Jag läser mina svar på mina inlägg, och jag är verkligen jättetacksam för alla tips och råd jag får! Så, TACK! Ni får jättegärna fortsätta skriva. Men… jag är ju trots allt 37 år, och vet vad som är “rätt och fel”. Jag verkar få frågan så fort jag äter något som inte anses vara nyttigt, VARFÖR jag väljer att äta något onyttigt.

Så, jag tänkte förklara det. Det är av den enkla anledningen att jag VILL. Bara för att jag har gjort en gastric bypass, så innebär inte det att hela min hjärna är omvandlad, och folk säger att onyttighets-suget försvinner. Det dementerar jag totalt! I helvete heller att det försvinner! Jag är sugen HELA tiden på något. Och det är pissjobbigt. Jag låter bli onyttiga saker och väljer frukt istället för godis osv, jag har på två veckor ätit en kvarts pizza, fem cheeseballs, 20 chips och ? *tänker efter* ja, gurka och isbergsallad. Det hör inte heller till nyttigheter.

Jag är inte mer än människa. Sån tur är? Eller tyvärr? Jag MÅSTE få göra mina egna misstag, jag måste lära mig, och jag tänker inte äta onyttigt varje dag, eller ens varje vecka. Vi har sällan sånt hemma. Igår var det lite fest, eftersom sonen fyllde 18, och då valde jag att äta lite onyttigt. Det är absolut ingen ursäkt, jag ville helt enkelt göra det! Jag tror dessutom inte att jag går upp i vikt igen på 20 st. chips en gång?

Och som sagt… jag väljer hellre ett fat fyllt av god frukt framför en godispåse. Jag har inte ätit en enda godis, inte en chokladbit. Och jag tänker inte heller prova. Jag är inget praktexempel som någon har valt ut för att visa hur man exakt ska äta efter en gastric bypass för att det ska vara 100% ultimat. Jag har oxå mina fel och brister, precis som alla andra.

Och det tar TID att lära sig vad man kan äta och inte. En del säger att det tar upp till ett år att lära sig och komma in i rätt rytm när det gäller vad man kan äta. Här har det gått två veckor! Vilket innebär att jag fortfarande lär mig. Och fortfarande gör mina misstag.

Anna har varit på dagsjukvården idag, och jag gick upp vid tio. Strax efter tolv kom Anna hem igen och då mumsade vi frukost. Idag har jag verkligen varit elak mot min mage. Det var första ggn idag sen dagarna precis efter operationen, som jag hade ont i magen, solar plexus och vänster sida. Men, det har verkligen bara varit självförvållat.

Till frukost prövade jag att äta två ägg, istället för ett som jag brukar äta. Plus min knäckemacka med tre lager källarrökt skinka och gurkskivor. Men, det var ingen bra idé alls tyckte min mage. Den knorrade och kändes en hel del, men jag vilade lite och det var skönt. Jag kommer fortsättningsvis att nöja mig med ett kokt ägg. Damned! Jag älskar verkligen kokt ägg som har lite lite lös äggula.

Det var förresten frukost nr två. Två timmar innan det åt jag ju ca en dl youghurt oxå. Jag måste verkligen äta när jag vaknar. Är så hungrig.

Till middag åt vi pizza idag, jag åt lite av Annas hawaii, och lite av Pirkkos calzone. Min var inte ens lite god, det var en kebabpizza med köttfärs istället för kebabkött, och utan lök och sås. Salladen som ska ligga på pizzan fick jag bredvid så jag skulle kunna dela pizzan och värma den. Men, den blev så tom och tråkig, så det kunde kvitta. Jag åt sammanlagt kanske en fjärdedels pizza, och det gick bra.

På kvällen åt jag lite specialglass med fruktsocker istället för vanligt och så inte lika fet. Fast den smakade så gott ändå, som värsta gräddglassen! Alexander fyllde ju 18 år idag, så vi åt lite gott. Han fick köpa med sig sushi hem till sig själv. Det är dyrt, men han älskar det, så det var klockrent.

Han ska få en Metal Town-biljett av oss i present. Den kostar 1200 kr, och han vill verkligen dit, så det var en uppskattad present. Jag vill oxå åka dit, det är en tvådagarsfestival i Göteborg. Rammstein ska spela där, och jag VILL ju verkligen se dem. Men vi lär inte ha råd.

