Borta bra, hemma bäst

9 Jun
5
         

Nattåget från Östersund som vi steg på igår kväll vid 20.50, anlände i Skövde imorse vid 07.10. Då var det dax för den pirriga bussresan till Trollhättan som skulle ta drygt två timmar. Men, både tåg- och bussresa gick galant för min del.

Jag mådde lite illa på tåget precis innan det skulle komma fram till Skövde, men det var för att det var så jävla varmt ute i gången där man stiger av tåget. Jag drog ner rutan utanför sovhytterna och stod där i det högljudda draget och oljudet av tåget som for fram på rälsen. Jag försökte fokusera på alla hus vi for förbi, tittade noga på gårdar och studerade träden som svischade förbi i hög hastighet. Allt var bättre än att tänka och känna att jag mådde illa. Luft är bra!

När vi kom till stationen i Trollhättan med bussen, så mötte Jennifer, Alexander och Pirkko upp oss där. Pirkko hjälpte oss att köra hem svintunga väskor. Vet ni att om man rullar sina kläder hårt när man packar, istället för viker dem, så får det plats nästan tre ggr så mycket!

Det har varit jättemysigt att vara i Östersund hos Annas föräldrar. De är sååå goa! Trevliga, gästvänliga och alldeles alldeles…. UNDERBARA! TACK för allt!!! :luv: Men, nog är det skönt att komma hem igen, när man varit bortrest. Härligt att krama på ungarna igen, och få pussa lite på katterna. Nu kommer jag ju att sakna Ozzi massor… Sååå go hund! Och Stuffa var oxå himla söt, om än lite hoppigare…

Vi åt lite frukost här hemma och sen bänkade jag mig vid datorn. Anna la sig på soffan och vilade lite till Grey´s Anatomy. Men, först röjde vi undan lite i TV-rummet som såg helt fördjävligt ut. Soffbordet var överbelamrat med saker, och golvet var likadant. Vi hade tömt en klädväska där, så Jennifer hann kolla snabbt innan skolan.

När jag var borta, så har att brev från Skattemyndigheten trillat in. Så nu, gott folk, heter jag MILO LILJA på riktigt. Milo Marie-Louise Lilja, men tilltalsnamnet är MILO. Hur bra som helst. Så mitt andranamn Jenny är helt borta. Jag har som sagt aldrig identifierat mig med det ändå. Men, det var tydligen svårt att lära mig det själv:

Förut när jag ringde min läkarsekreterare, så presenterade jag mig som Marie-Louise Lilja… *s* Och när jag sedan ringde vårdcentralen och sa Milo Lilja, så frågade hon hur jag stavade till det… *fniss* Jättesvårstavat va… :D Enda nackdelen är att Milo väl egentligen är ett utländskt killnamn, men vem fan bryr sig… Inte jag iallfall.

Jag har även fått brev från Trafikverket, att jag måste förnya mitt körkort, eftersom jag har bytt namn… Så nu måste jag ta nytt kort, och skicka in lappen. Får ju snygga till mig med smink, plattat hår och sånt. :P Jag är så ful på mitt körkort, så det behövs verkligen bytas ut. Där har jag dessutom lååååångt hår… Och ser helt psyko ut!

Ni som är scrappare och pysslare, kan gå in på Stämpelbodens tävlingsblogg och läsa om den nya tävlingen! Man ska länka dit, och sen skriva ett inlägg i tävlingsinlägget på deras sida, så är man med om utlottning av tio stämplar och ett textstämpelpaket som snart släpps.

Jag ringde till socialsekreteraren idag för att kolla lite hur det går med Alexanders hemflytt… och jag fick ett besked av henne, som jag även kommer att få bekräftat av den andra kvinnan som har varit med från början när det gäller Alexanders familjehemsplacering. Och det var ett mycket glädjande besked! :) Jag lovar att berätta mer, när jag pratat med dem och det är bestämt “på riktigt”. :wink:

Nu ska jag lägga upp det här, och få upp de sista fotona som blev tagna på vår resa till Östersund.
Och jag är sååååå STOLT för att jag fixade resan!!!! *ÖVERLYCKLIG* Ett steg åt djävligt rätt håll!!!!



Vi var hos Annas mamma nere i hennes lokal.


Här ligger jag och väntar på att få en akupunktur-behandling.


Kristina har satt “lite” nålar på mig… Jag känner mig som en smärre nåldyna… :D
Fem stycken i ansiktet och runt ögonen för mina ögon.


En ovanpå vardera fot, två på insidan av benen och en på utsidan nedanför knäna.


Anna får samma sköna ansiktsmassage som jag fick, under tiden som hennes
nålar verkar i kroppen. Det var sååå skönt! Och luktade gott!


Anna har några nålar i magen då…


Ozzi-vovven är sååååå söt! Jag blev alldeles kär i henne. *saknar ju*


Annas fd. katt Shane som bor hos hennes föredettas mamma.


Sååå gullig!


*eh* När vi åkte tåget hem, så försökte vi återigen att få plats båda på samma
brits… Anna låg med ansiktet in mot väggen, och jag låg på rygg med mitt ena ben över
hennes ben, och tro det eller ej… Det var jättebekvämt! :shocked: Vi somnade så här…


När det blev obekvämt försökte vi den här ställningen, rumporna mot varann
och benen mot varandras ryggar, skavfötters… :D Men, det funkade jävla
dåligt… så till slut fick vi ge upp, och sova på varsin brits iallfall…

Sista dan

8 Jun
7
         

Igår var verkligen en slö dag. Vi låg och kollade på O.C, och myste… Umgicks lite med familjen, och åt supergod fiskgryta med currysaffransås till.

Jag och Anna var med nere i hennes mammas mysiga lokal, “Kristinas Harmoni och hälsa” tror jag den heter… Och så fick vi båda akupunktur-behandling. Jag fick mot mina ögon, och huvudvärk. 17 nålar tror jag hon hade satt lite här och var, bla. i ansiktet runt ögonen. Efter behandlingen så fick jag såå skön ansiktsmassage med nåt som luktade ljuvligt gott.

Idag har det oxå varit en slö dag… Jag vaknade med huvudvärk, mensvärk och mens-illamående… :thumbsdown: Blä… så typiskt, kunde det inte bara lugna sig tills jag kommer hem. Alltid sånt mående ett par dagar innan jag ska ha mens. Annas mamma satte några nålar på mig för huvudvärken, så den försvann efter ett tag. Skönt!

Nu ska vi snart äta Frasses hamburgare. :yum: Den hamburgerkedjan finns inte i Trollhättan. Vi har packat hela fm, och 20.50 ikväll går tåget hemåt. Vi får skjuts in till tåget, och så kommer Annas syster och pojkvän dit och säger hej då oxå. Vi kommer att vara hemma imorgon runt halv tio på morgonen. Bussresan mellan Skövde och Trollhättan var visst “bara” drygt 2 timmar… :worried: Men, jag hoppas det går bra.

Fler foton kommer upp imorn när vi är hemma.





Student / Halvår

6 Jun
2
         

Igår, den 5 juni, så hade jag och Anna varit tillsammans i ETT HALVÅR!!! :luv: Jävlar vad tiden går! Helt sjukt! Sex underbara månader och kärleken blomstrar som aldrig förr. Det här är tokrätt! Jag älskar henne!



Min fina fina flickvän… :innocent:

När vi vaknade igår morse så duschade jag, och sen käkade jag och Anna frukost. De andra hade redan varit uppe ett tag och fixat med allt. Efter frukosten åkte vi in till Östersund för att ta emot Emma när hon tog studenten.



