Varenda hårstrå på kroppen står rakt ut, svetten pärlar sig mellan magarna och i pannan när jag sitter dubbelvikt på toaletten. Jag fryser, skakar och försöker tänka på att det här kroppsliga tillståndet försvinner om ca en halvtimme. Men det är en klen tröst när innanmätet vrider sig i 180 och jag inte vet om jag ska sträcka ut magen eller vika mig dubbelt.

Det här mina vänner, är baksidan, det enda negativa jag upplevt med den här Gastric Bypass-operationen. Att dumpa. Det händer tack och lov så sällan att jag mellan gångerna till och med glömmer bort den jobbiga känslan och att det faktiskt ens kan hända.

På gott och ont, eftersom det egentligen krävs en så otroligt, galet liten felbedömning av mitt ätande för att jag faktiskt ska dumpa.

Det är oftast på morgonen efter frukosten det händer. Den enkla anledningen är att jag äter mina två knäckemackor och dricker min mugg med cappuccino alldeles för FORT. Jag kan absolut inte äventyra min frukost på något sätt. Jag vet vad jag tål, och i vilken hastighet jag kan äta, men ibland tänker jag mig inte för. Som idag. Och då är det kört.

Frukosten är viktig, sen kan jag äta vad som helst resten av dagen/kvällen. Självklart inte hur fort som helst eller hur fett eller sött som helst, men näst intill. Bara jag tänker på mängden, och den lär man sig rätt snabbt om man vill undvika att dumpa.

Och jag lovar: Det vill man.

Ett år har gått, det är helt otroligt vad tiden rusar. Det har hänt mycket på det här året. Jag har gått ner i vikt, vi har flyttat till radhus, frugan har börjat plugga till undersköterska och jag ska börja praktisera på två olika ställen; Inforum med data och Trollreda med utvecklingsstörda där man tillverkar hjälpmedel i olika former.

Vikten var det då ja. När jag började min viktresa nedåt, så vägde jag 157 kg. Det är den högsta vikten jag har haft, även om jag har pendlat fram och tillbaka en hel del under åren. Det kändes helt galet… 157 kg! Nästan 160 kg… *smakar på tungan* Det är fan MYCKET! Sjukt mycket… Kusligt mycket. Obehagligt mycket, med tanke på hur mycket stryk kroppen faktiskt tar av en så stor övervikt.

Hur jag mådde innan operationen kan ni ju läsa om under GBP-fliken uppe i den vågräta menyn, så det behöver jag inte orda så mycket om. Men, mitt mående idag är tusen ggr bättre på alla plan. Jag mår bättre psykiskt, jag mår mycket bättre fysiskt och jag orkar mycket mer överhuvudtaget. Jag blir knappt ens andfådd längre av att promenera, ej heller av att gå i trappor. Och DET är häftigt!

Innan operationen undvek jag trappor in i det längsta. Jag kunde till och med låta bli att hälsa på hos folk som bodde högt upp i ett trapphus utan hiss. Jag blev alltid HELT slut när jag hade kommit upp för trapporna, det spelade ingen roll hur många våningar det var. Jag var tvungen att stanna flera ggr på vägen upp och fick ingen luft när jag var framme. Jag fick stå och pusta en stund och försöka återfå andan, innan jag kunde ringa på dörren.

Nu kan jag gå i trappor utan problem för flåset, det enda jobbiga är mina knän och min rygg. De tar fortfarande stryk av trappvandring, men det viktigaste är att jag inte dör av andnöd känns det som. Vi har två våningar i vårt hem, och det märks inte ens när jag gått i trappan. Ett STORT framsteg!

Idag väger jag 121,4. Det innebär en viktminskning på 35,6 kg. Jag har i princip stått stilla i ett halvår, och det är skittråkigt. Men, jag har mig själv att skylla. Jag fick de första kilona “gratis” kan man säga, pga operationen. Jag rasade i vikt första 4 månaderna, och det var roligt att både se på vågen och känna på kläderna hur mycket som försvann. Det var en “enkel” viktnedgång. Jag var så tung och obekväm i kroppen, så allt fysisk aktivitet kändes pest och pina. Plus att mitt järnvärde har varit så lågt, så jag har fått järn-injektioner igen. Att järnvärdet är lågt innebär att jag blir skittrött och orkar knappt röra mig utan att nästan bli gråtfärdig för att jag är så matt i kroppen.