Glassen gick bra att äta, jag åt massa frukt till den oxå. Men, sen blev det chips och det tog jag några för många. Ont i magen, men självförvållat…

Man får dra fram till ca 2,15 minuter innan låten börjar… =)

Nu har jag funderat såååå länge på vad “den här” låten heter & vad artisterna heter. Den är ganska “poppig”. Det är en video med en mörkhyad man (afrikaskt ursprung) som sjunger, med långt hår. Jag har för mig att de har gröna kavajer, och kanske vita? typ ridbyxor på sig? Jag gillar den låten, men har inte hört den på evigheter, och jag kommer aldrig ihåg vad den heter. Men nu vill jag lägga in den i min Spotify-favoritlista.

Heeeeelp?!

Idag har det varit lite småsegt… vi åt tacos förut, och jag gjorde sås med A-fil och vitlök + örtsalt… samma sås som de andra, fast de gjorde med gräddfil som är något fetare än A-fil. Jag vågade mig på att äta fem st. tacochips. Det är 19% fett i dem, och i såna där båtar är det 27% fett. Galet! Man tänker verkligen inte på såna saker.

Jag älskar mina fruktfat, men FAN vad dyrt det är med frukt.

Imorse åt jag en knäckemacka med TRE skivor källarrökt skinka på. SÅ JÄKLA gott, och lyxigt… men oxå dyrt… Varför är allt gott så dyrt. Kass.

Vi har pysslar lite. Anna har haft jordens mensvärk. Hon har fejat runt och lagat mat och grejat hela dan. Jag har ont i skallen och har varit galet trött idag. Vilade lite förut, men har fan svårt att sova. Och jag sover hellre på natten än på dan eller kvällen.

Idag har jag vågat mig utanför dörren för första ggn sen operationen. Jag är matt som fan… men det funkar iaf att röra sig lite nu. Skönt! Vi ska ju åka till Alingsås på lördag på mara hos Stämpelboden, så då måste jag ju verkligen orka röra mig. Jag kan ta det lugnt där, men ska ju helst köra bil till och från oxå.

Vi har varit med Pirkko på Överby, och runt stan och så följde jag med Jennifer till Ungdomsmottagningen.

Idag har målarn tapetserat om Jennifers rum, och hon blev såååå nöjd. Det blev samma mörkbruna tapet som inne hos Alexander.

Jag har tagit kort på ett par av mina fruktfat… Måste visa… äter dem i sakta takt, och det är jättegott! Tuggar väl och spottar ut skalet till vindruvor, och sånt där vitt på citronen och apelsinen.

Det här var det första fruktfatet jag gjorde iordning efter att Anna köpt massa frukt. Och hon köpte JORDGUBBAR till mig oxå! *glad* Älskar ju jordgubbar!

Dagens fruktfat som min älskade fru fixade åt mig på kvällen.

Nu ska jag sova. Har ont som fan i skallen. Om ni inte hittar mina viktsidor, så ligger de i den vågräta menyn högst upp på sidan: Vikt/GastricBypass.

Tack för alla peppande rader… de behövs… det är verkligen skitjobbigt just nu… Trodde inte att jag skulle må så här psykiskt kass… men som många säger, det är kanske inte så konstigt med tanke på vilken omställning det faktiskt är…

Och jodå, jag HAR kontakt med min dietist från sjukhuset, och hon säger att det bara är en rekommendation att äta flytande första veckan och puré i tre veckor, som det står hos dem. Men, om man känner att magen klarar det, så kan man gott äta “allt”, bara man finfördelar det NOGA, och tuggar noga så det blir som puré i munnen typ. Så, det är det jag gör. Jag tuggar allt väldigt väldigt noga, och skär kött i små små 0,5-cm-bitar innan jag stoppar dem i munnen och tuggar trots minibitarna. Så det ÄR ju puré kan man ju säga.

Jag mår rätt bra nu i magen, när jag slutade med äpple/kanel/vanilj-youghurten, men tankarna och allt sånt spökar och gör det jobbigt… Till frukost nu två dagar i rad har jag ätit en knäckemacka. Jag har tagit ett mosat ägg och makrillfilé i tomatsås mosat på varsin halva av mackan. Och en halvtimme efter frukosten sippar jag vatten och Proviva fruktjuice i små klunkar, och ett glas räcker i nån timme. Sen är det dax för första mellanmålet, och det är finfördelade/skivade olika frukter på ett litet fat. Det blir som “plock-frukt” under ca 20 minuter.

Mellan det dricker jag hela tiden lite… och sen är det lunch… mera frukt… middag… mera frukt… kvällsmat…

Så bara jag äter sånt jag klarar av, så är det inget problem med det just nu. *peppar peppar* Men, det är tungt i magen, där de gått in över naveln är magen stenhård, och jag är fortfarande matt som fan… orkar knappt röra mig. Och DET är riktigt jobbigt.

Men, som sagt… tack tack för alla peppande ord… De värmer och ger mig en spark i baken, och får mig att tro på att det nog blir bra sen…