Emma med föräldrarna Kristina och Olov.

 
När det hade fotograferats lite och kramats, så gick vi till ett café som heter “News” i Östersund, där vi satt i några timmar. Studenterna åkte förbi precis utanför fönstret på sina lastbilsflak.

När vi satt där så gick Anna helt plötsligt iväg. När jag frågade vad hon skulle göra, så fick jag inget svar. Hon kom tillbaka ett tag senare, och gav mig en present… SÖTA SÖTA!!! Jag fick en skitsnygg tunika av henne i 6-månaderspresent! *tack älskling*



Min tunika är såå snygg! Kollar man noga så ser man att det bruna streck oxå!

 
Jag, Anna och hennes kusin Helen tog en sväng på stan och kollade in på Panduro. De håller på och bygger om stortorget i stan. Det lutar, och nu ska de göra torget platt. Snacka om onödiga pengar…

När vi kom hem efter stadsturen, så var jag och Anna helt slut. Det var backar överallt! Varenda gata var en uppförsbacke kändes det som. Snacka om att få massa motion. Anna vilade lite, och jag surfade runt lite. Vi var sååå trötta. På kvällen var det studentmiddag här! Det serverades fläskfilé och den godaste potatisgratäng jag någonsin ätit. Och sen blev det jättegod jordgubbstårta på hemmagjord marängbotten. *smaskens*

Efter middagen och lite socialt umgänge med 6-kamp och prat, så gav jag och Anna upp. Vi var trötta båda två, och jag hade lite ont i skallen. Vi la oss och kollade på O.C, och så kidnappade vi den ena hunden, Ozzi, och la henne på ett annat lakan mellan oss i sängen. Hon löper så hon får eg. inte vara i sängen, men det är Annas lilla gosehund, och vi är ju inte här så länge. Den andra hunden, Stuffa är lite större och vildare. Ozzi låg bara där och myste med oss.



Söta taxen Ozzi…


Anna och Ozzi busar lite.

 
Idag vaknade vi vid nio-tiden, av att Annas mormor kom in och sa hej då till oss. Mysiga människa! Hon kramade om oss båda. När hon hade åkt, så låg jag och Anna kvar i sängen. Jag åt några mackor av Annas mammas hembakta SÅÅ goda bröd, och så kollade vi ett par avsnitt av O.C.

Jag fnissade lite när vi låg där, för jag kände mig som värsta tonåringen igen… :D Hemma hos Annas föräldrar som nästan är jämngamla med mig, och där ligger vi som två tonåringar hela fm och bara ser på film och myser. :innocent:

När vi steg upp så plockade vi undan efter festen igår, det som var kvar. Sen diskade jag upp allt som inte gick att köra i maskin, och skurade av bänk och allt. Det blev fint! Det är riktigt roligt att städa hos någon annan ibland, speciellt att göra någon glad. Och det är väl det minsta jag kan göra för att vi får bo och äta här.

Nu sitter jag här och har redigerat lite foton från dagarna som har gått… Om du klickar på första, så kan man sen klicka sig vidare till nästa. Och det står text under de stora fotona. Snart ska jag mysa med lite film med Anna.

Jennifer har det bra hemma. Maria är där och rår om henne lite. Alexander kommer nog på måndag först. Han fick tydligen inte vara hemma hos oss, när inte jag är hemma. Spela roll? Han är 17 år! Han klarar sig. Både han och Jennifer är duktiga och reder sig.

Här är foton från första dagen i Krokom, torsdagen



Dessa är från studentdagen på fredagen.

I Krokom

4 Jun
         

Natten var lugn, bortsett från att det kändes som att tåget höll på att kränga ur rälsen några ggr. Och ett jäkla oväsen… Men, det gjorde inte så mycket. Jag sov några halvtimmar hit och dit. Det var ganska svårt att sova faktiskt, när det bädden rörde sig hela tiden. Jag trodde inte att jag skulle ha några problem med det, jag kan verkligen sova var som helst, när som helst och nästan hur som helst. Är jag trött så sover jag.

Vi vill ju alltid sova bredvid varann, såklart, och försökte knö ihop oss på den här lilla trånga britsen. Vad kan den ha varit, 70-80 cm bred, på sin höjd. Vi försökte till och med sova skavfötters, men gav upp rätt snabbt… Vi insåg att vi inte skulle ha några ryggar kvar om vi låg så där. Så Anna hoppade upp i slafen högst upp mot taket.

Jag var vaken mer än halva natten. Men jag mådde bra! Underbart! En stor seger! Kl. 07 imorse hämtade Annas mamma och pappa upp oss i Östersund, och åkte till Krokom där de bor. Krokom ligger 2 mil utanför Östersund. Vi åt några mackor och småpratade lite, och sen gick jag och Anna och la oss. Vi var väl värda lite sömn…

Vi sov till ca halv två-två? Som två stockar. Det var verkligen skönt att få sova ut lite… Sen gick vi upp och käkade lite frukost. Vi har inte gjort många knop idag. Men, jag har iallfall fått träffa Annas föräldrar (igen), hennes lillasyster, hennes mormor och farfar. Och på kvällen kom storebrodern och Annas kusin med kille. Kusinen med pojkvän har jag träffat en gång innan oxå, då de körde Anna till Trollhättan när hon flyttade in. Massa goa människor! Alla är så trevliga och snälla! Jag stortrivs!

Måste ju bara berätta… Hmm… När vi satt och pratade förut om hemresan, så sa Anna att ja, och i Skövde så byter vi ju till buss. BUSS???!!! :shocked: Den biten kan man ju lugnt säga att jag totalt har missat. Att vi ska åka buss från Skövde till Trollhättan, 11 mil och ca 3 timmars resa. Jag har verkligen ångest för buss, och det kan vara därför Anna inte har sagt nåt om det… :devil:

Nu är det ju lixom bara att gilla läget… Vill jag hem, så är det bara att kliva på bussen. Och det var nog bra att hon inte sa nåt innan. Faktiskt! Smart tjej den där… :wink: Frågan är om min oro för bussresan hade tagit överhanden och hållt mig hemma. Åker hellre tåg.

Anna tog med mig på en liten promenad på em. med hundarna Ozzi och Stuffa. Sen har vi sett en film och käkat god mat. Nu ska vi lägga oss och mysa lite och se på O.C. Vi har tagit lite foton, men de kommer nog imorn eller en annan dag…





På tåget

3 Jun
         

Jag kan tyvärr inte använda datorn så mycket, för det finns ingen el här, och batteriet bara rusar neråt. Fan! Trodde ju det skulle vara ström här iallafall.

Vi åkte från Trollhättan 17.39, och bytte i Göteborg kl. 19.00. Nu sitter vi på tåget mot Östersund, och japp! Jag är med!!! Jag har knappt varit nåt nervös. Anna har krupit ner i slafen, och jag sitter här och skriver. Jag ska se om jag får upp det här nu, innan internet försvinner från det trådlösa igen…

Lite foton från idag!

Första kortet är på min son som kom hem imorse, och hade KLIPPT SIG KORT!!! Snacka om att jag fick en chock!!!! Superkort!