Jag har inte motionerat någonting, mer än att gå till och från bilen/bussen, eller gått på stan. Nu är det snart vår, och då jävlar ska vi börja promenera. Vi har även pratat om att försöka få in någon annan fysisk aktivitet i våra liv. Jag vill börja med Zumba, eftersom jag ÄLSKAR att dansa. De mest kända latinska rytmerna som merengue, cumbia, salsa, reggaeton, cha-cha, hip-hop ingår i Zumba dans träning. Det hade varit ett rent nöje att få dansa bort kilona. Vi ska kolla upp om det finns här i stan, och så får vi hoppas att det inte är svindyrt.

Så, det är en stor bit, att börja röra på mig. Men, jag inser ju att jag inte får allt gratis, jag måste kämpa lite oxå. Sen har vi maten. Jag tycker att jag kan äta allt efter operationen. Och med allt menar jag verkligen allt. Det finns ju en anledning till att jag gått upp i vikt i mitt liv, och även om jag lagt om min kost och äter betydligt mycket mindre nu än innan operationen, så känns det ändå som om magen tål “för mycket”. När jag läser inne hos andra GBP-opererade, så skriver de om massor av saker de inte kan äta, och att de endast kan äta väldigt liten mängd.

Jag är å ena sidan glad att jag kan äta, å andra sidan önskar jag att jag inte kunde äta som jag kan. Det är jobbigt och ibland kan jag skoja om att jag kanske borde göra en operation till… Nej, men skämt å sido. Det handlar såklart om att jag måste tänka på vad jag stoppar i mig. I början efter operationen åt jag ständigt frukt, fruktfat med massor av olika frukter så fort jag blev hungrig. Nu blir det oftast knäckebröd med ost och gurka. Ibland äter jag frukt, men inte alls i samma utsträckning, tyvärr.

När jag äter följande saker, så äter jag i ungefärliga mått:

• 3-4 små potatisar
• 1-1,5 dl ris
• 1-1,5 dl pasta
• 1-1,5 dl pommes
• 1 dl mos
• 1 köttbit
• 1 kycklingfilé
• 1 fiskfilé
• 4-5 köttbullar
• 1 grillkorv
• 4 fiskpinnar
• 1-1,5 dl köttfärssås/chili con carne
• 1-1,5 dl köttgryta
• 0,5-1 dl sås
• 0,5-1 dl sallad
• 1 näve hårda tacochips istället för mjuka bröd
• ½ pizza
• 90 gr hamburgare med halva ena brödet
• 2-3 trekanter brungräddat knäckebröd frukost/kvällsmat
• 1 frökus (grovare bröd med massa frön)
• 1-2 frallor med ost/skinka någon gång då och då
• 2-3 små rostade mackor väldigt sällan
• 1 apelsin
• 1 äpple
• 1 kiwi
• 2-3 passionsfrukter
• MYCKET jordgubbar *ÄLSKAR* skulle kunna leva på…
• 3-4 chokladbitar
• 2-3 dl chips/ostbollar/ostbågar
• 1,5-2 liter popcorn under en kväll
• 1 stort glas dricka men föredrar vatten

Notera nu att detta är inget jag äter på en dag, utan NÄR jag väl äter det. Jag försöker hålla godis och snacks till helgen, och jag föredrar att dricka iskallt vatten när jag dricker något. Jag kan dricka till maten, och till frukosten som jag äter i normal lite långsam takt dricker jag en cappuccino. Jag dricker ½ glas vatten till middagen.

Precis efter operationen var jag ju lite frustrerad över att jag inte kunde svepa ett helt glas med iskallt vatten, ni vet så där när man är GRYMT törstig! Det kan jag fortfarande inte, men jag kan dock ta ett par klunkar och tar jag tre så stockar det sig i bröstet. Så, ett par klunkar på en gång, och efter några sekunder ett par till utan problem.

Äter jag för fort så stockar det sig i bröstet/halsen och äter jag för sött, för fett eller för mycket så dumpar jag och mår illa, fryser, får ont i magen och blir så galet trött så jag somnar. Det händer i princip aldrig, och det är skönt. Men, jag har nog lärt mig hur, vad och hur mycket jag kan äta nu. Jag är trött “as hell” på “snabbmat” som hamburgare, pommes, pizza osv. Jag undviker det in i det längsta då jag inte ens tycker att det är speciellt gott. Jag äter hellre riktig mat. Jag älskar husmanskost.

Troligen äter jag “lagom” mycket för min vikt? eftersom jag nu har stått stilla så länge. Jag går upp och ner något kilo från vecka till vecka och väger mellan 120-122 kg. Jag VILL gå ner till iallafall 80-90, men då måste jag som sagt lägga lite mer vikt på att röra på mig. Jag måste helt enkelt börja kämpa lite. Men kolla fotona här nedan… nog kan man säga att det är en viss skillnad… *glad* Första fotot är taget på mitt och Annas bröllop 090909, och det andra fotot är taget på nyårsafton 2010-2011.

