inne är uppfödda där.

Det fanns allt från nästan genomskinliga i den storleken vi är vana vid, till stora svarta med vackra färgglada mönster. Om man bortser från världens största fjäril som är ca 20 cm från vingkant till vingkant, så var det många arter som var runt en dm i storlek. Häftigt! Självklart fanns även den största att beskåda.

När vi kände oss färdiga så gick vi affärsgatan tillbaka till bilen. Vi gick in i en liten spritbutik där vi köpte en liter Baileys för €14,90 = ca 150 kr. Billigt! Vi hittade ett litet sött konditori där vi köpte varsin tårtbit. De hade tårta med mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher. När jag sedan åt den så var den inte så god som jag hoppats dock.

Vi åkte tillbaka till Puerto del la Cruz, och där snurrade vi i någon timme och letade efter Mc Donalds. Trots att vi frågade fyra personer efter var det låg, så hittade vi aldrig dit. Det är så mycket smågator, mestadels enkelriktade och fullsmockade med bilar som tutar så fort man tvekar en sekund, så det går knappt att tänka ut var man ska åka. Stressigt!

Vi hamnade först och körde runt i en liten park där man bara fick gå, och sen hamnade vi och körde på flera affärsgator där man också bara fick gå. Jaja, vi är ju turister. Vad förväntar de sig i denna röriga stad. Det är ju inte direkt så det är välskyltat var man får åka och inte. De borde vara vana. ;]

Vi gav upp vårt letande efter Mc Donalds och åkte till vårt hotell. Anna gick och köpte mat, pommes och kycklingfilé till mig och pommes plus hamburgare till sig. De kan inte göra pommes här, de är helt mjuka och bleka. Anna åt inte upp sin hamburgare. Det var nåt skumt kött, ingen aning om vad, det såg definitivt inte ut som och smakade inte som köttet vi är vana vid.

Jag har blivit förkyld som sjutton. Ont i bihålorna, skallen och snoret rinner konstant. Det är en ventil i vårt rum där det blåser in kall luft, rakt på sängen. Troligen är det därför jag blivit sjuk. Jag är jättekänslig för drag tyvärr. Jävla skit! Anna hängde för en handduk där nu så det blåser inte på oss, utan mer ner mot golvet. Skadan är redan skedd, men nu slipper vi, mest Anna, frysa på natten.