Jag skriver mer när vi är framme imorn! Puss


Helgen som gick

31 May
2
         

Det här har varit en minst sagt händelserik helg. Allt från scrapping till konsert till MC-fest. Jag tar väl och börjar från början helt enkelt…

Fredag

I fredags var Tina här. En tjej från Frändefors, som vi träffade på Scrapmaran i Vänersborg för en månad sen. Vi lånade lite stämplar av varann och även lite skärmallar till cuttlebugen och Revolution. Det är två maskiner man använder för att skära ut bokstäver, snirklar, ovaler osv. med. Hon hade bakat, och hade med sig bullar och superläckra muffins med hallon och choklad i. *tackar och bockar* Det blev en trevlig dag!

På kvällen så var hela familjen på Dia Psalma. De spelade på Magasin 15 här i stan. Och jäklar vad bra de är!!! *love* Jag är sååå glad att jag ÄNTLIGEN har fått se dem. Jag har velat se dem i hur många år som helst, men har lyckats missa dem så fort de har spelat någonstan. *lycklig* Mina ungar älskar oxå Dia Psalma, och var helt lyriska. De fick varsin tröja på spelningen oxå. Och autograferna!

Efter spelningen så kom Pirkko och hämtade mig och Anna. Vi skulle få låna bilen dan efter. När vi skulle köra hem Pirkko, så följde vi med henne upp en sväng, så Anna skulle få se hur hon bor. Efter en liten rundvandring i hennes fina lilla tvåa, så åkte jag och Anna hem.

Vi satt och pratade lite med barnen, om spelningen och kollade kort som blev tagna under kvällen. De var jäkligt nöjda, och jag med! Alexander satt bredvid mig, och när han skulle resa sig upp tappade han balansen och råkade luta sig lite mot bokhyllan som står med ryggen mot fåtöljen, och den ramlar! Hela bokhyllan var full med stämpelskåp, korgar med saker, färger osv osv… Det är vår scrap-bokyllla… Så allt bara ramlade ur… Anna plockade upp allt igen. *tack darling*

Idag på em. var det en kille som körde ihjäl sig på MC, inte så långt härifrån. Så tragiskt. 35 år blev han. Jag träffade honom varje gång jag var på Backstage Rockbar, eftersom han jobbade som vakt där. Läs mer här på Aftonbladet, och i TT Ela. Det är nackdelen med våren, att MC-folket kommer ut, och att det är såå mycket olyckor. Jag älskar ljudet av motorcyklar, och har åkt en del när jag var yngre, men jag hoppas innerligt att mina barn aldrig kommer att bli sugna på att åka mc.

Det händer ju såklart olyckor med andra fordon oxå, men man är så jäkla oskyddad när man åker hoj. Och tyvärr är det ju en hel del som kör som idioter, så olyckan är mer eller mindre ett faktum. Tråkigt med sant. Usch, jag tycker så synd om familj och vänner till killen som körde ihjäl sig i fredags. Det var massor av tända ljus och blommor vid olycksplatsen.

Lördag

På morgonen så var jag såååå trött. Anna var inne och väckte mig flera flera ggr, och jag bara somnade om. Jag hade verkligen ingen lust att gå upp. Eller jo, det är klart jag hade, vi hade ju en jätterolig dag framför oss, men jag var nanig…

Efter vi hade käkat frukost, så gav vi oss av mot Alingsås. Vi stannade till i Sollebrunn och köpte lite godis och dricka. Sen stannade vi till på en fin rastplats vid en sjö, precis innan Alingsås. Väl framme på scrapmaran i Alingsås så bar vi upp våra pysselsaker, och sen gick vi bort till Stämpelbodens butik för att investera i lite nya scrapsaker. Papper bär vi aldrig med oss på en mara, det väger som fan! Och man vet aldrig vad det är för utmaningar och tävlingar och vilka färger man ska använda innan, så det är lika bra att köpa på plats.

Eftersom jag är DT (med i DesignTeamet) för Stämpelboden, så får jag inte deltaga i några av deras tävlingar, så jag fick lite uppdrag av Annika, att göra kort med vissa stämplar. Jag gjorde ett kort med en shopoholic-tjej på. Det kommer upp senare på bloggen under diverse scrapkort 2009 i menyn till höger. Och så hann jag påbörja ett kort med en trollkarl.

Efter maran, så åkte vi hem. Vi missade de tio första minuterna av Robinson, men hann iaf att se resten av programmet. Jag ville att Anna skulle vinna, men icke… Och av dem som satt i final, så hade jag bra mycket hellre sett Jarmo som värdig vinnare. Faktiskt!

Han hade överlevt bättre än Ellenor, och han kändes mer som en vinnare för Robinson. Ellenor har nog varit den absolut tråkigaste deltagaren i årets Robinson. Jag tyckte hon kunde åka för länge sen. Det kändes inte som att hon tillförde något, varken rolig TV eller nåt i gruppen. Och inte känns hon som om hon skulle överleva på egen hand heller.

Efter Robinson fixade jag och Anna till oss, och sen åkte vi och hämtade Pirkko. Vi åkte till Boneshakers MC på fest. Där spelade bla. Brägård, ett lokalt band. De var skitbra. Och Pirkko var nog lite kär i både sångaren och gitarristen. Jag kan inte ens komma ihåg hur många ggr hon sa “Lyssna på gittaren”… “Han är GRYM”…

Det kom fram en kille till mig och började prata om att han visste vem jag var, osv osv… Och till slut kom det fram att han och hans fru, har varit hemma hos mig och Magnus en gång när vi bodde ute i Norra Björke. Och frun är kusin till min mamma… Jag kände inte igen honom… *pinsamt* Men, jag har ju bara sett honom en gång. Det var hur som helst trevligt att prata lite, och det hade varit skoj att se dem igen!

Vi blev kvar där tills mitt i natten innan vi gav upp och åkte hem. Det var en trevlig kväll. När vi kom hem var vi tvungna att duscha innan vi kröp ner i sängen, för vi luktade så mycket cigarettrök. Det är nackdelen med ställen där de rökar inne… *usch och fy*

Söndag

Imorse när vi vaknade så kom Jennifer in i sovrummet. Hon gav mig en kram och sa grattis på mors dag. Sen köp hon över sängen, och kramade om Anna, och sa grattis till henne oxå. Jennifer menade på att man måste ju gratulera båda sina mammor. Hur söt är hon inte då! Och Alexander sa oxå grattis till oss båda. Goaste ungarna! :innocent: Jag älskar verkligen vår familj! *lycklig*

Ja, mors dag ja… Jag hade ju tänkt skicka kort till min mamma, som vanligt, men det är slut med det nu. Inga fler kort. Hon är borta ur mitt liv, och det känns inte jobbigt, inte ens en dag som den här. Hon får ha sitt liv där uppe i Dalarna. Det är hennes förlust, inte min.

Alexander har åkt hem till sin familjehemsfamilj idag, efter att ha varit här en vecka och två helger. Det blir alltid så tomt när han åker hem. Nu är det förhoppningsvis bara en tidsfråga innan han flyttar hem på heltid. Det ska bli så skönt.

Jennifer har varit på rep för medeltidsspelet “Vid Ljuda Os”, och sen skulle hon åka med Maria och bada. Brr… det är ju fan kallt i vattnet nu. Även om det har varit 23 grader här idag, så har inte vattnet hunnit bli uppvärmt. Galningar! Jag längtar tills i sommar, om vi har bil, så vi kan åka och bada ofta. Jag älskar att bada!