15 månader och 35,6 kilo mindre.

Jag köpte ju lite nya kläder igår, och tänkte visa två av plaggen på kroppen. Min kropp får nog en rejäl chock med så här ljusa färger… Ljusgrått och ROOOOOOSA! Det var fan inte igår! Men, kul med lite omväxling. Fast, i ärlighetens namn så är det alla katthår som gör att jag just nu ratar svarta kläder… *s*

Jag är en älskare av sura drycker. Jag klarar inte av att dricka något som smakar SOCKER… vidrigt! Jag vill ha juicer som tex fläder, svart vinbär, tranbär, körsbär osv… men tyvärr är min absoluta favoritjuice tranbär så satans dyr! Men, så hittade vi dessa två flaskor på affären på Kronogården som har lite blandat urval av olika, för mig, skumma matsaker. Säkert fullsketna med socker, har inte brytt mig om att läsa på dem.

Mycket invandrarvänlig affär med tanke på utbudet. Jag önskar att de hade ett förslag på varje burk/flaska osv med vad man kan ha sakerna till. Det hade varit jätteskoj att prova lite nytt. Det är även där vi köper vår svarta hårfärg, billigt, endast 29 kr. De säljer även halal-kött och halal-godis… men det köper INTE jag.

Dagens lunch, en låda från frysen med pasta-rör och köttfärsås med vita bönor. Gottigottgott! Undrar vad det blir för middag sen? Nu ska jag vila mina onda ögon lite från datorn. De värker sönder snart. Imorgon är det EFIT, och då tänkte jag försöka komma ihåg att vara med. Det blir kul, för imorn ska vi ha “symöte” här! Puss å trevlig helg!

När huvudet är dumt får kroppen lida, heter det ju. Och det är så sant som det är sagt. Efter min Gastric Bypassoperation så kan jag inte äta vad jag vill när jag vill. Till frukost MÅSTE MÅSTE MÅSTE jag starta med något försiktigt. Jag brukar äta knäckebröd med tomat/gurka och eller lite ost på. Eller så tar jag ett par tunnbrödmackor med bara smör. Det är lite olika vad jag är sugen på.

Men, jag har läst att någon som brukar starta med lite youghurt och sen kan hon äta… så jag tänkte att DET kanske funkar för mig oxå. Jag börjar bli trött på de där jäkla hårda mackorna. Jag tog tre-fyra skedar med youghurt, och så drack jag lite svartvinbärs-lättdryck, som jag brukar dricka. Stoppade i mig min medicin, som jag förövrigt har sett till att uppdatera nu äntligen. Jag har slarvat lite med den.

B12
Kalcium
Multivitamin familj
Cymbalta 90 mg

Eftersom jag startade med youghurten, så tänkte jag att då är det nog ok med mitt favoritbröd “Frökusar”, och stekt ägg. Det kan jag äta efter en knäckebrödstart. Men, näpp, det gick inte idag. Jag fick jordens magknip, dumpade som bare den. Fick rusa på toa med magknipet, kallsvettades, mådde illa och det kändes som om jag skulle kräkas. Fy fan! Ingen mer chansning… Nu får det snällt bli knäckebröd/tunnbröd till frukost. Trots att det är så jävla tråkigt!

En vanlig dag så äter jag knäckebröd/tunnbröd till frukost. Sen efter ett par timmar, tar jag frukost nr två med ett par mjuka “Frökusar” (mjuka mackor med massa goa frön). Pålägg ost, skinka, gurka, tomat, skinkost, stekt/kokt ägg etc. Efter ytterligare ett par timmar äter jag frukt. Kanske lite risgrynsgröt som har det blivit sista veckorna. Efter det äter vi middag. På kvällen blir det ev. mer frukt, nån knäckemacka eller nåt annat. Kanske en mannafrutti. Ibland blir det två middagar, och då äter jag en matlåda från frysen ena gången.

Så, äter gör jag… och jag tror jag får i mig det mesta.

Nu har jag tydligen börjat gå neråt i vikt igen så sakteliga. Vikten hittar du om du klickar på Gastric Bypass uppe i den vågräta menyn. Och sen vikttabeller. Där har jag fyllt i dagens vikt, och vikten för två ggr till bakåt som jag missat. Fan… nackdelen med att dumpa, är att jag blir så sjukt trött efteråt. Nu är jag så trött så ögonen ramlar ihop på mig. Jag ska stänga ögonen en stund och ställa klockan så jag vaknar inom en halvtimme igen. Då borde jag vara pigg.