Här nedan kommer lite foton från helgen. Det kommer foton en annan dag på Dia Psalma. Jag orkar inte sitta här mer nu… Ska mysa lite med älsklingen…

Tågresa

29 May
6
         

Jag står inte ut med att vara utan Anna i nästan en vecka. :worried: Det finns säkert de som tycker att det är “nyttigt”. Men varken jag eller Anna är av den åsikten. Jag förstår inte grejen med att det skulle vara “bra” att vara ifrån varann ibland. Varför? Vi älskar ju varann, trivs och mår bra i varandras sällskap. Då finns det väl ingen anledning att vara ifrån varandra. :question:

Anna har bokat tågbiljett tur och retur till Östersund, eftersom meningen var att hon skulle åka ensam, eftersom jag förmodligen inte skulle fixa att åka bil dit. Jag fick ångest av bara tanken. Jag har tänkt på tåg, men det är fan minst 12 timmars resa, och det gör mig helt knäpp. Men, nu har hon iaf bokat en hel sovvagnskupé till sig själv. Det är tre bäddar, men man kan tydligen boka så att ingen annan kan boka i samma kupé.

När jag pratade med Angelica idag så sa hon att om jag åkte med Anna så hade vi ju haft en hel vagn för oss själva, och dessutom med sängar så man kan lägga sig ner. Så har jag inte ens tänkt. Så jag och Anna har pratat jättemycket idag om ifall jag kanske skulle fixa att åka med iallafall. Hon vill jättegärna ha med mig, såklart, och vi har diskuterat fram och tillbaka.

Det slutade iaf med att vi bokade biljetter till mig oxå. Vi valde såna biljetter som är ombokningsbara, ifall jag inte klarar av att åka med när onsdagen kommer. Så har jag inget krav att jag måste för att biljetterna är köpta, eller nåt sånt. Jag kan känna efter när det är dax, och bestämma mig då. Men, jag hoppas verkligen att vi åker båda två. Jag vill ju se “hennes” stad, och träffa hennes nära och kära. Och givetvis vara med henne. :innocent:

Idag har det blivit pysslande i stort sett hela dan. Pirkko var här en tur, och nu är kl. 00.26. Det är dax att byta från fåtölj till soffa, och krypa ner i älsklingens famn. Vi ska titta på minst ett avsnitt av O.C. Det är ju såååå bra! *love* Det går inte att sluta kolla. Och imorn så kommer Tina hit, en tjej vi träffade på Scrapmaran i Vänersborg. *ser fram emot*

Natti natti på er… :sleep:

Vår medverkan i Par på prov

30 Oct
0
         

Vår medverkan i TV 3, okt. 2004

Anledningen till att vår familj medverkade i detta program, var för att Meter Film, som har gjort dokumentären, hittade min hemsida, och mailade och sa att de gärna ville ha med oss. Efter en stunds övervägande, så sa vi OK DÅ! Kul grej!

Så här blev resultatet!

Fredagen 15 oktober 2004
Familjeporträtt inför “Par på prov”

Vi gick upp rätt tidigt för att hinna med dagens alla händelser. TV-teamet hade sagt att de skulle komma runt 12-tiden, men de ringde och skulle bli lite sena. Runt 14 skulle de dyka upp. Gott, då behövde vi inte stressa ihjäl oss.

Vi duschade, käkade frukost, handlade lite och gjorde oss snygga. Jag var grymt nervös, men samtidigt förväntansfull. Det är skoj att prova på lite nya äventyr. Och att vara med i TV är väl inget som inträffar varje dag direkt.

Jennifer kom hem från skolan vid 13.30 och vid 14.00 kom TV-teamet. De hade med sig massor av saker som de skulle få plats med i vårt trånga hem. Vi har inte så där våldsamt stora utrymmen, så det blev till att hoppa över sladdar och saker. Det var lite spännande stämning. Killarna och tjejen i teamet verkade trevliga oxå.

Jag och Magnus blev intervjuade, “synkade”, först var för sig, och sen tillsammans. Det var verkligen mycket frågor, och det kändes lite ovant och skumt att svara på frågor på det sättet inför en kamera, men det gick bra. De frågade bla vilken den absolut värsta familjen skulle vara, och då svarade jag en jättesportig familj så jag skulle behöva sporta eller en fanatiskt kristen familj.

Vid halv åtta på kvällen var vi klara för dagen. Jag var helt trött i huvudet av allt som hänt under dagen. När TV-teamet hade åkt så åkte jag och Magnus och köpte chips och godis till oss och Jennifer. Sen var det MYS i soffan med TV. Kramades och gosade. Det ska verkligen bli tomt utan dem när jag kommer att vara borta en tid.

Lördagen 16 oktober 2004
Mötet med min nya familj 35 mil bort, i Växjö

Kl. 03.40 ringde en idiot och sa sig vara från TV 3, och började dilla om att vi hade blivit förväxlade med en annan familj, och sen sa han att vi skulle gå till tågstationen för att filma en avskedsscen. Kl. 04.00 på morgonen??? Aldrig i livet! Inte en chans! Den går jag inte på!

För säkerhets skull så ringde jag till en kille i TV-teamet och frågade om allt var som det skulle, och det var det. Vi trodde att det var nån kompis som drev med oss. Idiot! Det var inte ens roligt. Låg humor…

Vi sov vidare, och gick upp vid 6.15. Duschade, blev filmade på morgonen när vi sa hej då. Jag och TV-teamet gick till tågstationen. När vi kom dit, så fick jag min tågbiljett.

Jag var jättepirrig innan, och nervös för hur långt jag skulle åka. På biljetten stod det Växjö! *andades ut* Där har jag ju varit förut! Det kändes ok! Det fortsatte att pirra i magen, och jag var nervös som sjutton… Jag fick vänta en timme mellan tågen, i Göteborg, och det kändes som tre timmar! Jag var svinhungrig hela
dagen, men kunde inte äta. Huvudvärken kom och gick. Jobbigt… Det kändes verkligen som “fel dag” att ha huvudvärk… Men det var väl all nervositet och spänning.

När tåget äntligen stannade i Växjö så kom en tjej i TV-teamet och hämtade mig. Vi åkte hem till familjen där jag skulle bo i åtta dagar.

Jag var MYCKET förväntansfull och pirrig när jag med nyckel steg in i mitt “nya” hem. Det var ett fristående hus, typ radhus, i ett villaområde. Det första som mötte mig var en hall… utan skor och jackor!? Men, sen upptäckte jag att det var en käck ytterklädes-garderob med skjutdörrar… Ok…

Till skillnad från mitt eget hem så var mitt nya hem väldigt ordningsamt, städat överallt, både golv och på möbler. De hade stilren smak, men samtidigt väldigt snyggt! Jag gick runt i huset, som var på två våningar. Genomgående i hela huset var att det inte var några vita väggar, utan varma fina färger. Det gillar jag! Möblerna var oxå väldigt snygga och gick i träfärgat. Jag skulle själv kunna tänka mig att bo så!

På undervåningen var det ett jättestort kök i lite mörkare träfärg. Det fanns en sån där platt spishäll i glas, diskbänken var i mörkgrå/svart sten. Kyl, frys, ugn och micro var i stålfärgat. Mycket snyggt! I mitten av köket fanns en arbetsbänk, precis som jag vill ha det! Det hängde det en platt TV på väggen! Rika?!

På undervåningen fanns även ett flickrum, ett TV-rum, en stor altan, ett sovrum och ett jättebadrum med bubbelbadkar. Badkaret stod i ena hörnet och i andra hörnet fanns en inglasad dusch. Gött lyxigt! Mycket yta, snygga färger och snyggt tvättställ plus skåp.

Jag noterade att det inte fanns någon stereo på undervåningen, men det var TV-apparater i ALLA rum, ja till och med köket ju! *räknar* totalt sju eller åtta TV-apparater! På övervåningen var det ett TV-rum till, med en snygg DJUP soffa med tillhörande fot/benkuddar. Wow! Där fanns även TV, dator och en stereo. Familjen har helt klart snygg smak! Två pojkrum och ett badrum med dusch tog oxå upp övervåningen.

Jag kollade musiken och den var INTE samma som min. Av pojkarnas sovrum att döma så är det här en mycket sportintresserad familj. Det fanns mycket pokaler, medaljer och plansher på sportkillar.

Jag hittade ett fotoalbum som jag genast dök in i. Jag var ju grymt nyfiken på vad det var för familj jag hade hamnat i. Jag räknade iallfall ut att det fanns tre barn i familjen, en flicka och två pojkar, som dessutom var tvillingar. Jag räknade lite på när fotona var framkallade, så runt tio år var nog pojkarna, och tjejen något äldre.

Mitt första intryck av familjen var: 3 barn varav en flicka och två pojkar. Alla barn sportar. Familjen har god smak beträffande inredning. De verkar ha gott om pengar med tanke på alla dyra prylar. Det städas ofta. Huset verkar vara rätt nybyggt.

När jag var färdig med min rundvandring i huset, så var det dax för manualen för hur familjen lever sitt liv. Först var det ett brev från kvinnan i huset. Hon förklarade att hon älskar att städa, diska, tvätta och stryka. Hon har svårt att vara still och är väldigt aktiv. Det stod även att hon går upp kvart i fyra på morgonen, för att åka till sitt arbete som frukostvärdinna!!! Ojojoj!!! Jag som är nattmänniska och rätt ofta lägger mig vid 02-03 på natten. Det blir en omställning!

Alla tre barnen har innebandyträning flera ggr i veckan och match varje helg. Pappan är både innebandytränare och tränar själv. Sen har de en kiosk de står i en dag i veckan i nån idrottshall. Hmm… en hel del aktivitet alltså… Bara de inte ska ha mig till att sporta!

Sist i manualen stod det lite om deras livssyn, och det stod att deras livsfilosofi är att inte prata eller döma hur andra uppträder eller lever. “Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad”. Det låter ju positivt.

Det var jättepirrigt när familjen kom hem; pappa, dotter på 14 år och två killar på 11 år. Men pirrigheten släppte väldigt fort, för de var väldigt lätta att prata med. Vi konstaterade snabbt att alla var väldigt hungriga, så vi åkte och handlade med en gång. Jag hade djävulsk huvudvärk, migrän… I bilen på väg till affären “kollade vi av” varann lite, och allt kändes bra.

När vi kom hem lagade vi tacos tillsammans. Alla hjälptes åt, även barnen. Palle -pappan- frågade om jag ville ha ett glas vin när vi lagade mat, men eftersom jag är så gott som nykterist så tackade jag nej. Han såg lite förvånad ut, och har senare förklarat att han trodde att jag skulle dricka.

När vi skulle äta hade jag fått sån migrän, så jag fick bara i mig ett tacoskal med lite köttfärs och grönsaker i, sen var det stopp. Jag mådde för illa, och hade för ont för att få i mig mer.

Jag blev “synkad” (intervjuad) om mitt första intryck så här långt, och det var mycket positivt! Mycket trevlig man, och mycket trevliga och vänliga barn. Sen orkade jag inte så mycket mer, utan gick och la mig och sov för natten. Jag fick bo i det ena pojkrummet på övervåningen.

Söndagen 17 oktober 2004
Cykeltur & kioskverksamhet i sporthallen

Jag har sovit kass i natt, har vaknat hela tiden för att jag haft så ont i huvudet. På morgonen blev jag väckt vid 10-tiden av Palle. Jag gick upp och duschade, och sen käkade jag frukost. Övriga familjen hade redan ätit, men Palle satt kvar med mig.

När jag plockade undan efter frukosten så passade Palle på att duscha. Efter ett tag så cyklade vi bort en idrottshall, där vi skulle stå i föreningens kiosk ett par timmar. Det gick bra, alla var jättesnälla och trevliga, trots nyfikenhet!

Det verkade till och med som att barnen som var där uppskattade mig, för de kom fram och pratade hela tiden. Jag sålde kaffe för 10 kr, upptäckte TV-teamet efter en stund… *hmm* Det kostade visst bara fem, så jag drog in lite extrapengar till föreningen oxå! *haha*

När vi hade gjort vårt pass, så cyklade vi hem igen. Det regnade plus att jag hade svinont i häcken. Det var typ andra gången jag cyklade det senaste året! Jag skulle nog behöva “träna” rumpan lite för cykling om jag ska cykla fler ggr! *ajajaj*

När vi kom hem så åkte Palle och handlade mat. Jag satte på potatisvatten och kokade ägg. Vi tänkte käka potatis, stekt fisk och äggsås. När Palle kom hem igen så skulle vi hjälpas åt att laga maten.

Mitt i matlagningen så gick elen i halva huset!? Halva spisen funkade och halva var helt död! Jag hann steka lite fisk, men vi konstaterade att vi inte skulle hinna klart med maten plus äta innan vi skulle åka på bio kl. 15, så jag kom med förslaget på att käka ett par mackor. Vi kunde ju äta middag efter bion.

Vi kollade på Harry Potter & fången från Azkaban. Den var bra och rolig. Jag har börjat att se det en gång, men orkade inte kolla klart, och det var nog meningen! Det finns en mening med allt… Efter filmen åkte vi hem och lagade färdigt maten. Någon hade varit där och fixat så elen fungerade igen.

Jag röjde undan efter maten. Jag har även tvättat och hängt tvätt idag. På kvällen hjälpte jag familjen att koppla in deras bredband, och det var uppskattat. Sen visade jag min hemsida, hur vi bor och hur Magnus och våra barn ser ut.

Vid 22 gick alla och la sig. Jag läste en stund, så jag somnade runt 22.30 ca. Jag skulle ju upp 03.50 på morgonen efter för att åka till jobbet som frukostvärdinna på Hotell Royal Corner. *gäsp*

Måndagen 18 oktober 2004
Piercingar, tatueringar och jobb

Jag var halvt död när kl. ringde 03.50, men det var bara att stiga upp. TV-kameran var i ansiktet och lampan oxå… Jag kände mig som en zombie. Jag åkte iväg vid 04.40, och började jobba vid 05. Trött!! Men jag tror att det är en vanesak helt klart, att komma upp på morgonen och ha ett sådant arbete.

Jag hjälpte till att göra iordning och bära ut saker till frukostmatsalen. Jag skar lite grönsaker, stekt bacon. korv och köttbullar mm. Själva jobbet i sig tycker jag är helt ok. Jag har vid flertalet ggr jobbat inom kök och restaurang i mitt liv. Det är ganska skoj, men dock inget som jag skulle välja som yrke.

Runt nio-tiden kom chefen för hotellet dit. Madde som jag jobbade tillsammans med kollade med chefen hur det fungrade med mina piercingar i förhållande till jobbet. Chefen sa att i matsalen har de som policy att inte ha sådant, och i köket är det hälsovårdsnämnden som inte godkänner det, pga av hygien.