Jag har ett par frågor till er andra som är Gastric Bypass-opererade. VAD äter ni till frukost? Hur mycket? Hur många gånger och vad äter ni under en dag?

Jag borde verkligen uppdatera min vikt inne på viktsidan, men jag har stått stills så länge, så det har inte känts meningsfullt att uppdatera där inne. Skittråkigt verkligen. Men, hur som helst, så stod vågen imorse på… 120,9 kg! Det betyder 36,1 kg ner.

Nu har jag varit ute och googlat runt på Gastric bypass och magsjuka. Jag undrar varför i hela världen Anna och Jennifer är piggare och orkar göra saker redan, när jag knappt orkar gå mellan sängen och toaholken för att skita hinkvis med vätska. Man brukar ju piggna till efter en dag ju.

Jag har läst fakta inne på ett forum, där opererade folk själva har skrivit. Det verkar som om vi opererade har ont i magen fler dagar och mår kymigt längre, samt är ras i magen längre än de som inte är opererade. Och JA, det kan jag verkligen skriva under på. Det är det jag just upplever här i min säng. Och jag hatar det.

Jag hade hellre kunnat spy upp skiten som behöver ut, istället för att inte kunna spy. Jag gör ju ändå övningarna eftersom spyreflexen finns kvar. Men eftersom jag inte har en magsäck, så finns det ju inget att spy upp. Man kan spy upp det lilla som hamnar i magsäcksfickan jag har kvar, men då precis efter att det svalts ner. Självklart finns det fall där folk kan spy efter en sån här operation men det verkar rätt ovanligt.

Och det är ju inte så konstigt att vi inte kam spy egentligen. Det som gått förbi magsäcksfickan hamnar ju i tarmen, och hur trevligt hade det varit att få upp det den övre vägen. Nej tack.

Men, det är jävligt jobbigt att magsjukan blir utdragen. Det är inte roligt att ha magknip i flera dagar och må illa. Det jobbigaste är inte att kräkas egentligen, man mår ju rätt bra efteråt, en stund iaf. Det jobbiga är att må illa hela tiden. Skrev jag det där? Emetofob som jag är… ?? Då förstår ni hur jobbigt detta är.

I söndags, dvs igår, så åkte jag och Anna och hjälpte Kada att hålla i en Make and Take i hennes butik Creativica. Jag visade hur man viker en gran. Jag mådde lite tjyvtjockt hela dagen, hade ont som fan i magen och mådde illa. Jag fick inte i mig något att äta.

Väl hemma la jag mig med täcke på soffan och var helt utslagen. Jag var så matt och slut i kroppen. Till slut gick jag upp och la mig i sängen och sov istället. Det tog inte så lång tid förrän jag med magknip fick rusa på toa. Jag insåg rätt snabbt att det var det stora onda ordet; MAGSJUKA. Jag gjorde kräkövningarna, ulkade som man gör när man spyr, men eftersom jag är Gastric Bypass-opererad så kan jag inte spy.

Kusligt. Jag var helt övertygad om att som jag ulkade så måste det ju bara komma något. Men, icke. Inte en droppe kom upp ur halsen. Jag spottade endast ut saliv. Skönt att slippa få spy i hela munnen och näsan, men det var väldigt konstigt att spy utan spy. Hmm.

Jag “spydde” några ggr under natten och morgonen, och ur rumpan var det som att hälla ut en hink flytande sörja. Varje gång jag var på toa. Blä. Antar att det som ville ut ur kroppen måste ta sig ut någonstans.

Idag har jag legat däck hela dagen. Har druckit och ätit lite. Anna är världens underbaraste fru och bonusmamma. Jennifer fick oxå magsjuka i natt, och Anna har fixat med allt till oss. Nu ligger vi alla tre i vårt sovrum, Anna på extrasängen, och jag ska sova. Vi har sett på två filmer, och nu sprängs min skalle nästan sönder. Hoppas morgondagen blir bättre.

Choklad är något av det bästa godiset som finns. Och nu efter att jag gjort Gastric bypass-operationen så kan jag inte äta speciellt mycket choklad. Och det är ju det som är meningen. Men, favoriter har jag. Och jag kan äta ca 3 bitar/rutor, och sen är jag och magen nöjda med chokladdosen. Perfekt! Och vi är duktiga och håller oss till lördagar.

Vilka är dina Marabou-favoriter? Mina är de som är på bild här nedan; den nya med caramel/mandel och havssalt är supergod. Jag älskar choklad ihop med salt, brukar lägga mina chokladbitar i popcornskålen, så den är verkligen perfekt. Sen är apelsinkrokant, gräddnougat och mörk 70% med nötter oxå svingoda.