Att jag inte får ha mina piercingar i köket förstår jag mycket väl, så det är helt acceptabelt. Att de har som policy att inte se ut på det sättet i matsalen, det får jag ju snällt respektera!

Eftersom jag inte ville plocka ur mina piercingar i ansiktet, så fanns det tyvärr bara ett alternativ; att gå hem. Om jag hade varit kvinnan jag är “stand in” för, så hade jag aldrig valt det yrket, eller om jag redan hade haft det jobbet, när jag ville ha mina piercingar, så hade undvikit att pierca mig helt enkelt.

Men eftersom jag redan har dem, och inte har valt arbetet, så kändes det mest rätt att behålla dem. Plockar jag ur dem, så läker dessutom hålen igen, och det tyckte jag inte var värt för tre dagars arbete.

Men som sagt, själva arbetet i sig, och att gå upp den tiden på dygnet hade inte varit några som helst problem den perioden. Jag kan ju gå och lägga mig när jag kommer hem och sova ett par timmar, och sen har jag em och kvällen fri.

Även om det inte är lätt att hitta ett arbete i dagens läge, så FINNS det ändå arbeten där utseendet spelar mindre roll. Vem vet, i framtiden om det krävs av mig, så är det inte alls omöjligt att jag plockar ur mina piercingar för ett arbete, men jag har ju fortfarande mina tatueringar kvar, och vissa går inte att dölja.

Någonstans så hoppas jag dessutom att både piercingar och tatueringar ska bli ännu mer accepterade av folk, än vad de redan är. Man kan inte döma hur en människa är som person, bara genom att se hur hon ser ut. Det sitter djupare än så!

Palle berättade att hans barn tyckte att jag såg farlig ut vid första anblicken, men att jag var jättesnäll! De gillar mig, det säger de själva, och det känns kanonbra! Kanske kan jag vända deras syn på hur man är om man ser ut som jag, till något positivt. Sen beror det mycket på vad man är van vid att se, hur man reagerar.

Mina barn reagerar inte när de ser folk som utmärker sig med tatueringar, piercingar eller vad det nu är. De har fått lära sig att alla är lika mycket värda, hur de än ser ut, hur de bor, vad de har för jobb osv. Man ska inte döma någon innan man vet hur den EGENTLIGEN är.

Palle berättade även att han trodde att jag drack när han såg mig. Han blev mycket förvånad över att jag är nykterist. Intressant… Det betyder att om man ser ut som jag så måste man dricka alkohol?!

När jag kom hem efter min första och enda (?) arbetsdag, så la jag mig och sov. Jag sov till 13.30. När jag vaknade så dammsög jag hela nedervåningen, hängde tvätt, tvättade, diskade lite och sen satte jag mig för att skriva dagbok.

Nu känner jag att saknaden av MIN vardag, MITT hem och MIN familj börjar komma. “Redan”… Jag trodde att det skulle gå lite längre innan jag kände så här, faktiskt. Jag har grym hemlängtan, vill kramas med Magnus och Jennifer och vara den jag ÄR utan att någon kommenterar mig på något sätt.

Det är ett gäng dagar kvar, och de kommer att bli mycket långsamma, långtråkiga och längtansfulla. Men det är bara att bita ihop. Det ÄR ju en kul grej allt detta, och det ÄR spännande och jag ångrar mig inte… än… *hmm*

Jag undrar hur Magnus och Jennifer har det med den nya kvinnan i vårt hem… Hoppas att de kommer bra överens, och att hon är snäll. Men det verkar så! Familjen verkar vara helt underbar!

På em lagade jag köttfärsås och spaghetti, och den var mycket uppskattad. När Palle kom hem från jobbet så diskuterade vi att jag fick gå hem från mitt jobb idag pga av mina piercingar. Vi pratade om detta redan igår, så det var väl lite väntat.

Självklart var det ingen bra idé att gå hem från jobbet, eftersom även jag i egenskap av att ha tagit Gretas plats, måste jobba för att hjälpa till med hushållsekonomin. Vi kom dock fram till en lösning till slut. Jag ringde upp två av cheferna, och frågade om det var ok om jag kom tillbaka till jobbet, om jag tejpade över mina piercingar. Jag kunde ju hålla mig i köket, och hjälpa till i matsalen när den var tom på folk. Det gick jättebra för båda cheferna! Det kändes bra att det gick att lösa på det sättet, för gå till jobbet hade jag inget emot. Det kändes bra att ha något att göra.

På kvällen gick jag och Palle en promenad. Han visade mig var affären låg, så jag ska hitta dit imorgon. Vi pratade lite om Magnus och mitt hem, och då kom tårarna… Lite jobbigt… Saknade honom så mycket! Känsligt. Palle var supertrevlig att prata med, och han är inte alls fördomsfull eller dömande på något sätt.

Innan sovdax pratade vi ännu mer om ditten och datten. Båda är väldigt nyfikna på hur detta programmet kommer att bli, vilka synvinklar det blir osv. Ibland får jag känslan av att det kommer att bli ett program där jag framstår som arbetsskygg, pga att jag inte ville plocka ur mina smycken i ansiktet. Men, vi får väl se… *nyfiken och lite spänd*

Vi kollade lite TV, på Par på Prov. De som var med i programmet var INTE snälla på slutet alltså… Hu, hoppas att vi inte kommer att framstå som några idioter iallfall. Man tycker ju mer eller mindre om dem som är med i programmen… Det är väl så det ska vara på TV…

Jag skrev lite… och sen la jag mig. Väckarkl. var ställd på 04.00. Madde kommer och hämtar mig vid 04.40.

Tisdagen 19 oktober 2004
Moppning, dammning & matlagning

Jag gick upp 04.20 idag. Det kändes helt meningslöst att gå upp tidigare, ska ju bara invänta min skjuts ändå. Jag äter frukost på jobbet, för det känns aningens tidigt att äta frukost kl. 4 på morgonen… Madde kom vid 04.40 även idag.

Idag hade jag tejpat alla mina piercingar i ansiktet och på öronen. Det funkade! Jag såg inte klok ut, men jag var ingen fara för hälsovårdsnämnden iallfall, så det fyllde sin funktion.

Efter jobbet åkte jag iväg med Madde till Ica och handlade lite middagsmat. När jag kom hem la jag mig och sov. Jag var inte så jättetrött, men kände att det var lika bra att få några timmars sömn, om jag inte skulle vara som en zombie på kvällen.

När jag vaknade tog jag mig en dusch. Jag luktade verkligen stekos i håret, så äckligt! Sen kom TV-teamet och filmade när jag moppade golvet och dammade. Jag lagade mat; ris + kyckling i ugn + örtkryddad sås. Gott! Jag har infört grillkrydda i familjens kök, för det saknade jag när jag gjorde köttfärsås igår. Det är en välanvänd krydda i MITT hem.

Idag har jag även diskuterat med en i TV-teamet om vad jag ska ändra på i familjen i morgon. Då är det dax för regelbyte! *spännande* Vi kom fram till hela sex stycken punkter!

Jag har funderat lite till över det här med mina piercingar, och att jag inte kan ta vilket jobb som helst, eller “platsa in” överallt. Men, hur många är det som kan ta “ALLA” jobb, eller som platsar in på “ALLA” ställen?

Jag måste ju inte välja ett sådant yrke där jag måste vara “snygg utan piercingar och tatueringar” i folks ögon. Det finns ju massor av arbeten där det inte har någon betydelse hur jag ser ut. Telefonistjobb, webdesignjobb, tattoo-piercingstudio, etc. Det finns ju inget som säger att jag VILL jobba med vad som helst heller…

Jag är väldigt nyfiken på hur detta programmet kommer att bli, vad de fokuserar sig mest på, och hur det klipps ihop! Det ska -förhoppningsvis- bli skoj att se!