Hela gårdagen har genomsyrats av en huvudvärk som dessutom bara har eskalerat. Skit! Jag har verkligen massor att göra just nu, jag måste förbereda mina demonstrationer på mässan bl.a. Jag ska hålla i tre demosar per dag i tre dagar. Visserligen samma alla tre dagar, men det krävs lite förberedelse.

På em kom Alexanders flickväns pappa hit och vi pratade om regler osv som gäller i hemmet. Ibland kan tonåringarna ha lite väl bråttom med att vilja göra roliga saker, och glömmer gärna bort att man måste ta lite ansvar oxå. Det är viktigt att prata om, och regler är viktigt att ha. Ett sätt är bra att faktiskt skriva upp vad som gäller. Vi har här hemma märkt markant skillnad när vi skriver upp veckans göromål.

På kvällen runt sju hade jag så ont i skallen att jag var tvungen att gå och lägga mig. Jätteskoj… Not! Men jag orkade inte vara uppe. Anna skulle väcka mig efter en halvtimme, men när hon kom upp så hade jag fortfarande ont i skallen så hon kröp oxå ner och så sov vi vidare.

Jag är så trött och matt i kroppen att jag blir helt andfådd och helt slut bara av att gå upp för trappan till övervåningen. Plus att mitt knä har börjat ge sig till känna av trappan. Inte bra alls. Men, det är inte precis så att jag brukar bli varken andfådd eller helt slut i kroppen av en trappa, så någonting måste vara galet.

Snart ska jag åka tillbaka till vårdcentralen och ta mer prover, kolla järnvärdet och så ska jag be dem ta prover för sköldkörteln oxå. Tack för tipset! Det är lika bra att kolla så vet jag. Troligen är det järnet som är dåligt och jag behöver få lite järn i form av dropp eller sprutor. Jag har ju fått det några ggr innan just för att jag har kasst hb och järnvärden.

När jag var yngre så utredde de och letade efter en anledning till att det ständigt var så lågt. De tog prover bl.a. på benmärgen (ajjj!) men ingen anledning hittades tyvärr. När jag var i tonåren hade jag riklig mens, men det har jag inte direkt nu, en-två dagar som det är ganska mycket sen nästan inget.

När jag var på vårdcentralen i förrgår så togs även nya prover på kreatininet, njurvärdet. Jag har ju endast en njure, och för 4-5 år sedan hade jag ju njursvikt med fördubblade kreatininvärden. Jag hoppas verkligen att det är bra nu.

Efter min Gastric Bypass-operation fick jag endast utskrivet B-vitamin och kalcium. De är förvisso slut, och jag bad om nya av läkaren nu när jag var där. Men kan bristen av det göra att jag mår så här? Vilka mer tillskott, namn och märken, har ni andra fått som komplement efter operationen? Vitaminer som är bra att äta eller något annat?

Jag vaknade vid halv tolv i natt och var jättehungrig, så jag gick ner och fixade ett par hårda tunnbrödmackor. Alexander och hans Hanna kollade på Lejonkungen.

När jag kom upp från nedervåningen och skulle krypa ner igen, så låg Anna så sött så jag var bara tvungen att ta kort.

Jag ligger på soffan och är helt matt. Jag har inte ätit den mest ultimata maten idag, och tyvärr så ger det utslag omedelbart i form av att jag blir helt matt, apatisk, hungrig-elak, deprimerad och jag kan inte ta mig för med någonting. Därför la jag mig på soffan nu, för att bara vara tills maten i ugnen är klar.

Jag har sagt hela tiden att det värsta med att ha gjort den här Gastric bypass-operationen är att inte kunna svepa ett glas iskallt vatten. Det känns som ett spott i havet jämförelsevis med att jag inte kan äta en underbar god och bastant frukost. Första målet jag äter på dagen är riktigt känsligt. Då har magen vilat och jag har inte ätit på så många timmar, så minsta lilla fett eller sött för mycket gör att jag dumpar. Jag får ont i magen och mår illa.

Jag kan äta EN smörgås med liiite ost eller annat på. Sen är det tvärstopp. Jag blir inte mätt, men äter jag mer så mår jag skit. Jag brukar äta sån minifrukost först, och sen någon timme senare kan jag äta två mackor och dricka lite te eller cappuccino ett tag efter mackorna.

Men faaan vad jag saknar att kunna äta ett par mackor, ett kokt ägg och dricka te eller cappuccino TILL maten. Frukosten har alltid varit mitt viktigaste mål om dagen. Jag har alltid ätit en bastant frukost för att jag ska stå mig några timmar.