När vi hade käkat så pratade jag och Palle om allt möjligt. Han ÄR verkligen supertrevlig, och likaså barnen. Vi kollade lite på TV innan vi gick och la oss och sov.

Onsdagen 20 oktober 2004
Regelbyte i hemmet!

Upp igen vid 04.20. Vaknade av en lampa i ansiktet 04.10, då filmteamet skulle filma mig när jag vaknade. Jag släckte lampan igen, det var ju några minuter kvar att sova ju… Det är inte så skönt att sova med en sänglampa i ögonen. Men men… TV-inspelning är det ju…

Madde hämtade mig sedvanligt på morgonen. Så gulligt av henne att ställa upp på det. Jobbade till 11 ca, och då körde Madde hem mig igen. Det var lite vemodigt att säga hej då till henne, eftersom jag vet att vi förmodligen inte kommer att ses mer. Ett avsked är ändå ett avsked, så en liten tår trängde upp i ögonvrån.

Madde sa att jag har ju hennes nr, om jag har tid att ta en fika någon dag. Vad skoj! Tyvärr kommer jag nog inte att hinna med det. Men, det kändes skoj att hon verkade tycka om mig! Då har jag iallfall inte betett mig illa på något sätt! =) Men… jag ÄR nog väldigt sympatisk och trevlig om jag vill… Varför ska man var otrevlig och dryg?!

När jag kom hem så käkade jag resterna från gårdagens middag, och sen la jag mig och sov. Det var mindre bra att gå och sova med massa mat i magen, mådde skit när jag vaknade vid 4 halv 5. Det kändes helt äckligt i hela kroppen.

Jag och tjejen i TV-teamet satte oss ned och gick igenom vilka mina nya regler skulle bli i familjen. Jag skrev ned dessa, och sen filmade Teamet när jag berättade för familjen hur jag ville ändra på tillvaron.

Följande regler ska ändras:

  • Jag har upplevt att det är väldigt mycket fokus på sport i den här familjen, och det finns inte så mycket utrymme för intressen som jag tycker om. Därför har jag beslutat mig för att jag inte kommer att ägna mig åt sportaktiviteter.
  • Eftersom jag inte har något arbete på hemmaplan, så kommer jag att sluta mitt arbete som frukostvärdinna.
  • Min fritid kommer att innebära att jag återgår till att arbeta och plugga vid datorn. Detta kommer att innebära att jag går tillbaka till min egen dygnsrytm utan tidiga morgnar.
  • Jag tycker inte att ett hem behöver städas VARJE dag, så det kommer jag inte att göra.
  • Jag och Palle ska göra någonting på tu man hand, och det innebär INTE en innebandymatch, utan vi ska göra något som har med mina intressen att göra: Gå på en 3-timmarskonsert med ELVIS!

Familjen verkade finna sig rätt bra i dessa ändringar. Palle var lite orolig över att jag skulle väcka dem med mina sena kvällar, men jag garanterade att jag inte skulle höras, och likaså på morgonen när jag sov, så behövde inte de vara extra tysta.

På kvällen ringde jag till Daniel, ett ex. som bor i Växjö. Vi bestämde att vi skulle ta en fika imorn. Kul! Vi var tillsammans för ca 4 år sedan, men har behållt kontakten som vänner sedan dess. Har dock inte träffats på flera år.

Dagens måltid blev pizza! Gott! Och det var faktiskt INTE jag som kom med det förslaget, utan Palle. Blev stoppmätt och törstig som fan! När resten av familjen la sig för att sova, så ockuperade jag datorn, och även rummet där datorn befanns sig. Jag kollade runt lite på nätet, läste lite dagböcker och sånt som jag brukar göra när jag är hemma. Fast det blir ju inte riktigt samma sak att sitta vid någon annans dator. Jag har ju MINA saker jag håller på med i MIN dator.

Min kamera är trasig. Den zoomar inte som den ska, plus att den är helt seg. jag har ingen aning om vad som hänt med den. Jag måste lämna in den så fort jag kommer hem. Inte bra… Vi ska ju till Dalarna tre dagar efter jag har kommit hem från TV-inspelningen.

Vid 01 ca kom jag i säng… Skrev lite dagbok och läste lite innan jag somnade.

Torsdagen 21 oktober 2004
Hemsidegenomgång, fika & hemlängtan

Vaknade vid halv nio. Låg och läste en stund och satt en kortis vid datorn. Inväntade Teamet, som kom vid halv elva. De filmade när jag gick upp och gjorde mig iordning, sminkade mig och käkade frukost. Sen fick jag sitta och klicka mig igenom min hemsida, och förklara massor om den.

Jag har träffat Daniel idag! Det var skoj! Länge sen. Jag följde med honom när han skulle käka en pizza, sen följde han med mig hem till familjens hus, för jag skulle laga middag. Jag hade kollat innan om det var ok att bjuda dit honom, och det var det. Vi pratade lite när jag lagade mat, och sen skulle han iväg och jobba.

Jag gjorde potatisgratäng och baconrullar idag, och det var MYCKET poppis! Skoj! Men det ÄR ju gott som fan! Palle var iväg på ett möte. När han kom tillbaka så kollade vi på TV. Gött att bara slappa i den underbara soffan… Teamet filmade oss när vi kollade TV. Sen filmade de när jag släckte ner hela huset för sovdax.

Jag satt vid datorn till ca 01.30 idag. Sen var det verkligen dax att sova.

Nu är det RIKTIGT jobbigt med hemlängtan. Jag vill verkligen hem. Även om det är spännande, skoj, en otrolig upplevelse, en erfarenhet osv, så är det otroligt jobbigt och påfrestande. Jag kommer nog aldrig mer att ställa upp på något liknande igen. Att ha en videokamera runt sig så mycket är jobbigare och mer uttröttande än jag trodde! Och saknaden av Magnus, Alexander och Jennifer är enorm!

Fredagen 22 oktober 2004
Pendling, raclette, sushi och släktbesök

Jag steg upp runt halv nio även idag. Har kollat runt lite på nätet och duschat. Käkade frukost i lugn och ro.

Sanna kom hem vid halv ett, och då åkte vi och handlade ingredienser till den raclette och sushi vi skulle äta på em. resp. kvällen. När vi kom hem så skar vi upp alla grönsaker och kokade potatis till racletten, samt ris till sushin.

När Palle kom hem från jobbet, så käkade vi raclette. Det var jättegott! Jag har aldrig ätit det innan, inte vad jag kan minnas iallfall… Efter maten så slappade vi lite, och sen åkte Palle på träning.

När Palle kom hem från träningen så band jag för hans ögon och ledde honom uppför trappan till övervåningen. Där hade vi gjort iordning en cirkel på golvet med stearinljus, och i mitten låg det två kuddar som vi skulle sitta på. Vi satte oss på kuddarna, jag tog av ögonbindeln, och sen förklarade jag för honom att jag skulle spå honom med en pendel.

Man kan säga att pendeln fungerar som en förlängning av vårt undermedvetna, och att man egentligen redan har svaret inom sig, men att pendeln hjälper till att plocka fram och förmedla svaret. Det är viktigt att man ställer frågan “rätt”, så att svaret inte kan misstolkas.

Till skillnad från en tarotläggning så ger pendeln oftast mer rena, raka och konkreta svar. Men, man ska nog inte ta allt på 100 % blodigt allvar. Allt är ju Yin och Yang, och det innebär att strecket mellan den svarta och vita sidan inte är rak. Det finns lite av det kvinnliga i det manliga och tvärtom. Ingeting är svart eller vitt, det finns gråzoner emellan oxå!

Jag gick igenom allt detta med Palle, och lät även pendeln visa hur den rörde sig då den svarade ja, nej, kanske och även ifall det undermedvetna inte var redo att ge ett svar i nuläge. Palle ställde lite olika frågor. Han frågade bla hur det skulle gå på matchen killarna skulle spela imorn, och då svarade pendeln att de skulle förlora.

På kvällen skulle vi äta sushi. Jag har aldrig någonsin smakat på sushi, så det skulle bli mycket spännade. Både Palle och barnen tyckte att det var jättegott. Det finns ju olika sorters sushi, och för att vara snälla mot mig så gjorde vi den med räkor och kallrökt lax. Det äter jag ju. Och ris äter jag…

När vi skulle äta så mesade jag mig lite. Jag smakade på en halv, och åt upp riset och det andra innuti. Men Palle tyckte absolut att jag skulle ta en hel och stoppa i munnen… Så det gjorde jag! Men… jag sprang och spottade ut den med en gång. FY FAN vad äckligt! Nu vet jag att jag INTE gillar sushi, och jag kommer ALDRIG mer att prova! *bläää*

Senare på kvällen kom Gretas bror på besök. Han, Palle och jag satt och tjötade rätt länge på natten. Palle och brodern drack lite, och jag mumsade ostbollar… *haha* Jag var trött när jag äntligen kom i säng.

Lördagen 23 oktober 2004
Shopping & 3 timmar Elvis-tribut

Efter gemensam frukost, så åkte vi på sönernas innebandymatch. Pendeln hade ju visat igår att de skulle förlora den här matchen, men det gjorde de INTE! De vann med 11 -1. Det tyckte jag var roligt! De har tydligen aldrig tidigare vunnit en match mot laget de spelade mot i dag! Självklart blev pendelns svar ifrågasatt. Men jag förklarade att man inte till 100 % kan lita på den, precis som man inte kan lita på NÅGOT till 100 %.

Efter matchen åkte vi ner på stan. Vi var inne i en affär som föll mig helt i smaken! Massor med kul saker, rökelser mm, snygga väskor och smycken, massa speciella saker. Jag hittade en väska som jag blev helt kär i… En svart liten söt väska, med “Nightmare before christmas”-motiv på. Gött snygg, men på tok för dyr: 270 kr… Men jag kunde inte låta bli att köpa den.

När vi hade varit i den där affären rätt länge, och jag kände mig nöjd, så gick vi och käkade. Vi åt buffé på en kinakrog. Det var sån där buffé som man först plockar maten, och sen så tillagar de den. Så allt smakade samma, och ska jag vara helt ärlig, så är jag måttligt trött på kinamat…

När vi hade käkat, så åkte vi hem. Duschade och sminkade mig. På kvällen åkte vi in till stan igen, till Konserthuset. Där skulle vi kolla på: “From Memphis To Las Vegas”. Skandinaviens största Elvis-tribut på 3 timmar. 50-tal, 60-tal & 70-tal. På scen var det 30 personer, och hela orkestern kom från Skåne.

Showen var ok, men 70-talet var lite segt… Inga direkta låtar som jag lyssnat så mycket på, men de tidigare var rätt bra! Jag gillar Elvis, och i övre tonåren så köpte jag massa vinylskivor med honom, plus att jag hade väggarna tapetserade med honom… Grym röst och snygg ju!

Efter showen så var vi på Stat och tog varsin alkoholfri drink. Jag käkade lite pommes med whiskeyostdip. Gott… Vi pratade igenom veckan som gått, och konstaterade att vi hade haft en trevlig vecka. Vi verkar vara rätt lika på många sätt, vad gäller tänkande och livsfilosofi. Det som eg. skiljer oss åt är boendet, utseendet och arbetssituationen.

Åkte hem och sov… Trött…

Söndagen 24 oktober 2004
Återträff, hemgång & slutinspelat!

Den här dagen har varit rätt jobbig känslomässigt, men ändå bra. På morgonen skulle jag säga hej då till familjens barn, och det var skitjobbigt. Jag hade börjat tycka om dem, och de var så goa, så då kom tårarna. Det var faktiskt första gången tårarna kom framför kameran.

Sen åkte jag och Palle bil till återträffen i Jönköping, där vi äntligen skulle få träffa Magnus och Greta, och höra hur de hade haft det.

Jag var pirrig och nervös. Det kittlade i hela hela kroppen, och jag bara log hela tiden. Det skulle bli sååå underbart att få se Magnus igen! Alla dagar utan varann känns som flera månader! Först fick jag och Palle vänta lite medan de fixade till med kameror och allt, där vi skulle möta våra respektive.

När jag skulle gå och möta Magnus så pirrade det om möjligt ännu mer i magen. Jag kände mig så där fjortisnykär och helt tvärsäker på mina känslor samtidigt. Det var ett lyckorus i hela mig. När vi möttes så kramades vi… Massor… Så gott att äntligen få vara i Magnus famn igen. Så konstig känsla att ha varit ifrån varann så länge, och sen träffas på det sättet! Å vad jag älskar den mannen!!!

När även Palle och Greta hade fått träffa varann, så skulle vi sitta ned alla fyra; Magnus, jag, Palle och Greta och diskutera igenom hela veckan, vad som hänt, hur vi hade känt inför vissa saker osv. Allt kändes så bra! Det var inget som vi blev ovänner om. Vi pratade, skrattade och både Greta och jag fick tårar i ögonen flera ggr. Men det var ju pga av hela situationen! De var lika underbara båda två!

Vi fyra gick efter återträffen iväg och käkade pizza. Vi var jättehungriga. Vi berättade för varann vad vi hade gjort i våra respektive familjer under veckan som gått. Greta har träffat mina vänner flera ggr! Hon har fikat med Lollo och Fia, och hon har varit hos Angelica och ridit. Magnus har varit i studion hela fredagen och lördagen och spelat in en skiva med Minus Noll. Så kul att höra att allt gått bra!

När vi hade ätit klart, så sa vi hej då, och bestämde att vi bara måste ses igen! Så alla familjemedlemmar får träffa varandra. Vad skoj det skulle vara!

När vi hade skiljts åt, så åkte Magnus och jag hem. Dax att möta Jennifer! TV-teamet var med hela tiden, för att filma när jag kom hem. Det var så gott att se Jennifer oxå!

Även hon och Greta hade kommit jättebra överens! Skoj! Ah!!! ÄNTLIGEN hemma i MITT, VÅRT hem!!! Med MINA nära och kära! Med MINA saker, med MIN dator! *borta bra men hemma bäst* Jag är ju inte kräfta för inte…

På kvällen när vi kommit hem så myste vi i soffan med en film, innan Jennifer skulle gå och sova. Sen skulle Magnus och jag kolla på Troja, men jag orkade bara inte. Det har varit så mycket idag, så jag var helt trött i hela huvudet… La oss… kramades, gosade… MASSOR! SOM jag har längtat efter honom, hans kropp, hans värme och hans närhet! Bara att inte ha fått somna på hans arm på kvällarna har varit skitjobbigt…